39 Och han fortsatte en bit bort. Sedan föll han på knä med ansiktet mot marken och bad:+ ”Min Far, om det är möjligt, så låt mig slippa ta emot den här bägaren.+ Men låt det ändå inte bli som jag vill, utan som du vill.”+
42 Han gick i väg för andra gången och bad: ”Min Far, om det inte är möjligt för mig att slippa ta emot den här bägaren och dricka den, så låt din vilja ske.”+
41 Och han gick undan för sig själv, ungefär ett stenkast bort, och föll på knä och bad. 42 Han sa: ”Far, om du vill, så ta den här bägaren ifrån mig. Men låt ändå inte min vilja ske, utan din.”+