3 Då kom det fyra män som bar på en förlamad man.+ 4 Men eftersom det var så mycket folk att de inte kunde komma fram till Jesus bröt de upp taket över honom, och när de hade gjort* en öppning firade de ner båren med den förlamade mannen. 5 När Jesus såg deras tro+ sa han till mannen: ”Mitt barn, dina synder är förlåtna.”+ 6 Några av de skriftlärda var där, och de satt och tänkte:+ 7 ”Hur kan han säga så? Han hädar!+ För vem kan förlåta synder? Ingen annan än Gud!”+ 8 Men Jesus förstod genast vad som rörde sig i deras sinnen och sa: ”Varför har ni sådana tankar inom er?+ 9 Vad är lättast, att säga till den förlamade: ’Dina synder är förlåtna’, eller: ’Res dig upp och ta din bår och gå’? 10 Men för att ni ska förstå att Människosonen+ har myndighet att förlåta synder på jorden+ .⁠.⁠.” Och så sa han till den förlamade mannen: 11 ”Jag säger dig: Res dig upp, ta din bår och gå hem.” 12 Och då, inför allas ögon, reste han sig och lyfte genast upp sin bår och gick i väg. Alla blev helt överväldigade och började ära Gud och säga: ”Vi har aldrig sett något liknande!”+

18 Då kom några män som bar en förlamad man på en bår, och de försökte komma in så att de kunde lägga honom framför Jesus.+ 19 När de inte lyckades ta sig in på grund av alla människor klättrade de upp på taket, tog bort teglet och firade ner båren med mannen så att han hamnade mitt framför Jesus. 20 När Jesus såg deras tro sa han till mannen: ”Min vän, dina synder är förlåtna.”+ 21 Då började de skriftlärda och fariséerna muttra: ”Vem är den här hädaren? Det är ju bara Gud som kan förlåta synder.”+ 22 Men Jesus förstod vad de tänkte och sa: ”Vad har ni för tankar inom er? 23 Vad är lättast, att säga: ’Dina synder är förlåtna’, eller: ’Res dig upp och gå’? 24 Men för att ni ska förstå att Människosonen har myndighet att förlåta synder på jorden .⁠.⁠.” Och så sa han till den förlamade mannen: ”Jag säger dig: Res dig upp, ta din bår och gå hem.”+ 25 Och inför allas ögon reste han sig, lyfte upp båren som han hade legat på och gick hem, samtidigt som han gav ära åt Gud. 26 Då blev alla förundrade och kände stor vördnad.+ De lovprisade Gud och sa: ”Vi har sett något fantastiskt i dag!”