Hur falska gudar lockade det forntida Israel
KAN en förnedrad form av tillbedjan vara lockande? Vilka motiv skulle förmå ett folk att besmitta ren tillbedjan med falsk tillbedjan? Svaret på dessa frågor finner vi i det som hände med det forntida Israel. Israeliterna blev på förhand underrättade om att detta skulle ske: ”[Kananéernas] gudar skola bliva eder till en snara [ett lockbete, NW].” — Dom. 2:3.
Men varför blev det så? För att få reda på detta måste vi först undersöka vad som kännetecknade Baalsdyrkan, Kanaans religion.
Baalsdyrkans karaktär
Den mest betydande av de kananeiska gudarna var Baal. Varje plats i Kanaan och i andra länder där Baalsdyrkan förekom hade sin egen Baal eller, vilket namnet ”Baal” betyder, sin egen ”herre”, ”husbonde” eller ”ägare”. Den lokale Baal fick ofta ett namn som angav att han var förbunden med en bestämd plats. Ett exempel på detta är ”Baal-Peor”. Denne gud fick sitt namn från berget Peor. Fastän det fanns många sådana lokala Baaler, menade kananéerna och de kringboende folken att de lokala Baalerna allesammans bara var manifestationer av den ende guden Baal.
Forntida dokument som upptäckts i Ras Shamra vid den syriska kusten visar att Baalsdyrkan var en fruktbarhetskult som hade sin medelpunkt i jordbruket. Baalsdyrkarna menade att förändringarna i årstiderna och deras verkningar berodde på krig mellan gudarna. De trodde att slutet på regntiden och växtlighetens död markerade guden Mots triumf över Baal, varigenom Baal tvingades dra sig tillbaka till jordens djup. Men när regntiden började, menade Baalsdyrkarna att Baal återigen var vid liv, i det hans syster Anat hade besegrat Mot. De trodde att Baals bröllop med sin hustru Astarte vid denna tid säkerställde fruktbarhet i gröda och bland får och kreatur under det kommande året.
Baalsdyrkarna trodde att de genom att ta del i föreskrivna ritualer vid sina religiösa högtider kunde stimulera gudarna att följa samma mönster. För att fira att Baal vaknat till liv för att bli förenad med Astarte hängav de sig åt sexorgier med ohämmad liderlighet. Detta var ett slag av magi, som man utförde i hopp om att gudarna skulle efterlikna sina dyrkare och därigenom garantera ett fruktsamt och lyckosamt jordbruksår.
Över hela Kanaan fanns det helgedomar till ära för Baal, i vilka manliga och kvinnliga prostituerade gjorde tjänst och präster officierade. Nära altarna utanför helgedomarna fanns det stenstoder, heliga pålar (som representerade gudinnan Asera) och rökelsealtaren. Både de heliga stoderna och de heliga pålarna var sexuella symboler.
Omnämnanden i dokumenten från Ras Shamra och arkeologiska upptäckter visar att Baalsdyrkan var en mycket förnedrande form av tillbedjan. Gudinnorna Astarte, Anat och Asera symboliserade både sexuell lusta och våld och krigföring som kännetecknades av sadism. Statyetter av Astarte som man hittat i Mellersta Östern visar henne som en naken kvinna med kraftigt förstorade könsorgan. I en av texterna från Ras Shamra omtalas det hur Anat, när hennes far vägrar att uppfylla en begäran från henne, svarar med orden: ”Jag skall krossa din skalle, göra att blodet flyter i ditt gråa hår och att det gråa håret i ditt skägg blir övertäckt av levrat blod.” Om hennes begär efter blodsutgjutelse läser vi: ”Hon tar del i och skådar många strider; Anat planerar sin kamp. Hennes lever sväller av skratt, hennes hjärta fylls av glädje, Anats lever jublar; hon står till knäna i riddares blod, till höfterna i hjältarnas levrade blod.” Detta är verkligen en motbjudande bild!
Det är lätt att förstå att Jehova Gud, som en kärleksfull Fader, ville skydda sitt folk, israeliterna, för den avskyvärda Baalsdyrkan. Hans lag, som de hade fått genom Mose, gjorde avgudadyrkan till en överträdelse som var förtjänt av döden. (5 Mos. 13:6—10) Jehova Gud befallde israeliterna att förstöra allt som tillhörde falsk tillbedjan och att bevara sig fria från släktskap med avgudadyrkare. (5 Mos. 7:2—5) Han gav israeliterna denna anvisning: ”Andra gudars namn skolen I icke nämna”, dvs. de skulle inte nämna dem med vördnadsfull uppmärksamhet eller på ett sådant sätt att de tilltrodde dem någon tillvaro. — 2 Mos. 23:13.
Men israeliterna var olydiga och lockades av tillbedjan av Baal, Astarte och Asera. Varför var det så?
Varför det var lockande
I likhet med alla andra former av avgudadyrkan var Baalsdyrkan en av ”köttets gärningar”. (Gal. 5:19—21) Därför var den tilltalande för ofullkomliga människors syndiga böjelser. Israeliterna var inte immuna mot avgudadyrkans lockelser eller mot andra köttets gärningar, som var förbundna med den.
Sedan israeliterna väl blivit bosatta i det utlovade landet, kan de ha lagt märke till att deras kananeiska grannar i allmänhet hade god framgång med landet och kanske fick god skörd. Eftersom israeliterna inte hade så stor erfarenhet av att odla jorden, bör det inte ha varit ovanligt att en israelit frågade en kanané till råds om jordbruket. För kananén var det helt naturligt att Baal måste blidkas för att man skulle få ett framgångsrikt år inom jordbruket. Om israeliten blev oroad av förslaget att han också skulle blidka den lokale Baal, kunde kananén ha lugnat sin grannes farhågor genom att säga att det inte fanns något att invända mot att israeliten fortsatte att tillbedja Jehova. Det var enbart en fråga om att utöver detta erkänna och behaga den lokale Baal.
En israelit, som inte insåg att erfarenhet och kunskap om landet var de verkliga orsakerna till den framgång kananéerna hade, kan ha låtit sitt begär efter materiell vinning bli en snara för honom. I det han ville få den bästa möjliga avkastningen av sin jord kan han ha rättfärdigat att han byggde ett altare åt Baal på sin åker och reste upp en helig stod och en helig påle vid sidan om det. Han kan ha sagt sig själv att han fortfarande tillbad Jehova.
Någonting annat som ledde till att man hade med falska gudar att göra var äktenskap med sådana som inte trodde på Jehova. Till och med den vise kung Salomo avvek från den sanna tillbedjan på grund av att han gifte sig med kvinnor som tjänade falska gudar och gudinnor. (1 Kon. 11:1—8) Det finns ingen antydan om att Salomo helt och hållet övergav Jehovas tillbedjan och offren i templet på Moria berg. Det var uppenbarligen så att han tillämpade ett slag av trosblandning för att tillfredsställa sina utländska hustrur, men detta misshagade Jehova.
Det ohämmade sexuella umgänge som var förbundet med falsk tillbedjan snärjde ytterligare andra. Vid Sittim, på Moabs hedar, föll tusentals israeliter för denna frestelse och tog del i falsk tillbedjan. Bibeln omtalar: ”Folket [begynte] bedriva otukt med Moabs döttrar. Dessa inbjödo folket till sina gudars offermåltider, och folket åt och tillbad deras gudar.” — 4 Mos. 25:1—3.
De religiösa högtiderna, med deras omåttliga ätande och drickande, tilltalade dem som älskade njutning. I Amos 2:8 läser vi: ”På pantade kläder sträcker man sig invid vart altare, och bötfälldas vin dricker man i sin Guds hus.” Om en religiös högtid i Sikem säger oss bibeln: ”Så hände sig en gång, att de gingo ut på fältet och avbärgade sina vingårdar och pressade druvorna och höllo en glädjefest, och de gingo därvid in i sin guds hus och åto och drucko.” — Dom. 9:27.
Vidare förmåddes många av sin osäkerhet beträffande framtiden (som berodde på brist på tro eller ett inför Jehova skuldtyngt samvete) att söka hjälp genom den falska religionen, i hopp om att de skulle kunna få en viss tillförsikt om att det skulle gå bra för dem. Ett framträdande exempel är den israelitiske kungen Ahasja, son till Ahab och Isebel. Sedan han blivit skadad i en olycka, sände han budbärare för att fråga Baal-Sebub, guden i Ekron, för att få reda på om han skulle tillfriskna. — 2 Kon. 1:2, 3.
En läxa att rätta sig efter
När vi tänker på vad som har inträffat i kristenheten, bör vi inte bli förvånade över att Israel insnärjdes i avgudadyrkan. I vår tid händer det i kristenheten att bildade människor rådfrågar spåmän, sysslar med det ockulta och bär lyckobringande amuletter. Ja, i somliga delar av världen går sådana människor rentav till medicinmän i hopp om att vinna befrielse från sjukdom. Samtidigt påstår de, alldeles som de trolösa israeliterna i forntiden, att de tjänar bibelns Gud. Därtill förekommer sexuell omoraliskhet, omåttligt ätande och drickande, oärlighet och andra köttets gärningar i överflöd i kristenheten.
Denna situation gör det säkert och visst att de laglösa anhängarna till kristenhetens kyrkosamfund inte kommer att undgå verkställandet av Jehovas dom. Jehova Gud skonade inte det trolösa Israel, och som den oföränderlige skall han på nytt ”vara ett snarfärdigt vittne mot trollkarlar, äktenskapsbrytare och menedare, så ock mot dem som förhålla dagakarlen hans lön eller förtrycka änkan och den faderlöse eller vränga rätten för främlingen, men icke frukta [honom]”. — Mal. 3:5, 6.
Det är därför angeläget att alla som söker Guds godkännande undviker att bli snärjda av avgudadyrkan eller andra av det syndiga köttets gärningar. Om detta är vad du önskar, uppodla då intensivt hat till det som Gud fördömer, i det du inte tillåter att ditt sinne uppehåller sig vid köttsliga begär. Genom att göra det kan du undvika denna världens dödsbringande lockbeten. Det är som aposteln Johannes skrev: ”Älsken icke världen, ej heller vad som är i världen. Om någon älskar världen, så är Faderns kärlek icke i honom. Ty allt som är i världen, köttets begärelse och ögonens begärelse och högfärd över detta livets goda, det är icke av Fadern, utan av världen. Och världen förgår och dess begärelse, men den som gör Guds vilja, han förbliver evinnerligen.” — 1 Joh. 2:15—17.