2 Samuelsboken
7 När kungen bodde i sitt eget hus+ och Jehova hade gett honom vila från alla hans fiender runt omkring,+ 2 sade kungen till profeten Natan:+ ”Se nu, jag bor i ett hus av cederträ,+ medan den sanne Gudens ark bor under tältdukar.”+ 3 Då sade Natan till kungen: ”Gå och gör allt som är i ditt hjärta,+ för Jehova är med dig.”
4 Men samma natt kom Jehovas ord+ till Natan: 5 ”Gå och säg till min tjänare David: ’Detta är vad Jehova har sagt: ”Skulle du bygga mig ett hus att bo i?+ 6 Jag har ju inte bott i ett hus från den dag då jag förde Israels söner upp från Egypten ända till denna dag,+ utan jag har ständigt varit på vandring+ i tält+ och i tältboning.+ 7 Under hela den tid som jag har vandrat omkring bland alla Israels söner,+ har jag då talat ett ord med någon enda av Israels stammar,*+ som jag befallde att vara herde för mitt folk Israel, och sagt: ’Varför har ni inte byggt mig ett hus av cederträ?’”’ 8 Och nu, detta är vad du skall säga till min tjänare David: ’Detta är vad härarnas Jehova har sagt: ”Det var jag som tog dig från betesmarken, från din plats bakom småboskapshjorden,+ för att du skulle bli en ledare+ för mitt folk Israel. 9 Och jag skall visa mig vara med dig vart du än går,+ och jag skall utrota alla dina fiender inför dig,+ och jag skall ge dig ett stort namn,+ likt namnet på de stora som är på jorden. 10 Och jag skall bestämma en plats+ åt mitt folk Israel och plantera+ dem, och de skall bo där de är, och de skall aldrig mer oroas. Och orättfärdighetens söner skall inte förtrycka dem igen som de gjorde i början,+ 11 ja från den dag då jag satte domare+ över mitt folk Israel, och jag skall ge dig vila från alla dina fiender.+
Och Jehova har talat om för dig att Jehova skall bygga ett hus+ åt dig. 12 När dina dagar blir fullbordade+ och du måste gå till vila hos dina förfäder,+ då skall jag uppresa din avkomma efter dig, den som utgår från ditt inre, och jag skall befästa hans kungadöme.+ 13 Han skall bygga ett hus åt mitt namn,+ och jag skall befästa hans kungadömes tron till oöverskådlig tid.+ 14 Jag skall vara hans fader,+ och han skall vara min son.+ När han gör orätt, så skall jag tillrättavisa honom med människors* käpp+ och med Adams söners* slag. 15 Men min kärleksfulla omtanke* skall inte vika från honom så som jag lät den vika från Saul,+ som jag avlägsnade för din skull. 16 Och ditt hus och ditt kungadöme skall bestå till oöverskådlig tid inför dig, ja, din tron skall vara befäst till oöverskådlig tid.”’”+
17 Alla dessa ord och hela denna syn framförde Natan till David.+
18 Kung David gick då in och satte sig ner inför Jehova och sade: ”Vem är jag,+ suveräne Herre Jehova? Och vad är mitt hus, eftersom du har fört mig så långt? 19 Som om detta skulle vara något litet i dina ögon, suveräne Herre Jehova, så talar du också om din tjänares hus i en avlägsen framtid; och detta är en lag för människorna,*+ suveräne Herre Jehova.+ 20 Och vad mera kan David tillägga och säga till dig? Du känner ju själv din tjänare,+ suveräne Herre Jehova. 21 För ditt ords+ skull och i överensstämmelse med ditt hjärta+ har du gjort allt detta stora för att låta din tjänare veta det.+ 22 Därför är du stor,+ suveräne Herre Jehova; ty det finns ingen som du,+ och det finns ingen Gud förutom dig+ bland alla som vi har hört om med våra öron. 23 Och vilken enda* nation på jorden är lik ditt folk Israel,+ som Gud drog ut för att friköpa åt sig till ett folk+ och för att göra sig ett namn+ och för att inför dem* göra stora gärningar som inger fruktan+ – för att driva ut* nationerna och deras gudar för ditt folks skull, det som du har friköpt+ åt dig från Egypten? 24 Och du befäste ditt folk Israel+ åt dig som ditt folk till oöverskådlig tid, och du, Jehova, har blivit deras Gud.+
25 Och nu, Jehova Gud,* det ord som du har talat angående din tjänare och angående hans hus, fullgör det till oöverskådlig tid och gör alldeles som du har talat.+ 26 Och låt ditt eget namn bli stort till oöverskådlig tid,+ så att man säger: ’Härarnas Jehova är Gud över Israel’,+ och låt din tjänare Davids hus bli befäst inför dig.+ 27 Ty du, härarnas Jehova, Israels Gud, har uppenbarat det för din tjänare* och sagt: ’Ett hus skall jag bygga åt dig.’+ Därför har din tjänare fattat mod i sitt hjärta* att be denna bön till dig.+ 28 Och nu, suveräne Herre Jehova, du är den sanne Guden, och må dina ord visa sig vara sanning,*+ eftersom du lovar din tjänare detta goda.+ 29 Och må du nu vara besluten att välsigna+ din tjänares hus, så att det förblir till oöverskådlig tid inför dig;+ ty du, suveräne Herre Jehova, har lovat det, och låt din tjänares hus bli välsignat med din välsignelse till oöverskådlig tid.”+