Att lära sig simma
SIMNING är en konst som det krävs verklig ansträngning att lära sig. Men den öppnar dörren till många trevliga sysselsättningar, som till exempel vattenskidåkning, surfing och dykning. Den ger dessutom den allra bästa motion och befriar en från hjälplöshet i vattnet, något som till och med kan rädda ens liv.
Kan du simma? Kan dina barn det? Värdet av att kunna det illustreras i samband med en båtfärd som den kristne aposteln Paulus gjorde. En storm drev skeppet på grund utanför ön Malta, där det började brytas sönder. De som kunde simma hoppade i vattnet och simmade i land i säkerhet. Skulle du ha kunnat göra det? Om du kan simma är det möjligt för dig att klara liknande nödsituationer i dag. — Apg. 27:42—44.
Metoder och sinnesinställningar
Somliga menar att man kan lära människor simma genom att kasta i dem på djupt vatten och så tvinga dem att simma om de inte vill sjunka. Men det kan bli en skrämmande upplevelse, och de som stiftat bekantskap med simning genom den metoden är sällan förtjusta i vatten. Det kan till och med hända att de blir rädda för vatten. När man skall lära sig simma är det mycket bättre att hålla sig till ett steg-för-steg-program, där sådana upplevelser undviks.
Det största hindret när det gäller att lära sig simma är faktiskt rädsla för vattnet och inte hur man skall kunna lära sig konsten som sådan. I själva verket är det ganska lätt att simma, eftersom människans kropp har en naturlig flytförmåga och kommer att hålla sig flytande. Simning är därför snarare en fråga om att använda armar och ben som paddlar för att föra kroppen framåt.
Men hur skall man göra om någon är rädd för vatten? Man bör inte förlöjliga en sådan person eller behandla honom otåligt. I stället bör man göra ansträngningar att bygga upp den tillförsikten hos honom att han lätt kan lära sig simma. Han bör få hjälp att inse hur enkla simrörelserna är och att hans kropp inte kommer att sjunka om han tar det lugnt. Försök också att introducera varje fortlöpande steg i simningsprogrammet så att han inte försätts i situationer, där han sannolikt kommer att misslyckas.
Inledande steg
Till och med innan undervisningen vid bassängen eller en annan vattensamling börjar, kan vissa förberedelser göras. Barnen kan öva sig att hålla andan och sedan andas ut. Det här kanske låter alltför elementärt, men om de inte har försökt det tidigare kan det fordras övning.
Barn kan också öva att stänka vatten på sig, i synnerhet så att ansiktet blir vått. Det är viktigt att bli van vid det. En annan viktig färdighet är att kunna hålla andan under vatten. De kanske kan öva sig att göra det i badkaret eller till och med i en balja med vatten. Ta inte heller de här mindre prestationerna för givna och låt barnen få veta när de lyckas bra.
Härnäst kan de öva sig att andas ut under vatten. Säg åt dem att andas ut genom munnen och att du bör se bubblor som bevis för att de gör detta. De tycker kanske att det är roligt och gör en lek av det genom att låtsas vara motorbåtar. Låt dem sedan blåsa ut genom näsan med munnen stängd. Men innan man försöker med det, kanske du bör låta barnen öva sig att blåsa ut luft genom näsan ovan vattnet. Annars kan de instinktivt dra in i stället för att blåsa ut medan de har ansiktet under vattnet, och det skulle kunna medföra obehaget att dra upp vatten genom näsborrarna.
Men vad som än händer, var noga med att aldrig skapa onödig rädsla hos ett barn. Sådana anmärkningar som: ”Jag höll nästan på att drunkna en gång”, eller: ”Jag var livrädd för vatten”, kan göra just det. Gör medvetna ansträngningar att framhålla simning som något mycket angenämt.
Vid bassängen
Även om det kanske inte är så svårt att få barnen i badkaret eller att till och med doppa huvudet under vattnet, kan en större vattensamling skrämma dem. Ta därför barnen vid handen och led dem ut i vattnet. Lugna dem med att säga att det känns skönt. Om vattnet är varmt, 26—29 grader C, är det mer troligt att de tycker om det.
Genom att du visar tålamod och ger uppmuntran kan även ett barn som känner rädsla med tiden bli hjälpt att tycka om att vada omkring och plaska i vattnet. Låt det öva sig att hålla ansiktet under vattnet och andas ut, precis som i badkaret. Underskatta inte det här steget när det gäller att lära sig simma. Det är mycket viktigt att man blir van vid vatten och inte är rädd för att bli våt över hela kroppen.
Ett annat viktigt steg när man lär sig simma är att lära sig behärska konsten att andas rytmiskt. Att gång på gång doppa sig ned under vattnet är ett av de bästa sätten att lära sig det. Säg åt personen i fråga att hålla dig i handen eller att hålla sig i bassängkanten. Låt honom sedan ta ett djupt andetag, doppa sig under vattnet, andas ut genom näsan och komma upp igen. Få honom att göra det långsamt medan du ger anvisningar: ”Andas in djupt, doppa dig, andas ut, kom upp för att få luft.”
Ni kan också göra det tillsammans och göra en lek av det. Stå med ansiktena mot varandra i vatten som når upp till bröstet och håll varandra i händerna med raka armar. Turas nu om att rytmiskt doppa er under ytan med rörelser som när man gungar på ett gungbräde. Påminn om att ta ett djupt andetag när man kommer upp och att andas ut under ytan.
När någon för första gången doppar huvudet under vatten, är det nästan säkert att han kommer att blunda. Men det är viktigt att han vänjer sig vid att ha ögonen öppna. För det första kommer det att eliminera eller avlägsna en viss fruktan för vattnet, och längre fram, när han lär sig simma, är det säkrare både för honom och andra att han ser vad han gör.
Du skulle också kunna göra det till en lek att tillägna sig den här färdigheten. Ni kan båda doppa er och skaka hand under vattnet. Eller också kan du hålla upp ett visst antal fingrar. Låt den andre räkna dina fingrar, och när ni båda kommer upp får han tala om hur många fingrar du visade. En annan lek som kan vara mycket rolig är denna: Gå ned till botten i ungefär midjedjupt vatten och plocka upp färggranna stenar, snäckskal eller mynt.
När någon kan allt det här, tala då om för honom att han gör goda framsteg. Han är nu redo för det viktiga steg som just föregår simningen.
Att lära sig flyta
Detta steg är att flyta. Pröva först den så kallade ”korkflytningen”. Säg åt eleven, som bör stå i vatten som når ungefär till bröstet, att böja knäna tills hakan är i nivå med vattenytan. Låt honom därpå andas in djupt, luta sig framåt, dra upp knäna mot bröstet och slå armarna runt knäna. Han flyter nu med ryggen mot vattenytan och påminner om en guppande kork. Det är bra att man först lär in det här sättet att flyta, eftersom det lär en hur man från framstupa flytställning ställer sig på fötter igen.
Att flyta framstupa eller med ansiktet nedåt innebär helt enkelt att ligga med ansiktet ned i vattnet och hålla armar och ben utsträckta. För att kunna inta det läget låter man den som skall lära sig simma stå i vatten som når något högre än till midjan. Säg sedan åt honom att ta ett djupt andetag, luta sig framåt med armarna utsträckta och att ligga med ansiktet ned i vattnet. Benen bör komma upp till ytan bakom. Låt honom efter några sekunder föra knäna mot bröstet och återgå till stående ställning.
Det är viktigt att lära sig flyta så här, eftersom det visar eleven att han inte kommer att sjunka, när han intar simställningen med ansiktet nedåt. Det gör det också klart att simning helt enkelt består i att driva den flytande kroppen framåt med arm- och benrörelser. Men innan eleven försöker göra dessa rörelser, bör man lära honom att glida raklång i vattnet.
Låt honom stå i omkring midjedjupt vatten med ryggen mot bassängväggen. Han sträcker så armarna framåt över vattnet, böjer ett ben bakåt och placerar foten mot väggen. Säg nu åt honom att ta ett djupt andetag, doppa ned ansiktet i vattnet och med hjälp av foten mot väggen skjuta ifrån lätt. Han bör glida genom vattnet helt utsträckt från fingertopparna ända till tåspetsarna. När han förlorar farten skall han ställa sig upp igen.
Om en person har följt ett sådant steg-för-steg-program så långt och klarat av varje moment, är han redo att börja arbeta på själva simtagen.
Att uppnå målet
Träna först benrörelserna. Låt eleven inta framstupa flytställning. Han kan hålla sig i bassängkanten, eller också kan du bistå honom genom att hålla din hand under hans mage. Säg nu åt honom att röra benen uppåt och nedåt ända från höfterna med snabba sparkar. Det här kan börja föra honom framåt i vattnet, om du håller i honom. Du bör verkligen uppmuntra honom för detta framsteg. Han kan ju nästan simma!
Därnäst fordras armrörelser. Ett barn kanske vill lyfta upp armarna ur vattnet som det sett de flesta simmare göra. Men säg åt det att du till att börja med vill att armarna skall hållas under vattnet.
Låt honom inta samma framstupa flytställning och placera åter din hand under hans mage som stöd. Säg åt honom att sträcka fram först den ena armen och sedan den andra. Armarna bör röras på nästan samma sätt som en hund rör sina ben, när den simmar. När en arm sträcks framåt, förs den andra nedåt och bakåt.
Det gäller nu bara att samordna bensparkarna med armtagen för att kroppen skall föras framåt. När eleven kan det, simmar han i själva verket! Han praktiserar vad man kallar hundsim, det grundläggande simsättet.
Naturligtvis är det mycket mer man måste lära sig för att bli en god simmare. Med tiden kommer personen i fråga att göra armtagen längre och slutligen finna att han ökar hastigheten genom att sträcka sig fram över vattnet. Han börjar nu behärska crawl, det snabbaste och mest populära simsättet. Men han måste lära sig att samordna rätt andning med arm- och benrörelserna för att kunna göra detta framgångsrikt. Allt det här fordrar övning, övning och åter övning. Att kunna simma ger emellertid inte blott och bart många timmars angenäm sysselsättning utan kan dessutom rädda ens liv.