Biblisk undervisning i världens minsta republik
I NORRA Italien, nära Adriatiska havet, ligger världens minsta republik. Den har en yta på endast 61 kvadratkilometer. Vi syftar på San Marino, en självständig stat, som på alla sidor är omgiven av Italien.
När besökare kommer till huvudstaden, San Marino, blir de genast imponerade av dess medeltida byggnadsverk. Enligt traditionen var det en stenhuggare vid namn Marinus från Dalmatien (ett kustlandskap i det nuvarande Jugoslavien) som grundade republiken på 300-talet v.t. Han flydde dit undan den romerske kejsaren Diocletianus’ förföljelse av de kristna.
Jehovas vittnens verksamhet i San Marino började för omkring 20 år sedan. I slutet av 1950-talet började en äldre italiensk sjukskötare dela med sig av bibelns sanningar till invånarna i republiken. Hans arbete försiggick inte utan motstånd. Många gånger blev han av polisen på platsen, på tillskyndan av katolska präster, eskorterad till gränsen och befalld att aldrig återvända. Men på samma sätt som de modiga kristna som bibeln talar om var denne sjukskötare besluten att ”lyda Gud såsom härskare mer än människor”. (Apg. 5:29) Han fortsatte att tala med människorna i San Marino om bibelns sanningar.
Hans arbete var inte förgäves. En äldre dam lyssnade uppmärksamt till det bibliska budskapet. Så småningom insåg hon att det hon fick lära sig var sanningen och blev döpt. Senare följde en del andra familjemedlemmar hennes exempel, trots att de till en början motstod Jehovas vittnen. I augusti 1968 hade den lilla gruppen av vittnen i San Marino vuxit till nio personer. Första gången en resande representant för Sällskapet Vakttornet besökte dem var 31 personer närvarande för att lyssna på hans tal. På den tiden var Rikets sal belägen på italienskt område, precis på andra sidan San Marinos västra gräns.
Med tiden blev några medborgare i San Marino Jehovas vittnen. Detta lade en fast grund för framtida tillväxt. De infödda vittnena kunde fritt predika där i trakten. I början hände det att polismän försökte sätta stopp för deras verksamhet. Men när de fick veta att vittnena var medborgare i San Marino, hindrade de dem inte längre i deras ansträngningar att predika offentligt och från hus till hus.
År 1971 hade antalet Jehovas vittnen i San Marino stigit till 17.Det året rekommenderade Sällskapet Vakttornets avdelningskontor i Italien att gruppen skulle organiseras till en församling. År 1972 blev det möjligt att flytta Rikets sal till San Marino. Det året upplät de styrande en kommunal byggnad, Kursaal, för Jehovas vittnens första kretssammankomst i San Marino. Vilken glädje för vittnena där att få se 1.749 vara närvarande vid sammankomsten och 35 bli döpta!
Nu har församlingen i San Marino vuxit till 70 personer. Vid firandet av åminnelsen av Kristi död år 1980 var 134 personer närvarande, vilket innebär en på 151 invånare i republiken. För närvarande går det ett vittne på 257 invånare i San Marino.
Trots att katolska präster där i landet då och då sätter i gång kampanjer från predikstolarna mot det bibliska undervisningsarbete som Jehovas vittnen bedriver, har reaktionen bland människorna i San Marino ofta varit positiv. De som tar Guds ords budskap på allvar finner att det har en underbar inverkan på deras liv.
För någon tid sedan träffade vittnena i sitt arbete från hus till hus en kvinna som visade uppriktigt intresse. Ett regelbundet dryftande av bibeln sattes i gång med henne, och så småningom blev hon döpt. Hennes svärmor blev också ett Jehovas vittne. På grund av starkt engagemang i världslig verksamhet var den övriga familjen till en början inte intresserad. Två äldste från församlingen i San Marino gjorde emellertid några vänskapliga besök, och så småningom började de regelbundet dryfta bibeln tillsammans med dem. Resultatet blev att åtta medlemmar av den familjen har uttryckt en önskan att bringa sina liv i harmoni med bibelns principer.
En av medlemmarna i familjen fick röna motstånd i sina försök att förstå Guds inspirerade ord. En katolsk präst tvingade henne i själva verket att skriva under ett papper, där hon avsade sig vidare studium med Jehovas vittnen. Därefter gifte sig kvinnan och reste utomlands. När hon återvänt till San Marino, började hon emellertid omedelbart att undersöka bibeln igen. ”Man kan inte glömma sanningen”, förklarade hon. Till en början motstod hennes man henne, men sedan beslöt han att själv undersöka Guds ord och blev övertygad om att det var sanningen. Tack vare bibelns förmåga att förändra människors liv till det bättre är denna familj nu fast förenad i tillbedjan av den sanne Guden, Jehova.
Beträffande den huvudsakliga verksamhet som sanna kristna skulle ägna sig åt sade Jesus: ”Dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna.” (Matt. 24:14) Lyckligtvis sker detta också i världens minsta republik.