Frågor från läsekretsen
● Varför använde Jesus, enligt Matteus’ skildringar, två olika ord — ”otukt” och ”äktenskapsbrott” — då han dryftade de tillbörliga orsakerna till skilsmässa? Är inte den enda orsaken till skriftenlig skilsmässa ”äktenskapsbrott”, så som detta uttryck i allmänhet förstås? — USA.
I Matteus 5:32 är Jesu ord: ”Men jag säger eder: Var och en som skiljer sig från sin hustru för någon annan saks skull än för otukt [grek.: porneiʹa], han bliver orsak till att äktenskapsbrott [grek.: moicheiʹa] begås med henne. Och den som tager en frånskild kvinna till hustru, han begår äktenskapsbrott.” Något liknande läser vi i Matteus 19:9: ”Jag säger eder: Den som för någon annan orsaks skull än för otukt [porneiʹa] skiljer sig från sin hustru och tager sig en annan hustru, han begår äktenskapsbrott [moicheiʹa].”
I skildringen används således två olika ord. Låt oss först undersöka vad de betyder och sedan begrunda vad användningen av dem innebär.
Moicheiʹa, ett av de ord som används i Matteus’ skildring, översätts med rätta med ”äktenskapsbrott”. I detta grekiska ord ligger tanken att ändra eller fördärva eller göra oren och även trolöshet mot en helig gemenskap. Ett äktenskap blir ”fördärvat”, då den ena av parterna besudlar det äktenskapliga förhållandet genom att ha förbindelse med någon utanför detta förhållande. Uppmärksamheten riktas alltså på den verkan som olovliga sexuella förbindelser har på det äktenskapliga förhållandet, i det att den äktenskapsbrytande parten gör sig skyldig till att föra in någon annan i detta förhållande och fördärva det förbund som borde inbegripa bara den äkta mannen och hustrun.
Hur förhåller det sig med det andra ordet som används här? Ordet ”otukt” riktar inte uppmärksamheten på den verkan sexuell omoraliskhet kan ha på ett äktenskapligt förhållande, utan på arten eller beskaffenheten av själva den sexuella handlingen. Detta gäller också det grekiska ord, porneiʹa, som används i Matteus’ skildring. Vi är naturligtvis först och främst intresserade av det grekiska ord som evangelieskribenten använde. Oavsett vilken betydelse människor nu kan mena att ordet ”otukt” har, är det vad det ord som användes i bibeln betydde för skribenten och för människor på den tiden som verkligen betyder någonting och är avgörande.
När ordet ”otukt” nämns i denna tid, tänker människor vanligen på sexuella förbindelser mellan medlemmar av olika kön, förbindelser som uppehålls utanför äktenskapet men ändå består av könsumgänge på det ”vanliga” eller naturliga sättet. Många har därför förstått saken så att Jesus, när han sade att ”otukt [porneiʹa]” var den enda orsaken till skilsmässa, syftade enbart på könsumgänge på det vanliga eller naturliga sättet mellan en hustru och en man som inte var hennes äkta man eller, när betydelsen utvidgas, mellan en äkta man och en kvinna som inte är hans hustru. Men förhåller det sig verkligen så? Syftar ordet porneiʹa, det ord som används i Matteus’ skildring, bara på sådana naturliga sexuella förbindelser? Eller inbegrep de alla slag av omoraliska sexuella förbindelser, också förbindelser mellan personer av samma kön och perversa slag av sexuella förbindelser mellan medlemmar av olika kön? Vad betydde egentligen porneiʹa för människor som levde under det första århundradet, då Jesus var på jorden? Och kräver en uppriktig och noggrann undersökning av denna betydelse en omvärdering av vår uppfattning av vad som enligt bibeln är orsak till skilsmässa?
Ett grundligt studium av saken visar att porneiʹa syftar på alla slag av omoraliska sexuella förbindelser. Det är en omfattande term, i viss mån lik ordet ”pornografi”, som är bildat av porneiʹa eller det besläktade verbet porneuʹo. Ordböcker över grekiska språket visar tydligt att det är så.
Sådana ordböcker visar att porneiʹa kommer från ett rotord som betyder ”sälja” och att det beskriver könsförbindelser som är tygellösa och ohindrade (till exempel av det hinder som utgörs av trohet mot de äktenskapliga banden). Beträffande bruket av detta ord på bibelns tid framhålls det således i Thayer’s Greek-English Lexicon of the New Testament att porneiʹa betecknade ”olovligt sexuellt umgänge i allmänhet”. I The Vocabulary of the Greek New Testament (Moulton och Milligan) heter det att det är ”olagligt sexuellt umgänge i allmänhet”. I sjätte bandet av Theological Dictionary of the New Testament heter det att porneiʹa kan komma att betyda ”’sexuellt umgänge’ i allmänhet utan någon mera bestämd definition”.
Det är på grund av att ordet har en så omfattande betydelse som många bibelöversättare använder sådana uttryck som ”grov omoraliskhet”, ”sexuell omoraliskhet”, ”sexuella synder” eller liknande uttryck, då de översätter ordet porneiʹa.
Betyder detta att onaturliga och perversa sexuella förbindelser, till exempel sådana som homosexuella inlåter sig på, är inbegripna i betydelsen hos detta ord, som aposteln använde, då han återgav Jesu ord? Ja, så är det. Detta kan man förstå av det sätt på vilket Jesu halvbror Judas använde ordet porneiʹa, då han syftade på de onaturliga sexuella handlingar som männen i Sodom och Gomorra begick. (Jud. v. 7) Beträffande hur grekisktalande judar vid den vanliga tideräkningens början använde ordet porneiʹa heter det i sjätte bandet av Theological Dictionary of the New Testament: ”πορνεία [porneiʹa] kan också vara ’onaturlig last’, ... sodomi.”
Vad är då innebörden i bibelns bruk av dessa ord, och vad uppenbarar det beträffande vad som enligt bibeln är giltig orsak till skilsmässa? Det visar att vilken som helst gift person som går utanför äktenskapsbandet och inlåter sig på omoraliska sexuella förbindelser, vare sig det är med någon av motsatt kön eller med någon av samma kön och vare sig det är naturligt eller onaturligt och perverst, är skyldig till att begå porneiʹa eller ”otukt” i den bibliska meningen. Med sådana sexuella förbindelser avses inte mindre handlingar av oförståndigt slag som en person kan göra sig skyldig till, sådant som en kyss eller smekning eller omfamning, utan här avses omoraliskt bruk av könsorganen i något slag av könsumgänge, naturligt eller onaturligt.
I lagförbundet finner vi principer som ger stöd åt denna vidgade syn. Det är tydligt att det under denna lag upplöstes äktenskap då ena parten begick allvarliga sexuella synder, vari inbegreps onaturliga sådana, eftersom en sådan gift person blev dödad enligt Guds egna anvisningar. — Jämför 2 Moseboken 22:19; 3 Moseboken 18:22, 23, 29; 20:10—16; 5 Moseboken 22:22; likaså den kristne apostelns ord i Romarna 1:24—27, 32.
Jesu ord betyder alltså att i det fall då en gift person är skyldig till sådan allvarlig sexuell omoraliskhet, kan den oskyldiga parten enligt Skriften ta ut skilsmässa, om han eller hon så önskar. Den person som uppnår skilsmässa på sådana skriftenliga grunder är också enligt Skriften fri att gifta om sig utan att därigenom utsättas för någon anklagelse för äktenskapsbrott.
Detta utmärker klart och tydligt en ändring i den uppfattning som kommit till uttryck vid tidigare tillfällen i denna tidskrifts spalter, men troget fasthållande vid vad som verkligen framhålls i bibeln kräver detta. Det finns mycket mer som kan tas i övervägande i samband med denna sak, och av denna orsak kommer det att dryftas utförligare i ett kommande nummer av denna tidskrift.
● Kan man avlägga en ”trohetsed” utan att kompromissa i fråga om sin ställning såsom kristen? — USA.
Huruvida en kristen med gott samvete kan avlägga en viss ed eller inte beror i första hand på denna eds syfte, innehåll eller natur.
I det första århundradet v.t. tillrättavisade Jesus Kristus judarna för att de lättvindigt, vårdslöst och utan åtskillnad avlade eder. De svor vid himmelen, vid jorden, vid Jerusalem och till och med vid sitt eget huvud. Men Jesus tillrättavisade dem med orden: ”Låt helt enkelt ert ord ja betyda ja, ert nej nej; vad som är utöver dessa är nämligen från den onde.” (Matt. 5:33—37, NW) En tillbedjare av Gud borde inte behöva understödja varje uttalande genom en ed för att göra det mera trovärdigt.
Under vissa omständigheter krävde emellertid den mosaiska lagen att man avlade ed. (2 Mos. 22:10, 11; 4 Mos. 5:21, 22; 5 Mos. 21:1—9) Och Jesus själv gjorde inga invändningar emot att bli ställd under ed av den judiske översteprästen. (Matt. 26:63, 64) Jesu uttalande om att svärja kan därför inte användas som grundval för att fördöma alla eder. Men vilket slags eder kan en kristen avlägga utan att skada sitt samvete?
Detta måste han själv avgöra genom att jämföra den ed det gäller med bibelns principer. Jesus Kristus förklarade: ”Betala då tillbaka till kejsaren det som är kejsarens, men det som är Guds till Gud.” (Matt. 22:21, NW) En kristen kan därför inte avlägga en ed som skulle kräva att han gjorde sådant som stred mot Guds lag. Men det skulle inte vara något att invända mot att han avlade en ed om att ”upprätthålla eller försvara” lagens föreskrifter som inte står i strid med Guds lag. Den kristne inser att hans försvar och stöd av kejsarens lag måste ligga inom de gränser som dras upp i Guds ord. Han kan ”försvara” lagen i ord, genom sitt dagliga uppförande och i rättssaker genom att vittna inför rätta. De kristna uppmanas: ”Må var själ vara underdånig de överordnade myndigheterna.” (Rom. 13:1, NW) Det kan därför inte finnas något att invända mot att avlägga en ed om att göra något som man redan blivit ålagd av Gud att göra.
I många upplysta nationer inser man emellertid hur rimlig den kristnes främsta förpliktelse är, att ge ”det som är Guds till Gud”. Sålunda garanteras religionsfriheten i Förenta staternas konstitution liksom i många andra länders grundlagar. Detta innebär alltså att man inte kommer att kräva att en kristen skall göra något som är i strid med hans religiösa trosuppfattningar och hans förpliktelser mot Gud. Denna förordning innebär inga faror för nationen, eftersom sanna kristna inte tar del i samhällsomstörtande verksamhet; de strävar i stället efter att vara exemplariska, laglydiga medborgare.
Eftersom en sann kristen tar mycket allvarligt på sin gudsdyrkan och sitt förhållande till Gud, bör han ägna noggrann eftertanke åt varje ed han anmodas avlägga. Han bör vara fullt viss i sitt sinne om att eden inte kommer att medföra att han gör våld på sitt samvete eller kompromissar i fråga om sin neutrala ställning i förhållande till de politiska nationerna och deras kontroverser. (Jämför Romarna 14:5.) Om han efter att ha tänkt över saken finner att han kan avlägga en viss ed, måste han själv bära ansvaret för detta. Han bör alltid tänka på sin främsta förpliktelse mot den suveräne härskaren Jehova Gud innan han någonsin ikläder sig någon annan förpliktelse.