Efter att Paulus hade nämnt flera trogna män och kvinnor riktade han uppmärksamheten på det främsta exemplet av alla – Jesus Kristus. I Hebréerna 12:2 sägs det att han ”för den glädje som låg framför honom utstod en tortyrpåle utan att bry sig om skammen och ... har satt sig på högra sidan om Guds tron”. Ja, vi uppmuntras att noga betrakta Jesus exempel på tro när han ställdes inför den svåraste av alla prövningar. Likt Jesus fick många av de första kristna sätta livet till därför att de var lojala mot Jehova. En av dem var lärjungen Antipas. (Upp. 2:13) De skulle bli belönade med liv i himlen genom att få en uppståndelse som till och med överträffade den ”bättre uppståndelse” som Guds forntida tjänare såg fram emot. (Hebr. 11:35) Någon tid efter att Jesus blev kung 1914 fick alla smorda kristna som vilade i döden en himmelsk uppståndelse för att så småningom få härska tillsammans med Jesus över mänskligheten. (Upp. 20:4) w16.10 3:12

En del föräldrar berömmer inte sina barn eftersom de själva aldrig fick beröm när de växte upp. Och på många arbetsplatser får de anställda inget beröm, och därför känner de sig inte uppskattade. Ofta kan vi uppmuntra andra genom att berömma dem för sådant som de har gjort bra. Vi kan också påminna dem om deras starka sidor eller trösta dem när de är ledsna och olyckliga. (1 Thess. 5:14) Det grekiska ord som ofta återges med ”tröst” eller ”uppmuntran” i Bibeln betyder ordagrant ”det att kalla till sin sida”. Vi har ju ett nära samarbete med våra bröder och systrar, och därför får vi många tillfällen att säga något uppmuntrande. (Pred. 4:9, 10) När vi får möjlighet att berätta varför vi tycker om och uppskattar dem, gör vi då det? Bibeln har verkligen rätt när den säger: ”Hur gott är inte ett ord i rätt tid!” (Ords. 15:23) w16.11 1:3-5

Jehova förutsade hur framtiden för hans folk skulle bli: ”I endräkt skall jag sätta dem, som en småboskapshjord i fållan.” (Mik. 2:12) Och genom profeten Sefanja förutsade han: ”Jag [skall] förändra folkens språk till ett rent språk [dvs. till sanningens rena språk], för att de alla skall anropa Jehovas namn, för att de skall tjäna honom skuldra vid skuldra.” (Sef. 3:9) Tänk att vi får tillbe Jehova som ett enat folk. Vilken förmån! Vi kan tydligt se att när de första kristna i Korinth och på andra ställen följde vägledningen i Guds egen bok kunde de bevara renheten, friden och enheten i sina församlingar. (1 Kor. 1:10; Ef. 4:11–13; 1 Petr. 3:8) Jehovas tjänare i vår tid är också enade och organiserade, och de gör hans underbara avsikter kända över hela jorden. w16.11 2:16, 18