Ungdomar frågar:

Mobbning — Hur kan det skada?

”Vadå? Jag skulle bara ha lite roligt. Det var väl inget att bry sig om! Ron förtjänade ju det.”

DU ÄR kanske större och starkare än de flesta i din ålder. Eller också kanske du är kvicktänkt, sarkastisk eller aggressiv. Hur som helst förefaller det naturligt för dig att trakassera eller reta andra eller att skratta på deras bekostnad.

Även om dina kompisar skrattar när du mobbar andra, är mobbning inget att ta lätt på. En del forskare har faktiskt kommit fram till att mobboffren tar mer skada än vad man någonsin har kunnat föreställa sig. En rundfrågning bland amerikanska skolungdomar avslöjade att ”90 procent av dem som mobbades menade att de också hade känt av biverkningar — sjunkande betyg, ökad oro och förlust av vänner eller ett socialt liv”. I Japan gick en 13-åring och ”hängde sig efter att ha skrivit ett långt meddelande som beskrev tre års mobbning”.*

Vad är det som får någon att mobba andra? Och om du själv är en mobbare, hur kan du då ändra dig?

Vad är en mobbare?

I Bibeln berättas det om tyranner, mobbare, som levde före den stora översvämningen på Noas tid. De kallades nefilim — ett ord som betyder ”de som får andra att falla ner”. Under detta skräckvälde ”blev [jorden] uppfylld av våld”. — 1 Moseboken 6:4, 11.

Men du behöver inte slå människor eller bråka med dem för att vara en mobbare. Alla som är elaka eller oförskämda mot andra — särskilt mot dem som är svaga eller känsliga — är mobbare. (Jämför Predikaren 4:1.) Mobbare försöker hota, trakassera och behärska. De flesta använder dock munnen, inte knytnävarna. Mobbning som spelar på andras känslor är faktiskt den vanligaste formen av sådan här misshandel. Mobbning kan alltså inbegripa förolämpningar, sarkasm, förlöjligande och användning av öknamn.

Men ibland kan mobbningen vara smygande och utstuderad. Ta som exempel det som hände Lisa.* Hon växte upp tillsammans med en grupp flickor som var hennes kamrater. Men när hon var 15 år började saker och ting förändras. Lisa började se mycket bra ut och fick därför mycket uppmärksamhet. Hon säger: ”Mina kompisar lät mig inte vara med längre, och de började säga elakheter om mig bakom min rygg — eller rentav rakt i ansiktet på mig.” I ett försök att fördärva hennes rykte spred de ut lögner om henne. Ja, drivna av svartsjuka mobbade de henne hjärtlöst och grymt.

Vad är det som får någon att mobba?

Ett aggressivt beteende har ofta samband med ens hemförhållanden. ”Min pappa var aggressiv”, säger en ung man som heter Scott, ”och därför blev jag aggressiv.” En som också hade svåra hemförhållanden var Aaron. Han berättar: ”Jag visste att människor kände till min familjesituation — att den var annorlunda — och jag gillade inte när människor tyckte synd om mig.” Så när Aaron ägnade sig åt sport, var han tvungen att vinna. Men det räckte inte med att vinna. Han var tvungen att förödmjuka sina motståndare — ideligen påminna dem om deras nederlag.

Brent, å andra sidan, uppfostrades av gudfruktiga föräldrar. Men han erkänner: ”Jag brukade få människor att skratta, men ibland visste jag inte när jag skulle sluta, och då hade jag sårat någons känslor.” Brents önskan att ha roligt och dra uppmärksamheten till sig gjorde att han inte tog hänsyn till andras känslor. — Ordspråken 12:18.

Andra ungdomar tycks påverkas av TV. Actionfilmer upphöjer ”tuffa killar” och får det att se ut som om det är omanligt att vara vänlig. Populära komedier innehåller mycket sarkasm. Nyhetsmeddelanden lyfter ofta fram slagsmålen och det grova språk som förekommer vid sportevenemang. Våra kamrater kan också påverka det sätt varpå vi behandlar andra. Om de mobbar, är det lätt hänt att vi ansluter oss till dem för att undvika att själva bli hackkycklingar.

Oavsett vilken situation du befinner dig i, är en sak säker: Om du mobbar, då är det inte bara dina mobboffer som tar skada.

Livslånga följder

I tidskriften Psychology Today rapporteras det: ”Det är sant att mobbningen börjar i unga år, men den fortsätter ofta in i vuxenlivet.” En undersökning som publicerades i tidningen The Dallas Morning News visade att ”65 procent av de pojkar som var mobbare när de gick i andra klass dömdes för grövre brott före 24 års ålder”.

Det är helt klart så att inte alla mobbare blir brottslingar. Men om man gör det till en vana att behandla andra hänsynslöst, kan det skapa verkliga problem längre fram i livet. Om man tar med sig ett sådant handlingssätt in i ett äktenskap, kan det resultera i stor bedrövelse för ens äktenskapspartner och barn. Eftersom arbetsgivare föredrar personer som vet hur man kommer bra överens med andra, skulle det kunna leda till att man nekas arbetstillfällen. Man kan dessutom förvägras privilegier i den kristna församlingen. ”Med tiden skulle jag vilja kvalificera mig för tjänst som äldste”, säger Brent, ”men min pappa har hjälpt mig att förstå att människor inte skulle vilja komma till mig med sina problem, om de känner på sig att jag kanske kommer att säga något sarkastiskt.” — Titus 1:7.

Hur man kan ändra sig

Vi ser inte alltid våra egna fel så tydligt. Bibeln varnar oss för att man rentav kan handla ”alltför smickrande mot sig själv i sina egna ögon”. (Psalm 36:2) Du kan därför försöka fråga en förälder, en förtrolig vän eller en mogen kristen om han eller hon har lagt märke till något. Sanningen kanske sårar, men detta kan helt enkelt hjälpa dig att se vilka förändringar du behöver göra. (Ordspråken 20:30) ”Jag tror att det som hjälpte mig mest var att jag lyssnade till råd”, säger Aaron. ”De som var ärliga talade om för mig i vilka sammanhang jag gjorde fel. Det var inte alltid vad jag ville höra, men det var vad jag verkligen behövde.”

Betyder detta att hela din personlighet måste genomgå en dramatisk förändring? Nej, troligen räcker det med att du rättar till ditt tänkesätt och till viss del hur du uppför dig. (2 Korinthierna 13:11) Du har kanske fram tills nu trott att du är överlägsen på grund av din storlek, styrka eller kvicktänkthet. Bibeln uppmuntrar till annorlunda tankar, att vi ”med anspråkslöshet i sinnet håller före att de andra är ... överlägsna”. (Filipperna 2:3) Kom ihåg att andra — oberoende av storlek och styrka — har beundransvärda egenskaper som du inte har.

Du kanske också behöver göra dig fri från benägenheten att vara aggressiv eller dominerande. Arbeta på att hålla ”ett öga [inte] bara på ... [dina] egna angelägenheter, utan också med personligt intresse på de andras”. (Filipperna 2:4) Om du behöver uttrycka din åsikt, gör det då utan att vara oförskämd, sarkastisk eller förolämpande. — Efesierna 4:31.

Om du känner dig frestad att tillgripa mobbning, glöm då inte att Gud tillintetgjorde de tyranniserande nefilim. (1 Moseboken 6:4–7; 7:11, 12, 22) Århundraden senare, på profeten Hesekiels tid, gav Gud uttryck åt stort missnöje med dem som gjorde sig skyldiga till att ”stöta” och ”stånga” dem som var hjälplösa. (Hesekiel 34:21) Att man känner till att Jehova hatar mobbning kan vara en stark motivation till att man gör de behövliga förändringarna!

Det är också till hjälp att under bön meditera över bibliska principer. Den gyllene regeln lyder: ”Därför, allt vad ni vill att människorna skall göra mot er, så skall också ni göra mot dem.” (Matteus 7:12) När du frestas att trakassera någon, fråga då dig själv: ”Skulle jag tycka om att bli mobbad, trakasserad eller förödmjukad? Varför behandlar jag då andra på det sättet?” I Bibeln får vi uppmaningen: ”Bli omtänksamma mot varandra, ömt medlidsamma, och förlåt varandra villigt.” (Efesierna 4:32) Jesus var ett fullkomligt föredöme i detta avseende. Även om han var överlägsen andra människor, behandlade han alla med vänlighet, empati och respekt. (Matteus 11:28–30) Försök att göra detsamma om du möter någon som är svagare än du eller som rentav går dig på nerverna.

Men hur är det om ditt aggressiva beteende bottnar i känslor av vrede över det sätt som du blir behandlad på hemma? I vissa fall kan sådan vrede vara berättigad. (Jämför Predikaren 7:7.) Men i Bibeln berättas det för oss att den rättfärdige mannen Job fick varningen: ”Ge akt, så att raseri inte lockar dig till illvillig [handling]. ... Var på din vakt, så att du inte vänder dig till vad skadligt är.” (Job 36:18, 21) Även om du blir orättvist behandlad, har du inte rätt att behandla andra orättvist. Ett bättre sätt att komma åt problemet är att försöka tala om det med föräldrarna. Om du är offer för grov misshandel, kan det vara nödvändigt att du skaffar hjälp utifrån för att skydda dig mot ytterligare skador.

Att förändra sitt sätt att tänka och handla är kanske inte så lätt, men det går. Brent säger: ”Varje dag nämner jag problemet för Gud i bön, och Jehova har hjälpt mig att göra en del goda förbättringar.” När du förbättrar ditt sätt att behandla andra, kommer du utan tvivel att upptäcka att de kommer att tycka om dig i högre grad. Kom ihåg att människor kan vara rädda för mobbare, men ingen tycker i verkligheten om dem.

[Fotnoter]

[Infälld text på sidan 19]

”Det är sant att mobbningen börjar i unga år, men den fortsätter ofta in i vuxenlivet”

[Bild på sidan 18]

Verbal misshandel är en form av mobbning