Vad kan en hustru göra?
HUSTRUR ställer ofta den frågan med förtvivlan i rösten. Det tycks vara omöjligt för dem att lösa problemen i äktenskapet.
Dessa hustrur är tyvärr inga undantag. De verkar vara i majoritet nu för tiden — ett resultat av det som psykologen Israel Charny kallar ”det nära nog katastrofala tillståndet i de flesta äktenskap”.
Det bör därför komma som en glad nyhet för många att få reda på att det — trots att problemen i familjen kan vara allvarliga — finns ett sätt att framgångsrikt ta itu med dem. Att begrunda äktenskapets ursprung kastar mycket ljus både över problemen och över deras lösning.
Äktenskapets ursprung
Många tror att äktenskapet är en mänsklig uppfinning, att det på något sätt kom till stånd i forna dagar genom människors försorg. Denna uppfattning är själva roten till dagens olyckliga sammanbrott inom familjen. Varför säger vi så?
Jo, därför att denna uppfattning förkastar de allra bästa råden angående äktenskapsproblem som om de vore betydelselösa. Äktenskapet kommer i själva verket från en högre källa. Den allsmäktige Guden skapade själv den förste mannen och den första kvinnan, gav dem fortplantningsförmåga och förenade dem i äktenskap. Gud försåg dem också med vägledning, som finns nedtecknad i bibeln, om hur de skulle lyckas i sitt äktenskap. De som noga följer dessa anvisningar får glädja sig åt ett lyckligt äktenskap.
Kan bibeln verkligen hjälpa?
Någon kan invända och säga att människorna länge har haft tillgång till bibeln och att deras äktenskap likväl har misslyckats. Det ökande antalet skilsmässor sägs bero på att färre äkta makar finner sig i olyckliga äktenskap.
Det ligger en hel del sanning i denna invändning. Millioner olyckliga äkta makar har verkligen en bibel i sin ägo. Men har de läst den? Och något som är ännu viktigare: Har de tillämpat dess principer i sitt liv? Faktum är att bibelns råd redan har hjälpt många makar att framgångsrikt ta itu med sina familjeproblem.
Om du önskar att ditt äktenskap skall bli lyckligt, är det förståndigt att åtminstone undersöka dina familjeproblem i ljuset av vad denna bok, bibeln, säger.
Problem som rör det sexuella
Det sexuella samlivet uppges ofta vara ett av de största problemen i ett äktenskap. Detta beror ofta på det orealistiska synsätt som framförs av massmedia. Populära böcker, tidskrifter och filmer handlar om människor som ”blir förälskade” och lever ”lyckligt i alla sina dagar”. Litteraturen lägger också tonvikten vid sexuell njutning och skapar ofta förväntningar som inte motsvaras av verkligheten.
En ung hustru förklarade till exempel: ”Jag förmodar att jag ville få det sexuella att bli något slags psykedelisk högsta vinst, som fick hela världen att lysa upp som ett flipperspel. Jag menar, det var nog bra, men jag tänkte hela tiden: ’Är det här allt? Är det verkligen allt?’”
Det enda som betydde något för den hustrun var hennes egen sexuella njutning. Hon blev inte tillfredsställd. Det är detta klagomål många kvinnor framför — att deras män inte tillfredsställer dem sexuellt. Vad kan en hustru göra i ett sådant fall? Är det möjligt för henne att uppnå större tillfredsställelse? Säger bibeln något som kan vara till hjälp?
Lägg märke till den rättframma uppmuntran den ger: ”Mannen give sin hustru, vad han är henne pliktig, sammalunda och hustrun sin man. Dragen eder icke undan från varandra, om icke möjligen, med bådas samtycke.” — 1 Kor. 7:3, 5.
Vem bör, enligt detta bibliska råd, en make eller maka först och främst söka behaga? Sig själv, som den ovan nämnda hustrun främst var intresserad av? Nej, utan äktenskapspartnern. Grundprincipen i detta skriftställe är att ge, att återgälda. Det viktigaste är att behaga och tillfredsställa äktenskapspartnern och inte sig själv. Detta är i harmoni med andra bibliska principer: ”Ingen söke sitt eget bästa, utan envar den andres.” ”Kärleken ... söker icke sitt.” — 1 Kor. 10:24; 13:4, 5.
Men hur kan det ge en hustru ökad tillfredsställelse att hon söker behaga sin man? Jo, det är faktiskt så att glädjen i samlivet till stor del beror på sinnet och hjärtat. När sålunda hustrun i samlivet ser ett tillfälle att visa sin djupa kärlek till sin make, finner hon mycket ofta att hon också själv till följd av detta kan njuta av samlivet i högre grad. När hustruns tankar inte huvudsakligen kretsar kring hennes egna känslor, slappnar hon ofta av. Den förbittring hon kanske känt försvinner, och den personliga glädje hon verkligen önskar av det äktenskapliga umgänget kommer henne till del som en naturlig följd därav.
Den störste lärare som vandrat här på jorden, Jesus Kristus, visade att den som ger ut av sig själv i sin tur känner tillfredsställelse. Han sade: ”Det ligger mera lycka i att ge än i att ta emot.” Denna princip har gång på gång visat sig vara sann i förbindelse med det intima umgänget äkta makar emellan. — Apg. 20:35, NW.
Att en hustru tillämpar bibelns råd kommer dessutom troligen att bidra till hennes tillfredsställelse på grund av den verkan det får på hennes man. Mer än något annat kommer detta att förmå honom att börja handla på ett osjälviskt sätt gentemot henne och bry sig mera om hennes behov och önskningar. Detta har hänt i många äktenskap. Den som tar första steget i att ge får själv glädje av det. — Luk. 6:38.
Bibeln uppmanar oss alltså att visa osjälviskhet och kärlek, när vi fullgör våra äktenskapliga förpliktelser. Försök att tillämpa detta och se om det inte till sist gör att du får uppleva större tillfredsställelse i äktenskapet.
När mannen saknar initiativ
Doktor Rebecca Liswood, äktenskapsrådgivare med över tjugo års erfarenhet, framhöll ett annat stort äktenskapsproblem och sade: ”Många av mina klienter klagar över sina mäns slapphet och obeslutsamhet.”
Kanske detta är ditt problem. Din man kanske inte axlar sitt ansvar för familjen som du tycker att han borde göra. Vad kan du göra åt det?
Återigen ger oss bibeln hjälp. Den visar att mannen och kvinnan skapades med något olika egenskaper och förpliktelser, för att de genom äktenskapet skulle bidra till varandras lycka. Sedan Skaparen danat mannen, sade han: ”Jag skall göra en hjälpare åt honom, såsom ett komplement till honom.” — 1 Mos. 2:18, NW.
De två skapades alltså för att passa varandra; deras egenskaper uppvägde eller kompletterade varandra. Var och en av dem skapades med ett behov som den andre kunde tillfredsställa. Kvinnan skapades alltså som en hjälp åt mannen, och i harmoni med den rollen uppmanar bibeln: ”I hustrur, underordnen eder edra män, ... ty en man är sin hustrus huvud.” (Ef. 5:22, 23) Detta är praktiskt, för om det inte finns något huvud i familjen blir det vanligtvis oenighet och oordning.
”Men det är just det som är problemet”, kanske du säger. ”Min man tar inte på sig ledarskapet; han tar inte ledningen.” Men har du funderat på varför han inte gör det? Skulle din egen inställning kunna vara en orsak till problemet?
Att kvinnor är stridslystna och vill konkurrera med männen har blivit vanligt nu för tiden. Har något av denna anda smittat av sig på dig som på så många andra kvinnor? Doktor Liswood sade till exempel att även om hennes klienter kanske själva inte inser det, så är deras ”eget aggressiva sätt” ofta en källa till problem inom familjen.
Många män drar sig tillbaka, när hustrun är alltför dominerande. De kanske tänker: ”Om hon vill sköta ruljansen, så låt henne göra det.” Det kanske inte är din mening att handla oberoende av din man, men han kanske tror det.
Du kanske ändå känner att du måste ta ledningen, eftersom din man helt enkelt inte gör det. Men skulle du kunna göra mer för att uppmuntra honom att axla sin uppgift i familjen på ett tillbörligt sätt? Ber du honom om råd och ledning? Visar du att du ser upp till honom för att få ledning? Undviker du att på något sätt förringa det han gör? När han i små ting lägger i dagen villighet att fatta beslut eller ta ledningen i familjeangelägenheter, visar du då att du uppskattar det? Eller sätter du dig emot hans beslut?
Om du verkligen arbetar på att fullgöra dina gudagivna förpliktelser i äktenskapet, är det troligt att din man börjar axla sina. Detta kommer att bidra till verklig frid och lycka i familjen.
När kommunikationerna bryter samman
Ett annat klagomål, kanske det vanligaste hustrur har, låter ungefär så här: ”Min man var omtänksam, då vi var förlovade, men det är han inte längre. Han är nästan aldrig hemma, och när han är det, försöker han inte ens tala med mig.”
Är detta det problem som hotar er familjelycka? Det behöver det inte vara, för bibeln hjälper äkta makar att se saken på ett realistiskt sätt.
Bibeln framhåller till exempel att vi alla är ofullkomliga. ”I många stycken fela vi ju alla”, säger den. ”Om någon icke felar i sitt tal, så är denne en fullkomlig man.” (Jak. 3:2) Är det därför realistiskt att vänta sig fullkomlig endräkt i äktenskapet i både ord och gärning? Tänk dig tillbaka: Innan du gifte dig, var då ditt umgänge med dina bröder och systrar, skolkamrater eller eventuella rumskamrater fullkomligt, så att ni aldrig yttrade ett hårt ord till varandra? Om inte, varför väntar du dig ett perfekt förhållande mellan dig och din make?
Bli inte förvånad om olikheter i tankar och ord ger upphov till problem. Ta inte för givet, som en del hustrur gör, att ett gräl eller en meningsskiljaktighet är bevis på att ”han älskar mig inte längre”. Försök att ta itu med problemet på ett objektivt sätt. Det är sant att du kan känna dig djupt sårad, men försök att inte först och främst tänka på dina egna sårade känslor eller på hur du skall kunna ge igen. Detta gör bara problemet större. Tänk i stället på vad du kan göra för att klara upp problemet. Gör det med detsamma. Tänk på det bibliska rådet: ”Kärleken ... förtörnas icke, den hyser icke agg för en oförrätts skull.” — 1 Kor. 13:4, 5.
Granska ditt eget uppförande. Kanske du har del i skulden? Har du kanske i viss mån försummat att lyda detta skriftenliga råd: ”Hustrun [bör] ha djup respekt för sin man”? (Ef. 5:33, NW) ”Djup respekt” gör att en hustru undviker sådant som skulle leda till att mannen blir missnöjd. Underlåtenhet att visa sådan respekt är ofta anledningen till mannens reserverade hållning.
Många män stöts bort av en grälsjuk hustrus gnat. (Ords. 25:24; 27:15) I ett fall sade en frånskild man: ”Vet du vad det var som till slut förstörde allt mellan mig och Estelle? Det var att hon måste ha rätt till varje pris. ... Varenda gång något gick på tok sade hon: ’Vad var det jag sa!’” Är du noga med att undvika sådana uttryck som skulle visa bristande respekt för din man?
En hustru kan också visa ”djup respekt” genom sitt yttre. Försöker du att vara tilldragande för din man? Skulle han ha fortsatt att uppvakta dig innan ni var gifta, om du inte brytt dig mera om ditt utseende och din personliga hygien än du gör nu? Hur är det med ditt hem? Håller du det rent och prydligt? Är maten vällagad? Välkomnar du honom med verklig värme, när han kommer hem? Att du har respekt för din man innefattar att du noga tänker på alla dessa ting.
Vad beträffar det vanliga klagomålet: ”Han talar inte med mig längre”, sade en kvinna: ”Den främsta anledningen till att män inte talar med sina hustrur är helt enkelt att vi är sådana dåliga lyssnare.” Stämmer detta in på dig? När din man talar till dig, avbryter du då honom, bläddrar i en tidning eller har dina tankar på annat håll? Att inte bry sig om hans åsikter och känslor är förvisso inte att visa honom ”djup respekt”.
Genom att granska ditt uppförande i ljuset av bibelns råd kanske du ser att det finns saker och ting som du kan göra för att förbättra ditt sätt att handskas med problem inom familjen. Att tillämpa Guds råd har lett till glädje och lycka för tusentals bekymrade familjer.
När mannen inte ger gensvar
Men om mannen fortsätter att göra livet svårt, trots hustruns ansträngningar? En kristen hustru kan ändå känna stor tillfredsställelse, eftersom bibeln framhåller: ”Om I bevisen tålamod, när I fån lida för goda gärningars skull, då är detta välbehagligt för Gud.” — 1 Petr. 2:20.
Jesus Kristus är själv ett exempel när det gäller sådant lidande, som den bibliska skildringen framhåller i fortsättningen: ”När han blev smädad, smädade han icke igen, och när han led, hotade han icke, utan överlämnade sin sak åt honom som dömer rättvist. ... Sammalunda, I hustrur, underordnen eder edra män.” — 1 Petr. 2:23—3:1.
Det medges att det kanske inte är så lätt, precis som det inte var lätt för Jesus att ödmjukt finna sig i förföljelse. Men att ha en man som ”icke är troende” är ingen orsak till skilsmässa. (1 Kor. 7:13) Men precis som i Kristi fall kan en hustru känna sig styrkt i sin rätta kurs genom den glädje och tillfredsställelse som kommer av att veta att hon gör det som behagar den allsmäktige Guden. Och hon kan vara förvissad om att hennes trohet kommer att bli ihågkommen och belönad av Gud i hans rättfärdiga, nya ordning. — 2 Petr. 3:13; Upp. 21:3, 4.
En hustru kan sålunda bara göra så gott hon kan för att framgångsrikt ta itu med familjeproblemen. För en mera fullständig lösning av problemen behöver hon sin mans medverkan.