Andra Samuelsboken

20 Nu fanns det en upprorsman som hette Sheba.+ Han var son till Bikri, en benjaminit. Han blåste i hornet+ och sa: ”Vi har inget med David att göra,* och vi har inget gemensamt med Isais son.*+ Var och en till sina gudar,* Israel!”+ 2 Då lämnade alla Israels män David och började följa Sheba, Bikris son.+ Men Judas män höll sig till sin kung och följde honom från Jordan till Jerusalem.+

3 När David kom till sitt palats i Jerusalem+ tog han de tio bihustrur som han hade lämnat kvar för att se efter palatset+ och satte dem i ett bevakat hus. Han fortsatte att försörja dem, men han låg inte med dem.+ De var inspärrade till sin dödsdag och levde som änkor, trots att deras man var i livet.

4 Kungen sa till Amạsa:+ ”Du har tre dagar på dig att kalla samman Judas män åt mig. Du ska också inställa dig här.” 5 Så Amạsa gav sig i väg för att kalla samman Juda, men han kom inte tillbaka inom den tid som kungen hade befallt. 6 Då sa David till Ạbisaj:+ ”Sheba,+ Bikris son, kommer att ge oss större problem än Ạbsalom.+ Ta mina män och sätt efter honom så att han inte hinner sätta sig i säkerhet i någon befäst stad och kommer undan.” 7 Då drog Joabs+ män och keretéerna, peletéerna+ och alla de mäktiga krigarna ut efter honom.* De drog ut från Jerusalem och förföljde Sheba, Bikris son. 8 När de var i närheten av den stora stenen i Gịbeon+ kom Amạsa+ för att möta dem. Joab hade på sig sin vapendräkt, och han hade svärdet nedstucket i skidan i ett bälte om höften. När han gick fram lät han svärdet glida ur.

9 ”Är allt väl med dig, min broder?” frågade Joab. Sedan tog han tag i Amạsas skägg med högra handen som om han tänkte kyssa honom. 10 Men Amạsa var inte på sin vakt mot svärdet som Joab hade i handen, och Joab stack det i buken på honom+ så att hans inälvor rann ut på marken. Ett enda hugg räckte för att döda honom. Sedan fortsatte Joab och hans bror Ạbisaj att förfölja Sheba, Bikris son.

11 En av Joabs unga män stod vid Amạsas kropp och sa: ”Alla som står på Joabs sida och alla som tillhör David: Följ Joab!” 12 Under tiden låg Amạsa i sitt blod mitt på vägen. När mannen såg att alla stannade när de kom fram till Amạsa flyttade han honom från vägen ut på fältet. Sedan kastade han ett klädesplagg över kroppen, eftersom alla som såg den stannade till. 13 När han hade flyttat kroppen från vägen följde alla efter Joab i jakten på Sheba,+ Bikris son.

14 Sheba färdades genom alla Israels stammar till Abel-Bet-Maạka.*+ Bikriterna samlades och gick också in i staden efter honom.

15 Joab och hans män kom och belägrade Abel-Bet-Maạka, där Sheba var. De byggde en jordramp upp mot skyddsvallen som omgav staden. Och Joabs män började underminera muren för att få den att rasa. 16 Men en förståndig kvinna ropade inifrån staden: ”Lyssna på mig, lyssna! Jag ber er, säg till Joab att komma närmare så att jag får tala med honom.” 17 Då gick han närmare, och kvinnan sa: ”Är du Joab?” ”Ja, det är jag”, svarade han. Kvinnan sa: ”Lyssna på det som jag har att säga, min herre.” ”Jag lyssnar”, sa han. 18 Hon fortsatte: ”Förr i tiden brukade man säga: ’Be om råd i Abel’, för då blev saken avgjord. 19 Jag för de fredligas och trognas talan i Israel. Du tänker förstöra en stad som är som en mor i Israel. Varför vill du utplåna* Jehovas folk?”*+ 20 Joab svarade: ”Jag tänker absolut inte förstöra och utplåna den. 21 Det är inte det saken gäller. Men en man som heter Sheba,+ som är son till Bikri från Efraims bergstrakt,+ har gjort uppror* mot kung David. Om ni bara utlämnar honom drar jag bort från staden.” Kvinnan svarade: ”Hans huvud ska kastas ut till dig över muren!”

22 Omedelbart gick den förståndiga kvinnan och talade med folket, och de högg huvudet av Sheba, Bikris son, och kastade ut det till Joab. Då blåste han i hornet så att hans män skingrades och gav sig av hem igen.+ Joab däremot återvände till kungen i Jerusalem.

23 Joab hade befälet över hela Israels armé,+ och Benạja,+ Jehojạdas+ son, hade befälet över keretéerna och peletéerna.+ 24 Ạdoram+ hade ansvaret över de inkallade arbetarna,* och Jehosạfat,+ Ạhiluds son, var historiker.* 25 Seva var sekreterare, och Sadok+ och Ẹbjatar+ var präster. 26 Och jairiten Ira blev ämbetsman* hos David.