Vittnesbörd om Guds omsorg
DET händer ibland att oöverstigliga hinder tycks resa sig i ärliga människors väg, då de önskar få hjälp att lära känna bibeln. Jehova Gud, som har omsorg om sådana människor, manövrerar ofta händelser och förhållanden så att de kan få den hjälp de behöver. Följande berättelse om vad ett av Jehovas vittnen i San Lorenzo i Kalifornien har upplevt ger belägg för detta:
”En kusin till mig är gift med en koreanska, som vistas här i Förenta staterna. Hon har bett mig och sin svägerska att undervisa henne i bibeln. Men det är omöjligt, eftersom vi inte kan förstå henne. Hon talar ytterst litet engelska. Hon har visserligen våra böcker på koreanska, men hon var förkrossad över att vi inte kunde ge henne det personliga bistånd hon behövde. Hon kom till mötena i Rikets sal, men hon grät därför att hon inte kunde förstå vad som försiggick. Under hela denna tid sökte jag efter ett koreanskt vittne, men jag kunde inte få fatt i något. Jag kände mig fullständigt hjälplös.
Sista dagen av vår områdessammankomst gick jag vilse på parkeringsplatsen, då jag letade efter min bil. Tydligen ledde Jehova händelsernas gång. Jag stötte nämligen på en vän som hade ett nydöpt vittne i sällskap. Ja, den nydöpta var koreanska! Jag frågade henne omedelbart om hon skulle vilja studera med min släkting. Hon blev överlycklig, för hon hade bett till Jehova om att få ett koreanskt bibelstudium, eftersom hennes engelska är så dålig. Och min kusins hustru höll på att bedja om detsamma!
Ett avtal gjordes upp, och hur glada var de inte då de träffades. Tårar, famntag och glädje! Det nydöpta vittnet fick fortfarande hjälp av ett annat koreanskt vittne. Det blev bestämt att min släkting skulle vara med vid det studiet också. Nu har hon två personer som talar koreanska att vara tillsammans med, och hon får en dubbel portion andlig mat på sitt eget språk. Ja, Jehova har sannerligen kärleksfull omsorg om dem som söker lära känna honom.”
Ett annat vittne, som bor i Arlington i Massachusetts, skriver så här: ”I ett område med husvagnar finns det en ung kvinna som jag undervisar i bibeln. En dag berättade hon för mig att det fanns en annan kvinna inom området som var intresserad av bibeln. Hon hade bjudit den andra kvinnan att komma och ta del i vårt studium, men hon kunde inte göra detta, eftersom hon måste ha förvärvsarbete för att hjälpa till med att underhålla familjen, i vilken det också skulle finnas ett par små tvillingflickor. Hon berättade för mig att den här kvinnan bodde i den första husvagnen inom området. Jag lovade besöka henne.
När jag knackade på, kom en ung kvinna som bröt på franska till dörren, och när hon fick se mig med en väska, sade hon: ’Kom in, kom in!’ Jag frågade om hon visste vem jag var. Hon sade att det visste hon och bjöd mig åter stiga på. Jag steg in och började förklara varför jag knackade på, men hon avbröt mig och sade: ’Vänta ett ögonblick, jag skall hämta mina saker.’ Jag antog att hon förväxlade mig med någon annan, men hon var borta innan jag hann säga henne det. Jag ville inte slå mig ned, eftersom jag var säker på att hon skulle be mig gå, när hon fick veta vem jag var.
Hon kom tillbaka, och de ’saker’ som hon hade gått för att hämta var en fransk bibel, Nya Världens översättning av den Heliga skrift och franska och engelska exemplar av Sällskapet Vakttornets publikationer. ’Sitt ned’, sade hon med mycket behagligt tonfall, ’vi studera!’ Jag blev nästan stum och undrade varför den andra kvinnan inte hade sagt mig att den här personen var så intresserad.
Därpå frågade jag henne efter hennes båda tvillingflickor, och hon svarade mig: ’Vilka tvillingar?’ När jag frågade henne om hon hade tvillingflickor, sade hon att det hade hon inte. Då frågade jag henne om hon kände grannkvinnan som jag studerade med, men hon sade sig inte känna henne. Återigen upprepade hon: ’Vi studera.’ Jag frågade henne var den kvinna kunde bo som hade tvillingflickor och skulle bo där i området. Hon sade att den kvinnan bodde i första husvagnen på andra sidan gatan. Återigen sade hon: ’Vi studera nu!’ Så vi studerade, och vi har fortsatt med det nu under de tre senaste veckorna.
Det tycks vara så att den här franska flickan hade studerat bibeln i Texas. Sedan flyttade hon till Virginia för att bo hos sin svärmor, som tillhör ett av kristenhetens religionssamfund. Medan hon bodde där hade Jehovas vittnen kommit på besök, och hon tyckte att det var konstigt att de aldrig kom tillbaka. Veckan efter det att jag hade träffat på henne, fick hon ett brev från en av dem som hade besökt henne i Virginia, där hon fick veta att de hade kommit igen men att svärmodern hade visat bort dem. Hon hade tydligen inte talat om för sin sonhustru att de varit där. Men efter åtta förstabesök i det här området med dess fyra rader husvagnar ledde Jehova mig uppenbarligen till en vagn där det bodde en person som var i behov av andlig omsorg.”