-
Hur man vinner förnöjsamhet tillsammans med Jehovas organisationVakttornet – 1967 | 15 december
-
-
har gjort detta, fortfarande har svårt att förstå en viss sak, kan det vara bäst att lämna den därhän en tid och vänta på ytterligare klarlägganden, alldeles som apostlarna gjorde. Tala med Jehova om det i bön och bed om vishet att förstå denna detalj av sanningen. Du kommer att få full insikt i sinom tid, då Jehova uppenbarar den genom sin organisation, förutsatt att du håller dig tätt till denna organisation i tro.
23. Hur kan vi undvika att bli lika de avfällingar som beskrivs i 1 Timoteus 6:3—5?
23 Vi vill sannerligen inte bli lika dem som Paulus talar om i 1 Timoteus 6:3—5 (NW): ”Om någon förkunnar en annan lära och icke samtycker till hälsosamma ord — vår Herres, Jesu Kristi, ord — och icke heller till den undervisning, som stämmer överens med gudaktig hängivenhet, då är han uppblåst av stolthet, i det han icke förstår någonting, utan är sjuk till sinnet på grund av spörsmål och diskussioner om ord. Av dessa ting uppkomma avund, kiv, skymfligt tal, ondskefulla misstankar, våldsamma tvister om obetydligheter å de människors sida, som äro fördärvade till sinnet och berövade sanningen.” Många har blivit avfällingar, därför att de låtit knotandets ande göra dem bittra mot Jehovas organisation. För att undvika att bli lika dem måste vi undvika att knota och klaga också över ringa ting, ”obetydligheter”, och måste i stället låta oss nöja med de uppenbarade sanningarna från Jehova.
24. Vilken brist uppvisar de som knotar och klagar mot Jehovas organisation, och hur kan den avhjälpas?
24 Av de exempel vi har dryftat framgår det att klagomålen mot organisationen vanligen beror på bristande insikt i Jehovas sätt att utföra saker och ting på och brist på fullständig tillit till honom och hans föranstaltningar. För att kunna övervinna en benägenhet att knota och klaga måste vi därför stärka vår tro på Jehova och hans organisation, skaffa oss djupare insikt och en mogen uppfattning genom enskilt studium, bön och flitig samvaro med Jehovas folk.
25. Hur kan vi försäkra oss om att få många glädjeämnen både nu och i de ”kommande tingens ordningar”?
25 Låt oss alltså vara nöjda med att verka på den plats i organisationen som har blivit oss tilldelad, i det vi erkänner att Jehova är den som ensam har grundat och organiserat sitt folk och förstår att Jesus Kristus är den av honom förordnade konungen, som nu blivit insatt på tronen i himmelen. Genom att vi utför vårt arbete utan knot och klagan får vi många glädjeämnen nu tillsammans med våra bröder i församlingen, och i de ”kommande tingens ordningar” skall vi få en sådan mängd välsignelser att sinnet inte nu kan fatta det, nämligen i och med att Jehova uppenbarar sina stora och härliga uppsåt och syften under de århundraden som ligger framför oss. Gå inte miste om denna underbara framtid genom att bli en olycklig, kortsynt människa som knotar och klagar, utan gläd dig åt att äga sann tillfredsställelse och sinnesfrid tillsammans med Jehovas godkända, trogna folk. — Ef. 2:7, NW.
-
-
Frågor från läsekretsenVakttornet – 1967 | 15 december
-
-
Frågor från läsekretsen
● Hur gammal var Abel, Adams andre son, då hans bror Kain dräpte honom?
Den bibliska skildringen innehåller ingen exakt uppgift om hur gammal han var då han blev dödad, men man kan resonera sig fram till hans ungefärliga ålder. Eftersom bibeln inte redogör för några händelser mellan Adams och Evas förvisning ur Edens lustgård och deras båda första söners, Kains och Abels, födelse, är det rimligt att tänka sig att pojkarna föddes inom några år efter det att deras föräldrar hade syndat. Men om de därpå nedtecknade händelserna, som ledde fram till Abels död, heter det att de inte inträffade förrän ”efter någon tid”. (1 Mos. 4:3) Hur lång tid?
Adams och hans hustrus, Evas, tredje son som omnämns i den bibliska skildringen föddes kort efter Abels död och då Adam var 130 år gammal. (1 Mos. 5:3) Vid tiden för Sets födelse sade Eva: ”Gud har beskärt mig en annan livsfrukt till ersättning för Abel, eftersom Kain dräpte honom.” (1 Mos. 4:25) Det är inte alls troligt att Eva skulle ha sagt detta, om många, många år hade förflutit mellan dessa händelser; hon längtade tydligen efter en son som kunde ta den dräpte Abels plats, och därför måste Sets födelse ha inträffat kort efter Abels död. Det är alltså möjligt att Abel kan ha varit så mycket som 100 år gammal vid den tid då han led martyrdöden.
-