Lukasevangeliet

23 Alla som var där bröt sedan upp och förde Jesus till Pilatus.+ 2 Där kom de med följande anklagelser:+ ”Den här mannen vilseleder* vår nation, förbjuder att man betalar skatt till kejsaren+ och säger att han själv är Messias,* en kung.”+ 3 Då frågade Pilatus honom: ”Är du judarnas kung?” Jesus svarade: ”Du säger det själv.”+ 4 Då sa Pilatus till de främsta prästerna och folket: ”Jag kan inte se att den här mannen är skyldig till något.”+ 5 Men de stod på sig och sa: ”Han uppviglar folket i hela Judeen med sin undervisning, ända från Galileen och hit.” 6 När Pilatus hörde detta frågade han om Jesus var från Galileen. 7 Och när han konstaterade att Jesus kom från ett område som löd under Herodes+ skickade han honom vidare till Herodes, som också befann sig i Jerusalem vid den tiden.

8 Herodes blev upprymd när han fick se Jesus. Han hade länge velat träffa honom, eftersom han hade hört mycket om honom+ och hoppades få se ett underverk. 9 Så han började fråga ut honom grundligt men fick inga svar.+ 10 Och de främsta prästerna och de skriftlärda reste sig hela tiden upp och slungade anklagelser mot honom. 11 Då började Herodes och hans soldater behandla honom med förakt,+ och han satte på honom praktfulla* kläder för att håna honom.+ Sedan skickade han tillbaka honom till Pilatus.+ 12 Tidigare hade Herodes och Pilatus varit fiender, men den dagen blev de vänner.

13 Pilatus kallade samman de främsta prästerna, styresmännen och folket 14 och sa till dem: ”Ni har fört den här mannen till mig och påstått att han uppviglar folket. Men nu har jag förhört honom inför er, och jag hittar ingen grund för era anklagelser,+ 15 och inte Herodes heller, och därför skickade han tillbaka honom till oss. Han har inte gjort något som förtjänar döden. 16 Därför tänker jag piska honom+ och sedan frige honom.” 17 —— 18 Men hela folket skränade och skrek: ”Döda honom!* Frige Bạrabbas åt oss!”+ 19 (Den mannen hade kastats i fängelse efter ett uppror i staden och var skyldig till mord.) 20 Pilatus försökte tala med dem igen, eftersom han ville frige Jesus.+ 21 Då började de skrika: ”På pålen med honom!* På pålen med honom!”+ 22 För tredje gången sa han till dem: ”Varför det? Vad har den här mannen gjort för ont? Jag ser inte något som gör honom förtjänt av döden,+ så jag tänker piska honom och sedan frige honom.” 23 Men de gav sig inte, utan krävde högljutt att han skulle avrättas.*+ De skrek så högt att 24 Pilatus beslutade sig för att gå med på deras begäran. 25 Han frigav den man som de ville ha, han som satt i fängelse för uppror och mord, och lät dem få sin vilja igenom med Jesus.

26 När de förde bort honom högg de tag i en man som var på väg in från landet, Simon från Kyrẹne. Och de lade tortyrpålen på honom för att han skulle bära den bakom Jesus.+ 27 En stor folkmassa följde honom, och flera kvinnor sörjde* och jämrade sig över honom. 28 Jesus vände sig till kvinnorna och sa: ”Jerusalems döttrar, gråt inte över mig. Gråt över er själva och era barn,+ 29 för det kommer en tid när man ska säga: ’Lyckliga är de barnlösa kvinnorna, de som inte har fött och inte har ammat!’+ 30 Då ska man säga till bergen: ’Fall över oss!’ och till kullarna: ’Göm oss!’+ 31 Om man gör så här när trädet är saftigt, hur blir det då när trädet har torkat?”

32 De förde också ut två brottslingar som skulle avrättas tillsammans med honom.+ 33 När de kom till platsen som kallas Huvudskallen+ hängde de upp Jesus och brottslingarna på pålar, en till höger och en till vänster om honom.+ 34 Men Jesus sa: ”Förlåt dem, Far, för de vet inte vad de gör.”+ Och de kastade lott för att dela upp hans kläder.+ 35 Folket stod där och såg på. Men styresmännen hånlog och sa: ”Andra har han räddat, nu får han rädda sig själv om han är Guds smorde,* den utvalde.”+ 36 Soldaterna drev också med honom, och de gick fram och räckte honom surt vin+ 37 och sa: ”Rädda dig själv, om du är judarnas kung.” 38 Och ovanför honom stod det: ”Detta är judarnas kung.”+

39 En av brottslingarna som hängde där hånade honom+ och sa: ”Är inte du Messias?* Då kan du väl rädda dig själv och oss också!” 40 Då sa den andre förebrående till honom: ”Har du ingen respekt* för Gud? Du har ju fått samma dom som den här mannen. 41 Och vår dom är rättvis, vi får vad vi förtjänar, men han har inte gjort något fel.” 42 Sedan sa han: ”Jesus, kom ihåg mig när du kommer in i ditt rike.”+ 43 Och han svarade: ”Jag försäkrar dig i dag: Du ska vara med mig i paradiset.”+

44 Det var nu omkring sjätte timmen, och ändå föll ett mörker över hela landet* som varade ända till nionde timmen,+ 45 för solljuset försvann. Och förhänget i templet+ slets mitt itu.+ 46 Och Jesus ropade med hög röst: ”Far, i dina händer överlämnar jag min ande.”+ När han hade sagt det dog han.+ 47 Officeren, som såg vad som hände, ärade Gud och sa: ”Den mannen var verkligen rättfärdig.”+ 48 Och när alla som hade samlats där som åskådare hade sett det som hände gick de hemåt medan de slog sig på bröstet. 49 Men de som kände honom, däribland kvinnorna som hade följt med honom från Galileen, stod på avstånd och iakttog allt.+

50 I Rådet fanns det en god och rättfärdig man som hette Josef.+ 51 (Han hade inte röstat till stöd för deras beslut och handlingar.) Han kom från Arimatẹa, en stad i Judeen, och han väntade på Guds rike. 52 Han gick till Pilatus och bad att få Jesus kropp. 53 Sedan tog Josef ner den+ och svepte in den i fint linne. Han lade den i en grav som var uthuggen i klippan+ och som inte hade använts tidigare. 54 Nu var det förberedelsedag,+ och sabbaten+ skulle snart börja. 55 Men kvinnorna som hade kommit från Galileen tillsammans med Jesus följde med och såg graven och såg att hans kropp lades där.+ 56 Sedan gick de tillbaka för att göra i ordning väldoftande kryddor och oljor. Men enligt lagen vilade de naturligtvis på sabbaten.+