Minns du?

Har du på senare tid läst Vakttornet så noggrant att du kommer ihåg den undervisning som getts? I så fall kommer du utan tvivel ihåg följande punkter:

● Är det vars och ens ensak att välja om det hopp man önskar ha skall vara jordiskt eller himmelskt?

Nej. Innan en person kan ha något skriftenligt hopp alls, måste han oförbehållsamt överlämna sig åt Jehova Gud och bli döpt. Detta innebär att han går med på att hädanefter göra Guds vilja. Jehova får sin vilja utförd genom sin heliga andes verksamhet, och denna ande påverkar de blivande medlemmarna av den lilla hjorden, så att det inom dem uppväcks ett himmelskt hopp. Men även den stora skaran, som nu håller på att församlas och som har hoppet om att för evigt få leva på jorden, får ta emot Guds ande. (Luk. 12:32; Rom. 8:14—17) — Vakttornet för 15 mars 1980, sid. 31.

● När började den motbildliga lövhyddohögtiden, och när kommer den att sluta?

Denna motbildliga högtid fick sin begynnelse i och med att den kristna församlingen bildades vid pingsten år 33 v.t. Men den glädje församlingen kände blev inte varaktig, eftersom det inträffade ett avfall. I vår tid kom Jehovas vittnen in i en period av stor glädje från och med år 1919 v.t., och då började den motbildliga lövhyddohögtiden få en andra uppfyllelse. Den motbildliga högtiden når inte sitt slut förrän Kristi tusenårsregering når sin fullbordan. — Vakttornet för 15 juni 1980, sid. 24.

● Hur bör vi reagera, om någon beskyller oss för att hysa orätta motiv?

Det är bra att inte bli förnärmad. (Pred. 7:10) Som kristna bör vi ha en önskan att efterlikna Gud, som utövar självbehärskning, när han ställs inför anklagelser. Han kommer att trösta oss, och vi kommer att finna glädje, om vi fortsätter att ”förtrösta på HERREN [Jehova]” och göra ”vad gott är”. (Ps. 37:3) Om Gud önskar ge oss upprättelse, kan han göra det, när det blir tid för det. — Vakttornet för 1 augusti 1980, sid. 14.

● Vad är det för smärta som inte längre skall finnas bland de jordiska undersåtarna under Rikets styre?

Det profetiska löftet om att det inte längre skall vara någon smärta betyder inte att Rikets jordiska undersåtar skall vara okänsliga för all form av smärta. (Upp. 21:4) Förmågan att känna fysisk smärta kan vara gagnelig. Men den mentala, känslomässiga och allvarliga fysiska smärta som beror på synd och ofullkomlighet kommer inte att vara mer i den betydelsen att dess orsaker kommer att vara avlägsnade. — Vakttornet för 15 augusti 1980, sid. 5.

● På vilket huvudsakligt sätt visar en kristen sin kärlek till Gud och nästan?

Att predika de ”goda nyheterna” är ett av de främsta sätten vi har att visa att vi älskar Gud av hela vårt hjärta, vår själ, vår styrka och vårt sinne. (Luk. 10:27) Dessutom är ett av de största bevisen på att vi älskar våra medmänniskor att vi undervisar dem i de ”goda nyheterna”, därför att detta hjälper dem att uppnå en god ställning hos Jehova. — Vakttornet för 15 augusti 1980, sid. 28.

● Hur vinner en människa på att vara en överlämnad, döpt lärjunge till Jesus Kristus?

En sådan individ äger tillfredsställelsen att veta att han gör vad Jehova Gud och Jesus Kristus ger sitt bifall åt. Dessutom vinner han bröder, systrar, mödrar och barn i andligt avseende. — Vakttornet för 1 september 1980, sid. 14.

● Vad är det stora Babylon, och varför bör vi bry oss om uppmaningen att ”gå ut från henne”?

Det stora Babylon är den falska religionens världsvälde, och att gå ut från henne är det enda sätt varpå vi kan undgå att bli tillintetgjorda tillsammans med henne i den stundande ”stora vedermödan”. (Matt. 24:21; Upp. 18:4) Det är brådskande att ”gå ut från henne”, eftersom det kommer att vara omöjligt att gå ut från det stora Babylon, när hennes forna politiska älskare vänt sig emot henne. (Upp. 17:15—18) — Vakttornet för 15 september 1980, sid. 13, 14.

● Varför kan vi, som Jehovas folk, förvänta att Gud skall lyssna till våra böner?

Han är den ”som hör bön” och som uppmanar oss att bedja. (Ps. 65:3; Rom. 12:12) Dessutom kan vi med förtröstan och tillförsikt nalkas Gud i bön, därför att hans namn är inbegripet; han känner våra begränsningar och vill hjälpa oss och kommer att höra våra böner därför att vi bevarar ostraffligheten. — Vakttornet för 1 oktober 1980, sid. 17, 18.

● Är det möjligt att det i en kristen församling kan finnas en omgivning som inte främjar en rätt kristen tillväxt?

Ja, det kan finnas en omgivning eller gemenskap som i andligt avseende inte är särdeles nyttig. Det kan exempelvis finnas några som nyligen symboliserat sitt överlämnande åt Jehova. Dessa kan ha en benägenhet att föra in ett mått av världslighet i församlingen. Därför bör vi vara noga med vilka vi umgås med, så att inte den omgivning eller miljö — jordmånen — , där våra karaktärsdrags säd myllas ner och får sin näring, kan göra oss till en klen, usel avart av det som vi hade för avsikt att frambringa, när vi började så som kristna. — Vakttornet för 15 oktober 1980, sid. 19, 20.

● Vilka är de ”andra får” som omnämns i Johannes 10:16?

Eftersom det sägs att dessa ”andra får” inte tillhör ”den här fållan”, kan de inte vara andliga israeliter, arvingar till det abrahamitiska löftet med framtidsutsikten himmelskt liv. De utgör i stället en jordisk klass och kommer slutligen att få evigt liv på jorden. Också för dem gav den ”rätte herden”, Jesus Kristus, ut sin själ. (Joh. 10:14) — Vakttornet för 15 november 1980, sid. 17—19.

● Vad bör vi som kristna göra, om förvirrande tvivel börjar oroa oss?

Vi bör granska våra motiv för att se om våra tvivel är verkliga eller om de ger en antydan om att vi exempelvis brister i tro på Guds makt att förlåta. Dessutom bör vi bevara en positiv inställning och tänka på allt som Jehova har gjort för oss genom Jesus Kristus. Vi bör också tänka på allt som vi har lärt om Guds uppsåt och löften genom den andliga föda vi fått med hjälp av den ”trogne och omdömesgille slaven”. (Matt. 24:45—47) — Vakttornet för 1 december 1980, sid. 14, 15.