Principer för bibelöversättning

En del kanske tänker att en konsekvent översättning ord för ord skulle vara det bästa sättet att förmedla vad som sägs på grundspråken. Men så är det sällan, och det finns flera skäl till det. Här följer några:

• Det finns inte två språk där grammatik, ordförråd och meningsbyggnad exakt motsvarar varandra. En professor i hebreiska, Samuel Rolles Driver, har skrivit att ”språken skiljer sig åt, inte bara när det gäller grammatik och ordrötter, utan också ... när det gäller hur tankar sätts ihop till meningar”. Olika språk kräver olika tankemönster. Han fortsatte: ”Därför blir meningsbyggnaden i språken olika.”

• Det finns inte något nutida språk där ordförråd och grammatik helt motsvarar Bibelns hebreiska, arameiska och grekiska. Därför kan en översättning ord för ord bli oklar eller till och med ge helt fel tanke.

• Innebörden i ett ord eller uttryck kan ändras beroende på sammanhanget.

Det finns tillfällen då det är möjligt att återge en formulering på grundspråket bokstavligt, men det måste göras med stor försiktighet.

Här följer några exempel som visar att en översättning ord för ord kan missförstås:

• Bibeln använder begreppen ”sova” och ”somna” både om bokstavlig sömn och om dödens sömn. (Matteus 28:13; Apostlagärningarna 7:60) När de här begreppen används i sammanhang där döden åsyftas kan bibelöversättare använda formuleringar som ”somna in i döden” för att hjälpa dagens läsare att få rätt tanke. (1 Korinthierna 7:39; 1 Thessalonikerna 4:13; 2 Petrus 3:4)

• I Efesierna 4:14 använder aposteln Paulus ett uttryck som ordagrant kan översättas ”i människors tärningsspel”. Det här forntida idiomet anspelar på vanan att fuska i tärningsspel. På de flesta språk skulle en ordagrann översättning vara svår att förstå. Men om man översätter det med ”människors list” kommer tanken fram tydligare.

• I Romarna 12:11 används ett grekiskt uttryck som ordagrant betyder ”till anden kokande”. En sådan ordalydelse kan ge fel tanke, så i den här översättningen återges uttrycket med ”brinnande i anden”.

• 

  I sin berömda bergspredikan använde Jesus ett uttryck som ofta översätts med: ”Saliga de som är fattiga i anden.” (Matteus 5:3, Bibel 2000) För många är en sådan ordagrann återgivning otydlig. Man skulle till och med kunna få tanken att de som är ”fattiga i anden” är psykiskt instabila, saknar mental styrka och är obeslutsamma. Men vad ville Jesus poängtera? Han riktade uppmärksamheten på vad som gör oss människor lyckliga: inte att vi fyller våra fysiska behov, utan att vi inser vårt behov av Guds vägledning. (Lukas 6:20) Sådana formuleringar som ”de som längtar efter att fylla sitt andliga behov” eller ”de som förstår att de behöver Gud” återger den ursprungliga innebörden på ett bättre sätt. (Matteus 5:3)

• I många sammanhang används det hebreiska ordet för svartsjuka på samma sätt som det svenska. (Ordspråksboken 6:34; Jesaja 11:13) Men det hebreiska ordet kan även beteckna något positivt. Det används till exempel om Jehovas ”brinnande iver” att beskydda sina tjänare och om hans krav på ”fullständig hängivenhet”. (2 Kungaboken 19:31; 2 Moseboken 34:14; Hesekiel 5:13; Sakarja 8:2) Det kan också användas för att beskriva hur Guds tjänare ”brinner av hängivenhet” för honom och inte låter någon eller något inkräkta på deras tillbedjan. (Psalm 69:9; 119:139; 4 Moseboken 25:11)

• 

  Det hebreiska ord som vanligtvis syftar på en människohand har många olika betydelser. Beroende på sammanhanget kan det till exempel betyda ”kontroll”, ”frikostighet” eller ”makt”. (2 Samuelsboken 8:3; 1 Kungaboken 10:13; Ordspråksboken 18:21) Därför har det här ordet översatts på flera olika sätt i den svenska utgåvan av Nya världens översättning.

Med tanke på allt detta förstår vi att bibelöversättning inte handlar om att konsekvent översätta ett ord i källtexten på samma sätt varje gång det förekommer. En översättare måste tänka till och välja det ord på målspråket som bäst motsvarar tanken på grundspråket. För att texten ska bli lättläst måste meningsbyggnaden dessutom följa de grammatiska reglerna på målspråket.

Samtidigt måste man akta sig så att man inte går för långt åt andra hållet. Översättare som skriver om texten helt efter hur de uppfattar huvudtanken kan förvränga innebörden. På vilket sätt? De kan införa sina egna felaktiga tolkningar av grundtexten eller utelämna viktiga tankar. Sådana parafraser kan vara lättlästa, men ibland kan de hindra läsaren från att få fatt i textens egentliga budskap.

Översättarnas egna trosuppfattningar kan också färga översättningen. I Matteus 7:13 sägs det till exempel: ”Den breda vägen leder ... till död.” Vissa översättare har kanske påverkats av sina egna trosuppfattningar och använt uttrycket ”helvetet” i den här versen, trots att det grekiska uttrycket helt enkelt betyder ”död”.

Översättarna måste också tänka på att Bibeln skrevs på det språk som användes i vardagen av vanliga människor, till exempel jordbrukare, herdar och fiskare. (Nehemja 8:8, 12; Apostlagärningarna 4:13) En bra översättning ska därför göra det möjligt för vanliga människor att förstå Bibelns budskap, oavsett vilken bakgrund de har. Det är bättre att använda ett tydligt och lättförståeligt språk än ord och uttryck som sällan används av människor i allmänhet.

Ett stort antal översättare i vår tid har tagit sig friheten att ta bort Guds namn, Jehova, från sina översättningar, trots att namnet förekommer i forntida bibelhandskrifter. (Se Tillägg A4.) I många översättningar har man ersatt namnet med titlar, som ”Herren”, och i en del översättningar har man till och med dolt att Gud har ett namn. Ibland återges Jesus bön i Johannes 17:e kapitel så här: ”Jag har hjälpt dem att lära känna dig” (vers 26), och: ”Jag har visat dem som du har gett mig vem du är” (vers 6). Men en trogen översättning av Jesus bön lyder: ”Jag har gjort ditt namn känt för dem”, och: ”Jag har uppenbarat ditt namn för de människor som du har gett mig.”

I förordet till den första engelska utgåvan av Nya världens översättning står det: ”Vi har inte gjort något försök att parafrasera Skriften. Vår strävan har alltigenom varit att åstadkomma en så ordagrann översättning som möjligt, där nutida engelska idiom medger detta och där ett ordagrant återgivande inte skymmer tanken till följd av otymplighet av ett eller annat slag.” Översättningskommittén som står bakom Nya världens översättning har med andra ord försökt hitta en gyllene medelväg. Man har använt ord och uttryck som speglar originalet och samtidigt undvikit formuleringar som är klumpiga eller döljer textens budskap. Resultatet är en lättläst översättning, och de som läser den kan lita på att den troget återger det inspirerade budskapet. (1 Thessalonikerna 2:13)