Vyer från det utlovade landet

Gerissim — ”Våra förfäder tillbad på det här berget”

”DEN samariska kvinnan vid brunnen” — får det inte dig att tänka på den gripande berättelsen om hur Jesus vittnade informellt för en kvinna vid ”Jakobs källa” nära Sykar, en samarisk stad? Skulle du vilja veta lite mer om denna betydelsefulla händelse? — Johannes 4:5—14.

De två berg som du ser på bilden här ovan ligger omkring 50 kilometer norr om Jerusalem.a Till vänster (söderut) ser du det skogklädda Gerissim; ett stort antal källor bidrar till dess bördighet och skönhet. Till höger (norrut) ligger berget Ebal, som är något högre men kargt och ofruktbart.

Mellan dessa båda berg sträcker sig den bördiga Sikemdalen. Du kanske minns att när Guds vän Abram (som senare kom att kallas Abraham) färdades genom det utlovade landet, gjorde han ett uppehåll i Sikem. Här byggde han ett altare åt Jehova, som just hade visat sig för honom och lovat att ge detta land åt hans säd. (1 Moseboken 12:5—7) Vilken lämplig plats för att göra ett sådant löfte — mitt i hjärtat av landet! Från toppen av såväl Gerissim som Ebal kunde patriarken se stora delar av det utlovade landet. Staden Sikem (våra dagars Nablus) var en viktig medelpunkt, som låg vid den nord-sydliga bergsvägen, nära en öst-västlig väg mellan kusten och Jordandalen.

Abrahams byggande av altaret var bara en av de viktiga bibliska händelser som ägde rum här. Längre fram köpte Jakob ett stycke mark i detta område och fortsatte att utöva den sanna tillbedjan. Han grävde också — eller lät gräva — en djup brunn nära foten av berget Gerissim. Hundratals år senare sade den samariska kvinnan till Jesus: ”Vår förfader Jakob ... gav oss brunnen och ... drack ur den.” Den kanske fick sitt vatten från en källåder, vilket kan vara förklaringen till att aposteln Johannes kallade den ”Jakobs källa”.

Omnämnandet av den sanna tillbedjan i förbindelse med bergen Gerissim och Ebal kanske också påminner dig om att Josua förde hit Israel, precis som Mose hade befallt. Josua byggde ett altare på berget Ebal. Föreställ dig hur ena hälften av folket stod framför berget Gerissim och den andra hälften framför berget Ebal, medan Josua läste upp ”alla lagens ord, välsignelsen och förbannelsen”. (Josua 8:30—35; 5 Moseboken 11:29) Många år senare återvände Josua till denna plats och sade i sin avskedsförmaning: ”Jag och mitt hushåll, vi kommer att tjäna Jehova.” Folket lovade genom ett förbund att göra detsamma. (Josua 24:1, 15—18, 25) Men höll de verkligen sitt löfte?

Svaret på den frågan kan hjälpa dig att förstå Jesu samtal med den samariska kvinnan. Den sanna tillbedjan, som utövades av Abraham, Jakob och Josua, utövades nämligen inte längre här i Samarien.

Sedan de tio stammarna i norr brutit sig loss, hängav de sig åt kalvdyrkan. Jehova tillät därför assyrierna att erövra detta område år 740 f.v.t. De förde bort stora delar av befolkningen och ersatte dem med utländska medborgare från andra delar av det assyriska riket — människor som tillbad främmande gudar. En del av dessa hedningar gifte sig troligen med israeliter och kom att omfatta en del av lärorna i den sanna tillbedjan, till exempel omskärelse. Men den samariska tillbedjan som blev följden var naturligtvis inte helt godtagbar i Guds ögon. — 2 Kungaboken 17:7—33.

I sin blandreligion godtog samarierna bara Pentateuken, dvs. de fem Moseböckerna, som heliga skrifter. På 300-talet f.v.t. uppförde de ett tempel på berget Gerissim i konkurrens med Guds tempel i Jerusalem. Med tiden kom templet på Gerissim att helgas åt guden Zeus (eller Jupiter) och blev så småningom raserat. Men samariernas tillbedjan fortsatte att koncentreras kring berget Gerissim.

Än i dag anordnar samarierna ett årligt påskfirande på berget Gerissim. Man slaktar ett antal lamm och doppar kropparna i stora kärl med kokande vatten, så att ullen kan ryckas av, och steker sedan köttet i jordgropar i många timmar. Vid midnatt samlas sedan hundratals samarier, många från Jerusalem, för att äta sin påskmåltid. På bilden till vänster kan du se hur den samariske översteprästen, med huvudet betäckt, officierar vid ett påskfirande på berget Gerissim.

Du minns säkert att den samariska kvinnan sade till Jesus: ”Våra förfäder tillbad på det här berget.” Jesus redde emellertid ut begreppen för henne — och för oss — och sade: ”Den stund kommer, då ni varken på det här berget eller i Jerusalem skall tillbe Fadern. ... Men den stund kommer, och den är här nu, då de sanna tillbedjarna skall tillbe Fadern med ande och sanning, och Fadern söker ju efter sådana till att tillbe honom. Gud är en Ande, och de som tillber honom måste tillbe med ande och sanning.” — Johannes 4:20—24.

[Fotnoter]

[Bildkälla på sidan 24]

Pictorial Archive (Near Eastern History) Est.

[Bildkällor på sidan 25]

Garo Nalbandian

Garo Nalbandian