”Bli hänsynsfulla mot varandra”

HUR angenämt är det inte att vara tillsammans med människor som är hänsynsfulla och omtänksamma! Deras omtanke och aktiva intresse för andras välfärd står i skarp kontrast till den själviskhet som präglar de hårda och ohövliga.

De som önskar behaga Gud har goda skäl att vara angelägna om att vara hänsynsfulla. Jehova Gud, mänsklighetens Skapare, vill att vi alla skall odla denna egenskap i fullt mått. Mildhet eller omtänksamhet, som för tanken till hänsynsfullhet, är en frukt av hans ande. (Gal. 5:22) Bibeln uppmanar enträget dem som älskar Gud: ”Iför er alltså, såsom Guds utvalda, heliga och älskade, medömkans ömma tillgivenhet, omtänksamhet, anspråkslöshet i sinnet, mildhet och långmodighet.” — Kol. 3:12, NW.

Det föredöme som Jehova har gett i fråga om att visa hänsyn bör förmå oss att önska odla denna beundransvärda egenskap i vårt eget liv. Just på den grundvalen förmanar aposteln Paulus oss, i det han säger: ”Bli hänsynsfulla mot varandra, ömt medlidsamma, och förlåt varandra villigt, alldeles som Gud också genom Kristus villigt har förlåtit er.” — Ef. 4:32, NW.

Ja, Jehova Gud har förvisso varit hänsynsfull, då han förlåtit oss våra överträdelser. Det är som Skriften säger: ”Han förlät oss välvilligt alla våra försyndelser.” (Kol. 2:13, NW) Hur orätt skulle det inte då vara, om vi hyste ovilja eller förtrytelse mot våra medvandrare på grund av deras smärre överträdelser mot oss! Vi skulle verkligen inte visa hänsyn, om vi undvek dem eller vägrade att tala med dem, därför att de vållat oss missräkning på något sätt. Skulle vi vilja att andra betedde sig så på grund av våra smärre fel och brister? Och var skulle vi befinna oss, ifall Jehova Gud skulle tillräkna oss alla våra många tillkortakommanden? — Ps. 130:3.

Om vi vill att Gud skall fortsätta att låta oss röna gagnet av hans omtänksamhet och hänsynsfullhet, måste vi vara villiga att överskyla varandras mindre överträdelser och brister. Jesus Kristus påpekade: ”Om I förlåten människorna deras försyndelser, så skall ock eder himmelske Fader förlåta eder; men om I icke förlåten människorna så skall ej heller eder Fader förlåta edra försyndelser.” — Matt. 6:14, 15; se också Lukas 6:35, 36.

Hänsyn i tal och gärningar

Hänsynsfullhet gentemot andra är emellertid inte begränsad till att vara förlåtande. Den inbegriper också hänsyn i tal och gärningar. Ibland kan någon vara benägen att ta sig friheter gentemot sina närstående, sina släktingar och vänner. När han har att göra med främlingar, kan han vara mycket artig, säga ”var snäll och gör” det eller det och ”tack så mycket”, och visa utomordentlig hänsyn till deras känslor. Men när det gäller familjemedlemmar och vänner, kan han vara vårdslös med sina ord och handlingar. Han kan resonera som så att de som verkligen känner honom skall vara förstående, oavsett hur han kan handla eller uttrycka sig. Men om nu detta kan vara sant i viss utsträckning, gör det verkligen livet behagligare och mera angenämt för dessa närstående personer? Blir det inte i stället en påfrestning för dem i fråga om deras hänsynstagande?

Tänk på vad trogna änglar har visat, när det gäller hänsynsfullt och respektfullt uppträdande gentemot människovarelser. Fastän änglarna är både starkare och mäktigare än människorna, visas det ingenstans i bibeln att de tagit sig friheter, när de talat med människor på jorden. (2 Petr. 2:11) De var mycket respektfulla och erkände deras värdighet, till vilka de talade. Så till exempel sade ängeln, som representerade Jehova, ”var vänlig och” till Abraham, då han talade till denne. (1 Mos. 13:14, NW) Borde inte vi vara villiga att göra likadant i fråga om medmänniskor, i det vi hänsynsfullt tillerkänner dem den värdighet som tillkommer dem och visar dem den tillbörliga respekten?

Det erkänns att det i denna hänsynslösa värld inte kan vara lätt att visa hänsynsfullhet. Man kan finna att man har att göra med råbarkade, principlösa människor. Men betyder detta att hänsynsfullhet inte är på sin plats gentemot dessa? Nej, inte alls.

Tänk på mannen Lot och den situation han ställdes inför i Sodom. Då han tog emot änglar som gäster i sitt hem, omringade en folkhop hans hus och krävde att han skulle utlämna sina gäster åt dem för omoraliska syften. Vad gjorde han? Förlorade han självbehärskningen och fördömde folkhopen i vredgade ordalag? Nej, Lot utövade stor återhållsamhet och vädjade till hopen i hänsynsfulla ordalag: ”Jag ber er, mina bröder, gör inte vad ont är.” — 1 Mos. 19:7, NW.

Då nu Lot talade så hänsynsfullt till mycket ondskefulla män, så bör vi sannerligen inte önska göra mindre, när det gäller dem som är våra medvandrare i fråga om att söka Gud, även om de kanhända är tanklösa på något sätt. Vi bör bemöda oss att ge uttryck åt stor hänsynsfullhet gentemot dem, alldeles som vi gör mot dem som inte visar något intresse för bibelns budskap. På det sättet handlar vi i harmoni med den inspirerade förmaningen: ”Må vi alltså, medan vi hava tillfälle, göra, vad gott är mot var man, och först och främst mot dem som äro våra medbröder i tron.” — Gal. 6:10.

Den som skrev detta inspirerade råd, aposteln Paulus, gjorde just detta. Då han skrev till Filemon om att välvilligt ta emot sin förrymde slav, Onesimus, som nyligen hade blivit en omvänd broder, ådagalade Paulus själv stor hänsynsfullhet. Paulus kunde ha beordrat Filemon att göra vad han, en apostel, ansåg vara rätt och tillbörligt. Men aposteln Paulus valde att vädja till Filemons kärlek till det rätta. Han skrev: ”Fastän jag med mycken frimodighet i Kristus kunde befalla dig att göra, vad du nu bör göra, beder jag dig dock hellre därom för kärlekens skull — jag, sådan jag nu är, den gamle Paulus.” — Filem. v. 8, 9.

Denna hänsynsfulla, varma vädjan var helt visst långt verksammare, när det gällde att nå Filemons hjärta, än ett auktoritativt påbud skulle ha varit. Sådan hänsynsfullhet förmår en att önska ge gynnsamt gensvar till den som visat den. Hänsynsfullhet bidrar också till att utveckla starka band av kärlek och tillgivenhet.

Denna egenskap kan ha en kraftig inverkan till det goda, till och med på ovänliga, hänsynslösa personer. Bibeln säger: ”Om din ovän är hungrig, så giv honom att äta, om han är törstig, så giv honom att dricka; ty om du så gör, samlar du glödande kol på hans huvud.” (Rom. 12:20) Dina hänsynsfulla ord och handlingar gentemot någon som är hänsynslös och ovänlig kan måhända komma denne att skämmas på grund av hur han handlat. Han kan mildra sin inställning till dig. Hans hjärta kan rentav bli rört till att ge gensvar med vänlighet och hänsyn och låta det bästa hos honom komma i dagen. Skulle inte det utgöra en storslagen välsignelse till gengäld för att du visat hänsyn och vänlig omtanke?

I betraktande av de välsignelser, som blir följden av att man visar hänsyn och omtanke, bör vi förvisso sträva efter att utveckla och ådagalägga denna egenskap i allt fullare måtto. Detta kommer att bidra mycket till andras lycka och därigenom också till vår egen lycka. ”Det är lyckligare att ge än att få”, säger Guds ord. (Apg. 20:35, NW) Och det som är allra viktigast: därigenom vinner vi och bibehåller vår hänsynsfulle och omtänksamme Faders, Jehova Guds, godkännande.