Amos
6 ”Stackars de självgoda* på Sion,
dem som känner sig trygga på berget Samaria,+
de framstående männen från det främsta folket,
dem som Israels folk söker sig till.
2 Bege er över till Kalne och se efter,
fortsätt därifrån till det stora Hamat+
och gå ner till filistéernas Gat.
Är de bättre än dessa riken,*
eller är deras område större än ert?
4 De sträcker ut sig på vilobäddar av elfenben+ och ligger och vräker sig på divaner.+
De äter baggarna från hjorden och de gödda kalvarna.*+
5 De sjunger improviserade sånger till lyrans klang,*+
och de uppfinner musikinstrument, precis som David gjorde.+
Men Josefs katastrofala tillstånd bekymrar dem inte det minsta.*+
7 Därför ska de vara de första att föras bort i landsflykt,+
och så är det slut med festandet för dem som ligger på divanerna.
8 ’Den suveräne Herren Jehova har svurit vid sig själv’,+ säger Jehova, arméernas Gud.
’”Jag avskyr Jakobs stolthet,+
jag hatar hans befästa torn,+
och jag ska utlämna staden och allt i den till fienden.+
9 Även om tio män skulle bli kvar i ett hus ska de dö. 10 En släkting* ska komma och bära ut dem och bränna dem en efter en. Han ska föra kropparna* ut ur huset. Sedan ska han fråga den som är i det innersta rummet i huset: ’Är det någon mer hos dig?’ Och han ska svara: ’Nej, ingen!’ Då ska han säga: ’Tyst, för det är inte rätt tillfälle att nämna Jehovas namn.’”
11 Det är Jehova som ger befallningen,+
och han ska göra det stora huset till en grushög
och slå det lilla huset i spillror.+
12 Springer hästar på klippor,
eller plöjer man med nötboskap där?