Kapitel 14

Konungen regerar!

 1, 2. a) Vilken större betydelse hade året 1914? b) Hur framhöll tidskriften Vakt-Tornet året 1914 många år i förväg?

ÅRET 1914 var onekligen en stor vändpunkt i nationernas och mänsklighetens historia. Men året hade en långt större betydelse än de flesta historiker inser. Det var ett år då det hände mycket spännande som hängde samman med Guds rikes ankomst. Många år i förväg såg noggranna bibelforskare fram emot det året med spänd förväntan. Vad var orsaken till det?

² Trettiofyra år före 1914 påpekade tidskriften Zion’s Watch Tower and Herald of Christ’s Presence (Zions Vakt-Torn och förkunnare av Kristi närvaro) i numren för december 1879 och mars 1880 att året 1914 var ett år som var markerat i bibelns profetior. En artikel i juninumret 1880 riktade uppmärksamheten på det annalkande slutet av ”hedningarnas tider (Lukas 21:24)”. Skribenten förstod då inte till fullo innebörden av de händelser som skulle äga rum, men ändå visade han från bibelns kronologi att en period på ”sju tider” eller 2.520 år skulle löpa ut år 1914 och att gudlösa nationer skulle ha herraväldet över jorden under den perioden, som började i och med det forntida Jerusalems första ödeläggelse. Han förklarade: ”Den långa perioden på 2.520 år och ... [Guds folks] bittra erfarenhet under djurens herravälde (mänskliga regeringar, Dan. 7) framställs tydligt i Dan. 4 genom Nebukadnessars ’sju tider’ och bittra erfarenhet bland djuren.” Vad är då de ”sju tiderna”?

UTTYDNINGEN AV EN DRÖM

 3. Vilken grundläggande sanning finner vi i Daniel 4:22?

³ Kapitel 4 i Daniels bok i bibeln beskriver en märklig profetisk dröm. Den belyser att ”den Högste råder över människors riken och giver dem åt vem han vill”. (Daniel 4:22) Det var Nebukadnessar, Babylons kung, som hade drömmen, och han berättade den för profeten Daniel för att denne skulle uttyda den för honom.

 4—6. a) Vilken dröm hade Nebukadnessar? b) Hur uttydde Daniel den? c) Hur uppfylldes den? d) Vad erkände Nebukadnessar, när han återinsattes på tronen?

⁴ Nebukadnessar såg i en syn ett mycket högt träd som syntes intill jordens ändar. Det försåg alla med föda och skydd. Men en ”helig ängel” från himmelen befallde att trädet skulle huggas ned och att stubben skulle bindas med kedjor av dåtidens starkaste metaller — järn och koppar. Under ”sju tider” skulle trädet vara i detta bundna tillstånd.

⁵ När Daniel uttydde denna profetiska syn, förklarade han att det majestätiska trädet förebildade Nebukadnessar. Han skulle huggas ned eller förnedras. Det skulle gå ”sju tider” under vilka Nebukadnessar skulle vara som djuren på marken. Men precis som ”trädet” inte förstördes fullständigt, så skulle kungen återfå makten efter ”sju tider”. — Daniel 4:16—24.

⁶ Detta är precis vad som hände med Nebukadnessar. Han blev förnedrad, och likt ett djur drevs han bort från människors boningar och fick äta gräs. Dessa ”sju tider” var tydligtvis sju år under vilka Nebukadnessar hade sin bittra erfarenhet bland djuren. Hans hår växte och blev precis som örnfjädrar, och hans naglar blev som fågelklor. Men till slut återfick han sitt förstånd, och han blev åter insatt på tronen. När detta inträffade, prisade och ärade han ”himmelens konung” som den som verkligen har makten och vars ”rike varar från släkte till släkte”. — Daniel 4:25—34.

 7—9. a) I vilken profetia hänvisade Jesus till slutet på hedningarnas tider? b) Vilka frågor bör därför vara av stort intresse för oss?

⁷ Men vad har allt detta med året 1914 att göra?

”NATIONERNAS FASTSTÄLLDA TIDER”

⁸ När Jesus Kristus beskrev tecknet på avslutningen på tingens ordning, sade han:

”Jerusalem skall av nationerna trampas under fötterna, tills nationernas fastställda tider blir fullbordade.” (Lukas 21:24)

De ”nationer” som Jesus åsyftade var de icke-judiska nationerna eller ”hedningarna”. Den välkända konung Jakobs bibelöversättning (på engelska) och 1917 års svenska översättning använder här uttrycket ”hedningarnas tider”. Många har därför undrat: ”Vad är hedningarnas tider? Vilken tidsperiod avsåg Jesus? När började den, och när skulle den sluta?”

⁹ Som vi redan har sett, så har Jesu stora profetia om ”tecknet” en avgörande betydelse för oss nu. Därför behöver vi också veta svaren på dessa frågor.

VAD AVSES MED ”JERUSALEM”?

10—12. a) Vad förebildade, enligt en professor, händelserna under åren 29—70 v.t.? b) Vilken större innebörd kan ”Jerusalem” ha i Lukas 21:24? c) Hur understöder en välkänd uppslagsbok denna synpunkt? d) Vad representerar således ”Jerusalem”?

¹⁰ Professor A. T. Robertsona säger i en kommentar om Jesu profetia att Jesus använde ”templets och Jerusalems förstöring, som inträffade i det släktledet år 70 e. Kr., såsom en symbol också av hans egen andra ankomst och världens ände eller tidsålderns fulländning”. Om man bortser från vad som hände Jerusalem år 70 v.t., kan man därför fråga: Vilken större eller långsiktig innebörd kunde Jesus ha förknippat med ”Jerusalem” i Lukas 21:24?

¹¹ Jesus betraktade Jerusalem som Israels huvudstad, där kungar i Davids släktlinje, som var smorda av Jehova, satt ”på Jehovas tron” och härskade som kungar för Jehova Gud. Dess tempel var också centrum för den sanna tillbedjan över hela jorden. (1 Krönikeboken 28:5; 29:23; NW; 2 Krönikeboken 9:8) M’Clintock och Strongs Cyclopædia säger: ”Jerusalem hade gjorts till residensstad för kungen över hela Israel; och Templet, som ofta kallades ’Jehovas hus’, utgjorde samtidigt residenset för konungarnas Konung, det högsta överhuvudet för den teokratiska staten, ... Jerusalem var verkligen inte betydelsefullt i politiskt avseende: det var inte huvudstaden för ett mäktigt imperium som dirigerade andra staters angelägenheter, men det hade en upphöjd plats i de strålande framtidsutsikter som David förutsagt, när han förklarade sin tro på att det skulle komma en Messias [Psalm 2:6; 110:2].” — Band 4, sidan 838.

¹² Det faktum att kungarna i Davids släktlinje satt på ”HERRENS [Jehovas] konungatron” underströk den sanningen att Riket i verkligheten var Guds. Israels rike med sitt centrum i Jerusalem var ett förebildligt Guds rike. ”Jerusalem” representerade således Guds rike.

13, 14. När och hur började det trampande under fötterna som Lukas 21:24 omnämner?

¹³ Påminn dig nu Jesu ord: ”Jerusalem skall av nationerna trampas under fötterna, tills nationernas fastställda tider blir fullbordade.” (Lukas 21:24) När började detta trampande under fötterna? Det måste ha börjat långt innan Jesus föddes i Betlehem, eftersom de mänskliga kungarna i Davids släktlinje då hade upphört att regera i Jerusalem för länge sedan. Davids kungadynasti upphörde när kung Sidkia avsattes från tronen av de invaderande babylonierna under Nebukadnessar.

¹⁴ Bibelns tillförlitliga historia berättar för oss vad som hände på grund av folkets och kung Sidkias ondska. Vi läser: ”HERRENS [Jehovas] vrede över hans folk växte så, att ingen bot mer fanns. Då sände han emot dem kaldéernas [babyloniernas] konung, och denne dräpte deras unga män med svärd. ... Allt blev [av Gud] givet i hans [Nebukadnessars] hand. Och alla kärl i Guds hus, både stora och små, och skatterna i HERRENS [Jehovas] hus, så ock konungens och hans förnämsta mäns skatter, allt förde han till Babel. Och man brände upp Guds hus och bröt ned Jerusalems mur.” (2 Krönikeboken 36:11, 12, 16—20) Då började trampandet under fötterna.

HUR LÄNGE SKALL DET ”TRAMPAS UNDER FÖTTERNA”?

15—17. a) Vem förlorade den ”lagliga rätten” till Davids rike, och hur gjorde han det? b) Vem skulle återfå den rätten, och för hur lång tid? c) Vilken fråga uppstår därför? d) Varför vore det passande om Daniel besvarade den frågan?

¹⁵ Så här förutsade profeten Hesekiel avsättandet av Sidkia, den siste kungen i Davids släktlinje som skulle regera från det jordiska Jerusalem:

”Detta [är] vad den suveräne Herren Jehova har sagt: ’Tag av huvudbindeln och lyft av kronan. Detta skall inte vara såsom förr. ... En ruin, en ruin, en ruin skall jag göra det till. Och vad detta angår, skall det sannerligen inte tillhöra någon, förrän han kommer som har den lagliga rätten, och jag skall ge det åt honom.’” — Hesekiel 21:26, 27, NW.

¹⁶ Kung Sidkia förlorade alltså den ”lagliga rätten” till det davidiska riket, men den utlovade Messias skulle återfå den ”rätten” och härska i Guds rike ”för alltid”. (Lukas 1:32, 33) Men hur länge skulle det dröja tills det messianska riket — vilket hade förebildats av Israels jordiska rike med Jerusalem som huvudstad — började härska?

¹⁷ Jehova Gud visste detta, och precis som han hade förutsagt många framtida händelser i sitt ord, så kunde han också ange den tidsperioden. Då Jesus talade om ”avslutningen på tingens ordning”, hänvisade han flera gånger till Daniels profetia, i vilken Gud exakt hade förutsagt mycket av det som skulle komma att utveckla sig i framtiden både i himmel och på jord. (Jämför Matteus 24:3, 15, 21, 30 med Daniel 9:27; 11:31; 12:1; 7:13.) Hade inte också profetian om de ”sjuttio veckorna” i Daniel 9:24—27 exakt angett tiden för Messias’ första ankomst? Vore det då inte passande om samme profet angav tidpunkten för Messias’ andra ankomst? I Daniels fjärde kapitel finner vi denna profetiska upplysning som direkt angår oss.

EN STÖRRE UPPFYLLELSE

18. a) Vad kan vara orsaken till att profanhistorien inte omnämner Nebukadnessars vansinne? b) Varför bör vi fästa avseende vid vad Guds ord här säger?

¹⁸ Vi har redan undersökt den första, förebildliga tillämpningen av Daniels profetia om de ”sju tiderna”. Vi har sett att det gällde sju bokstavliga år, då Nebukadnessar var vansinnig. Man bör inte bli förvånad över det faktum att profanhistorien inte innehåller någon detaljerad skildring om att Nebukadnessar var borta från tronen i sju år. Forntida redogörelser från Egypten, Assyrien och Babylon är kända för att utelämna allt sådant som på något sätt framställde härskaren i ofördelaktig dager, och det är en av orsakerna till att dessa redogörelser inte är lika tillförlitliga som Guds inspirerade ord. Det är Guds ord som försäkrar oss om att drömsynen uppfylldes. Profetians språk tyder också på att den skulle få en ännu mer omfattande uppfyllelse, och det har den också fått. På vad sätt?

19. Varför bör den här synen helt logiskt hjälpa oss att fastställa längden på hedningarnas tider?

¹⁹ Det är värt att lägga märke till att drömmen gavs åt Babylons kung, just den världshärskare som användes till att omstörta Guds förebildliga rike på jorden och som således grundlade världsherraväldet av hedniskt styre. Synen gavs tydligtvis också bara några år efter det att denna enorma förändring ägt rum — när det inte längre fanns ett förebildligt rike genom vilket Jehova utövade sin suveränitet. Dessutom understryker Daniels fjärde kapitel gång på gång temat ”att den Högste råder över människors riken och giver dem åt vem han vill”. (Daniel 4:14, 23, 31, 32) Det finns således goda skäl att undersöka den här synen för att få upplysningar om hur länge det skulle råda ett hedniskt herravälde över jorden.

20. Vilken fråga ställer vi, och var kan vi söka efter svaret?

²⁰ Hur lång tid skulle det ta från det att Guds förebildliga rike med en kung i Davids släktlinje omstörtades och till dess att Gud återigen utövade sin suveränitet genom ett rike där någon ur Davids kungliga släktlinje, nämligen Messias, regerade som kung? I Daniels fjärde kapitel får man en utgångspunkt, när det gäller att beräkna längden på hedningarnas tider eller ”nationernas fastställda tider”, den tid under vilken dessa nationer skulle trampa ”Jerusalem” eller Guds rike under fötterna. — Lukas 21:24.

21. Vad visar Daniel 4:12—14 och Job 14:7 om den situation som uppstod, när Sidkia avsattes från tronen?

²¹ Detta trampande under fötterna började det år då Nebukadnessar avsatte kung Sidkia från tronen i Jerusalem. Från och med då blev Jehovas utövande av sin suveränitet genom kungarna i Juda släktlinje nedhugget. Precis som trädstubben i Nebukadnessars dröm blev bunden med kedjor, så lades det band på utövandet av Jehovas suveränitet. Djurlika hedniska makter härskade över hela jorden. Men det fanns hopp om att ”trädet” åter skulle ”skjuta skott”. Och de människor som levde då skulle ”besinna, att den Högste råder över människors riken”. — Daniel 4:12—14; Job 14:7; jämför Jesaja 11:1, 2; 53:2.

22. När och på vilket sätt började Rikets ”träd” åter att frodas?

²² I detta återupprättade rike härskar den Högste genom sin Messias. Han började inte göra detta vid Messias’ första framträdande som fullkomlig människa på jorden, då judarna föraktade Messias och förkastade honom som kung. Men när den ”lägste bland människor” kommer i sin härlighet som himmelsk Konung för människor av alla nationer, befrias trädstubben från sina kedjor och Rikets träd frodas på nytt. Då, när hedningarnas tider utlöper, blir världens rike ”vår Herres och hans Smordes rike”. — Uppenbarelseboken 11:15; Daniel 4:14, 22.

HUR LÅNGA ÄR DE ”SJU TIDERNA”?

23. Varför måste hedningarnas tider sträcka sig ända fram till vår tid?

²³ Det är alltså uppenbart att de ”sju tiderna”, när de tillämpas på hedningarnas tider, måste vara mycket längre än sju bokstavliga år. Kom ihåg att Jesus sade att dessa hedningarnas tider skulle bli fullbordade eller sluta i förbindelse med ”avslutningen på tingens ordning”. (Lukas 21:7, 24; Matteus 24:3) De måste alltså sträcka sig fram till våra dagar. Exakt hur långa är de?

24. Hur kan vi räkna ut längden på de ”sju tiderna”?

²⁴ Om vi slår upp Uppenbarelsebokens tolfte kapitel, så ser vi i Upp. 12 verserna 6 och 14 att en period på 1.260 dagar motsvarar ”en tid och tider och en halv tid”, eller 1 + 2 + 1/2; sammanlagt 3 1/2 tider. ”En tid” motsvarar alltså 360 dagar eller 12 månmånader på vardera 30 dagar. ”Sju tider” blir således 2.520 dagar; och det sätt varpå bibeln beräknar tiden i profetiska sammanhang — ”ett år för var dag” — visar att dessa dagar i verkligheten motsvarar en period på 2.520 kalenderår. (4 Moseboken 14:34; Hesekiel 4:6) Detta är alltså längden på de ”sju tiderna” — hedningarnas tider.

25. Hur hjälper oss de ”sjuttio åren” i Jeremia 25:11 att fastställa när hedningarnas tider började?

²⁵ Guds ord hjälper oss att fastslå den tidpunkt, då hedningarnas tider började. Som vi redan har sett, så tillät Jehova att babylonierna besegrade hans folk, ödelade Jerusalem och dess tempel, avsatte Sidkia från ”HERRENS [Jehovas] konungatron” och förde judarna i fångenskap till Babylon. (1 Krönikeboken 28:5) Det som hände ”i sjunde månaden” fick de få judar som hade stannat kvar i landet att fly till Egypten, så att Juda sedan kom att ligga fullständigt öde. (2 Konungaboken 25:1—26; Jeremia 39:1—10; 41:1—43:7) Jehovas profet Jeremia hade förutsagt att landet skulle ligga öde i 70 år. (Jeremia 25:8—11) Sedan skulle Jehova ”hemsöka konungen i Babel” för hans ”missgärning” och föra sitt folk ”tillbaka till denna plats”, deras hemland. — Jeremia 25:12; 29:10.

26. a) Vad var Daniel ögonvittne till, och vad kom han att lägga märke till? b) Hur kan vi veta i vilken månad och i vilket år som Daniels profetia om återställelsen började uppfyllas? c) Vilken månad och vilket år var det?

²⁶ Daniel levde själv i landsflykt i Babylon i många år. Den natt då Babylon föll för medoperserna, blev han ögonvittne till hur både hans egen profetia och andra profetior mot den staden gick i uppfyllelse. (Daniel 5:17, 25—30; Jesaja 45:1, 2) Historiker har räknat ut att Babylon föll i början av oktober år 539 f.v.t. Kort därefter kom Daniel att i Jeremias profetia lägga märke till att den 70-åriga fångenskapen och Jerusalems öde tillstånd närmade sig sitt slut. (Daniel 9:2) Och han hade rätt! Persern Cyrus utfärdade i sitt första regeringsår, vilket de flesta historiker daterar från våren år 538 f.v.t., en förordning där han tillät judarna att återvända till sitt hemland för att åter befolka det och för att där återuppbygga Jehovas tempel. (2 Krönikeboken 36:20—23; Esra 1:1—5) Den inspirerade historiska redogörelsen talar om för oss att judarna villigt gav gensvar på Cyrus’ påbud, och ”när sjunde månaden nalkades” var Israels barn ”bosatta i sina städer”. (Esra 3:1) Enligt vår kalender motsvarar detta oktober 537 f.v.t. Vid den tiden utlöpte således den förutsagda 70-åriga ödeläggelsen.

27. a) När måste därför de 70 åren ha börjat, och med vilken händelse? b) Hur långa var de ”sju tiderna” och när måste de alltså ha utlöpt? c) Vilken annan stor profetia började att få sin uppfyllelse just vid den tidpunkten? d) Vad har Vakttornet nu förfäktat i över 100 år?

²⁷ Denna historiska upplysning hjälper oss att slå fast när ”nationernas fastställda tider” började. Eftersom de 70 åren, då Juda och Jerusalem låg öde, utlöpte år 537 f.v.t., så måste de ha börjat år 607 f.v.t. Det var det år, då Sidkia upphörde att sitta på ”HERRENS [Jehovas] konungatron” i Jerusalem och följaktligen också det år, då hedningarnas tider började. Räknat från oktober 607 f.v.t. sträcker sig de ”sju tiderna” på 2.520 år fram till början av oktober 1914 v.t., och som vi redan har sett, så började Jesu stora profetia om ”avslutningen på tingens ordning” då att uppfyllas. Denna slutsats grundar sig på pålitliga upplysningar i Guds ord, och tidskriften Vakttornet har nu förfäktat detta i över 100 år.

28, 29. a) Vad är det i samband med profana redogörelser som bör få oss att vara tacksamma över de upplysningar som finns bevarade i Guds ord? b) Varför har vi starka skäl att mena att hedningarnas tider utlöpte i oktober 1914 och inte vid någon annan tidpunkt?

²⁸ Vi kan verkligen vara tacksamma över att Jehova i sitt inspirerade ord har bevarat en exakt bild av det vi behöver veta om judarna, babylonierna och medoperserna under 500-talet f.v.t. Det skulle annars vara svårt att få fram den exakta tidpunkten för när olika händelser på den tiden ägde rum, eftersom profana urkunder från den tiden är synnerligen ofullständiga.

²⁹ Men somliga, som i första hand grundar sina beräkningar på sådana profana urkunder, menar att Jerusalem ödelades år 587/586 f.v.t. och att judarna kom under Babylons herravälde under Nebukadnessars tillträdesår, vilket enligt deras beräkningar inföll år 605 f.v.t.b De menar således att det var år 605 f.v.t. som Jeremia 25:11 började uppfyllas: ”Hela landet skall bli öde; och de skall tjäna bland hedningarna i sjuttio år.” (Septuagintaöversättningen, enligt Bagster) Om det vore så och om hedningarnas tider räknades från den tiden, så skulle de profetiska ”sju tiderna” utlöpa år 1916 mitt under första världskriget. Men som vi redan har sagt, så tror vi att det finns mycket större skäl att godta upplysningarna i Guds inspirerade ord, som talar för att hedningarnas tider började i oktober 607 f.v.t. Och slutade i oktober 1914 v.t.

30. Vilka förhållanden visar att vi lever i de ”yttersta dagarna” sedan år 1914?

³⁰ Vi kan vara lyckliga över att Gud för länge sedan lät nedteckna profetior i sitt ord som så tydligt angav tidpunkten för Jesu ankomst som Messias år 29 v.t. och även för hans ”närvaro” som härlig himmelsk Konung från och med år 1914. Nu, i ”avslutningen på tingens ordning”, ser vi allt tydligare de förhållanden som Jesus sade att vi skulle hålla utkik efter. Världskrig, hungersnöd, farsoter, jordbävningar, laglöshet, kärlekslöshet, och hat och förföljelse mot dem som håller fast vid bibliska principer — allt detta tillsammans har visat oss att vi nu lever i de ”yttersta dagarna”. — 2 Timoteus 3:1; Matteus 24:3—12; Markus 13:7—13.

NÄR KOMMER TUSENÅRSRIKET?

31. a) Vilket råd ger Jesus oss som lever nu, och varför? b) Vilken fråga kan det ligga nära till hands att ställa, och vad svarar Jehova?

³¹ Hur länge kommer det att råda så här hemska förhållanden? Eftersom Jesus Kristus nu är insatt på tronen som krigarkonung, finns det all anledning att tro att det inte kommer att dröja så länge till förrän han verkställer dom på Guds fiender. ”Men om denna dag eller den stunden har ingen vetskap”; därför är det ingen idé att vi spekulerar. Men vi bör följa Jesu råd: ”Var ... ständigt vaksamma.” (Markus 13:32; Matteus 24:42) När vi ser hur förhållandena på jorden bara försämras och erfar hur människor i allmänhet är likgiltiga för Rikets goda nyheter, kanske vi är böjda att ställa samma fråga angående vårt predikande som Guds profet: ”För huru lång tid, Herre [Jehova, NW]?” På det svarar Jehova:

”Till dess att städerna bliva öde och utan någon invånare och husen utan folk och till dess att fälten ligga öde och förhärjade.” (Jesaja 6:10—12)

Jehova kommer att verkställa domen vid den tid han har fastställt, först på kristenheten och sedan på alla andra delar av Satans värld. Omedelbart därefter kommer Kristi 1.000-åriga regering. — Uppenbarelseboken 20:1—3, 6.

VILKEN ÄR ”DENNA GENERATION”?

32. Vilken fråga uppstår med tanke på Matteus 24:34?

³² Jesus försäkrar oss i sin stora profetia om ”tecknet”: ”Jag säger er i sanning att denna generation visst inte skall försvinna förrän alla dessa ting inträffar.” (Matteus 24:34) Eftersom han inte säger hur lång en generation är, så uppstår frågan: Hur skall vi förstå uttrycket ”denna generation”?

33. a) Vilka utgjorde ”generationen” på Jesu tid? b) Vad kan därför sägas om den ”generation” som upplevde 1914—1918?

³³ Några av de lärjungar som hörde Jesu ord och andra av hans samtida överlevde den slutliga ”vedermödan” för den judiska tingens ordning. De utgjorde den ”generation” som levde på Jesu tid. När detta skrivs, finns det enbart i Förenta staterna fortfarande över 10.000.000 människor som var gamla nog att lägga märke till ”början till nödens våndor” åren 1914—1918. Några av dessa kan fortfarande leva i rätt många år. Men Jesus försäkrar oss att innan ”denna generation” försvinner, så kommer han som ”Människoson” för att verkställa dom på Satans tingens ordning. (Matteus 24:8, 21, 37—39) Vi bör hålla oss vakna och vänta på att detta rike skall komma. — Lukas 21:31—36.

[Fotnoter]

[Ruta på sidan 135]

HUR MAN RÄKNAR UT DE ”SJU TIDERNA”

7 ”tider” = 7 × 360 = 2.520 år

(en biblisk ”tid” eller ett bibliskt år är medelvärdet av ett månår på 354 dagar och ett solar på 365 1/4 dagar)

607 f.v.t. till 1 f.v.t. = 606 år

1 f.v.t. till 1 v.t. = 1 år

1 v.t. till 1914 v.t. = 1.913 år

607 f.v.t. till 1914 v.t. = 2.520 år

[Ruta på sidan 140]

”GENERATIONEN FRÅN 1914”

I en bok med ovan angivna titel säger Robert Wohl ”att det inte går att definiera generationer matematiskt, i ett visst antal år. Man förbinder i stället generationer med större historiska kriser, vilket första världskriget är ett enastående exempel på.” — The Economist, 15 mars 1980