En inbrottstjuv som gjorde skillnad på människor

Vem som helst kan falla offer för inbrottstjuvar eller rånare. De visar vanligen ingen partiskhet, och därför kan vem som helst plötsligt finna att han mist sin plånbok, sin bilradio, sin cykel eller andra värdefulla ägodelar. Det är tydligt att detta också gäller Jehovas vittnen. Men ibland dyker det upp en tjuv med ett samvete, vilket belyses av följande exempel från Santo Domingo i Dominikanska republiken.

”En höstdag, mycket tidigt på morgonen, steg min hustru upp och gick, som hon brukade, för att öppna dörren på baksidan, bara för att finna att någon hade brutit sönder låset till rummet på baksidan. Trots att vi hade en del värdefulla saker där, hade ingenting försvunnit. Men till vår förvåning hade någon lämnat följande meddelande på dörren: ’Jag ber dem som äger detta vackra hem att förlåta mig för att jag har brutit sönder låset. Jag är inbrottstjuv och kom för att föra bort allt som finns här, men jag insåg att här bor kristna vittnen för Jehova, och av den anledningen lät jag bli. Jag stjäl från de andra, men er respekterar jag.’”

Hur visste inbrottstjuven att de var vittnen? Därför att han hade funnit deras bibliska litteratur och tidskrifter (Vakttornet och Vakna!) i rummet på baksidan. Trots att grannarna blev utsatta för inbrott denna natt, hände detta inte vittnena.

Jehovas vittnen drabbas lika mycket av ”tid och oförutsedd händelse” som någon annan. Men vid många tillfällen lönar det sig att andra vet att man är ett Jehovas vittne. — Predikaren 9:11, NW.