Finns det inte gott om luft att andas?
VARFÖR oroa sig för luften? När man ser upp mot himlen verkar den obegränsad, eller hur?
Det kan tyckas så. Men kom ihåg att astronauterna måste ta med sig sitt eget luftförråd, när de ger sig i väg från jorden. När man flyger jetplan, måste lufttillgången i kabinen vidmakthållas med konstgjorda medel.
Detta säger oss något. Vad då? Att det inte finns någon användbar luft några kilometer från jorden. Den luft man kan andas finns endast inom ett relativt smalt bälte omedelbart ovanför jorden. Den innehåller det syre som är nödvändigt för allt mänskligt och animaliskt liv. Detta smala bälte av användbar luft är nu i allvarlig fara.
Luftens självreningsprocess
Jordens atmosfär har verkligen ett underbart självreningssystem inbyggt. Luften är som ett hav med tidvatten och strömmar i form av vindar och skiftande luftmassor. Röken från några vedeldar sprids och skingras exempelvis snabbt. Svävande fasta partiklar från röken sköljs så småningom bort ur luften av regn och snö. Men hur är det med gaserna?
Luften på vår planet består naturligtvis av en blandning av gaser. Kväve svarar för omkring 78 procent och syre för omkring 21 procent. Resten består av mycket små kvantiteter argon, koldioxid, helium osv. Förunderliga processer pågår för att hålla denna blandning oförändrad.
Som tidskriften Time säger: ”Med skrämmande precision bevaras denna blandning av växter, djur och bakterier”, som förbrukar och avger dessa gaser med samma hastighet. ”Följden blir ett slutet system, en balanserad cykel, där ingenting tappas bort och allting tas med i beräkningen.”
Precisionen är verkligen häpnadsväckande. Koldioxiden utgör exempelvis bara omkring en volymdel på tre tusen volymdelar luft. När människor och djur andas luft, förbrukar de syre och andas ut koldioxid. Men växterna gör precis tvärtom. De tar in koldioxid och avger syre, så att balansen vidmakthålls.
Blixtar skjuter genom luften och får kvävet att bilda en förening som regndropparna för med sig ned till jorden. Där använder växterna det för sin tillväxt. Växterna i sin tur äts av djur eller dör och förmultnar. Bakterier som lever på förmultnande växter och djurspillning avger kväve till luften igen. Kretsloppet är fullbordat.
Vissa gaser som frigörs i naturen kan vara farliga i större mängder — till exempel ozonet som du kan känna lukten av efter ett åskväder. Men luftens självreningssystem tar hand om dessa gaser, ofta inom några timmar eller dagar. De förs bort av regn och snö, genom att växterna tar till sig dem ur luften eller helt enkelt genom att de sakta sjunker ned mot marken.
Men vad finns det då att oroa sig för? Jo, mycket!
Hur situationen har förändrats
Bevisen tyder på att människan allvarligt håller på att fördärva denna underbara jämvikt. Förr i tiden kunde atmosfärens självreningsprocesser klara av föroreningen och hålla luften ren.
Men situationen är nu sådan att tillförseln av föroreningar håller på att gå om produktionen av renad luft. ”Luftrummet” över Förenta staterna, Japan, Tyskland och andra länder fylls ständigt med gaser och partiklar som förorsakar överbelastning. De naturliga kretsloppen håller nu på att ansträngas över sin förmåga.
I dag betraktas all luft i Förenta staterna som förorenad i större eller mindre utsträckning. Lägg märke till följande upptäckter som gjorts av vetenskapsmän enligt tidskriften New Haven Register:
”Det sista spåret av ren luft som centralen iakttog i Förenta staterna fanns nära Flagstaff i Arizona, men det försvann för sex år sedan, när ... luftföroreningar från Kaliforniens kust nådde denna stad i norra Arizona.”
Biofysikern William Curby säger att den konstanta föroreningen har frambringat ett ofantligt moln av svävande smuts, som ständigt hänger över hela Förenta staternas ostkust. Han säger: ”Påfyllningshastigheten av smutspartiklar över ostkusten har nu gått om avlastningshastigheten.”
Denna nedsmutsning pågår över hela jorden.
Den tyska tidskriften Der Spiegel meddelar om genomsnittet i Tyskland: ”Luftföroreningen i Förbundsrepubliken [Västtyskland] är redan sju gånger så allvarlig som i USA.”
I Tokyo tjänstgör numera trafikpoliserna bara några timmar i taget. Sedan beger de sig till stationen för att andas syrgas. Kaféer och pelargångar i Tokyo har automater, där man kan få sig en nypa syrgas, när man är ute och handlar.
Situationen är så allvarlig att vetenskapsmän vid en central för atmosfärisk forskning i Förenta staterna förutsäger följande om vad som kommer att ske, om föroreningen får fortsätta med den nuvarande hastigheten:
”Om 10 till 15 år kommer alla män, kvinnor och barn på norra halvklotet att vara tvungna att bära gasmask för att överleva utomhus. Gatorna kommer till största delen att vara folktomma. De flesta djur och mycket av växtligheten kommer att utrotas.”
”Jag kan inte se någon luftförorening”
En stor del av luftföroreningen förekommer i partikelform — sot och damm. Husmodern som dammar fönsterbrädan kan tala om det för dig. Det kan också mannen som tvättar bilen.
Men du kanske bor i ett område där himlen ofta är blå. Föga eller inget sot samlar sig på fönsterbrädorna och bilen. Du kanske tycker att luftföroreningen inte berör dig.
Men kom ihåg att det mesta av luftföroreningarna är osynligt. Man kan inte se det. Och ofta kan man inte känna lukten av det heller. Men ta inte fel — det finns sannolikt där i form av osynliga gaser, av vilka några är dödligt giftiga när de absorberas i tillräcklig mängd. Och att man regelbundet andas in dessa gaser, även om det är i små mängder, är säkerligen inte till nytta för hälsan.
En av de osynliga föroreningarna är koloxid. Den är färglös och saknar lukt och smak — men den är dödsbringande. Om du skulle köra bilen på tomgång i ett stängt garage, skulle koloxiden gå ned i lungorna och in i blodomloppet och hämma de röda blodkropparnas förmåga att transportera syre. Du skulle dö av syrebrist.
I våra dagar lider redan millioner människor i många städer av ”undernäring” på syre, vilket i huvudsak beror på det ständigt ökande antalet bilar. En källa uppger att bara i tio stadsområden i Förenta staterna spyr bilarna ut omkring 25 millioner ton osynlig koloxid i luften varje år.
Atmosfären innehåller normalt något svavel från havsskum och vulkaniska gaser. Men vetenskapsmännen beräknar att människans bilar, kraftverk och värmepannor i hemmen nu öser ut omkring 73 millioner ton svaveloxider i atmosfären varje år. När luften är fuktig, övergår dessa oxider till droppar av svavelsyra, som korroderar metaller, fräter på sten och marmor, ökar surhetsgraden i sjöar och floder och förstör lungorna på folk.
Tidskriften Scientific American säger att genom påverkan av solljuset och den katalytiska verkan av kväveoxider i luften bildas smog, och kolväten (som i normala fall är oskadliga), som spys ut från bilar och fabriker, oxideras delvis till ”peroxider” och ”ozonider”. Tidskriften tillägger: ”Dessa föreningar är de giftigaste luftföroreningar man känner till. De skadar växterna i koncentrationer om en del på 10 millioner delar luft.”
Inte att undra på att luftrörskatarr, astma och alla sorters andningssjukdomar hastigt ökar. Emfysem är den snabbast ökande dödsorsaken i Förenta staterna. Den har ökat med 500 procent i New York under de senaste tio åren.
Vad kan man göra? Flytta till det soliga Hawaii med dess blå himmel? Men Hawaii rapporterar nu en fördubbling av andningssjukdomarna på några år. Varför? Luftförorening.
Men det måste utan tvivel finnas något botemedel. Luften har hållits ren i tusentals år med, som det sägs, ”skrämmande precision”. Vem var det som skötte om den saken? Skulle inte han kunna lösa problemet?
Men förutom luft måste vi ha vatten för att kunna leva. Hur är situationen på det området?
[Diagram på sidan 6]
(För formaterad text, se publikationen)
SYRETS KRETSLOPP
Växterna tar upp koldioxid och avger syre
Djur och människor tar upp syre och andas ut koldioxid
KVÄVETS KRETSLOPP
Blixten förenar kväve med syre. Regnet för detta till jorden
Gröna växter ger föda åt djur och människor
Bakterier verkar på multnande växter och djurspillning; avger kväve tillbaka till luften. Andra bakterier producerar växtnäring
Bakterier tar kväve ur luften som kan användas av växterna