Andra Samuelsboken

21 Under Davids regering blev det hungersnöd+ tre år i rad, så David vände sig till Jehova. Och Jehova sa: ”Saul och hans släkt har blodskuld på grund av gibeoniterna han dödade.”+ 2 Då kallade kungen till sig gibeoniterna+ och talade med dem. (Gibeoniterna var inte israeliter, utan amoréer+ som hade blivit kvar i landet, och israeliterna hade lovat med ed att skona dem.+ Men Saul ville utplåna dem för att värna om folket i Israel och Juda.) 3 David sa till gibeoniterna: ”Vad ska jag göra för er, och hur kan jag gottgöra detta* så att ni kan välsigna Jehovas folk?”* 4 Gibeoniterna svarade: ”Silver och guld kan inte kompensera+ för det som Saul och hans släkt har gjort mot oss, och vi har inte rätt att döda någon i Israel.” David sa: ”Jag ska göra vad ni än begär av mig.” 5 Då svarade de: ”Den man som dödade oss och planerade att utplåna oss från Israel+ – 6 ge oss sju av hans avkomlingar. Vi ska hänga deras döda kroppar*+ inför Jehova i Sauls, Jehovas utvaldes,+ hemstad Gịbea.”+ ”Ni ska få dem”, sa kungen.

7 Men kungen skonade Mefibọset,+ Jonatans son och Sauls sonson, på grund av den ed som David och Jonatan,+ Sauls son, hade slutit inför Jehova. 8 Så kungen tog Ạrmoni och Mefibọset, de båda sönerna som Rispa,+ Ajas dotter, fick med Saul. Han tog också de fem sönerna till Mikal,*+ Sauls dotter, som hon fick med Ạdriel,+ sonen till meholatiten Barsịllaj. 9 Sedan gav han dem till gibeoniterna, och de hängde deras döda kroppar på berget inför Jehova.+ Alla sju dog tillsammans. De dödades under de första dagarna av skörden, i början av kornskörden. 10 Rispa,+ Ajas dotter, tog säckväv och bredde ut den på klippan. Och hon var kvar där från början av skörden till dess regnet strömmade ner över kropparna, och hon lät inte himlens fåglar sätta sig på dem under dagen eller markens vilda djur komma i närheten av dem på natten.

11 När David fick höra vad Sauls bihustru Rispa, Ajas dotter, hade gjort 12 gick han till de ledande männen* i Jabesh-Gilead+ och hämtade Sauls och hans son Jonatans ben. Männen där hade nämligen i hemlighet tagit* kropparna från torget i Bet-San, där filistéerna hade hängt upp dem efter att ha dödat Saul på Gilbọa.+ 13 Han tog med sig Sauls och Jonatans ben därifrån, och man samlade också ihop benen från de män som hade blivit avrättade.*+ 14 Sedan begravde de Sauls och Jonatans ben i Zela+ i Benjamins land, i graven där Sauls far Kis+ låg. När de hade gjort precis som kungen hade befallt lyssnade Gud till bönerna för landet.+

15 Det blev återigen krig mellan filistéerna och israeliterna,+ och David och hans tjänare drog ut och stred mot filistéerna. Men David blev helt utmattad, 16 och en man som hette Jisbi-Benob och härstammade från rafaéerna+ tänkte slå ihjäl honom. Han hade ett kopparspjut som vägde 300 siklar*+ och var beväpnad med ett nytt svärd. 17 Men Ạbisaj,+ Serụjas son, skyndade sig till Davids sida+ och slog ner och dödade filistén. Efter det tog Davids män en ed av David och sa: ”I fortsättningen får du inte följa med oss ut och strida.+ Du får inte släcka Israels lampa!”*+

18 Efter en tid bröt det ut krig mot filistéerna igen,+ vid Gob. Då slog husatiten Sịbbekaj+ ihjäl Saf, som härstammade från rafaéerna.+

19 Sedan stred filistéerna och israeliterna återigen mot varandra+ vid Gob. Den här gången slog Ẹlhanan, son till Jạare-Ọregim från Betlehem, ihjäl gittiten Goljat, som hade ett spjut med ett skaft som en vävbom.+

20 Och det blev krig igen, vid Gat. Där fanns det en man som var ovanligt stor och hade sex fingrar på varje hand och sex tår på varje fot, sammanlagt tjugofyra. Han härstammade också från rafaéerna.+ 21 När han hånade och smädade Israel+ slog Jonatan, som var son till Sịmei,+ Davids bror, ihjäl honom.

22 De här fyra männen härstammade allihop från rafaéerna i Gat, och de stupade för David och hans män.+