En utblick över profetiorna i bibeln
”Ingen Skriftens profetia kommer från någon enskild källa.” — 2 Petr. 1:20, NW.
1, 2. Nämn några frågor som har med de bibliska profetiornas område att göra. Vad är bibelns profetior för något?
DE GUDOMLIGA profetiorna! Vad är de för något? Varför användes de? Var har de sitt ursprung? Vilka brukas till att förmedla dem? Varigenom och på vilket sätt meddelas de? Finns det några ”nycklar” som upplåter dem? Har de mer än en uppfyllelse? Hur kan de bevisas vara sanna? När kan de förstås? I vilken bemärkelse profeterar Jehovas vittnen i våra dagar? För att man skall kunna förstå vilket ofantligt område som verklig kunskap om de bibliska profetiorna måste omspänna, behöver man få svar på dessa och många andra frågor.
2. Till att börja med tar vi alltså frågan: Vad är de bibliska profetiorna för något? De utgör en del av den väldiga mängd av uppenbarelser från Jehova Gud, som blivit nedskrivna och bevarade åt oss i de hebreiska och grekiska heliga skrifterna. En stor del av bibeln är skriven i denna form av heliga utsagor. (Rom. 3:2, NW) Jesus angav detta, när han sade: ”Allt det som är skrivet om mig i Mose lag och hos profeterna och i psalmerna måste gå i uppfyllelse.” (Luk. 24:44, NW) En profetia är förutsägelsen av någonting som skall inträffa i framtiden. Den är ett tillkännagivande eller en förutsägelse av framtida händelser som det inte står i den naturliga människans förmåga att komma fram med. En sann profetia är alltså en utsaga som i förväg kungör förhållanden och tilldragelser, som skall inträda eller äga rum i framtiden. Med andra ord sagt är profetiorna på förhand skriven historia.
3. Varför har Gud funnit för gott att bruka profetior som en form av heliga utsagor?
3. Varför har Gud brukat denna form av heliga utsagor? Det framgår att Gud har funnit för gott att i förväg kungöra många av sina majestätiska syften och deras detaljer i form av profetior såsom ett vittnesbörd om sitt förutvetande och om sin förmåga att bemästra den situation som framkallades av upproret i Eden. Vidare brukade han detta slag av heliga utsagor för att dölja heliga hemligheter, vilka skulle tjäna som andlig föda för hans tjänare att livnära sig av, då de skulle bli uppenbara en gång i kommande generationer. Många av dessa hemligheter hade en mera ytlig eller begränsad tillämpning vid den tid då de framfördes, men de framställdes så att de kunde innehålla djupare dolda ting, som skulle komma i dagen i senare tider. (Ef. 3:5; Matt. 10:26) Det är nödvändigt att studera bibelns profetior och hur de gått i uppfyllelse, om man skall kunna få en exakt kunskap om sanningen om Gud och hans annalkande nya rättfärdighetsvärld. (Ef. 1:17) Det är nödvändigt för att man skall kunna bygga sin tro på Gud och Kristus Jesus, Konungen. Då den sanna religionen är en uppenbarad religion, grundad på uppenbarelser från Gud, följer de kristna såsom utövare av sann tillbedjan inte den dåraktiga kurs, som många i våra dagar följer genom att behandla profetiorna med förakt. Tvärtom skaffar sig de sanna tillbedjarna ”visshet i fråga om alla ting” och ”håller fast vid det som är rätt”, och detta inbegriper de gudomliga uppenbarelserna i form av profetior. — 1 Tess. 5:20, 21, NW.
4. Hur uppstår gudomliga profetior?
4. Bibelns profetior har sitt ursprung hos Jehova Gud. De springer inte fram ur någon människas snille. ”Ingen Skriftens profetia kommer från någon enskild källa. Ty profetior hava icke vid något tillfälle frambragts av en människas vilja, utan människor talade från Gud.” (2 Petr. 1:20, 21, NW) Därför är Jehova Gud all sann profetias upphovsman. Jehova är sina verks store upphovsman och fullbordare, och detta anges i Uppenbarelseboken 1:8 (NW), där det heter: ” ’Jag är Alfa och Omega’, säger Jehova Gud, ’den som är och som var och som kommer, den Allsmäktige.’ ” Endast Jehova Gud vet från början vad slutet skall bli och kan därför i förväg känna till framtida händelser i överensstämmelse med sina syften. (Jes. 46:9, 10) Till och med Jesus Kristus betygade att de profetiska och andra gudomliga uttalandena genom honom inte var något som han själv hade funnit på. (Joh. 14:10) Inte endast själva givandet av profetior ligger i Jehovas händer utan också deras uttydning, såsom, det klart ådagalades av Josef, när han sade, innan han uttydde Faraos dröm: ”I min makt står det icke; men Gud skall giva Farao ett lyckosamt svar.” — 1 Mos. 41:15, 16.
Olika kategorier av profeter
5. Vilka brukas till att uttala profetior, och i vilka tre kategorier kan dessa redskap indelas?
5. En profet eller en profetissa är en person som brukas till att uttala profetior. Det hebreiska ordet för profet är nabi. Guds talesman Samuel meddelar att profeter långt tillbaka i tiden ibland kallades siare. (1 Sam. 9:9) ”Profet” är emellertid den benämning bibeln använder på alla de män, som brukades av Gud till att framföra profetior, oavsett vid vilken tidpunkt i historien de uppträdde. I biblisk tid fanns det tre kategorier av profeter: för det första de som omtalas som profeter i allmänhet; för det andra vad man kan kalla raden av profeter; och för det tredje de profeter som är omnämnda i de kristna grekiska skrifterna. I den grupp som omtalas som profeter i allmänhet finner vi sådana män som Enok, Noa, Abraham, Aron, Mose och Jesus. Alla dessa var på sin tid mäktiga språkrör för Jehova och brukades till att frambära heliga utsagor av världsomvälvande innebörd. Deras profetior har blivit upptecknade åt oss och är av stor betydelse i våra dagar. — Jud. 14; Hebr. 11:7; 1 Mos. 20:7; 2 Mos. 7:1; 5 Mos. 18:15; Luk. 24:19; Apg. 3:22.
6. Beskriv raden av profeter.
6. Den andra kategorien, raden av profeter, börjar med Samuel och löper hela vägen ned till Johannes döparen. (1 Sam. 3:20; Luk. 1:76; Apg. 3:24) Dessa var särskilda talesmän eller språkrör för Jehova, vilka sändes att ge råd åt konungarna och åt nationen. Efter Salomos tid, då det fanns två nationer, Israel och Juda, med var sitt regerande konungahus, sörjde Gud för att det skulle finnas en rad av profeter till att tjäna vartdera landet. Den rad av profeter som tjänade det norra riket, Israels rike, började med Ahia och inbegrep i fortsättningen Jehu, Hananis son, Elia, Mika, Jimlas son, Elisa, Jona, Hosea, Amos och den siste, Oded. (1 Kon. 11:29; 2 Krön. 28:9) Alla de andra framträdande profeterna i forna tider, av vilka många har böcker i bibeln uppkallade efter sig såsom de som skrivit dem, var språkrör som sändes till det södra riket, Juda. Några av dessa var Gad, Natan, Joel, Jesaja, morastiten Mika, Nahum, Sefanja, Jeremia, Habackuk, Hesekiel, Obadja, Daniel, Sakar ja, Haggai och Malaki. Endast två profetissor omnämnes inom denna kategori, nämligen Hulda, Sallums hustru, och Hanna av Asers stam. (2 Krön. 34:22; Luk. 2:36) Det fanns också skaror av profeter som kallades för ”profetlärjungar” och som brukades av Herren. Några av profeterna, som Elia, Elisa och Johannes döparen, hade lärjungar som följde dem och som utförde ett liknande arbete som de. — 1 Kon. 20:35; 2 Kon. 4:38; Mark. 2:18.
7. Vilket verk utförde dessa profeter?
7. Alla profeterna i denna andra kategori var tappra vittnen för Jehova. De ställde sig till disposition för rådfrågning i enskilda och allmänna angelägenheter. De gav offentlig näpst åt dem som bröt mot lagförbundet, det må ha varit konungar eller nationen själv. De förutsade framtida händelser. Några av dem utförde underverk genom Guds kraft. De ställde sig orubbligt på Guds sida i vilken fråga det än gällde som var aktuell på deras tid. De var redo att hålla stånd mot allmänna opinionens och förföljelsens frambrusande ström hellre än att vackla i sin hängivenhet såsom Jehovas profeter. Deras lojalitet och ostrafflighet med en överväldigande övermakt emot sig var häpnadsväckande, och därom skriver Paulus: ”Såväl som Samuel och de andra profeterna, vilka genom tro besegrade riken i strid ... tillstoppade lejons gap, höllo tillbaka eldens kraft, undgingo svärdets egg, efter svaghetstillstånd gjordes fulla av kraft, blevo tappra i krig, drevo utländska härar på flykten. Kvinnor fingo mottaga sina döda genom uppståndelse; men andra människor blevo torterade, emedan de icke ville taga emot befrielse på grund av någon lösen, på det att de måtte uppnå en bättre uppståndelse. Ja, andra fingo sin provsättning genom begabberi och gisselslag, och förvisso mer än så, genom bojor och fängelse. De blevo stenade, de blevo satta på prov, de blevo söndersågade, de dogo genom att slaktas med svärd, de gingo omkring i fårhudar, i gethudar, medan de ledo brist, voro i trångmål, under misshandel; och världen var dem icke värdig. De strövade omkring i öknar och berg och jordens hålor och grottor.” (Hebr. 11:32—38, NW) Vilken storslagen redovisning för sann tillbedjan å deras sida som kallats såsom Guds språkrör! Dessa, som verkligen dokumenterat sig som profeter, talar till oss i dag i åskliknande toner, när den fullständiga uppfyllelsen av deras profetior, den ena efter den andra, formar sig till ett berg av domar över denna nuvarande generation.
8. Vilka är de kristna profeterna, och vad för ett verk utförde de?
8. Efter Jesu dagar omnämnes i Skriften en annan kategori av profeter, som allmänt betecknas som kristna profeter. När det andliga Israel, dvs. den kristna församlingen under en ny tingens ordning, skulle byggas upp, behövdes olika grupper av tjänare med speciella tjänster till att utveckla och utforma organisationen. ”Och han gav några som apostlar, några som profeter, några som missionärer, några som herdar och lärare, med tanke på de heligas utbildning för arbete som tjänare, för uppbyggandet av Kristi kropp.” (Ef. 4:11, 12, NW) Några profeter av denna kategori som bibeln namnger är Agabus, Barnabas, Simeon, Lucius och Manaen. (Apg. 13:1, 2) Dessa kristna profeter synes ha varit framträdande talesmän i den tidiga församlingen och säges komma närmast efter apostlarna. ”Guds husfolk” säges ju vara uppbyggt på apostlarna och dessa profeter. (1 Kor. 12:28; Ef. 2:19, 20) Det framgår att dessa kristna profeter var resande talare för den styrande kretsen inom församlingen i Jerusalem, vilka färdades från stad till stad för att besöka grupperna av kristna. De inte endast höll föredrag och tal om uppfyllelsen av de profetior som fanns nedtecknade i de hebreiska heliga skrifterna, utan de uttalade också profetior om framtida händelser, såsom t. ex. profeten Agabus gjorde. (Apg. 11:27, 28; 21:10, 11; 1 Kor. 14:3) De brukades till att uttala nya uppenbarelser av andlig kunskap, vilka efter hand blev införlivade med de allmänna trossatserna, tillvägagångssätten och sedvänjorna inom församlingen i dess tidigaste skede. Många av dessa uppenbarelser finns bevarade åt oss alla i de kristna grekiska skrifterna. — 1 Kor. 14:31—33; Ef. 3:3; 1 Tess. 4:15; 1 Tim. 4:1.
9. Profeterade kristna kvinnor? Giv exempel. Vad skedde med profetians gåva?
9. Kvinnor hade också privilegiet att bli brukade till att uttala sådana nya profetiska uppenbarelser. Lägg märke till att så var förhållandet med de fyra jungfruliga döttrarna till missionären Filippus i Caesarea. Men kvinnor, som profeterade på detta sätt, fick av Paulus den anvisningen att vara noga med att ha sitt huvud höljt som ett tecken på sin underdånighet under sitt Huvud, Kristus Jesus. (Apg. 21:9; 1 Kor. 11:5) På förvånansvärt kort tid, nämligen redan under denna första kristna generations livstid, hann den kristna församlingen bli väl grundad och befäst med avseende på lära, organisation och predikotjänst. Gåvan att profetera tillsammans med de övriga av andens gåvor hjälpte till att lägga en sund grund för denna nya tingens ordning. När så denna generation av kristna gick bort, upphörde också dessa andens gåvor. (Apg. 2:17, 18; 1 Kor. 13:8) Likaså betydde detta att de gudomliga profetiorna upphörde. Ty Guds uppenbarade vilja hade då blivit fullständigt uttalad, i det att det sista som återstod att kungöra av den hade blivit meddelat i Uppenbarelsen som gavs åt Johannes, den siste av apostlarna, år 96. Vi lever nu i de dagar, då alla de heliga hemligheter som finns gömda och förvarade i bibeln får sin slutliga uppfyllelse. I vår tid behöver inte längre några nya profetior uttalas.
Inspiration
10, 11. Beskriv det medel, varigenom Gud förmedlade sina profetior.
10. De profeter som brukades till att framföra profetior drevs till detta av ett ofelbart medel eller verktyg och på ett underbart sätt. Det var genom inspiration som detta åvägabragtes. ”All Skrift är inspirerad av Gud”, säger Paulus i 2 Timoteus 3:16 (NW). Det grekiska ord som här har översatts med ”inspirerad av Gud” är teópneustos, ett sammansatt ord som ordagrant betyder ”Gud-andad” eller ”inblåst av Gud”. Efter sin uppståndelse och kort före sin himmelsfärd och alltså innan lärjungarna hade fått den heliga andens kraft vid pingsten år 33 e. Kr., illustrerade Jesus detta inspirationsmedel. Det är skrivet: ”Jesus sade... återigen till dem: ’Må ni hava frid. Alldeles såsom Fadern har sänt ut mig, sänder jag också ut eder.’ Och sedan han hade sagt detta, blåste han på dem och sade till dem: Tag emot helig ande.’ ” (Joh. 20:21, 22, NW) Den verkliga händelse som Jesus härmed hade visat en illustration av inträffade några få dagar senare, när 120 av Jesu lärjungar blev inspirerade av helig ande. Berättelsen härom lyder: ”Och plötsligt uppstod från himmelen ett dån, alldeles likt ljudet av en brusande, stark vind; och det uppfyllde hela huset vari de sutto. Och tungor såsom av eld blevo synliga och fördelade sig på dem, och en satte sig på var och en av dem, och de blevo alla uppfyllda av helig ande och började tala på olika tungomål, alldeles såsom anden gav dem att uttala sig.” — Apg. 2:2—4, NW.
11. Den heliga anden var alltså det särskilda medel eller verktyg som användes inte endast vid pingsten utan också i alla andra fall av inspiration. Guds heliga ande är hans verksamma kraft och är inte någon person. Den är Guds energigivande kraft, som han brukar till att frambringa synliga resultat och till att verkställa sina syften. Den manifesteras eller ådagalägges på många sätt, dvs. den frambringar olika synliga resultat, och likväl är den en och samma verksamma kraft, som har sitt ursprung hos Gud. Paulus räknar upp några av dess många yttringar eller manifestationer: ”Men andens manifesterande gives åt var och en för ett gagneligt ändamål. Så till exempel gives genom anden åt den ene att tala vishet, åt en annan enligt samma ande att tala kunskap, åt en annan tro av samma ande, åt en annan gåvor att bota sjuka genom denna ena ande, åt ännu en annan förmågan att utföra kraftgärningar, åt en annan att profetera, åt en annan att urskilja inspirerade uttalanden, åt en annan olika tungomål och åt en annan uttydning av tungomål. Men alla dessa verkningar utför en och samma ande, i det den delar ut åt var och en för sig, alldeles som den vill.” (1 Kor. 12:7—11, NW) Lägg märke till att profeterande är en av de uppräknade verkningarna eller yttringarna. Petrus överensstämmer med Paulus i att det var anden som var det medel Gud använde till att driva sina profeter till att tala. ”Ty profetior hava icke vid något tillfälle frambragts av en människas vilja, utan människor talade från Gud, så som de fördes åstad av helig ande.” — 2 Petr. 1:21, NW.
12, 13. Nämn några av de sätt på vilka den heliga anden befordrade Guds budskap till profeterna. Vad var verbal- eller bokstavsinspiration? Giv belysande exempel.
12. På vilket sätt är det då som Guds heliga verksamma kraft ”andas” eller ”blåser” på hans amanuenser eller handsekreterare, profeterna, och ”för dem åstad” till att taga emot de gudomliga utsagorna eller uppenbarelserna? Bibeln anger, att det var flera olika sätt som användes under de något mer än fyra tusen år, då profetior blev nedskrivna genom Guds tillskyndan. Det var 1) verbal- eller bokstavs- inspiration, 2) inspiration, medan någon var under inflytande av musik, 3) inspiration genom syner, 4) inspiration genom drömmar och 5) inspiration genom ett tillstånd av hänryckning eller trance. Det fanns ännu en sjätte metod, som bestod i direkta samtal med änglar. Alla dessa olika inspirationssätt kommer vi här att betrakta i tur och ordning.
Det sätt som användes
13. Med verbal- eller bokstavsinspiration menas ett muntligt delgivande, där profetian eller utsagan dikteras fullständigt eller helt och hållet ord för ord. Den heliga utsagan dikteras noggrant, uttryck för uttryck, på ett sätt som bra mycket liknar det varpå en ämbetsman dikterar ett brev för sin sekreterare. De tio budorden skrevs ord för ord direkt av ”Guds finger”, men det övriga av den stora samling av regler som var knutna till lagförbundet synes ha givits åt Mose genom verbalinspiration. ”Och Jehova sade till Mose: Skriv du dessa ord; ty efter dessa ords lydelse har jag slutit ett förbund med dig och med Israel. Och han var där med Jehova fyrtio dagar och fyrtio nätter; han varken åt bröd eller drack vatten.” (2 Mos. 31:18, 1878; 34:27, 28, AS) Det är visserligen sant att det var en lagbok som dikterades för Mose av Guds ängel, men Paulus visar att hela den mosaiska lagsamlingen var så väl planlagd, att den också skulle tjäna som ett ofantligt förrådshus av bibliska profetior. — Hebr. 10:1.
14. Beskriv de gudomliga uttalanden som gjordes genom Jesus.
14. Ett annat fall, där vi kan studera hur gudomliga uppenbarelser uttalades eller gavs till känna på ett fullständigt och direkt sätt, finner vi i samband med Jesus Kristus, då han vandrade på jorden. Vid det tillfälle då Jesus blev döpt i Jordan år 29 e. Kr. och blev smord med den heliga anden öppnades himlarna för honom, och detta satte honom i stånd till att i minnet återkalla sina föremänskliga förbindelser med Fadern i himmelen. (Matt. 3:16, NW) Detta gjorde det möjligt för honom att minnas hela den mängd av personliga samtal han hade haft med himmelska myndigheter i de flydda åldrarna av sin tillvaro sedan urtiden. Att Jesus blev pånyttfödd av anden och fick andens gåva gjorde det nu möjligt för honom att ordagrant upprepa de Guds utsagor som hade diskuterats med honom och att i sin tur frambära dem till människorna på jorden. Här har vi alltså verbalinspiration eller fullständig delgivning i dess högsta form med Jesus Kristus tjänande som den störste profet som någonsin blivit förordnad av Gud. Hör Jesu egna ord som bekräftar detta: ”Jag har icke talat av min egen ingivelse, utan Fadern själv, som har sänt mig, har givit mig ett bud med avseende på vad jag skall säga och vad jag skall tala. Jag vet också, att hans bud betyder evigt liv. Därför, vad jag talar, det talar jag alldeles så som Fadern har sagt mig det.” (Joh. 12:49, 50, NW) Detta gör Jesus Kristus till den största auktoriteten i universum näst Jehova själv. Vilken kraft ger inte detta åt Petrus’ citat från 5 Moseboken 18:19: ”Ja, varje själ som icke lyssnar till den Profeten skall bliva fullständigt utrotad ur folket”! (Apg. 3:23, NW) Men några säger helt visst, att Jesus inte nedtecknade sina fullständiga uttalanden, medan han var på jorden. Det är sant att Jesus inte själv tog någon del i att skriva bibeln, men han gjorde fullt tillräckliga anordningar för att hans yttranden skulle komma att ordagrant bevaras i skrift, och detta skedde återigen genom Guds verksamma kraft. Jesus sade: ”Men hjälparen, den heliga anden, som Fadern skall sända i mitt namn, denne skall lära eder allt och påminna eder om allt som jag har sagt eder.” — Joh. 14:26, NW.
15, 16. Beskriv och giv exempel på inspiration som åtföljdes av att musik spelades.
15. Den andra intressanta inspirationsmetoden var den som följde med att det spelades musik. Några kan resonera som så, att när man spelade på harpan eller musikinstrumentet, så gjorde man det för att profetens sinne skulle bli lugnt och samlat, så att han bättre skulle kunna taga emot de intryck som Guds ande skulle göra på honom. Men tydligtvis var det hela en profetisk illustration, eftersom harpan symboliskt brukas till att föreställa medlet till att låta Guds budskap ljuda harmoniskt, verkningsfullt och med mera kraft. Detta ackompanjemang av harpan till genom inspiration framsagda profetior åsyftas i Psalm 49:4, 5, där det heter: ”Min mun skall tala om vishet, och mitt hjärtas begrundan skall gälla förstånd. Jag vill böja mitt öra till en liknelse; jag vill yppa mitt dunkla tal på harpan.” (AV) En annan profetia, som ledsagades av musik, var Psalm 78:2, som lyder: ”Jag vill öppna min mun i en liknelse; jag vill yttra dunkla utsagor från fordom.” (AV) Jesus, som brukade tala i liknelser, är den som uppfyller den här återgivna profetian. — Se Matteus 13:34, 35.
16. Sedan profeten Samuel hade smort Saul som den förste konungen över hela Israel, sade Samuel till Saul att såsom ett tecken på att Jehova var med honom skulle han träffa på en skara profeter med psaltare, puka, flöjt och harpa och att han skulle profetera ibland dem. Alldeles såsom Samuel hade förutsagt profeterade Saul under det musiken ljöd. (1 Sam. 10:5, 6, 9, 10) Vad Saul sade, då han profeterade bland profeterna, kanske inte utgjorde några förutsägelser om kommande ting, utan endast lovprisning av Gud och böner till honom, men det skedde dock under påverkan av Guds ande. (1 Sam. 19:20—24) Ett annat särskilt fall av inspiration under musik är det då Elisa profeterade vid sitt sammanträffande med konungarna Joram och Josafat och konungen i Edom under deras krigståg mot Moabs konung. — 2 Kon. 3:15—17.
17, 18. Beskriv inspiration genom syner. Giv exempel.
17. Efter Samuels dagar hände det, efter vad berättelsen visar, att många av profeterna fick inspirerade uppenbarelser i form av syner. (1 Sam. 3:1) Det framgår att när en profet fick en syn, så mottog hans sinne i medvetet tillstånd intrycket av uppenbarelsen, uttalandet eller bilden av Guds uppsåt. Under det att profeten var fullt medveten och vaken, måste Guds verksamma kraft ha ”fört åstad” profetens sinne, dvs. på ett så levande sätt ha delgivit honom de av Gud åsyftade intrycken, att han klart kunde minnas varje detalj. Det tycks ha varit så, att det sedan överlämnades åt profeten att beskriva synen med sina egna ord under överinseende av Guds ofelbara ande. Såtillvida som profeten hade frihet att beskriva vad han sett och uttrycka sig i egna ord, var han ingen blott automat eller robot, men han hade Guds ledning så att han i full överensstämmelse med sanningen kunde återge de ting som hade visats honom på ett så levande sätt. Själva det förhållandet, att envar av de många profeterna skrev sina profetior och uppenbarelser enligt sin särskilda stil, bekräftar det som här framkastats. I annat fall skulle de budskap som förmedlades genom syner till de många olika profeterna ha varit fullständig, absolut, inspiration, där uttryckssättet ord för ord skulle ha varit lika, eftersom det var en och samma aktiva kraft som hade drivit alla dessa olika tjänare till att skriva.
18. Exemplen på inspiration genom syner är talrika i Skriften. Jehova talade till Abraham i en syn, och detta är en av de få syner som omtalas före Samuels tid. (1 Mos. 15:1) Vi lägger märke till hur Samuel väcktes till medvetande för att ta emot sin första syn. (1 Sam. 3:2—15) Om profeten Natan är det skrivet: ”Alldeles i överensstämmelse med dessa ord och med denna syn talade nu Natan till David.” (2 Sam. 7:17) Några av de andra profeter som hade syner, vilka de upptecknade, är Jesaja, Hesekiel, Obadja, Nahum, Habackuk och aposteln Johannes. (Jes. 1:1; Hes. 1:1—3; Ob. 1; Nah. 1:1; Hab. 2:2; Upp. 9:17) Vad den syn beträffar, vari Jesus blev förklarad, är det intressant att ge akt på att Petrus, Jakob och Johannes väcktes ur en djup sömn för att få se denna syn. — Matt. 17:9; Luk. 9:28—32.
19. Beskriv inspiration genom drömmar. Giv exempel.
19. Utom att syner gavs åt människor i vaket tillstånd, förekom det också att några, såsom Farao, Daniel och Nebukadnessar, fick profetiska drömmar, drömmar som var inspirerade och därför ofelbara till sin innebörd. Dessa drömmar eller nattliga syner tycks vara exempel på hur individen under sömnen får uppleva att han i sitt undermedvetna genom Guds aktiva krafts verkan erhåller en bild av Guds uppsåt. I Daniels fall var intrycket på hans sinne så livligt, att han inte hade någon svårighet att påminna sig alla drömmens detaljer. Det överlämnades emellertid åt honom själv att beskriva drömmen och nedteckna den med sina egna ord. (Dan. 2:19, 28; 7:1—3) Om falska profeter säges det att de har lögndrömmar i strid med Guds ord. — Jer. 23:28—32.
20. Beskriv inspiration genom trance. Giv exempel.
20. Besläktad med syner och drömmar är trancen. Det synes vara så att Guds verksamma kraft, medan personen i fråga befinner sig i ett tillstånd av djup sinneskoncentration eller i ett sömnliknande tillstånd, inpräglar i hans sinne en bild eller en syn av Guds uppsåt. Alldeles som fallet är vid direkta syner och drömmar överlåtes det åt den inspirerade att beskriva den livfulla uppenbarelsen med sina egna ord eller uttryck. Vi har det exempel där Petrus, medan han var mycket hungrig, föll i trance och därvid på ett realistiskt sätt såg ”något slags kärl komma ned likt en stor linneduk, som medelst sina fyra hörn sänktes ned till jorden, och däri voro alla slag av jordens fyrfota skapelser och kräldjur och himmelens fåglar. Och en röst kom till honom: ’Stå upp, Petrus, slakta och ät!’” (Apg. 10:10—16, NW; 11:5—10) Lägg märke till de små olikheterna i Petrus’ båda skildringar ay denna trance, vilka anger att han fick lov att uttrycka sig med egna ord. Ett annat fall, där en uppenbarelse gavs förmedelst trance, är det som Paulus upplevde, medan han bad i templet i Jerusalem. — Se Apostlagärningarna 22:17—21, där NW har ”trance” och 1917 ”hänryckning”.
21. Beskriv ännu ett sjätte sätt att förmedla bibliska profetior till profeter.
21. Ett sjätte sätt att förmedla bibliska profetior bestod i att änglarna meddelade dem under samtal. Här finner vi samtal ansikte mot ansikte mellan profeten och en andebudbärare, som sänts av Gud för att förmedla uppenbarelsen. Vi har exemplet med änglarna som besökte Abraham för att delge honom profetian om Sodoms och Gomorras förstöring. (1 Mos. 18:16—21) Vidare har vi det fall där Jehovas ängel talade till Mose ur en ”eldslåga i en törnbuske” och gav honom profetian om att Israel skulle bli befriat ur Egypten och få taga det utlovade landet i besittning. (Apg. 7:30, NW; 2 Mos. 3:1—8) Kom därtill ihåg hur Jehovas ängel Gabriel personligen och direkt visade sig för prästen Sakarias och förutsade att denne skulle bli fader till Johannes döparen. (Luk. 1:11—13) Samme ängel, Gabriel, framträdde också personligen för Maria och förutsade att hon skulle föda en son, som var bestämd till att för evigt sitta på Davids tron. Detta gjorde det möjligt för Maria att senare dikta en inspirerad profetisk sång, om vilket allt vi läser i Lukas 1:26—33, 46—55. Änglar överbragte alltså profetiska budskap på ett verkningsfullt sätt.
Vertikal och horisontell hänryckning
22. Vad är en vertikal hänryckning? Vad är en horisontell hänryckning?
22. Slutligen finns det en intressant sak att uppmärksamma, när det gäller det sätt varpå profetiorna förmedlades av Guds heliga ande. Och det är det förhållandet, att man ibland också kan tala om att delgivandet av en uppenbarelse har skett antingen genom en ”vertikal hänryckning” eller genom en ”horisontell hänryckning” Dessa uttryck har avseende på tidsmomentet i samband med den verkliga inspirerade bilden eller uppenbarelsen. Med ”hänryckning” menas här den erfarenhet då Guds heliga verksamma kraft genom syn, dröm eller trance ”rycker hän” eller ”för åstad” profetens sinne till att se sådant som hör Gud till. Om den inspirerade tjänaren i denna hänryckning, då han är under andens inflytande, får en upphöjd synförmåga, så att han kan se vad som verkligen existerar på jorden eller i himmelen vid den tidpunkten, då kallar vi detta ”vertikal hänryckning”, dvs. en hänryckning i vertikal led; vertikal i den bemärkelsen att vad som har blivit uppenbarat för honom är en bild, eller gäller en sak, som existerar vid den tiden och inte har med framtiden att göra. Alltså kan en sådan ”vertikal hänryckning” strängt taget inte kallas för en profetia. Då däremot den inspirerade tjänaren under Guds verksamma krafts inflytande ser en uppenbarelse angående någonting som skall inträffa i framtiden, då kallar vi detta en ”horisontell hänryckning”; horisontell i den meningen att det som tjänaren ser skall inträffa längre ned eller framåt på tidens ström. Alltså är en sådan ”horisontell hänryckning” en uppenbarelse som kan betraktas som en profetia, vilken skall få sin uppfyllelse i framtiden.
23, 24. Belys begreppen vertikal och horisontell hänryckning med exempel från bibeln.
23. Ett utmärkt exempel på en hänryckning i vertikal led är det fall då aposteln Paulus i en syn så realistiskt fördes bort i sitt sinne till att se de högsta himlarna, där Gud bor. Han såg på ett utomordentligt levande sätt den paradisiska andliga blomstring och välgång som rådde i Guds organisation just då på Paulus’ tid. Han säger att han såg och hörde outsägliga ting som det inte var lovligt för honom att uttala eller skriva ned. (2 Kor. 12:1—4) Vad Paulus såg var ingen profetia, utan han fick en faktisk inblick i Guds mästerligt uppbyggda osynliga organisations verksamhet. Utan tvivel satte detta Paulus i stånd till att inte endast på ett så behjärtat sätt kämpa för att man inom den första församlingen noggrant skulle hålla fast vid och rätta sig efter den teokratiska organisationens principer utan att också införa ytterligare organisatoriska tillvägagångssätt och ge råd och anvisningar, allt grundat på denna erfarenhet av hänryckning i vertikal led. — 1 Kor. 7:25.
24. Å andra sidan är de flesta av de uppenbarelser som är profetior tydligen exempel på ”horisontell hänryckning”. Ett särskilt exempel utgör Uppenbarelseboken, som återger Johannes’ stora syn av Jehovas dag, den tid vari vi nu befinner oss sedan 1914. Johannes anger direkt då för länge sedan, år 96, att han blev förd fram utmed tidens ström i den syn som han fick, ty han säger: ”Genom inspiration kom jag [genom en rörelse framåt i horisontell led] att befinna mig på Herrens dag, och jag hörde bakom mig en stark röst, lik ljudet av en basun, som sade: ’Skriv vad du ser i en bokrulle och sänd den till de sju församlingarna i Efesus och i Smyrna och i Pergamus och i Tyatira och i Sardes och i Filadelfia och i Laodicea.’ ” — Upp. 1:10, 11, NW.