1 Korinthierna
13 Om jag talar människors och änglars språk+ men inte har kärlek, då har jag blivit en ljudande malm* eller en skrällande cymbal.+ 2 Och om jag har profeterandets gåva+ och är insatt i alla heliga hemligheter+ och all kunskap,+ och om jag har all tro så att jag kan förflytta berg,+ men inte har kärlek, då är jag ingenting.+ 3 Och om jag ger ut allt vad jag äger för att andra skall ha att äta,+ och om jag lämnar ut min kropp,+ för att kunna berömma mig, men inte har kärlek,+ då är det mig till ingen nytta alls.
4 Kärleken*+ är tålmodig+ och omtänksam.+ Kärleken är inte svartsjuk,+ den skryter inte,+ blir inte uppblåst,+ 5 bär sig inte oanständigt åt,+ söker inte sina egna intressen,+ blir inte uppretad.+ Den för inte räkenskap över oförrätten.+ 6 Den gläder sig inte över orättfärdigheten,+ men den gläder sig med sanningen.+ 7 Den fördrar allting,+ tror allting,+ hoppas allting,+ uthärdar allting.+
8 Kärleken upphör aldrig.+ Men vare sig det finns gåvor till att profetera, skall de tas bort, eller tungotal, skall det upphöra, eller kunskap, skall den tas bort.*+ 9 Ty vi har* kunskap styckevis,+ och vi profeterar styckevis;+ 10 men när det som är fullständigt kommer,+ skall det som är styckevis tas bort. 11 När jag var barn, talade jag som ett barn, tänkte jag som ett barn, resonerade jag som ett barn; men nu då jag har blivit man,+ har jag lagt bort de barnsliga dragen. 12 Just nu ser vi nämligen i oklara konturer* med hjälp av en metallspegel,+ men då skall det vara ansikte mot ansikte.+ Just nu har jag kunskap styckevis,* men då skall jag lära känna exakt, liksom jag själv är exakt känd.+ 13 Men nu består tro, hopp, kärlek, dessa tre; men störst av dem är kärleken.*+