Vem kommer att leda nationerna till fred?

1, 2. Hur uppfylls profetian i Jesaja 2:2—4 i våra dagar?

JESAJA, kapitel 2, är mycket mer än en profetia om judarnas återvändande till Jerusalem efter 70 års fångenskap i Babylon. Profetian syftar i själva verket på att folk av alla nationer skall vända sig till den rena tillbedjan av den ende sanne Guden, Jehova. Den pekar på bildandet av ett internationellt brödraskap som ägnar Gud helig tjänst som är godtagbar för honom.

² En så betydande förändring, som omfattar människor i varje del av världen, skulle inte bara väcka häpnad, utan skulle också vara synlig, som om den hände på ett berg i allas åsyn. Det är just det som sker i dag bland Jehovas vittnen jorden utöver. Miljontals människor från kristenhetens religioner har fått veta att Gud är en och har slutat att tillbe treenigheten. I Indien har hinduer övergett sitt panteon av gudar och sina myriader avgudar och tillber nu den ende sanne Guden. Samma sak kan sägas om människor i Afrika, på avlägsna öar och i Mellanöstern. De som har gått upp till Jehovas heliga berg, hans sanna tillbedjan, har lagt bort allt hat på grund av olikheter i fråga om ras, stamtillhörighet och politiska åsikter. Bokstavligt talat lär de sig att inte längre kriga. — Jesaja 2:2—4.

Messias’ identitet — en kontroversiell fråga

3. På vilket sätt skulle Messias i enlighet med Jesaja 11:10 påverka nationerna?

³ Detta internationella brödraskap har också att göra med förverkligandet av Guds uppsåt för hela mänskligheten — att människor av alla nationer skulle välsigna sig med hjälp av en utlovad ”säd”, en avkomling av Abraham, och så tillbe Gud i sanning och endräkt. (1 Moseboken 3:15; 22:18, JP) Senare profetior visade att denna ”säd” också skulle vara profeten lik Mose och medlare för ett nytt förbund som skulle tjäna som rättslig grund för uppriktiga människor från alla nationer att tillbe Gud i endräkt. (5 Moseboken 18:15, 18, 19; Jeremia 31:31—34) Dessutom skulle denne vara Messias, en härskare i Davids släktlinje, vars tron Gud skulle befästa för evigt. (1 Krönikeboken 17:11, 12) Enligt Jesajas profetia skulle Messias vara den samlingspunkt kring vilken människor av alla nationer skulle förena sig (hebreiska: goh·jịm). Jesaja 11:10 lyder: ”Det skall komma att ske på den dagen att Isais rot, som står som ett folkens baner [”som en signal”, NV], till honom skall nationerna söka sig; och hans viloplats skall vara härlig.” — JP.

4. Vad skrev en rabbin om det inflytande Jesus haft på människosläktet?

⁴ Messias’ identitet har varit omdebatterad i århundraden. Enligt Jesaja 11:10 och andra texter skulle han vara jude, en avkomling av kung David (Isais son), och människor av alla nationer skulle erkänna honom som den rättmätige Messias, utsänd av Gud. Rabbinen H. G. Enelow skrev om Jesus, den judiske läraren under det första århundradet: ”Ingen förnuftig jude kan vara likgiltig inför det faktum att en jude spelade en så oerhört viktig roll i den religiösa undervisningen och vägledningen av mänskligheten.”¹⁰ Vilken annan jude har erkänts som Messias av så många icke-judar? Skulle någon annan jude kunna bli erkänd i ännu större utsträckning? Ändå finns det personer som ogillar tanken att Jesus skulle vara Messias. Det kan vara värt att granska skälen till deras uppfattning.

Kristenhetens avfall

5—7. Varför tar många anstöt av namnet Jesus och benämningen kristendom?

⁵ För de flesta icke-kristna är det kristenheten, vars anhängare menar sig följa Kristi läror, som är orsak till deras motvilja mot själva namnet Jesus. Kristenheten har vållat många nationer lidande i Jesu namn, men utan tvivel har det judiska folket fått utstå mer lidande än några andra.

⁶ I vår tid kulminerade antisemitismen inom kristenheten i Förintelsen (judeutrotningen), som nazisterna stod bakom. Visserligen var det många faktorer som ledde till detta, men man kan inte bortse från att religiöst hat var en av huvudfaktorerna. Även om somliga inom kristenheten kanske förnekar detta, var det obestridligen så att ”kristna”, både katoliker och protestanter, var med bland dem som deltog i dödandet eller såg genom fingrarna med det. Elie Wiesel sammanfattar den judiska synen så här i sin bok A Jew Today: ”Hur skall man kunna förklara att varken Hitler eller Himmler någonsin blev exkommunicerad av kyrkan? Att Pius XII aldrig ansåg det vara nödvändigt, för att inte säga oundvikligt, att fördöma Auschwitz och Treblinka? Att ett stort antal SS-män var troende och troget höll fast vid sina kristna band ända till slutet? Att det fanns mördare som gick och biktade sig mellan massakrerna? Och att alla dessa kom från kristna familjer och hade fått kristen uppfostran?”¹¹gZ 22/6-91 3 Hur kan man då förvänta att judarna skall tro på någon vars namn i århundraden har varit förbundet med all den förnedring och allt det lidande som de fått utstå?

⁷ Om man bortser från direkt förföljelse, vilket exempel när det gäller moral har de ”kristna” länderna gett resten av världen? Inte mycket annat än krig, korståg och den ”heliga” inkvisitionen. Till och med första och andra världskriget påbörjades i ”kristna” länder. Kan man säga att ”kristen” moral varit föredömlig? Aids, till exempel, grasserar i länder där de flesta invånarna bekänner sig till kristendomen. Skandalerna bland kristenhetens präster är allmänt kända. Omoraliska TV-evangelister, som håvar in miljontals dollar och lever som kungar, och homosexuella präster, av vilka somliga till och med blivit åtalade för att de begått sexuella övergrepp mot minderåriga pojkar, är bara något litet av det som icke-kristna anser kännetecknar kristenheten — frukt som besudlar Jesu namn, hans som de ”kristna” påstår sig följa.

8—10. a) Varför kan inte kristenheten med rätta påstå sig representera Jesus och sann kristendom? b) Vilken varning innehåller Bibeln om ett avfall från Jesu sanna läror?

⁸ Både inom judendomen och inom islam känner människor dessutom med rätta avsky inför all avgudadyrkan i kristenheten. Många av kristenhetens oskriftenliga läror, till exempel vördandet av Maria som ”Guds moder”, är också motbjudande för dessa religioner. Särskilt treenighetsläran betraktas av judar med förakt, eftersom den så klart strider mot judendomens själva kärna — den monoteistiska uppfattning som finns uttryckt i orden ”HÖR, O ISRAEL: HERREN, VÅR GUD, HERREN ÄR EN.” — 5 Moseboken 6:4, JP.

⁹ All den förföljelse som kristenheten gjort sig skyldig till och dess krig, omoraliskhet, skrymtaktighet och hädiska läror är något oförlåtligt, inte bara i de icke-kristnas ögon, utan också i Guds, den Allsmäktiges, ögon. Det är därför som Jehovas vittnen inte är någon del av kristenheten, även om de är Jesu Kristi efterföljare. Kristenheten, å andra sidan, är ingen del av den sanna kristendomen. Den i stort sett enda likheten mellan kristenheten och de första kristna är bruket av namnet Jesus. Men hur kunde ett sådant avfall äga rum, om Jesu läror var så utomordentligt goda och praktiska?

¹⁰ Att falska kristna skulle uppstå och att det skulle ske ett avfall från Jesu sanna läror var faktiskt något som blev förutsagt av både Jesus själv och av dem som skrev de kristna grekiska skrifterna, som felaktigt kallas Nya testamentet. (Apostlagärningarna 20:29, 30; 2 Thessalonikerna 2:1—12; 1 Timoteus 4:1—3; 2 Petrus 2:1, 2) Enligt Matteus 7:21—23 skulle Messias själv döma dessa avfällingar för vad de är och skulle säga till dem: ”Jag har aldrig känt er! Gå bort ifrån mig, ni som övar laglöshet.” — NV; jämför Matteus 13:24—30, 37—43.

Varför behövdes fler skrifter?

11, 12. a) Vad är de kristna grekiska skrifterna? b) Vilka skrev dem? c) Varför var det nödvändigt att Gud inspirerade dessa skrifter?

¹¹ I början var alla Jesu efterföljare judar. Ja, tusentals judar under det första århundradet, och även ”en stor skara präster”, erkände Jesus som profeten lik Mose, Messias. (Apostlagärningarna 2:5, 37, 41; 4:4; 6:7; 5 Moseboken 18:18) Dessa judar utgjorde grunden till en ny internationell skara tillbedjare av Jehova Gud, lagligen stadfäst på grundval av ”ett nytt förbund”, vars medlare var denne profet lik Mose. — Jeremia 31:31—34.

¹² Ett nytt förbund krävde fler inspirerade skrifter som kunde ge nödvändiga kompletterande upplysningar åt dem som skulle tjäna Gud under detta nya förbund. Dessa skrifter, de kristna grekiska skrifterna, skrevs alla av judar. De redogör för Jesu liv och läror, ger kompletterande detaljer till många profetior i de hebreiska skrifterna och klargör omständigheter kring Messias och hans roll i Guds uppsåt. Dessutom innehåller de brev som tjänar som råd och uppmuntran för den nya internationella skaran av tillbedjare.a

Var Jesus den utlovade Messias?

13—16. Vad var det som övertygade många judar under det första århundradet om att Jesus var Messias?

¹³ Men blev inte Jesus förkastad av de religiösa ledarna på sin tid? Jo, och de i sin tur påverkade massorna. Men blev inte Jeremia och andra profeter också förkastade av sin tids religiösa ledare? (Jeremia 7:25, 26; 20:1—6; 2 Krönikeboken 36:15, 16) De av Jesu samtida som trodde på honom, som personligen fick tillfälle att undersöka hans läror och hans gärningar och profetiorna om honom, lät sig inte avskräckas av de religiösa ledarnas motstånd, vilka såg sitt religiösa monopol vara hotat. Det som dessa uppriktiga judar personligen hade bevittnat övertygade dem om att de messianska profetiorna hade uppfyllts i Jesus. Vad var det för kraftfulla bevis som fick dessa judar under det första århundradet att villigt riskera allt, till och med livet, för tron på Jesus som den utlovade Messias? — Johannes 9:22; 16:2.

¹⁴ För det första var tidpunkten den rätta. Profetian i Daniel, kapitel 9, angående Messias visade att han skulle framträda innan det andra templet förstördes.b — Daniel 9:24—27.

¹⁵ För det andra var han själv den rätte mannen. Han var av Judas stam och en avkomling av kung David. (1 Moseboken 49:10; 1 Krönikeboken 17:11—14; jämför Matteus 1:1—16; Lukas 3:23—31.) Han var också född i Betlehem, som bland judarna under det första århundradet allmänt ansågs vara Messias’ förutbestämda födelseort.c (Mika 5:1 [5:2, NV]; jämför Matteus 2:4—6; Lukas 2:1—7; Johannes 7:42.) Allt detta var viktiga detaljer som judar på Jesu tid väntade sig skulle känneteckna Messias som ett slags identifikation.

¹⁶ Vidare var denne mans lära den rätta. Den var inte politisk eller formalistisk, utan inriktad på andlighet och etik.d Han gick, enkelt uttryckt, till sakens kärna. Dessutom åberopade han enbart Bibeln som yttersta auktoritet, inte tidigare religiösa ledares uttalanden, som det var brukligt att man gjorde. Folkmassorna häpnade över detta, för ”han undervisade dem nämligen såsom en som hade myndighet och inte såsom deras skriftlärda”. (Matteus 7:29, NV) Av skildringarna av Jesu liv framgår det att han hade en så stark personlighet och en så klar och tydlig lära att historiker anger detta som ett av skälen till att man kan vara säker på att han inte var någon mytisk gestalt.e

17—20. a) Vilka profetior i de hebreiska skrifterna talade om tiden för Messias’ ankomst och om hans offerdöd? b) Varför var Messias tvungen att dö?

¹⁷ Olika profetior i de hebreiska skrifterna, som sedan länge betraktats som messianska, uppfylldes genom Jesu lidande och död. Dessa profetior förbinder Messias’ död med syndernas förlåtelse. I de kristna grekiska skrifterna kallas denna försoning genom Messias’ död ”lösenoffret”. (Matteus 20:28; Romarna 3:24) Vilka var några av dessa profetior?

¹⁸ Lägg märke till orden i profetian i Daniel 9:24, 25 (JP): ”Sjuttio veckor är bestämda över ditt folk och över din heliga stad, för att göra slut på överträdelsen och för att göra ände på synd och för att förlåta missgärning och för att införa evig rättfärdighet ... fram till en smord [”Messias”, hebreiska: Ma·shị·ach], en furste.” I den här texten går det inte att ta miste på sambandet mellan ”Messias” (den Smorde) och att överträdelser skulle få ett slut och synden en ände. Dan. kap. 9 Vers 26 fortsätter med att säga att ”efter de sextiotvå veckorna skall en som är smord [”Messias”, hebreiska: Ma·shị·ach] avskäras”, med andra ord dödas. (Se rutan på sidan 26.)

¹⁹ En annan text som talar om att Messias blir avskuren, eller dödad, som ett lösenoffer är Jesaja 52:13—53:12. (Se rutan på sidan 28.) Rabbier i det första århundradet tillämpade denna text på Messias, vilket också Rambam och andra på medeltiden gjorde. Av texten framgår det tydligt att förlåtelse hänger samman med Messias och hans död.

²⁰ Av dessa skäl kunde många judar under det första århundradet utan svårighet förstå läran att Messias’ död skulle göra det möjligt att i Guds ögon få fullständig förlåtelse för synder. De visste att Bibeln talade om människans medfödda ofullkomlighet. (Predikaren 7:20) Behovet av offer för att försona synd var något man dagligen påmindes om; den tanken fanns underförstådd i lagförbundets inramning och själva väsen. De händelser som beskrivs i skildringarna av Jesu liv framställer honom som en fullkomlig människa vars död kunde medföra försoning för mänsklighetens synd.f (Matteus 20:28; Lukas 1:26—38) När de kristna grekiska skrifterna pekade på att de olika offren under Lagen var skuggbilder av detta slutliga och fullständiga offer, fick Lagens hela inramning liksom också andra delar av Bibeln en djupare innebörd.g — Hebréerna 10:1—10.

En tillförlitlig profet lik Mose

21, 22. a) På vilket sätt bevisar de historiska händelserna i samband med Jerusalems förstöring att Jesus var en sann profet? b) På vilket sätt bevisar historiska händelser i vår tid också detta?

²¹ De kristna grekiska skrifterna förklarar inte bara att Jesu död är ett lösenoffer, utan de framhåller också hans roll som en profet lik Mose. (5 Moseboken 18:18; se sidan 14, paragraferna 17—19.) I denna egenskap profeterade han om Jerusalems förstöring och gav sina lärjungar anvisning om att fly från staden när de såg att den var omringad av härar. (Matteus 23:37—24:2; Lukas 21:20, 21) Men hur kan man fly från en stad när den är belägrad av trupper? Den judiske historieskrivaren Joseph ben Mathitjahu (Josephus), som själv var ögonvittne till händelserna, nedtecknade svaret: ”Cestius [den romerske härföraren, 66 v.t.] ... [befalde plötsligt] sina soldater ... [att] draga sig tillbaka och, fastän ingen olycka drabbat honom, uppgaf han alt hopp och lemnade på ett oförklarligt sätt staden.”¹³ Det var detta som gav de kristna möjlighet att fly från staden. Fyra år senare, år 70 v.t., återvände de romerska trupperna, nu under härföraren Titus, och belägrade staden på nytt. Jesus hade förutsagt att fienden skulle bygga ”ett belägringsverk av spetspålar” omkring staden och innesluta den och ansätta den från alla håll. (Lukas 19:43, NV) Josephus bekräftar att Titus byggde ett sådant belägringsverk av spetspålar som var nästan 8 kilometer långt och att han kalhögg landsbygden runt Jerusalem på en radie av 16 kilometer. Jesu profetior innehöll detaljerade anvisningar om hur man kunde undgå tillintetgörelsen genom romarna, och deras trovärdighet bevisades av att alla de som följde anvisningarna räddades till livet. — Lukas 21:20—24.

²² Jesus förutsade också hur det onda och de som orsakar det skall tillintetgöras av Gud i framtiden. I Lukas 21:24 (NV) talade han om ”nationernas fastställda tider” och visade med detta att Gud har satt en gräns för hur länge han tänker tolerera mänskligt styre.h Jesus förutsade också att de sista dagarna av mänskligt styre skulle kännetecknas av krig, hungersnöd, jordbävningar, farsoter, brottslighet och våld och att ett världsomfattande undervisningsarbete skulle utföras före slutet på mänskligt styre för att underrätta människor av alla nationer om att Guds regering styrde från himlarna. (Se Matteus 24:3—14; Lukas 21:10, 11.) Jehovas vittnen tror att detta stora sammansatta tecken tydligt har kunnat ses sedan år 1914, det år då ”nationernas fastställda tider” utlöpte. Långt innan dess hade de förkunnat att år 1914 skulle bli ett markerat år i historien. När första världskriget började i augusti det året, styrktes deras förväntningar i samband med detta. Inget av vittnena hade emellertid fått någon gudomlig uppenbarelse. Det var deras ihärdiga studium av den Heliga skrift som hade lett dem till denna slutsats.

Nationer som undervisas om fredens vägar

23. Hur kunde Jesus bli den förordnade kungen i Guds kungarike?

²³ Messias’ roll i att tillhandahålla ett lösenoffer och att vara en profet lik Mose skulle dock bara vara av begränsat värde, om det inte var så att slutfasen i hans roll att förverkliga Guds uppsåt genomfördes, nämligen att han blev den förordnade kungen i Guds kungarike. (Jesaja 9:5, 6 [9:6, 7, NV]) Men hur kunde Jesus inta denna ställning om han dog? I överensstämmelse med profetiorna om Messias uppväckte Gud Jesus på tredje dagen efter hans död. (Psalm 16:8—11; Jesaja 53:10, 12; jämför Matteus 28:1—7; Lukas 24:44—46; Apostlagärningarna 2:24—32; 1 Korinthierna 15:3—8.) Gud återförde honom till livet, inte som människa, eftersom han hade gett sitt fullkomliga mänskliga liv som offer, utan som en mäktig andevarelse, som väntade på Guds högra sida på ytterligare anvisningar. — Psalm 110:1; Apostlagärningarna 2:33—35; Hebréerna 10:12, 13.

24—26. På vilket sätt har Jehovas vittnen en andel i uppfyllelsen av Jesajas profetia?

²⁴ Kung David skrev att vid den tid då Messias skulle börja härska skulle Guds folk ”erbjuda sig villigt”. (Psalm 110:3, NV) Trots att världsförhållandena hela tiden har blivit värre och värre sedan det markerade året 1914, har också den positiva sidan av profetian uppfyllts. Guds folk har villigt använt sin tid till att predika ”goda nyheter om kungariket ... på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna”. (Matteus 24:14, NV) Så till exempel ägnar vittnena varje år hundratals miljoner timmar åt att tala med människor om Guds kungarike och leda kostnadsfria bibelstudier med dem som är intresserade av att undersöka fakta.

²⁵ Allt detta gör de utan att ta betalt. De som utför arbetet kommer ur alla samhällsklasser, alla åldersgrupper och alla tänkbara yrkeskategorier. De beskrivs i Jesaja 2:3 med orden: ”De många folken skall gå och säga: ’Kom, låt oss gå upp till HERRENS [hebreiska: יהוה, Jehovas] berg.’” Det här är inte bara en kampanj för att ”vinna själar”. Det är ett världsvitt undervisningsprogram med två syften: 1) Att upplysa människor i varje nation om att Guds kungarike härskar och i detalj berätta för dem vad det snart kommer att göra; samt 2) att kostnadsfritt undervisa alla som vill undersöka fakta och tjäna den levande Guden i enlighet med hans vilja. Att arbetet får framgång och att profetian uppfylls är säkert och visst. Varför det? Därför att Jehova Gud själv står bakom det hela. — Sakarja 4:6.

²⁶ Är det inte förnuftigt att i Jehovas vittnens arbete se en uppfyllelse av denna profetia i Jesaja 2:3? Känner du till någon annan som utför detta arbete? Eller tror du att det bara är en ren tillfällighet att miljontals människor tar sig tid att förkunna ett budskap som förutsades för omkring två tusen år sedan, ett budskap som skulle basuneras ut under en tid av omvälvningar utan motstycke? Ja, det är Jehovas vittnen som i dessa sista dagar har blivit ”ett ljus för nationerna”. (Jesaja 42:6; 49:6; NV) De utgör det enda internationella brödraskapet som endräktigt och fridfullt tjänar Jehova under ledning av Messias, ”Isais rot”, som de förkunnar är en ”signal” för nationerna. — Jesaja 11:10, NV, JP.

[Fotnoter]

[Frågor]

[Ruta på sidan 26]

VEM VAR DEN ”SMORDE”? NÄR SKULLE HAN KOMMA?

Daniel 9:24 (JP): ”Sjuttio veckor är bestämda över ditt folk.”

◆ Vad är syftet med den tidsperiod som omnämns?

”För att göra ände på synd och för att förlåta missgärning och för att införa evig rättfärdighet och för att besegla syn och profetia.” Enbart dessa ord visar att detta är en av de viktigaste profetiorna i Bibeln.

Daniel 9:26 (JP): ”Efter de sextiotvå veckorna skall en som är smord [”Messias”, hebreiska: Ma·shị·ach] avskäras och inte finnas till längre.” Lägg märke till att Messias’ avskärande, eller död, skulle äga rum före förstöringen av det andra templet år 70 v.t., vilket framgår av versens fortsättning: ”Och en furstes folk som skall komma skall förstöra staden och helgedomen.”

◆ Hur tolkar judiska kommentatorer denna profetia?

Bland judiska kommentatorer finns det ingen normgivande, allmänt godtagen uttolkning av denna profetia. En del försöker förknippa delar av den med återkomsten från den babyloniska fångenskapen (537 f.v.t.), andra med tiden för mackabéernas uppror mot de helleniserande krafterna (168—165 f.v.t.) och ytterligare andra med förstöringen av det andra templet genom romarna år 70 v.t., medan vissa förknippar delar av profetian med en kommande Messias.

I det stora hela kan man säga att nutida judiska uttolkningar kommer till korta på två grundläggande punkter:

1. De har en tendens att förringa den här profetians betydelse genom att totalt ignorera dess uttalade syfte att göra slut på synd och missgärning och att införa evig rättfärdighet.

2. Ingen av dessa standardförklaringar stämmer riktigt med en insiktsfull tidsberäkning, vilket egentligen var syftet med att Daniel fick denna profetia i en form som gjorde det möjligt att avgöra när uppfyllelsen skulle ske. — Jämför Daniel 9:2.

◆ Finns det någon förklaring till den här profetian som stämmer både med dess uttalade syfte och med historiska fakta?

Lägg märke till följande:

Sjuttio veckor: Så gott som alla judiska kommentatorer anser att detta betyder årsveckor, med andra ord: 490 år. Detta stämmer med Bibelns beräkning av profetiska tidsperioder — ”ett år för var dag”. — 4 Moseboken 14:34; 3 Moseboken 25:8; Hesekiel 4:6.

◆ ”Från det att ordet utgår om att återställa och bygga Jerusalem” (Daniel 9:25, JP): Nehemja berättar att han fick uppdraget att återställa och återuppbygga Jerusalem i kung Artaxerxes’ 20:e år. Detta var år 455 f.v.t. — Nehemja 2:1—8; se Insight on the Scriptures, band 2, sidorna 614—616, 899, 900, utgiven av Watchtower Bible and Tract Society of New York, Inc.

Sju veckor: Sju veckor (årsveckor, dvs. 49 år) avser den period då återställelsen av staden (Jerusalem) fullbordades.

Sextiotvå veckor: Sextiotvå veckor (årsveckor, dvs. 434 år) avser perioden efter återställelsen av staden och fram till Messias’ ankomst.i

Lägger man ihop dessa båda perioder får man 69 årsveckor, dvs. 483 år. Börjar man räkna från år 455 f.v.t. slutar den sextionionde årsveckan år 29 v.t.

År 29 v.t.: En jude vid namn Jesus (hebreiska: Jeshua), som var född i Betlehem och hade växt upp i Nasaret och som var av Davids släktlinje, började predika över hela landet Israel. — Lukas 3:1—3, 21, 22.

◆ ”Och efter de sextiotvå veckorna kommer Messias att avskäras” (Daniel 9:26, NV): År 33 v.t. dödas Jesus, sedan han predikat i tre och ett halvt år. Detta motsvarar det som sägs i Daniel 9:27.

◆ Han kommer ”att få slaktoffer och offergåva att upphöra” (Daniel 9:27, NV): Jesus talade om sin död som en offerdöd. (Matteus 20:28) I Guds ögon nådde offren under lagförbundet en kulmen i och med Jesu död. (Hebréerna 8:1—13) Hans offerdöd utgjorde grunden till allt det som omnämndes i Daniel 9:24.

Den skulle medföra förlåtelse för synder.

Den bekräftade Guds löften och profetior.

Den utgjorde enligt Guds normer en rättslig grundval för evig rättfärdighet i framtiden.

Allt detta skedde, precis som profetian angav, före förstöringen av det andra templet.

Skulle inte varje annan förklaring, som förlägger uppfyllelsen till det förgångna, komma till korta när det gäller profetians uttalade syfte?

Att förlägga profetians uppfyllelse till framtiden skulle göra att den hamnade långt utanför den angivna tidsperioden på 70 årsveckor och att den inte heller uppfylldes före förstöringen av Jerusalems andra tempel.

[Fotnoter]

[Ruta på sidan 28]

”MIN TJÄNARE” — VEM ÄR HAN?

”’Ja, min tjänare ... var föraktad, skydd av människor. ... Vi höll honom för att ingenting vara. Likväl var det våra sjukdomar han bar, våra lidanden han uthärdade. ... Men han blev sårad på grund av våra synder, krossad på grund av våra missgärningar. ... Vi gick alla vilse likt får. ... Och HERREN hemsökte honom för allas våra skulder.’ ... Fastän han inte hade gjort något orättfärdigt och inte hade talat någon osanning. ... ’Min rättfärdige tjänare gör de många rättfärdiga, det är deras straff han bär. ... Han utlämnade sig själv [”utgöt sin själ”, NV] till döden och blev räknad bland syndarna, under det att han bar de mångas skulder och lade sig ut för syndare.’” — Jesaja 52:13—53:12.

Jesaja beskriver här en fullständigt oskyldig, ren person vars lidande och död gav försoning åt hans egen nation, trots att den inte erkände honom.

De flesta judiska kommentatorer i dag anser det vara ett fastslaget faktum att orden avser nationen Israel som helhet eller en rättfärdig grupp inom nationen.

Frågan är då om nationen Israel, eller åtminstone någon del av den, någonsin passat in på den här beskrivningen, eller syftar den på en individ?

I över 800 år efter det att Jesaja skrev dessa profetiska ord (o. 732 f.v.t.) fanns det ingen jude eller rabbi som man känner till som lärde att denne ”tjänare” skulle betraktas i kollektiv bemärkelse. Under hela denna period tillämpade man allmänt denna profetia på en enskild person och ansåg vanligen att den gällde Messias.

Lägg dessutom märke till kommentaren i förordet till boken The Fifty-Third Chapter of Isaiah According to the Jewish Interpreters: ”Judisk exeges som överlevt fram till slutet av den amoreiska perioden [fram till 500-talet v.t.] tyder på att man då ofta, kanske rentav allmänt, utgick från att den gestalt som åsyftades var Messias, vilket givetvis också är den tolkning som något längre fram ges i targumerna.” — Redigerad av H. M. Orlinsky, 1969, sidan 17.

Vad skulle kunna ha varit motivet till att man avvisade den mest naturliga förståelsen av det här skriftstället, att det skulle syfta på en enskild person, på Messias, och att man gav det en ny uttolkning? Var det inte helt enkelt för att försöka undvika allt samband mellan den här profetian och Jesus, den jude under det första århundradet som denna beskrivning passade in på i varje liten detalj?

[Bild på sidan 25]

Jehovas vittnen, som här ses vid Galileens hav i Israel, är också aktiva världen utöver och inbjuder människor av alla nationer att lära sig mer om Guds uppsåt och krav