Det räcker inte med att bara berätta för barnen vad som är rätt och fel. Hjälp dem också att själva resonera sig fram till svaren på sådana frågor som: Varför förbjuder Bibeln vissa saker som kan verka tilltalande? Hur kan jag vara säker på att Bibelns normer alltid är till nytta för mig? (Jes. 48:17, 18) Ditt barn kanske har uttryckt en önskan att bli döpt. Då behöver du hjälpa honom eller henne att allvarligt tänka igenom vilket ansvar som följer med det. Vilka glädjeämnen väntar? Vilka utmaningar måste man vara beredd på? Varför uppväger glädjeämnena utmaningarna? (Mark. 10:29, 30) Det är oerhört viktigt att man noggrant tänker igenom sådana frågor innan man blir döpt. Om barnen får hjälp att göra det, är det mer troligt att de själva blir övertygade om att det alltid är bäst att följa det som står i Bibeln. (5 Mos. 30:19, 20) w17.12 21 § 14, 15

Många av våra älskade bröder och systrar kämpar med svåra sjukdomar. Andra som själva kommit upp i åren måste ta hand om äldre släktingar. En del får kämpa mycket hårt för att bara kunna täcka sin familjs grundläggande behov. Och ibland kommer inte problemen ett i taget, utan alla på en gång. Jehova är ju till och med intresserad av den livlösa materia han har skapat, så tänk då hur han måste känna för dig! Du tjänar inte honom för att du är programmerad att göra det, utan för att du älskar honom. (Ps. 19:1, 3, 14) Vår älskade Far känner oss utan och innan. Han vet till och med hur många hårstrån vi har på huvudet. (Matt. 10:30) Och psalmisten försäkrar att Jehova känner till vår situation: ”Jehova känner de oklanderligas dagar.” (Ps. 37:18) Ja, han vet precis vad vi kämpar med, och han kan ge oss kraft att klara av vad vi än måste gå igenom. w18.01 7 § 1; 8 § 4

”Många kom till tro på Herren” när Petrus uppväckte Tabita. Med stark övertygelse kunde de sedan förkunna de goda nyheterna om Jesus och berätta om Jehovas förmåga att uppväcka döda. (Apg. 9:36–42) Andra blev ögonvittnen till en annan uppståndelse. Vid ett tillfälle var aposteln Paulus med på ett möte i ett rum på en övervåning i staden Troas, som låg i det som nu är nordvästra Turkiet. Han talade till vännerna ända till midnatt. En ung man som hette Eutykos satt i fönstret och lyssnade, men han somnade och föll ner från tredje våningen. Läkaren Lukas kanske var den förste som kom ner till honom, och efter en undersökning konstaterade han att Eutykos inte bara var skadad och medvetslös, utan att han var död! Paulus kom också ner. Han slog armarna om Eutykos och sa till allas förvåning att han levde. Det här underverket måste verkligen ha gjort stort intryck på alla som såg det. Alla visste ju att den unge mannen hade dött. Men nu hade han blivit uppväckt, och därför ”blev [de] övermåttan tröstade”. (Apg. 20:7–12) w17.12 5 § 10, 11