En förståndig syn på utbildning

BIBELN ger föräldrar rådet att uppfostra sina barn ”i Jehovas tuktan och allvarliga förmaning”. (Efesierna 6:4) En sådan undervisning är mycket värdefullare än världslig utbildning.

En nigeriansk far instämmer i detta. Han säger: ”Jag resonerade regelbundet med mina barn om andliga ting, däribland dagens text. Jag ville hjälpa dem att älska Jehova och att lyda hans råd. Jag ville också ge dem en stark tro.

Jag kände till det okristna inflytande de fick möta i skolan. Så jag sände inte i väg dem till internatskolor. Jag ville att de skulle komma hem varje dag, så att jag skulle kunna fortsätta att undervisa dem i bibeln. Jag kommer ihåg att min dotter en dag efter skolan berättade för mig att en rik man hade inbjudit henne till sig. Jag gick och besökte honom och fann att han hade omoraliska syften. Jag var glad att hon inte var i en internatskola, där hon skulle ha varit utom räckhåll för min vägledning.

Jag satte också upp pionjärtjänsten [predikande på heltid] som ett mål för barnen, och tre av dem började tjäna som pionjärer så fort de slutade skolan. När Michael gick i skolan, sade han att han ville bli apotekare som jag. Jag sade åt honom att det var ett bra yrke han funderade på, men att han, om han studerade vid ett universitet, skulle riskera att bli uppslukad av den här världens ordning. Jag hade nämligen lagt märke till att många som var utexaminerade från universitet hade utvecklat icke önskvärda personlighetsdrag. Några av dem hade blivit stolta och förlorat uppskattningen av Gud och av hans tjänst.

Michael tänkte tydligen allvarligt över dessa ting, eftersom han några år senare inte utnyttjade en möjlighet att komma in på universitetet, utan i stället gick ut som pionjär. Han och hans hustru Eunice, som också började i pionjärtjänsten så fort hon slutade skolan, tjänar nu vid Betel [Sällskapet Vakttornets avdelningskontor] i Lagos.”

Den unge Christian blev också undervisad om sanningen av sina föräldrar, och han tog starkt intryck av sina morföräldrar som var pionjärer. När han slutade gymnasiet, tjänade han som pionjär i flera månader, och han uttryckte en önskan om att göra detta till sin levnadsbana.

Men hans far tyckte att det var viktigt för honom att få universitetsutbildning för att försäkra sig om en tryggad framtid. Så han insisterade på att Christian skulle studera vid universitet i fem år.

Vad skulle Christian göra? Hans samvete fick honom att lyda sin far, så som bibeln befaller. (Efesierna 6:1) Men han vidtog vissa åtgärder för att skydda sin andlighet medan han var vid universitetet. Då han fann att hans studier inte tog alltför mycket tid, gick han faktiskt ut som pionjär.

Hans far motsatte sig detta till en början, men slutligen gav han efter. Christian sammanfattade hur han kände det, då han sade till sin far: ”Jag uppskattar verkligen allt det du har gjort för mig, och jag vill lyda dig. Det är därför jag gick med på att studera vid universitetet, och jag tänker fullgöra den överenskommelsen. Men jag har också överlämnat mig åt Jehova, vilket betyder att jag måste sätta hans intressen främst. Jag tror att ett av de bästa sätten att göra detta på är att tjäna som pionjär.” — Matteus 6:33; Predikaren 12:1.

Vid båda de ovan nämnda tillfällena blev ungdomarna välsignade. Men hur bör de kristna i allmänhet se på utbildning? Läs om detta i följande artikel.