Juridiska ansträngningar för att skydda de goda nyheterna

LIKA länge som människan har byggt städer har hon byggt murar. Speciellt i forna tider utgjorde dessa befästningar ett skydd. Försvararna kunde, uppifrån de här barriärerna, strida för att skydda murarna mot att rivas ner eller undermineras av angripare. Det var inte bara de som bodde i staden som blev beskyddade, utan ofta fick de som bodde i byarna runt omkring också skydd innanför murarna. — 2 Samuelsboken 11:20–24; Jesaja 25:12.

På liknande sätt har Jehovas vittnen byggt en mur — en juridisk mur — som skydd. Den här muren har inte uppförts för att isolera Jehovas vittnen från samhället i övrigt, för de är kända för att vara sällskapliga och utåtriktade människor. Genom den blir i stället den lagliga garantin för alla människors grundläggande friheter befäst. Samtidigt skyddar muren vittnenas lagliga rättigheter, så att de utan hinder kan utöva sin gudsdyrkan. (Jämför Matteus 5:14–16.) Den här muren värnar deras sätt att tillbe och deras rätt att predika de goda nyheterna om Guds kungarike. Vad består den här muren av, och hur har den byggts upp?

En mur av lagligt skydd byggs upp

Även om Jehovas vittnen åtnjuter religionsfrihet i de flesta länder, så har de i några länder utsatts för omotiverade angrepp. När deras frihet att utöva sin tillbedjan genom att församlas eller predika från hus till hus har blivit ifrågasatt, har de tagit upp saken i domstol. Det är tusentals rättsfall över hela världen som har inbegripit vittnena.* Man har inte vunnit alla. Men när lägre domstolars utslag har varit emot dem, har de ofta överklagat till högre domstolar. Vad har resultatet blivit?

Under 1900-talet har rättsliga segrar i många länder skapat prejudikat som Jehovas vittnen har åberopat vid senare fall. Precis som tegel eller sten bildar en mur, har de här gynnsamma domarna byggt upp en juridisk skyddsmur. Från den här muren av precedensfall har vittnena fortsatt att kämpa för friheten att fortsätta att utöva sin tillbedjan.

Ett belysande exempel är fallet Murdock v. Commonwealth of Pennsylvania, som Förenta staternas högsta domstol avgjorde den 3 maj 1943. Den fråga som restes var: Skulle Jehovas vittnen för att de spred sin religiösa litteratur behöva betala avgift för ett försäljningstillstånd? Jehovas vittnen hävdade att de inte skulle behöva göra det. Deras predikoarbete är inte — och har aldrig varit — kommersiellt. Deras mål är inte att tjäna pengar, utan att predika de goda nyheterna. (Matteus 10:8; 2 Korinthierna 2:17) I domen som gällde fallet Murdock höll domstolen med vittnena och förklarade att alla krav på att betala en avgift för tillstånd att sprida religiös litteratur var i strid med konstitutionen.* Den här domen blev ett viktigt precedensfall, och vittnena har med framgång åberopat den i mängder av mål sedan dess. Utslaget i fallet Murdock har visat sig vara en mycket viktig sten i den juridiska skyddsmuren.

Sådana rättsfall har gjort mycket för att skydda religionsfriheten för alla människor. I University of Cincinnati Law Review sades det om hur Jehovas vittnen har bidragit till att skydda de medborgerliga rättigheterna i USA: ”Jehovas vittnen har haft mycket stor inverkan på tillämpningen av grundlagarna, speciellt genom att vidga gränserna som skyddar yttrande- och religionsfriheten.”

Muren förstärks

Muren blir starkare för varje rättslig seger. Vi kan se på några domar under 1990-talet som har varit till fördel för såväl Jehovas vittnen som alla andra frihetsälskande människor över hela världen.

Grekland. Den 25 maj 1993 fastställde Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna att en grekisk medborgare har rätt att lära ut sina trosuppfattningar till andra. Fallet gällde Minos Kokkinakis, som då var 84 år. Kokkinakis hade, på grund av att han är ett Jehovas vittne, sedan 1938 blivit arresterad mer än 60 gånger, varit tvungen att stå inför grekiska domstolar 18 gånger och suttit mer än sex år i fängelse. Han hade dömts skyldig främst på grund av en grekisk lag från 1930-talet som förbjuder proselytvärvning — en lag som varit orsak till att nästan 20.000 Jehovas vittnen arresterats från 1938 till 1992. Europadomstolen fastställde att den grekiska regeringen hade förbrutit sig mot Kokkinakis rätt till religionsfrihet, och han fick motsvarande cirka 110.000 kronor i skadestånd. I sitt beslut fastställde domstolen att Jehovas vittnen verkligen är en ”känd religion”. — Se Vakttornet för 1 september 1993, sidorna 27–31.

Mexico. Den 16 juli 1992 togs ett stort steg för att skydda religionsfriheten i Mexico. Den dagen antogs ”Lagen om religiösa sammanslutningar och allmän gudstjänst”. På grund av den här lagen kan en religiös grupp bli lagligt erkänd som religiös institution genom att skaffa sig det nödvändiga registreringsbeviset. Dessförinnan existerade Jehovas vittnen de facto men hade inget lagligt erkännande, liksom fallet var med andra religioner i landet. Den 13 april 1993 ansökte Jehovas vittnen om att bli registrerade. Glädjande nog blev de, den 7 maj 1993, inregistrerade som La Torre del Vigía, A. R., och Los Testigos de Jehová en México, A. R., vilka båda är religiösa sammanslutningar. — Se Vakna! för 22 juli 1994, sidorna 12–14.

Brasilien. I november 1990 meddelade Brasiliens nationella socialförsäkringsinstitut Sällskapet Vakttornets avdelningskontor att de frivilliga medarbetarna vid Betel (som Jehovas vittnens avdelningskontor också kallas) inte längre skulle betraktas som religiösa Ordets förkunnare och därför skulle komma under landets arbetslagar. Vittnena överklagade beslutet. Den 7 juni 1996 godkände ett utskott vid justitieministeriet i Brasília Betelfamiljens medlemmar som tillhörande en laglig religiös orden, inte som förvärvsarbetande.

Japan. Den 8 mars 1996 fattade Högsta domstolen i Japan ett beslut i en fråga som gällde utbildning och religionsfrihet — till nytta för alla i Japan. Domstolen avgjorde enhälligt att Kobes industritekniska högskola hade brutit mot lagen, när den hade relegerat Kunihito Kobayashi för att han vägrat delta i övningar i kampsport. Det här utslaget är första gången som Högsta domstolen har fattat ett beslut grundat på den religionsfrihet som garanteras i Japans konstitution. Det här unga vittnet kände, när han följde sitt genom Bibeln övade samvete, att de här övningarna inte var i harmoni med bibliska principer, till exempel den i Jesaja 2:4, där det sägs: ”De måste smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Nation kommer inte att lyfta svärd mot nation, inte heller kommer de mer att lära sig att föra krig.” Domstolens beslut skapade ett precedensfall som man kan hänvisa till i kommande fall. — Se Vakttornet för 1 november 1996, sidorna 19–21.

Den 9 februari 1998 fattade en domstol i Tokyo ett betydelsefullt beslut som fastslog att ett Jehovas vittne, Misae Takeda, hade rätt att vägra medicinsk behandling som inte var i överensstämmelse med Bibelns befallning att ”avhålla [sig] ... från blod”. (Apostlagärningarna 15:28, 29) Det här fallet har överklagats i Högsta domstolen, och det återstår att se om man kommer att hålla fast vid den lägre domstolens beslut.

Filippinerna. I ett beslut den 1 mars 1993 avgjorde Filippinernas högsta domstol enhälligt ett fall till Jehovas vittnens fördel. Det gällde unga Jehovas vittnen som blivit avstängda från skolan därför att de respektfullt vägrat att hälsa flaggan.

Varje gynnsamt domstolsutslag kan liknas vid ännu en sten som förstärker den juridiska mur som skyddar inte bara Jehovas vittnens, utan alla människors, rättigheter.

Muren skyddas

Jehovas vittnen är officiellt inregistrerade i 153 länder och har med rätta många friheter, precis som andra erkända religionssamfund. Under årtionden blev Jehovas vittnen förföljda och förbjudna i Östeuropa och i det tidigare Sovjetunionen. Men de har nu blivit lagligt erkända i bland annat Albanien, Georgien, Kazakstan, Kirgisistan, Rumänien, Slovakien, Tjeckien, Ungern och Vitryssland. Men i en del länder, däribland i några västeuropeiska länder med gamla rättssystem, blir Jehovas vittnens rättigheter allvarligt ifrågasatta eller förvägrade. Motståndare försöker aktivt ”anstifta ofärd genom förordningar”. (Psalm 94:20) Hur reagerar Jehovas vittnen?*

Jehovas vittnen önskar samarbeta med alla regeringar, men de vill också ha sin lagliga frihet att utöva sin gudsdyrkan. Det är deras fasta övertygelse att vilka som helst lagar eller domstolsbeslut som skulle förbjuda dem att lyda Guds befallningar — bland annat befallningen att predika de goda nyheterna — är ogiltiga. (Markus 13:10) Om man inte kan komma överens, kommer Jehovas vittnen att dra saken inför domstol och använda alla möjligheter att överklaga som behövs för att uppnå lagligt skydd för sin gudagivna rätt att utöva sin gudsdyrkan. Jehovas vittnen litar fullständigt på Guds löfte: ”Inget som helst vapen som formas mot dig kommer att ha någon framgång.” — Jesaja 54:17.

[Fotnoter]

[Ruta på sidan 21]

Jehovas vittnens rättigheter försvaras

Den förföljelse som Jehovas vittnen utsatts för har lett till att de över hela världen dragits inför domstolar och myndighetspersoner. (Lukas 21:12, 13) Jehovas vittnen har inte sparat sig någon möda för att lagligt försvara sina rättigheter. Segrar vid domstolar i många länder har bidragit till att skydda Jehovas vittnens lagliga frihet, däribland deras rättigheter att:

□ predika från hus till hus utan att hindras av pålagor som läggs på försäljare — Murdock v. Commonwealth of Pennsylvania, Förenta staternas högsta domstol (1943); Kokkinakis mot Grekland, Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (ECHR) (1993).

□ fritt samlas för gudsdyrkan — Manoussakis med flera mot Grekland, ECHR (1996).

□ bestämma hur de med gott samvete kan visa respekt för nationens flagga eller emblem — West Virginia State Board of Education v. Barnette, Förenta staternas högsta domstol (1943); Filippinernas högsta domstol (1993); Indiens högsta domstol (1986).

□ vägra militärtjänst vilken kränker deras kristna samvete — Georgiadis mot Grekland, ECHR (1997).

□ välja behandlingsmetoder och mediciner som inte bryter mot deras samvete — Malette v. Shulman, Ontario, Canada, appellationsdomstolen (1990); Watch Tower v. E.L.A., Superior Court, San Juan, Puerto Rico (1995); Fosmire v. Nicoleau, New York, USA, appellationsdomstolen (1990).

□ uppfostra sina barn i enlighet med trosuppfattningar som är grundade på Bibeln även om dessa blir ifrågasatta vid vårdnadstvister — St-Laurent v. Soucy, Canadas högsta domstol (1997); Hoffmann mot Österrike, ECHR (1993).

□ bilda och bruka lagligen inregistrerade sammanslutningar som är undantagna från skatt på samma sätt som sammanslutningar som andra erkända religioner gör bruk av — People v. Haring, New York, appellationsdomstolen (1960).

□ för dem som arbetar i något slag av särskild heltidstjänst få del av samma förmånliga skattebestämmelser som heltidsarbetare i andra religionssamfund har — Brasiliens nationella socialförsäkringsinstitut, Brasília (1996).

[Bild på sidan 20]

Minos Kokkinakis tillsammans med sin fru

[Bild på sidan 20]

Kunihito Kobayashi

[Bildkälla på sidan 19]

The Complete Encyclopedia of Illustration/J. G. Heck