Vad konungen gör för oss
”Han skall kallas Underbar rådgivare, Väldig gud, Evig fader, Fredens furste.” — Jes. 9:6, NW.
1, 2. Vilka motstridiga känslor har människor, när de ser den dåliga situationen i världen?
DET är svårt för ofullkomliga människor att förstå varför Gud har tillåtit samma ofullkomliga förhållanden att fortsätta i mer än 1.900 år sedan Jesus Kristus var på jorden. De säger: ”Varför har inte saker och ting utvecklat sig fortare?” Och sedan, när de betraktar den oreda som världen befinner sig i, säger de ofta: ”Jag förstår inte hur det någonsin skall kunna redas ut.” När vi undersöker programmet för konungen i Guds regering eller styre, kan vi förstå det skenbara dröjsmålet, och vi kan till och med förundra oss över vad som skall åstadkommas på relativt kort tid.
2 I den föregående artikeln har vi sett att Jesus blev överflyttad från himmelskt andligt liv till mänskligt liv för att ge detta mänskliga liv som ett offer och på så sätt bli kvalificerad som mänsklighetens överstepräst. Hans lydiga levnadsbana på jorden gjorde honom också kvalificerad att vara konung. Hur kommer han att fullgöra sin uppgift i dessa ämbeten till gagn för människosläktet?
3. I vilket förhållande till människosläktet kom Jesus Kristus genom sitt offer? (1 Tim. 2:5, 6; 1 Joh. 2:1, 2)
3 Genom sitt lösenoffer som betalats till Jehova Gud, alltings ägare, äger Jesus Kristus människosläktet, så att han kan handla med var och en i enlighet med Guds rättfärdiga uppsåt, till dess han slutligen återupprättar alla lydiga och helt och fullt försonar dem med Gud. (Joh. 5:22) Det var Guds anordning för att människosläktet skulle bli upplyft ur synd och återfört till hans rättfärdiga familj. På detta sätt vidmakthöll Gud sin absoluta rättfärdighet, medan han hjälpte mänskligheten. — Rom. 3:23—26.
4. a) Vad gjorde Jesus efter sin uppståndelse, och vad blir han för lydiga människor? b) Hur visar skribenten till bibelboken Hebréerna att Jesu provsättning försäkrar oss om den ömsintaste och mest omtänksamma hjälp?
4 Kristus for efter sin uppståndelse upp till himmelen för att frambära värdet av sitt offer inför Gud, alldeles som Israels överstepräst varje dag på försoningsdagen hade stänkt något av blodet av djur i det allraheligaste i templet, där Gud bodde liknelsevis talat. För dem som är lydiga blir Kristus ”den siste Adam”, den ”Evige fader” som kan pånyttföda dem till liv. (1 Kor. 15:45; Jes. 9:6) Den provsättning som han genomgick på jorden försäkrar oss om den ömsintaste, mest omtänksamma och förstående hjälpen, alldeles som det är skrivet:
”Då vi nu alltså har en stor överstepräst, som har färdats genom himlarna, Jesus, Guds Son, så låt oss hålla fast vid vår bekännelse av honom. Ty vi har inte en överstepräst som inte kan hysa medkänsla med våra svagheter, utan en som har blivit prövad i alla avseenden liksom vi, men utan synd. Låt oss därför med ett fritt och öppet tal gå fram till den oförtjänta omtankens tron, för att kunna få barmhärtighet och finna oförtjänt omtanke till hjälp i rätt tid.” — Hebr. 4:14—16.
KAN MÄNSKLIG FULLKOMLIGHET UPPNÅS?
5. a) Vad har Kristi helt och hållet fullkomliga, syndfria liv bevisat för oss? b) Vad åstadkommer hans offer och ställning som präst för hans 144.000 medförbundna?
5 Kristi rättfärdiga liv vann åt honom Guds gynnsamma dom att han hade vidmakthållit fullkomlig lydnad, var fullständigt fri från synd, fri från att hysa ens en orätt tanke. Detta ger bevis för att var och en med Guds hjälp kan bevara ostraffligheten och vinna Guds godkännande. (Rom. 5:18, 19) När en människa når fullkomlighet, kan hon bevara samma fullkomliga syndfria lydnad. Vilket stort verk fullgör inte Kristi liv, hans offer och hans prästadöme! Han hjälper 144.000 andra att vara kungar och präster med honom och att genom sitt arbete under hans ledning välsigna människosläktet genom att till människorna överföra det gagn som kommer av hans försoningsoffer.
6. a) Vad är den död som, i egenskap av den siste fienden, skall göras till intet? b) Hur och när skall döden tillintetgöras?
6 Riket med dess prästerskap avlägsnar slutligen den död som plågat hela människosläktet, en död som människorna ärvt på grund av deras fader Adams synd. (Rom. 5:12) Vid slutet av Rikets tusenåriga styre, vid den tid då alla de lydiga kommer att ha fått livets fullhet i fullkomlighet, kommer denna död från Adam att förklaras ha blivit tillintetgjord. Bibeln säger oss nämligen att alla andra hinder för människans lycka — onda regeringar, alla motståndare till Guds rättfärdiga suveränitet, allting som strider mot människans välfärd — kommer att tillintetgöras. Därpå — ”såsom den siste fienden skall döden göras till intet”. — 1 Kor. 15:25, 26.
VARFÖR GUD HAR TILLÅTIT DET ONDA
7. Vad garanterar löftena om Riket, och vilken fråga i förbindelse med detta behöver besvaras?
7 Löftena beträffande vad Riket skall göra för människans skull är alltså en garanti för att Gud inte överser med synd, ondska, ofullkomlighet och de dödsbringande resultaten av detta, liksom att han helt och hållet och för evigt skall skaffa bort detta. Denna fråga, som gäller Guds tillåtelse av det onda under en lång tidsperiod, har förbryllat många ärliga, frågande människor. Och detta är verkligen en stor fråga inför hela skapelsen. För att förstå Guds uppsåt och det som Riket skall göra är det nödvändigt att förstå denna stridsfråga.
8. Vad är den stora stridsfråga som gäller hela universum?
8 Stridsfrågan gäller suveräniteten — Guds suveränitet eller styrelse — inte huruvida Gud är suverän. Att Gud är suverän är ett faktum. (Ps. 90:2; Apg. 4:24) Men en utmaning har framställts med avseende på det rättmätiga, det förtjänta och det rättfärdiga i Jehovas suveränitet. Det är på grund av denna stridsfråga som Gud har låtit det onda finnas till under en begränsad tid.
9. Med vilken egenskap skapade Gud de första mänskliga skapelserna, och gjorde denna egenskap att människorna var ofullkomliga?
9 Det förhållandet att Gud tillåtit det onda kretsar helt och hållet kring det faktum att Gud danade de första mänskliga skapelserna till sin avbild och likhet. (1 Mos. 1:26, 27) Människorna har moralisk handlingsfrihet. De kan välja att göra gott eller ont. De är inte några robotar som är ”programmerade” att göra bara gott. Som sådana förnuftsbegåvade personer var Adam och Eva fullkomliga i detta hänseende. Om de hade skapats oförmögna att göra moraliska val och fatta moraliska beslut, skulle de ha varit ofullständiga; någonting skulle ha saknats. Gud skulle inte undanhålla en förnuftsbegåvad skapelse, danad till hans avbild, denna frihet att fatta beslut i fråga om att välja mellan rätt och orätt. Av just detta skäl gav han dem ett samvete. — Rom. 2:15.
10. Hur var Adams och Evas handlingssätt en utmaning mot Guds suveränitet?
10 Adams och Evas beslut att vara olydiga mot Guds befallning var en utmaning mot hans suveränitet. Eva ville ”förstå”, dvs. avgöra eller bestämma alla angelägenheter själv, ”bli lik Gud” (NW). Adam förenade sig med henne i denna handling av att övermodigt göra anspråk på fullständigt oberoende och fullständig självständighet. (1 Mos. 3:5, 6, 22) Båda vägrade i själva verket att erkänna sin ställning som skapade personer. De visade ingen kärlek och inte heller någon uppskattning av det Gud hade gjort för dem, och de tillvällade sig förmånsrätter som tillhörde endast Gud såsom skapare och ägare av jorden, livsuppehållare och universell suverän.
11. Vem var det i verkligheten som stod bakom Adam och Eva, när det gällde att utmana Guds suveränitet, och hur visas detta för oss i Jobs bok?
11 I denna övermodiga handling var Adam och Eva eggade och understödda av en ande, en son till Gud, en ängel som gjorde uppror. (1 Mos. 3:1—5; Joh. 8:44) Han utmanade Jehovas styre och gjorde gällande att grundvalen för Guds herradöme och hans skapelsers lydnad var själviskhet eller fruktan, inte kärlek. Längre fram, i fallet med en trogen tjänare åt Gud som hette Job, blev utmaningen framställd direkt. Den inspirerade skribenten (Mose) drar undan osynlighetens ridå för att uppenbara en himmelsk scen till upplysning för oss:
”Åter hände sig en dag, att Guds söner kommo och trädde fram inför HERREN [Jehova]; och Åklagaren [Satan] kom också med bland dem och trädde fram inför HERREN. ... Då sade HERREN till Åklagaren: ’Har du givit akt på min tjänare Job? ...’ Åklagaren svarade HERREN och sade: ’Hud för hud; allt vad man äger giver man ju för att själv slippa undan. Men räck ut din hand och kom vid hans kött och ben; förvisso skall han då mitt i ansiktet tala förgripliga ord mot dig.’” — Job 2:1—5.
12. a) Hur blev människans ostrafflighet en underordnad stridsfråga, och varför tillät Gud Satan att fortsätta att verka till en tid? b) Vad visar Hebréerbrevets skribent att Kristus uträttar gentemot Satan och hans gärningar?
12 Satan (som betyder ”motståndare”, ”vedersakare”) utmanade alltså det förtjänta i Guds suveränitet och ifrågasatte också, som en underordnad stridsfråga, människans ostrafflighet gentemot Gud. Guds styre är inte någon godtycklig diktatur. Det var för människans skull — genom att tillåta människorna att visa sin trohet — och även för änglahärskarornas skull — för att en sådan stridsfråga skulle kunna bli för evigt avgjord i deras sinnen — som Gud tillät Satan att fortsätta under en begränsad tid som en som var ”ställd utanför lagen”. Genom att Adams avkomlingar var syndfulla kunde de påverkas av den onde, så att Satan blev ”denna tingens ordnings gud”. (2 Kor. 4:4) Men Gud har dömt honom till döden, och han skall snart bli tillintetgjord och alla hans gärningar göras om intet. (1 Mos. 3:15) Beträffande den som tillintetgör honom, nämligen Jesus Kristus, läser vi:
”Därför, då ju ’barnen’ [Kristi lärjungar] har del i blod och kött, tog också han på liknande sätt del av just de tingen, för att han genom sin död skulle göra den till intet som har medel att förorsaka död, det är djävulen [som betyder ”baktalare”]; och för att han skulle frigöra alla dem som av fruktan för döden hade hållits i slaveri hela livet igenom.” — Hebr. 2:14, 15.
Återigen förklaras det: ”I detta syfte gjordes Guds Son uppenbar: för att göra ände på djävulens gärningar.” — 1 Joh. 3:8.
13. Hur visade Jesus att han genom sin levnadsbana hade avgjort stridsfrågan om ostraffligheten? (Joh. 12:31)
13 Jesu fullkomliga lydnad mot Gud bevisade och avgjorde stridsfrågan om ostraffligheten för evigt, utan att det behövdes någon hjälp från andra människor. Före sin död sade Jesus: ”Världens härskare kommer. Och han har ingen hållhake på mig.” (Joh. 14:30) Jesus segrade ”över världen” under dess gud, Satan. Andra trogna människor dessförinnan och sedan dess har varit med om att tjäna för denna stridsfråga — med hjälp från Gud och hans Son. Dessa kommer att användas av Kristus till att hjälpa andra under hans 1.000-åriga styre över jorden. — Joh. 16:33.
14, 15. Hur visar aposteln Petrus’ ord i 2 Petrus 3:9 att Gud inte är långsam eller oberörd?
14 Somliga kan anse att Gud är ”efterlåten” eller långsam och att han inte bryr sig om oss. Men aposteln Petrus vederlägger denna tanke genom att säga: ”Jehova är inte långsam med avseende på sitt löfte, såsom några betraktar långsamhet, utan han är tålmodig mot er, eftersom han inte önskar att någon skall drabbas av förintelse, utan önskar att alla skall nå fram till sinnesändring.” — 2 Petr. 3:9.
15 Av Petrus’ ord förstår vi att Gud bryr sig om oss. Att han anslår tid ger oss alla möjlighet att höra sanningen. Men det är naturligtvis millioner som föds varje månad, och många har dött. Petrus’ ord framhåller alltså att Gud vet vad som är bäst, inte bara för den generation som nu är vid liv, utan för alla — de levande och dem som skall bli uppväckta. Och han vet den exakta tiden för att ingripa när det gäller människans angelägenheter och göra slut på den nuvarande tingens ordning för att bereda vägen för Kristi tusenåriga regering, under vilken hela jorden skall dömas ”i rättfärdighet”. (Apg. 17:31; Upp. 20:11—15) På så sätt kan det största antalet människor — i själva verket alla som önskar göra det som är rätt — bli frälsta till evigt liv. — Upp. 20:7—10, 15.
VAD KOMMER VID SLUTET AV DE 1.000 ÅREN AV RIKETS STYRE?
16. Till vilken ställning för Riket fram människorna? (Upp. 21:3)
16 Rikets tusenåriga styre över hela jordens angelägenheter kommer att vara en synnerligen lycklig tid för människosläktet. Därpå, vid slutet av de tusen åren, skall Riket komma till sin avslutning, i det att det har uträttat Guds vilja ”såsom i himmelen så också på jorden”. (Matt. 6:10) I och med att den adamitiska synden och dess följd, döden, har utplånats kommer alla människor då att vara fullkomliga och inte längre behöva Rikets prästerliga tjänster. Gud kan sedan helt och fullt godta dem i sin rena, fullkomliga familj som ”Guds barn”. — Rom. 8:21.
17. Vad gör Jesus Kristus vid slutet av de tusen åren? Vad är skälet till detta?
17 Vid slutet av de tusen åren erkänner Kristus, som i kärlek till och lojalitet gentemot sin Fader, Jehova, är ”densamme i går och i dag och för alltid”, inför hela skapelsen Jehova Guds eviga suveränitet, alldeles som bibeln uppenbarar: ”Därnäst slutet, när han överlämnar riket åt sin Gud och Fader, när han har gjort all regering och all myndighet och makt till intet. ... När allt har blivit honom underlagt, då skall Sonen själv också underordna sig den som har underlagt honom allt, för att Gud må vara allt för var och en.” Guds suveränitet står ensam, allenarådande, hävdad och rättfärdigad, nu utövad direkt över hela hans skapelse. — Hebr. 13:8; 1 Kor. 15:24—28.
18. Har Jehova ytterligare underbara ting i beredskap för Kristus och hans 144.000 medförbundna när den tusenåriga regeringen är fullbordad?
18 Kristus kommer naturligtvis alltid att vara erkänd och ärad för sitt stora arbete och kommer att vara honorär överstepräst och konung. Eftersom Jehova är den store belönaren, kommer hans fortsatta samhörighet med Kristus och hans 144.000 himmelska medförbundna, liksom också hans uppdrag till dem, att vara uttryck för hans stora kärlek till dem. (Hebr. 6:10) Bibeln uppenbarar inte de ting som han har i beredskap för dem, men det han redan har gjort har varit storslaget.
”Gud, som är rik på barmhärtighet, har på grund av sin stora kärlek, som han har älskat oss med, gjort oss levande tillsammans med den Smorde, ... och han har uppväckt oss tillsammans och har satt oss tillsammans i det himmelska i gemenskap med Kristus Jesus, för att i de tingens ordningar som skall komma kunna bevisa sin oförtjänta omtankes allt överträffande rikedom i sin ynnest mot oss i gemenskap med Kristus Jesus.” — Ef. 2:4—7.
19. Varför behöver man förstå de ting som vi just har studerat?
19 Alla dessa ting är inbegripna i de goda nyheterna, och insikt om och uppskattning av dem är något som är absolut nödvändigt för den som önskar tjäna Gud på ett godtagbart sätt och förkunna de goda nyheterna för andra.