Matteusevangeliet

14 Vid den tiden fick landsdelshärskaren Herodes höra talas om Jesus,+ 2 och han sa till sina tjänare: ”Det måste vara Johannes döparen. Han har blivit uppväckt från de döda, och det är därför han kan göra underverk.”+ 3 Herodes hade tidigare gripit Johannes och bundit honom och satt honom i fängelse för att göra Herọdias, sin bror Filippus hustru, till lags.+ 4 Johannes hade nämligen sagt till Herodes flera gånger: ”Det är inte tillåtet för dig att leva tillsammans med henne.”+ 5 Därför ville Herodes döda honom, men han var rädd för folket, eftersom de ansåg att Johannes var en profet.+ 6 Men när man firade Herodes födelsedag+ dansade Herọdias dotter vid festen, och Herodes blev så förtjust+ 7 att han lovade med en ed att hon skulle få allt hon bad om. 8 Eftersom hon lyssnade på sin mor sa hon: ”Ge mig Johannes döparens huvud på ett fat.”+ 9 Kungen blev bedrövad, men på grund av eden och alla gäster som var där* befallde han att hon skulle få det. 10 Därför gav han order om att Johannes skulle halshuggas i fängelset. 11 Johannes huvud bars fram till Herọdias dotter på ett fat, och hon gav det till sin mor. 12 Senare kom Johannes lärjungar och tog med sig hans kropp och begravde honom, och de gick och berättade för Jesus vad som hade hänt. 13 När Jesus hörde det gav han sig i väg med båt till en avskild plats för att få vara i fred. Men folket i städerna fick reda på det och följde efter honom till fots.+

14 När han steg i land hade många samlats, och när han såg dem kände han starkt för dem+ och botade alla sjuka.+ 15 Men framåt kvällen kom lärjungarna och sa till honom: ”Det här är en ödslig trakt, och det är redan sent. Skicka i väg alla så att de kan gå till byarna och köpa sig lite mat.”+ 16 Men Jesus sa: ”De behöver inte gå härifrån, ni kan väl ge dem något att äta.” 17 De svarade: ”Men vi har bara fem bröd och två fiskar.” 18 Han sa: ”Ge det till mig.” 19 Sedan sa han till folket att slå sig ner i gräset. Han tog de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen och bad en bön.+ Han bröt bröden i bitar och gav dem till lärjungarna, och lärjungarna delade ut dem till folket. 20 Alla åt och blev mätta. Och när man samlade ihop brödet som blivit över fyllde man 12 korgar.+ 21 Det var omkring 5 000 män som åt, och dessutom kvinnor och barn.+ 22 Strax därefter sa han till lärjungarna att ta båten och åka i förväg till andra sidan sjön, medan han själv skickade i väg folket.+

23 När Jesus hade skickat i väg människorna gick han upp på berget för att vara för sig själv och be.+ Han var där uppe ensam när kvällen kom. 24 Vid det laget var båten redan långt ut från land, och lärjungarna kämpade mot vågorna eftersom det var motvind. 25 Men under nattens fjärde vaktpass kom Jesus gående mot dem över sjön. 26 När lärjungarna såg honom på sjön blev de skräckslagna och ropade: ”Det är något övernaturligt!”* Och de skrek högt av rädsla. 27 Men Jesus sa snabbt: ”Var lugna, det är jag. Var inte rädda.”+ 28 Då sa Petrus: ”Herre, om det är du, så säg att jag ska komma till dig över vattnet.” 29 Han sa: ”Kom!” Då steg Petrus ur båten och började gå på vattnet mot Jesus. 30 Men när Petrus började tänka på hur det stormade blev han rädd. Han började sjunka och ropade: ”Herre, rädda mig!” 31 Jesus sträckte genast ut handen och tog tag i honom och sa: ”Var är din tro?* Varför började du tvivla?”+ 32 Och när de hade stigit ombord lade sig vinden. 33 Då gav lärjungarna honom ära och sa: ”Du är verkligen Guds son.”+ 34 Och de fortsatte över sjön och kom i land vid Gennesaret.+

35 När männen på platsen kände igen honom underrättade de hela trakten, och folk kom till honom med alla som var sjuka. 36 De bönföll honom om att bara få röra vid fransen på hans mantel,+ och alla som gjorde det blev fullständigt friska.