Aldrig för gammal att ändra på sig
FÖR knappt två år sedan blev en sjuttioårig Ordets förkunnare i Sverige inbjuden till den 39:e kursen vid Vakttornets Bibelskola Gilead, som är förlagd till Brooklyn i New York. I stället för att mena sig vara för gammal för att kunna tillgodogöra sig tio månaders intensiv undervisning i sådant som har med förkunnandet av Guds ord att göra gladde han sig åt denna inbjudan och allt som den innebar. Han var angelägen om att erhålla denna vidareutbildning, även om de många ting, som han skulle få lära, kunde komma att kräva att han måste ändra på sitt sätt att utföra en del saker och ting.
Det är denna villighet att göra något som är nytt och annorlunda, att vidta förändringar och att ändra på sig, när så behövs, som gör att äldre människor håller sig i gång och känner sig unga till sinnes. Man behöver inte känna sig tvingad att hålla fast vid invanda uppfattningar och gamla vanor, bara därför att man är litet till åren. När man får påvisat för sig att uppfattningar som man länge hyst är felaktiga, är det ingen verklig ursäkt att slå bort det ansvar, som de nya upplysningarna kan medföra, genom att säga: ”Jag är för gammal för att ändra på mig.” Så länge man lever är man inte för gammal att ändra på sig.
En människa som framhärdar i att följa religiösa läror som är i strid med Guds ord, bibeln, kan inte behaga Gud. Fördenskull ställs en äldre människa, som får veta att hennes religiösa uppfattningar inte har stöd i bibeln, inför ett mycket svårt avgörande. Vad skall hon nu göra? Är hon villig att handla enligt de nya upplysningar som hon har fått, även om detta kan innebära radikala förändringar i hennes liv? Sorgligt nog saknar många tillräcklig företagsamhet och ödmjukhet och tillräckligt mod för att ta itu med att omsorgsfullt studera Guds ord och bringa livet i överensstämmelse med dess rättfärdiga principer. Men det finns naturligtvis undantag från denna regel.
Ett sådant undantag utgör en nittiosexårig kvinna vid namn Sista Vasquez, som bor i Golfito i Costa Rica. Hon var tidigare romersk katolik och hade naturligtvis inte fått någon undervisning i Guds ord under hela sitt liv. Men när hon fick klart för sig vad Gud fordrar, tack vare ett bibelstudium som besökande Ordets förkunnare höll med henne, lät hon för ett par år sedan döpa sig i vatten, varigenom hon symboliserade sitt överlämnande åt Gud till att tjäna honom. Fastän Sista Vasquez är blind och inte kan gå, försummar hon aldrig ett tillfälle att vittna för de många människor som kommer på besök till henne. Att delge andra de goda nyheterna om Guds rike ger henne en lycka som hon aldrig skulle fått erfara, om hon hade ansett att hon var för gammal att ändra på sig.
Visst är det mycket bättre att lyda bibelns råd: ”Tänk ... på din Skapare i din ungdomstid.” Det är mycket svårare att vara verksam i Guds tjänst längre fram i livet, när ”de onda dagarna komma och de år nalkas, om vilka du skall säga: ’Jag finner icke behag i dem.’” Men även om du nu är litet till åren och de onda ting, som är förbundna med den högre åldern, har vållat att du mist en del av din glädje över livet, så betyder inte detta att det är för sent för att du skulle söka ändra på dig. Endast genom att vidta de nödvändiga förändringarna, så att man kan göra Guds vilja, kan man finna verklig tillfredsställelse och förnöjsamhet. — Pred. 12:1.
Suba Sesay, som föddes för nästan 111 år sedan, nämligen den 8 augusti 1854, och som är bosatt i Sierra Leone i Afrika, är en av de första att intyga att det förhåller sig så. Pa (Pappa) Suba, som han kallas av sina bekanta, blev blind år 1938, sedan han fört ett mycket verksamt liv. ”Jag brukade i all uppriktighet be om att få dö”, sade han. ”Jag blev intalad att tro att min blindhet var ett straff för att jag under mina jakter hade dödat sjuttiofem leoparder.” Pa Subas liv hade blivit mycket olyckligt för dessa falska lärors skull och därför att han förlorat sin syn, och han fann inget behag i att leva.
Men denna hans syn på tillvaron blev snabbt förändrad, när bibelns sanningar slutligen förmedlades till honom av ett av Jehovas vittnen och han fick veta vad som är den verkliga orsaken till lidandet och fick höra om Guds utlovade nya tingens ordning. (2 Petr. 3:13; Upp. 21:4) Han tog villigt emot detta budskap från bibeln och rättade till sitt liv i överensstämmelse med vad bibeln bjuder. ”Om Jehova Gud är villig att överse med mitt förflutna liv och ta emot mig”, sade han, ”varför skulle jag då anse mig vara för gammal att ändra på mig?” Vid 107 års ålder blev han så döpt vid en kristen biblisk sammankomst i Port Loko.
Sedan dess har Pa Suba funnit verklig lycka och glädje genom att vara tillsammans med kristna människor och predika de goda nyheterna om Guds rike för andra. Fastän han är blind och åldern i viss mån tar ut sin rätt, använder han likväl alla tillfällen som ges honom att tala om bibeln med alla som kommer och hälsar på. Han går också ut på sin veranda och vittnar för de förbipasserande. På så sätt kunde han för ett par år sedan i genomsnitt använda fjorton timmar varje månad i predikoverket — och det vid 109 års ålder!
Det är ytterst osannolikt att du är så gammal. Om människor, som är ett gott stycke över de hundra, kan inhämta bibelns sanningar, rätta till sitt liv i överensstämmelse härmed och kan predika om bibelns sanningar för andra, ja, då kan du helt visst också göra det. Det är i själva verket alldeles nödvändigt att du ändrar på dig i dessa stycken. Om du skall få leva i Guds nya tingens ordning eller inte, det beror på detta.
Men förutom att du är litet till åren är kanske inte ditt modersmål det språk som talas i allmänhet i det samhälle där du bor. Bör en människa anse sig för gammal att lära sig ett nytt språk, så att hon skall kunna tala med sina grannar om de goda ting som hon har inhämtat ur bibeln?
För två år sedan satte en ung italiensktalande Ordets förkunnare i Providence i Rhode Island i Förenta staterna i gång ett bibelstudium med en åttioårig man som inte ansåg sig vara för gammal att lära sig behärska engelskan. När den här mannen fick veta att han borde vara med vid alla församlingens möten, började han komma till mötena, fastän han till en början inte förstod allt som sades. Men tack vare att han regelbundet var med vid mötena och använde den engelska han kunde, behärskade han snart engelskan tillräckligt för att kunna hålla en verkningsfull biblisk predikan. Fastän han nu är över åttiotvå år gammal, tar han regelbundet del i att predika från hus till hus och är till och med heltidsförkunnare vid vissa tider på året!
Hur tydligt är det inte att om någon verkligen vill göra Guds vilja, så är han aldrig för gammal att göra det! Visst kan det vara mycket svårare för en äldre människa att vidta de nödvändiga förändringarna för att kunna tjäna Gud, men hon kan likväl göra det. Jehova Gud själv kommer att bistå dig i att ändra dig. Han lovar dig sitt stöd. I sitt ord säger han: ”Ända till eder ålderdom är jag densamme, och intill dess I varden grå, skall jag bära eder.” — Jes. 46:4.