DIBON
[Dịbon]
1. En stad som låg öster om Döda havet och som amorén Sihon erövrade från moabiterna. Den intogs senare av israeliterna när de drog in i landet under Mose. (4Mo 21:25–30)
Det forntida Dibon identifieras med det nutida Dhiban, 5 km norr om Arnon och 21 km öster om Döda havet. Här har man i modern tid gjort omfattande arkeologiska undersökningar, och platsen har blivit uppmärksammad för att det var här den berömda Mesastenen påträffades 1868. Vissa uttalanden på denna sten, som restes av den moabitiske kungen Mesa, tolkas av somliga forskare så att Dibon var Mesas huvudstad (och omfattade Qarhah) och en gång ”Moabs främsta stad”.
Kort efter det att israeliterna hade erövrat detta område första gången bosatte sig Gads stam där och ”byggde [el.: återuppbyggde] Dibon”. De förlängde tydligen namnet till Dibon-Gad, som nämns i uppräkningen av Israels lägerplatser. (4Mo 32:34; 33:45, 46) Dibon räknades emellertid till Rubens arvedel. (4Mo 32:2, 3; Jos 13:8, 9, 15–17) När Moab återfick sin styrka under kung Eglon gick det troligen ut över Dibon, tills förtrycket upphörde efter domaren Ehuds seger. (Dom 3:12–30) Många hundra år senare gjorde den moabitiske kungen Mesa uppror mot Israel ”när Ahab dog”, enligt Bibelns skildring i 2 Kungaboken 3:4, 5. Det sägs inte i Bibeln exakt hur länge detta uppror varade, och det är möjligt att Mesa lyckades foga flera israelitiska städer till ”Qarhah”, som han skrytsamt hävdar på Mesastenen. Men i motsats till Mesas propagandistiska inskrift sägs det tydligt i Bibeln att Moab led ett svidande nederlag när dess styrkor stred mot Israels, Judas och Edoms förenade styrkor. (2Ku 3:4–27)
Mindre än 200 år senare var Dibon återigen känt som en moabitisk stad, och Jesaja (15:2) uttalade ett domsbudskap över staden. Det sägs därför profetiskt om invånarna i området att de går ”upp till Huset och till Dibon, till offerhöjderna”, för att gråta över Moabs ödeläggelse.
Somliga forskare har menat att Jesaja syftade på det assyriska hotet som orsaken till att man grät på ”offerhöjderna” nära Dibon, men det finns inga vittnesbörd om att assyrierna skulle ha härjat detta område. När Jehovas tjänare Jeremia omkring hundra år senare profeterade mot Dibon: ”Stig ner från din härlighet, och sätt dig i törst” (Jer 48:18), hade Jesajas profetia uppenbarligen ännu inte gått i uppfyllelse. Därför framförde tydligen Jeremia nu ett liknande budskap och gjorde därmed förutsägelsen om Moabs undergång dubbelt säker. När Nebukadnessar någon tid efter Jerusalems fall 607 f.v.t. hade ödelagt Moab fullständigt, ”törstade” Dibons invånare förmodligen inte bara efter den lyx de haft under sin tidigare härlighet, utan de törstade säkert också bokstavligen efter vatten och andra livsförnödenheter nu när de var hjälplösa och förnedrade fångar. (Jer 25:9, 17–21)
I Dibon har man funnit stora mängder väl bevarad säd som antas vara från senare delen av det första årtusendet f.v.t., och detta tycks stödja uppfattningen att området kring Dibon, som även i dag är ett bördigt jordbruksområde, en gång var Palestinas kornbod.
Några kommentatorer menar att Dibon är identiskt med Dimon, som omtalas i Jesaja 15:9. (Se DIMON.)
2. En plats i Juda (Neh 11:25), enligt somliga identisk med Dimona (Jos 15:22). (Se DIMONA.)