JÄRN

En av de första metaller som människan kände till. I dag anses den vara den rikligast förekommande, mest användbara och billigaste av alla metaller. Järn är det fjärde vanligaste grundämnet i jordskorpan, men man antar att jordens kärna till nästan 90 procent består av järn. Bibelns berättelse visar att man tillverkade redskap, spikar, portar, vapen, bojor, skrivdon och även avgudar av järn.

Rent järn förekommer sällan i handeln. Råjärn innehåller omkring 3 procent kol och dessutom små mängder andra ämnen. Smidesjärn innehåller betydligt mindre kol. (Job 40:18) De många olika stålsorterna är helt enkelt legeringar som består av järn, kol och andra ämnen, som ger dem särskilda egenskaper. Eftersom de metoder och smältugnar som användes på Bibelns tid var så primitiva, blev järnet aldrig helt rent utan innehöll kol och slagg. Den förste som omtalas som en som smidde och arbetade i järn var Tubal-Kain, som levde på 3000-talet f.v.t. (1Mo 4:22)

Metalliskt järn från meteoritfragment kom tidigt till användning. I egyptiska gravar har man funnit små kulor som består av sådant järn. Men man hade också metoder för att framställa järn på andra sätt. Man bröt järnmalm som man smälte och framställde järn ur, vilket kräver mycket höga temperaturer. (Job 28:2; Hes 22:20; se LUTTRING.) Järn användes dock inte i samma utsträckning som koppar och brons, som kunde bearbetas i kallt tillstånd. Men järnet var utan tvivel högt värderat på grund av sin stora styrka och sina många användningsområden. Järn räknas upp som en del av de krigsbyten som israeliterna satte stort värde på. (4Mo 31:22; Jos 6:19, 24; 22:8) Men de skulle inte behöva nöja sig med det järn som de hade tagit som byte. Mose lovade att de skulle finna järn i Palestina, och så blev det också. (5Mo 8:9) Andra platser som nämns i Bibeln i förbindelse med järn är Tarsis och ”Vedan och Javan från Usal”. (Hes 27:12, 19)

När israeliterna erövrade det utlovade landet möttes de av fiender som hade stridsvagnar med järnliar. (Jos 17:16, 18; Dom 1:19) Vid en viss tidpunkt under kung Sauls regering ”fanns det ingen smed i hela Israels land”. På grund av ett förbud som filistéerna hade utfärdat var det bara Saul och hans son Jonatan som hade svärd, och israeliterna var tvungna att ta med sina redskap till filistéerna för att få dem slipade. (1Sa 13:19–22)

Senare samlade emellertid kung David stora mängder järn till tempelbygget. När Salomo hade blivit kung lämnades som bidrag ”järn till ett värde av 100 000 talenter” eller, enligt många översättningar, ”100 000 talenter järn”. (1Kr 22:14, 16; 29:2, 7) Om det är järnets värde som avses och om talenterna var silver, var järnet värt 5,7 miljarder kr. Om det är järnets vikt som avses, uppgick den i så fall till omkring 3 420 ton.

Bildspråk. Järnsmältugnen är en symbol för hårt och våldsamt förtryck. (5Mo 4:20; 1Ku 8:51; Jer 11:4) Ett ok av järn symboliserar tröstlöst slaveri. (5Mo 28:48; Jer 28:13, 14) Järn kan symbolisera hårdhet (3Mo 26:19; 5Mo 28:23), motspänstighet (Jes 48:4; Jer 6:28), styrka (Jer 1:18; Dan 7:7; Upp 9:9), kunglig makt och domsrätt (Ps 2:9; Upp 2:27; 12:5; 19:15).