Det kommersiella systemets uppgång och fall

Del 1a – Ekonomiska problem skapar oro

”Även om mödrar och fäder ger oss livet, är det endast pengar som uppehåller det.” — Den japanske 1600-talsförfattaren Ihara Saikaku.

HAR du någonsin varit i desperat behov av pengar? Har du varit med om att inte ha tillräckligt mycket kontanter för att betala viktiga utgifter? Eller har du någon gång sett din familj gå hungrig eller vara bristfälligt klädd? Miljontals människor i våra dagar kan svara ja på dessa frågor. De vet vad penningbekymmer vill säga.

Försök föreställa dig den oro som präglar en arbetslös far med munnar att mätta och räkningar att betala eller en uttröttad mor som köar i timmar för att få tag i åtråvärda nödvändighetsartiklar, bara för att finna att hyllorna i butiken är tomma eller priserna för höga. Tänk dig vilken stress en företagsledare måste känna när hans affärsrörelse hotas av konkurs eller vilka påfrestningar en regering utsätts för när den kämpar för att göra sig kvitt en skuldbörda som uppgår till miljarder.

I dagens värld kan till och med vissa ord väcka oro. Vår inkomst (pengar, varor eller tjänster som erhålls som ersättning för arbete eller utnyttjande av andra resurser) kan vara så låg att vår levnadsstandard (den ekonomiska nivå som vi vant oss att leva på) allvarligt hotas. Denna situation kan förorsakas av arbetslöshet, av recessioner eller depressioner (perioder av lindrig respektive allvarlig konjunkturnedgång) eller av inflation (prishöjningar som inträffar när efterfrågan överstiger tillgången, så att våra pengar blir mindre värda). Om vi inte har tillräckligt med pengar, kan vi inte längre hålla jämna steg med levnadskostnaderna (kostnaden för de varor och tjänster som vi dagligen behöver).

De ekonomiska faktorernas stora betydelse

Den stora depressionen på 1930-talet var enligt en auktoritet en ekonomisk tragedi som ”berörde varje land och varje sida av livet, socialt såväl som politiskt, inom landet såväl som internationellt”. Genom att underblåsa extremistiska politiska krafter i Tyskland och Italien bidrog den också till andra världskrigets utbrott, vilket illustrerar vilken stor roll de ekonomiska faktorerna spelar. Det var som John K. Galbraith skrev i sin bok Pengar — Varifrån de kommer och var de hamnar: ”I Tyskland kom Adolf Hitler till makten tidigt i början av 1933. En stor del av hans framgångar måste tillskrivas den omfattande arbetslösheten och de synnerligen smärtsamma sänkningarna av löner, priser och fastighetsvärden.” Galbraith kommenterar sedan den inflation som drabbade Förenta staterna på den tiden och tillägger: ”Vad pengarna än betyder kan ingen tvivla på vikten av de farhågor de alstrar.”

Den våg av politiska förändringar som svepte fram över Östeuropa i slutet av 1980-talet förorsakades till stor del av ekonomiska faktorer. Dessa är också ofta avgörande vid val i de västerländska demokratierna, där människor sedan lång tid tillbaka sägs rösta med utgångspunkt från de frågor som berör deras plånbok.

Ekonomiska påtryckningar används ofta för att försöka tvinga regeringar att ändra sin politik. I modern tid har således ekonomiska sanktioner ibland kommit att fylla samma funktion som forntidens militära belägringar. År 1986 vidtog Europa, Japan och Förenta staterna ekonomiska sanktioner mot Sydafrika för att protestera mot dess apartheidpolitik, uppenbarligen med viss framgång. År 1990 utövade många av världens nationer, genom FN:s försorg, ekonomiska påtryckningar mot Irak, tydligtvis med mindre framgång.

Tendensen tycks emellertid vara otvetydig. Den franske författaren och presidentrådgivaren Jacques Attali hävdar att köpmän nu håller på att ersätta krigare ”som de främsta aktörerna på världsscenen”. Och ett nyhetsmagasin förklarar: ”Ekonomisk styrka har [i många länder] ersatt militär makt som den faktor som betyder något.”

Håller greppet på att lossna?

Naturkatastrofer, sjukdomar och brottslighet kan ödelägga ett lands ekonomi, liksom också skulder och budgetunderskott. The Collins Atlas of World History förklarar: ”Utlandsskulderna [i u-länderna] är så enorma att världen ibland har stått på randen till en ekonomisk katastrof av monumental omfattning, och fattigdomen, med all den förtvivlan och latenta aggression som den för med sig, har ökat i oroväckande takt.”

Medan somliga nationer hemsöks av galopperande inflation, gör regeringarna i andra länder tappra försök att komma till rätta med problemet. Osäkerheten tar sig uttryck i instabilitet på aktiemarknaden. Ett plötsligt sjukdomsfall i den politiska världen, eller till och med grundlösa rykten, kan ödelägga människors förmögenheter på några få timmar. Den stora börskraschen på Wall Street i oktober 1987 — som var ännu allvarligare än den som inträffade år 1929 — har betecknats som den värsta veckan i världens ekonomiska historia. Tillgångar på närmare 385 miljarder dollar gick till spillo. Ekonomin återhämtade sig, men många experter menar att den verkliga kraschen ännu hör framtiden till. ”Vi får hoppas att världen aldrig behöver uppleva denna slutliga krasch”, skrev journalisten George J. Church.

Vi ser således att de ekonomiska problemen och den oro som de skapar ingalunda är i avtagande, utan att greppet i stället tycks hårdna. Är det då realistiskt att tro att en lösning kan vara i sikte?