Styvfamiljer kan lyckas
ÄR DET MÖJLIGT ATT SKAPA EN LYCKLIG STYVFAMILJ? JA, I SYNNERHET OM ALLA I FAMILJEN tänker på att ”hela Skriften är inspirerad av Gud och nyttig till undervisning, till tillrättavisning, till korrigering, till tuktan i rättfärdighet”. (2 Timoteus 3:16) När alla tillämpar Bibelns principer, är framgången så gott som garanterad.
Den viktigaste egenskapen
Bibeln innehåller bara några få direkta lagar som reglerar mänskliga relationer. I de flesta fall uppmuntrar den oss helt enkelt att uppodla goda egenskaper och attityder som kan hjälpa oss att handla förståndigt. Sådana sunda attityder och egenskaper är grundvalen för ett lyckligt familjeliv.
Det kanske verkar självklart, men det är ändå värt att nämna att den viktigaste egenskapen för att en familj skall bli lycklig är kärlek. Aposteln Paulus sade: ”Må er kärlek vara oskrymtad. ... Ha i broderlig kärlek öm tillgivenhet för varandra.” (Romarna 12:9, 10) Ordet ”kärlek” missbrukas ofta i våra dagar, men det Paulus syftar på är en mycket speciell egenskap. Den egenskapen är gudaktig kärlek, och den ”tryter aldrig”. (1 Korinthierna 13:8) Bibeln beskriver den som osjälvisk och redo att betjäna andra. Den verkar aktivt för andras välfärd. Den är långmodig och omtänksam, aldrig svartsjuk, skrytsam eller uppblåst. Den söker inte sina egna intressen. Den försöker alltid finna förmildrande omständigheter och tror allting, hoppas allting och uthärdar allting. — 1 Korinthierna 13:4–7.
Äkta kärlek bidrar till att släta över problem och förena människor med mycket olika bakgrund och personlighet. Den bidrar också till att mildra och förta de förödande verkningarna av en skilsmässa eller en biologisk förälders död. En man som blev styvfar förklarar vad som var hans egentliga problem: ”Jag var alltför upptagen av mina egna känslor för att kunna förstå mina styvbarns eller till och med min hustrus känslor. Jag måste lära mig att inte vara så känslig. Och framför allt måste jag lära mig att vara ödmjuk.” Kärlek hjälpte honom att göra de nödvändiga förändringarna.
Den biologiska föräldern
Kärlek kan hjälpa en förälder att ha en rätt syn på barnens förhållande till den nu frånvarande biologiska föräldern. En styvfar erkänner: ”Jag ville ha första platsen i mina styvbarns hjärtan. När de besökte sin biologiske far, hade jag svårt att motstå frestelsen att kritisera honom. När de kom tillbaka efter en trevlig dag tillsammans med honom, kände jag mig helt knäckt. Om de hade haft det tråkigt, blev jag överlycklig. Jag var i själva verket rädd för att förlora dem. Ett av mina största problem var att inse och acceptera den biologiske faderns roll i mina styvbarns liv.”
Uppriktig kärlek hjälpte den här styvfadern att inse att det inte var realistiskt att förvänta ”ögonblicklig” kärlek. Han hade ingen anledning att känna sig bortstött bara därför att barnen inte accepterade honom med detsamma. Han kom så småningom att inse att han aldrig helt kunde ersätta den biologiske fadern i barnens hjärtan. Barnen hade känt sin biologiske far ända sedan de föddes, medan styvfadern var en nykomling som måste anstränga sig för att tillvinna sig barnens kärlek. Forskaren Elizabeth Einstein speglar många föräldrars erfarenheter, när hon säger: ”Den biologiska föräldern kan aldrig ersättas — aldrig. Även en förälder som är död eller en som har övergett sina barn har fortfarande en viktig plats i barnens liv.”
Tuktan — ett känsligt ämne
Bibeln visar att kärleksfull tuktan är livsviktig för unga människor, och det gäller även styvbarn. (Ordspråken 8:33) Många experter har nu börjat hålla med om detta. Som professor Ceres Alves de Araújo uttrycker det: ”I grund och botten tycker ingen om gränser, men de är nödvändiga. Ordet ’nej’ är till skydd för barnen.”
I en blandad familj kan emellertid olika uppfattningar beträffande tuktan ge upphov till allvarliga misshälligheter. Styvbarnens personlighet har delvis formats av en vuxen som nu inte längre finns i hemmet. Troligtvis har barnen vanor och egenheter som kan irritera styvföräldern. Och förmodligen fattar de inte varför styvföräldern reagerar så starkt för vissa saker. Hur skall man klara av en sådan situation? Paulus gav de kristna rådet: ”Jaga efter ... kärlek, uthållighet, ett milt och gott lynne.” (1 Timoteus 6:11) Kristen kärlek hjälper både styvföräldrar och barn att visa mildhet och tålamod medan de försöker lära sig förstå varandra. Om en styvförälder är otålig, kan ”häftighet och vrede ... och skymfande” snabbt rasera de relationer som byggts upp. — Efesierna 4:31.
Profeten Mika hjälper oss att inse vad som krävs för att lyckas. Han skriver: ”Vad kräver Jehova i gengäld av dig annat än att du utövar rättvisa och älskar kärleksfull omtanke och är blygsam, när du vandrar med din Gud?” (Mika 6:8) Rättvisa är naturligtvis en viktig egenskap i samband med tuktan, men hur är det med kärleksfull omtanke? En kristen äldste berättar att han ofta hade svårt att få sina styvbarn att stiga upp i tid för att gå till mötet på söndagsförmiddagen. I stället för att läxa upp dem försökte han med vänlighet och omtänksamhet. Han steg upp tidigt, gjorde i ordning morgonmålet och gav dem något varmt att dricka. Tack vare detta blev de mycket villigare att lyda hans uppmaning att stiga upp.
Professor Ana Luisa Vieira de Mattos ger följande intressanta kommentar: ”Det är inte familjetypen i sig som är det viktiga, utan relationernas kvalitet. I mina undersökningar har jag lagt märke till att ungdomar med beteendeproblem nästan alltid kommer från familjer där det råder bristfällig föräldraövervakning och där regler och kommunicerande saknas.” Hon tillägger: ”Det kan aldrig nog betonas att barnuppfostran innebär att man måste säga nej.” Doktorerna Emily och John Visher gör också en intressant iakttagelse: ”Tuktan når i grund och botten sitt syfte endast om den person som blir föremål för denna tuktan bryr sig om reaktionerna från och relationerna till den person som utdelar tuktan.”
Dessa kommentarer för oss in på frågan om vem i en styvfamilj som bör utdela tuktan. Vem skall säga nej? Efter att ha resonerat om saken har somliga makar kommit överens om att den biologiska föräldern till att börja med bör sköta den saken för att ge styvföräldern tid att bygga upp varma relationer till barnen. Barnen får känna att styvföräldern älskar dem innan han eller hon börjar tillrättavisa dem.
Hur är det då om det är pappan som är styvförälder? Sägs det inte i Bibeln att fadern är familjens överhuvud? Jo, det gör det. (Efesierna 5:22, 23; 6:1, 2) En styvfar kan emellertid välja att under någon tid delegera frågan om tuktan till modern, i synnerhet om den inbegriper tillrättavisning. Han kan låta barnen lyda sin ”mors lag”, medan han lägger en grundval som hjälper dem att lyssna till sin ”[styv]fars tuktan”. (Ordspråken 1:8; 6:20; 31:1) Erfarenheten visar att detta i det långa loppet inte undergräver principen om ledarskap. En styvfar säger: ”Jag försökte tänka på att tuktan också inbegriper förmaning, korrigering och tillrättavisning. När sådan tuktan ges på ett rättvist, kärleksfullt och medkännande sätt och backas upp av föräldrarnas goda exempel, når den vanligtvis sitt syfte.”
Föräldrarna måste kommunicera
”Planer omintetgörs där det inte förekommer något förtroligt tal”, sägs det i Ordspråken 15:22. I en styvfamilj är det oerhört viktigt att föräldrarna har förtroliga samtal, då de öppenhjärtigt resonerar om saker och ting i lugn och ro. En kolumnist i tidningen O Estado de S. Paulo skriver: ”Barn försöker alltid pröva de gränser som föräldrarna sätter upp.” Detta gäller ofta i ännu högre grad i styvfamiljer. Föräldrarna bör därför komma överens om hur de skall agera i olika situationer, så att barnen ser att de är eniga. Hur är det då om en styvförälder handlar på ett sätt som den biologiska föräldern tycker är orättvist? Då bör föräldrarna resonera om saken på tu man hand, inte när barnen är närvarande.
En omgift mamma säger: ”Det svåraste för en mor är att se styvfadern tukta hennes barn, i synnerhet om hon tycker att han handlar överilat eller inte är rättvis. Det skär i hjärtat på henne, och hon vill helst ta barnen i försvar. Vid sådana tillfällen är det svårt för henne att underordna sig sin man och stödja honom.
En gång, när mina pojkar var 12 och 14 år, bad de sin styvfar om lov att göra en viss sak. Han sade genast nej och lämnade sedan rummet utan att ge dem en chans att förklara varför det var så viktigt för dem. Pojkarna var nära att börja gråta, och jag var mållös. Den äldste pojken tittade på mig och sade: ’Mamma, såg du vad han gjorde?’ Jag svarade: ’Ja, det gjorde jag. Men han är trots allt familjens överhuvud, och Bibeln säger att vi skall respektera ledarskap.’ De var snälla pojkar och rättade sig efter det jag sade och blev lite lugnare. Samma kväll förklarade jag situationen för min man, och han insåg att han hade varit för auktoritär. Han gick raka vägen till pojkarnas rum och bad dem om ursäkt.
Vi lärde oss mycket av den händelsen. Min man lärde sig att lyssna innan han fattade beslut. Jag lärde mig att upprätthålla principen om ledarskap, även när det är svårt. Pojkarna lärde sig att det är viktigt att lyda. (Kolosserna 3:18, 19) Och min mans uppriktiga ursäkt gav oss alla en viktig lektion i ödmjukhet. (Ordspråken 29:23) I dag är båda mina söner kristna äldste.”
Misstag och missförstånd kommer alltid att förekomma. Barn kommer att säga och göra sådant som sårar. Problem och påfrestningar kommer att få styvföräldrar att handla oförnuftigt. Men det enkla lilla ordet ”förlåt” kan göra mycket för att läka såren.
Hur man stärker familjebanden
Det tar tid att bygga upp varma relationer i en styvfamilj. Om du är styvförälder, bör du försöka visa empati. Var förstående, och var villig att tillbringa tid tillsammans med barnen. Lek med de yngre. Var öppen för samtal med de äldre. Sök efter tillfällen att tillbringa tid tillsammans — till exempel genom att be dem hjälpa dig när du lagar mat eller tvättar bilen eller utför andra hushållssysslor. Fråga dem om de vill följa med och hjälpa dig att bära när du går och handlar. Du kan också med små tillgivna gester visa att du älskar dem. (En styvfar bör naturligtvis iaktta vissa gränser i förhållande till sina styvdöttrar, så att de inte känner sig generade. Och styvmödrar bör tänka på att även pojkar har gränser.)
Styvfamiljer kan alltså lyckas. Många är faktiskt mycket framgångsrika. De som lyckas bäst är de där alla i familjen, i synnerhet föräldrarna, försöker uppodla en positiv anda och realistiska förväntningar. Aposteln Johannes skrev: ”Ni älskade, låt oss fortsätta att älska varandra, eftersom kärleken kommer från Gud.” (1 Johannes 4:7) Ja, innerlig kärlek är hemligheten bakom en lycklig styvfamilj.
[Bilder på sidan 7]
LYCKLIGA STYVFAMILJER
studerar Guds ord tillsammans ...
tillbringar tid tillsammans ...
samtalar tillsammans ...
arbetar tillsammans ...