Inblick i nyheterna

Sebrans ränder

”Miljoner år av evolution” gav sebran dess ränder, påstår man i den brittiska tidskriften World of Wildlife. Vad skulle skälet vara? En del forskare säger att ränderna utvecklades som ett kamouflage för att skydda sebran mot rovdjur. Något som till synes ger ökad trovärdighet åt denna uppfattning är att ränderna tycks åstadkomma en suddig effekt, när man ser dem på avstånd. Men alla forskare håller inte med om detta. Den sydafrikanska naturtidskriften Custos’ vetenskaplige rådgivare, dr Gerrie de Graaff, konstaterar: ”Vi kan inte förutsätta att djuren ser föremålen på samma sätt som vi gör.” Till förklaring påpekar de Graaff att sebrornas beteende inte stämmer överens med kamouflageteorin om rändernas uppkomst. Varför inte det? Därför att sebrorna inte försöker dölja sig som de djur gör som är beroende av färgkamouflage. De väsnas och är verksamma och gör sig synliga vida omkring genom att beta på öppna slätter.

Andra evolutionister kommer med teorier om att sebrans framträdande svarta och vita ränder skapar en synvilla. Enligt de Graaff går en åsikt ut på att ”anfallande lejon inte kan välja ut en enskild individ, därför att den smälter samman med de andra i hjorden”, under det att man i ”en annan teori framkastar att lejonet blir bländat eller felberäknar sitt planerade sista språng”. Men som han konstaterar ”faller dessa teorier på den uppenbara tillförsikt med vilken lejon dödar sebror”.

I artikelns avslutning medger de Graaff att ”vi vet faktiskt inte ännu varför en sebra har ränder”. Orsaken är emellertid uppenbar för dem som studerar bibeln. I Första Moseboken 1:20—25 får vi veta att alla jordens skapelser skapades av Gud ”efter deras arter”. Det är alltså en naturlig biologisk process som är ansvarig för sebrans ränder. Dessa ränder är ett exempel på den underbara variation man finner i Guds skapelse.

Förvärvsarbetande pastorer?

En del präster förväntar sig drastiska förändringar i sitt yrke inom den närmaste framtiden. Det var vad en luthersk pastor, Jean-Pierre Jornod, gav uttryck åt i Reformiertes Forum, en luthersk tidskrift som ges ut i Schweiz. Han påstod: ”Jag vill gå så långt som till att förutsäga att pastorn år 2000 i de flesta fall kommer att ha ett deltidsarbete förutom sin församling.” Varför det? Han fortsatte: ”Inte enbart av ekonomiska skäl, utan först och främst på grund av att samhället har ett ökande behov av pastorer som har beröring med det dagliga livet.”

I det Jornod utvecklade detta behov ytterligare, skrev han: ”Pastorn år 2000 kommer att bli en man eller kvinna som är väl bevandrad i kommuniceringens konst. Jag påstår inte att kyrkorna kommer att vara tomma då, men de människor en pastor önskar nå kommer att hålla sig borta från kyrkan, alldeles som fallet delvis är nu. Hans budskap kommer därför att behöva vara klarare, mera begripligt och mera rakt på sak.”

Det är värt att lägga märke till att avlönade herdar var okända för det första århundradets kristendom. Aposteln Paulus, till exempel, sörjde för sina egna fysiska behov förmedelst ett förvärvsarbete — tältmakeri. Dessutom nådde han människorna på ett mycket effektivt sätt genom att undervisa dem ”offentligt och från hus till hus”. (Apostlagärningarna 18:3; 20:20, 21, 33, 34) I motsats till våra dagars avlönade Ordets förkunnare följer de äldste, det vill säga herdarna, bland Jehovas vittnen fortfarande detta skriftenliga mönster från det första århundradets kristna.