Finns det någon lösning?
”VI TVISTAR om skuggan och glömmer verkligheten”, skrev den engelske författaren John Lyly. För att inte hamna i den fällan bör vi hålla i minnet att den mörka skugga som i dag vilar över regnskogen bara är en återspegling av djupare liggande problem och att skövlingen kommer att fortsätta så länge man inte gör något åt själva orsakerna till problemen. Vad är det för orsaker? ”De krafter som i första hand lägger hinder i vägen för naturvården i Amazonas är fattigdom och orättvisor”, uppger en FN-rapport.
Den så kallade gröna revolutionen
Skövlingen av regnskogen är, enligt vissa forskare, till en del en sidoeffekt av den så kallade gröna revolutionen, som började för några årtionden sedan i södra och mellersta Brasilien. Dessförinnan hade tusentals småbrukarfamiljer där i området försörjt sig på att odla ris, bönor och potatis och sysslat med lite boskapsskötsel vid sidan om. Men nu trängdes de undan av storskaliga sojabönsodlingar och vattenkraftsanläggningar som tog deras mark i anspråk, och deras djur och grödor ersattes med jordbruksprodukter som var reserverade för i-länderna. Enbart under åren 1966–1979 ökade arealen för exportgrödor med 182 procent. Följden blev att 11 småbrukare av 12 förlorade sin jord och sitt livsuppehälle. För dem var den gröna revolutionen allt annat än grön!
Vart skulle dessa jordlösa bönder ta vägen? Politikerna, som var ovilliga att ta konsekvenserna av den orättvisa jordfördelningen, erbjöd dem en utväg genom att lansera Amazonas som ”ett land utan människor för människor utan land”. Mindre än tio år efter det att den första motorvägen genom Amazonområdet öppnats hade mer än två miljoner fattiga bönder från södra Brasilien och från det utarmade och av torka hemsökta nordöstra Brasilien byggt sig små skjul utmed motorvägen. När fler vägar byggdes, slog sig fler nybyggare ner i Amazonas, beredda att förvandla skogen till åkermark. När man nu blickar tillbaka på dessa projekt, finner man att ”resultatet av närmare 50 års kolonisering är negativt”, som en forskargrupp uttrycker det. Fattigdomen och orättvisorna har ”exporterats till Amazonas”, vilket har fått till följd att ”nya problem har skapats i Amazonasregionen”.
Tre steg mot framåtskridande
För att försöka råda bot på skogsskövlingen och förbättra situationen för de människor som bor i Amazonas’ regnskog har Kommissionen för Amazonas’ utveckling och miljö gett ut en skrift i vilken man bland annat rekommenderar att de lokala myndigheterna i Amazonbäckenet vidtar tre inledande åtgärder: 1) Ta itu med de ekonomiska och sociala problemen i de fattiga områdena utanför själva regnskogen. 2) Utnyttja den växande skogen och återanvända de områden som redan har avverkats. 3) Göra något åt de stora orättvisorna i samhället — den verkliga orsaken till mänskligt lidande och skövlingen av regnskogen. Låt oss se lite närmare på detta trestegsprojekt.
En lönsam investering
Att ta itu med socio-ekonomiska problem. ”Ett av de effektivaste sätten att minska avskogningen är att investera i några av de fattigaste områdena i länderna kring Amazonfloden, de som tvingar befolkningen att flytta till Amazonas för att få en bättre framtid”, konstaterar den ovan nämnda kommissionen men tillägger: ”Det alternativet tas sällan under övervägande i den nationella och regionala planeringen eller av personer i industriländerna som förespråkar en drastisk minskning av skogsavverkningen i Amazonas.” Expertgruppen hävdar emellertid att om regeringstjänstemän och engagerade utländska regeringar inriktar sin sakkunskap och sitt ekonomiska stöd på att försöka lösa sådana problem som en otillfredsställande fördelning av jorden och fattigdomen i de städer som ligger i närheten av regnskogsområdet, kommer det att minska tillströmningen av nybyggare i Amazonas och bidra till att rädda skogarna.
Men vad kan då göras för att hjälpa de småbrukare som redan bor i Amazonasområdet? Deras överlevnad är beroende av att de uppodlar områden som egentligen inte är lämpliga för jordbruk.
Bevara skogen för trädens skull
Att utnyttja skogen på rätt sätt. ”De tropiska skogarna är överexploaterade men underutnyttjade. På denna paradox vilar deras framtid”, konstaterar FN-publikationen The Disappearing Forests. I stället för att exploatera skogen genom att avverka den borde människan, enligt experterna, tillvarata eller skörda det den frambringar, till exempel frukter, nötter, oljor, gummi, essenser, medicinalväxter och andra naturprodukter. Sådana produkter sägs representera ”cirka 90 procent av skogens ekonomiska värde”.
Doug Daly vid New Yorks botaniska trädgård förklarar i tidskriften Wildlife Conservation varför han anser att det är förnuftigare att skörda skogarna än att kalhugga dem: ”Det känns bra för regeringen, som slipper se hur stora delar av Amazonas läggs i träda. ... Det kan ge människor möjlighet att leva och verka, och det räddar skogarna. Det torde vara svårt att hitta något negativt att säga om det.”
Att man bevarar skogarna för trädens skull förbättrar i själva verket levnadsbetingelserna för regnskogens inbyggare. Forskare i Belém i norra Brasilien har till exempel beräknat att om man förvandlar ett hektar regnskog till betesmark, blir vinsten mindre än 175 kronor per år. En person skulle följaktligen behöva 48 hektar betesmark och 16 nötkreatur bara för att få ihop det som anses vara minimilönen för en arbetare i Brasilien. Men enligt tidskriften Veja skulle en presumtiv ranchägare kunna tjäna mycket mer på att tillvarata skogens naturliga produkter. Och det finns en häpnadsväckande mängd sådana produkter som väntar på att inbärgas, förklarar biologen Charles Clement. ”Det finns dussintals grönsaker och hundratals frukter, hartser och oljor som kan tillvaratas och utnyttjas”, tillägger dr Clement. ”Men problemet är att människan måste lära sig att skogen är en källa till välstånd och inte ett hinder.”
Nytt liv för skövlade skogar
Ekonomisk utveckling och miljövård går att förena, förklarar den brasilianske forskaren João Ferraz. ”Se på de stora skogsområden som redan har skövlats. Det finns ingen anledning att hugga ner mer urskog. I stället bör vi återvinna och återanvända de områden som redan avverkats och fördärvats.” Och i Amazonas finns det gott om fördärvad skogsmark.
I slutet av 1960-talet började den brasilianska staten anslå enorma summor till subventioner åt storföretagare, som var villiga att satsa pengar på att förvandla regnskogen till betesmark. Många nappade på lockbetet, men som dr Ferraz säger: ”Betesmarkerna var utarmade efter sex år. Längre fram, när alla hade insett att hela projektet var ett stort misstag, sade de rika jordägarna: ’OK, vi har fått tillräckligt mycket pengar från staten’ och gav sig av.” Vad blev resultatet? ”Omkring 200.000 kvadratkilometer övergiven betesmark håller på att förvandlas till ödemark.”
Ferraz och andra forskare har emellertid kommit på nya sätt att utnyttja dessa skövlade områden. Hur då? För några år sedan planterade de 320.000 plantor av paranötträd på en övergiven boskapsfarm. I dag är dessa plantor träd som bär frukt. Eftersom paranötträd växer fort och också ger värdefullt virke, har man nu börjat plantera sådana träd på kalhuggna områden i olika delar av Amazonbäckenet. Att tillvarata skogens produkter, att lära bönderna att plantera perenna växter, att utveckla avverkningsmetoder som innebär att man inte skadar skogarna och att återutnyttja skövlade områden är, enligt experterna, realistiska alternativ som kan bidra till att regnskogen bevaras. — Se rutan ”Praktisk naturvård”.
Men för att rädda skogarna räcker det inte att förvandla skövlade områden, säger företrädare för staten — man måste förvandla den mänskliga naturen.
Att räta ut det som är krokigt
Ta itu med orättvisorna. Ett orättvist beteende som kränker andras rättigheter bottnar ofta i girighet. Och som den romerske filosofen Seneca uttryckte det: ”Girigheten kan inte ens hela världen mätta” — inte heller Amazonas’ väldiga regnskog.
I motsats till de fattiga bönderna i Amazonasområdet kalhugger industrimagnater och storgodsägare skogarna för att fylla sina egna plånböcker. Enligt experter har även nationerna i Väst i hög grad bidragit till skövlingen av Amazonas. ”De rika industriländerna bär en stor del av ansvaret för de befintliga miljöskadorna”, konstaterar en tysk forskargrupp. För att rädda Amazonas’ regnskog krävs, enligt Kommissionen för Amazonas’ utveckling och miljö, ”en ny global etik, en etik som kan åstadkomma en bättre typ av utveckling, grundad på mänsklig solidaritet och rättvisa”.
De ständiga rökmolnen över Amazonas är en dyster påminnelse om att det, trots de ansträngningar som görs av miljömedvetna män och kvinnor jorden över, tycks vara lika svårt att förvandla goda idéer till verklighet som att fånga röken med sina händer. Varför är det så?
Girighet och andra dåliga egenskaper är djupt rotade i det mänskliga samhället, långt djupare än träden i Amazonas’ regnskog. Även om vi personligen skulle göra allt vi kan för att bevara skogen, är det inte realistiskt att förvänta att människor, hur uppriktiga de än må vara, skall kunna undanröja de komplicerade och djupt rotade problem som ligger bakom skogsskövlingen. Det den forntida kung Salomo, en skarpsynt iakttagare av den mänskliga naturen, sade för omkring tre tusen år sedan äger fortfarande giltighet. ”Det som har gjorts krokigt kan inte göras rakt” enbart genom mänskliga ansträngningar. (Predikaren 1:15) Samma tanke kommer till uttryck i ett portugisiskt ordspråk: ”O pau que nasce torto, morre torto” (Det träd som föds krokigt dör krokigt). Men världens regnskogar har trots allt en framtid. Hur kan vi säga så?
En ljus framtid
För omkring hundra år sedan blev den brasilianske författaren Euclides da Cunha så gripen av Amazonas’ slösande överflöd av livsformer att han beskrev skogen som ”en opublicerad och evigt aktuell sida ur Första Moseboken”. Och även om människan länge har hållit på att smutsa ner och riva sönder den ”sidan”, är Amazonas’ regnskog fortfarande ”en nostalgisk symbol för jorden som den var vid skapelsen”, som det sägs i Amazonia Without Myths. Men hur länge till kommer den att vara det?
Amazonas’ regnskog och världens andra regnskogar vittnar, som da Cunha uttryckte det, om ”en enastående intelligens”. Från rötterna och ända upp till kronorna ger träden vältaligt vittnesbörd om att de är en mästerlig formgivares verk. Kommer då denne store Formgivare att tillåta att giriga människor ödelägger regnskogarna och fördärvar jorden? En biblisk profetia besvarar den frågan med ett eftertryckligt nej! Den lyder: ”Nationerna blev vreda, och din [Guds] egen vrede kom, och den fastställda tiden för ... att störta dem i fördärvet som fördärvar jorden.” — Uppenbarelseboken 11:18.
Lägg märke till att den här profetian talar om för oss att Skaparen inte bara kommer att gå till roten med problemet genom att tillintetgöra giriga människor, utan att han också skall göra det i vår tid. Varför kan vi vara säkra på det? Därför att det sägs i profetian att Gud skall ingripa vid en tidpunkt då människan ”fördärvar” jorden. När de orden skrevs för närmare två tusen år sedan, hade mänskligheten varken numerära eller tekniska resurser att göra detta. Men världen har förändrats. ”För första gången i historien är människan nu i den situationen att hon kan fördärva själva grundvalen för sin egen existens, inte bara i enskilda regioner eller områden, utan i global skala”, konstaterar boken Protecting the Tropical Forest—A High-Priority International Task.
”Den fastställda tiden” då Skaparen skall gå till rätta med dem ”som fördärvar jorden” är nära. Amazonas’ regnskog och andra hotade miljöer på jorden har en framtid. Skaparen har själv lovat det — och det är inte någon myt, utan verklighet.
[Ruta på sidan 13]
Praktisk naturvård
Ett cirka 400.000 kvadratmeter stort område lummig, nyplanterad regnskog i staden Manaus i det centrala Amazonas är säte för den brasilianska organisationen Nationella forskningsinstitutet i Amazonas (INPA). Denna 42-åriga institution, med 13 olika avdelningar som täcker allt från ekologi till skogsbruk och hälsofrågor, är regionens största forskningsanstalt. Inom området finns också en av världens största samlingar av växter, fiskar, reptiler, amfibier, däggdjur, fåglar och insekter från Amazonområdet. Det arbete som institutets 280 forskare utför bidrar till en bättre förståelse av de komplicerade samspelen i regnskogens ekosystem. Besökare lämnar anläggningen med en känsla av optimism. Trots byråkratiska och politiska restriktioner har brasilianska och utländska forskare kavlat upp ärmarna för att försöka bevara kronan bland världens regnskogar — Amazonas.
[Bild på sidan 10]
Timmerväg som röjts genom regnskogen
[Bilder på sidan 11]
Regnskogens rikedomar: frukter, nötter, oljor, gummi och många andra produkter
[Bildkälla]
J. van Leeuwen, INPA-CPCA, Manaus, Brasilien