Studium av livets ord

”Ty allt det som fordom blev skrivet, det blev skrivet för vår undervisning, för att vi genom uthärdande och genom trösten från Skrifterna måtte hava hopp.” - Rom. 15:4, NW.

 1. Varifrån talar Gud, och varför är det förståndigt att lyssna till honom?

FRÅN bibelns blad talar Skaparen till dig. Han låter dig få veta vad han har gjort i flydda tider och vad han har för avsikt att göra i framtiden. Han ger dig goda råd och nyttiga föreskrifter, som leder dig på den väg som är den bästa för dig. Eftersom han är långt visare än någon människa, är det som han säger värt din allra största uppmärksamhet. Om du lyssnar till honom, kan hans skrivna ord bli till en livets bok för dig. ”Min son, förgät icke min undervisning och låt ditt hjärta bevara mina bud. Ty långt liv och många levnadsår och frid, mer och mer, skola de bereda dig.” — Ords. 3:1, 2.

 2. Varför finner somliga människor inte skatterna i Guds ord?

² Rika belöningar får den som studerar Guds ord, men man vinner dem inte utan ansträngning. Man måste sätta till många timmars läsning jämte djup koncentration och begrundan. Sådant är inte särskilt lockande för nöjeslystna människor, som aldrig läser något tyngre stoff än det de finner i bildtidningar, dagliga tidningar och lättare underhållningsromaner. Eftersom sådana människor är ovilliga att möda sig och ”gräva” efter de djupa tingen i Guds ord, finner de inte de skatter av vishet som finns i det och är tillgängliga för dem som är villiga att göra sig möda att söka reda på dem. ”Om du därtill ropar på förståndet självt och du höjer din röst för att kalla på urskillningen själv, om du fortsätter med att söka efter den som efter silver och du fortsätter att leta efter den såsom efter dolda skatter — i så fall skall du förstå Jehovas fruktan, och du skall finna själva Guds kunskap.” (Ords. 2:3—5, NW) Detta kräver studium. Vad som kan komma att hända, när man inte studerar utan i stället försummar Guds ord, framgår av deras erfarenheter som utgjorde Jehovas förbundsfolk i forna tider.

 3. Vad krävdes av konungen över Guds förbundsfolk i forna tider, och varför var denna föreskrift god?

³ Det krävdes av konungen över Jehovas förbundsfolk att han skulle ha ett exemplar av Guds lagbok och att han ideligen skulle läsa i den under sin levnad. Genom att följa dess vägledning skulle han kunna leda sina undersåtar på den väg som var den bästa för dem. Att han regelbundet studerade Jehovas lag var av största intresse för hela nationen såväl som för honom själv. ”Det skall ske att när han tager säte på sitt rikes tron, skall han i en bok göra en avskrift åt sig av denna lag från den som finnes i förvar hos prästerna, leviterna. Och den skall ständigt vara hos honom, och han skall läsa i den i alla sina livsdagar, på det att han må lära sig att frukta Jehova, sin Gud, så att han håller alla denna lags ord och dessa stadgar genom att göra efter dem.” — 5 Mos. 17:18, 19, NW.

 4. Vilket handlingssätt valde flertalet av konungarna över Guds utvalda folk att följa?

⁴ Flertalet konungar som styrde Jehovas utvalda folk fäste inte något avseende vid denna befallning. De underlät att studera Guds ord och att följa den vägledning som dess visa råd skulle kunnat ge dem. De förlitade sig på sin egen vishet och ledde fördenskull folket just på den väg Gud hade varnat dem för att gå. Dåraktigt vände de sig bort från lydnadens väg inför Gud och sjönk ned i avgudadyrkans dypöl. ”De fortforo att vandra enligt de nationers stadgar, som Jehova hade drivit ut framför Israels söner och enligt Israels konungars stadgar, vilka de hade uppgjort, och Israels söner gåvo sig till att utforska de ting som icke voro rätta inför Jehova, deras Gud, och fortforo att bygga höjder åt sig i alla sina städer, från väktarnas torn ända till den befästa staden, och de fortforo att resa åt sig heliga stoder och heliga pålar på alla höga kullar och under alla frodiga träd och ... där på alla höjderna ... anställa rökoffer, liksom de nationer, som Jehova hade landsförvisat för deras skull, och de fortforo att göra onda ting till att förtörna Jehova.” — 2 Kon. 17:8—11, NW.

 5. Vilket misstag begick flertalet av levitprästerna, och vad ledde detta till?

⁵ I likhet med de många konungar, som inte utforskade Skriftens visa föreskrifter och dess råd, som kunde bereda skydd, försummade flertalet av levitprästerna dessa ting. Eftersom de underlät att tillföra sina sinnen de andligen närande och uppbyggande sanningar som Jehova dragit försorg om, blev de tomhuvade i likhet med de stumma avgudar som de i sin dårskap dyrkade. De fann ingenting orätt i att spela en dubbelroll och dels vara präster åt Jehova och dels präster åt de föraktliga avgudarna och de avskyvärda offerhöjderna. ”Ty både profeter och präster äro gudlösa; ända inne i mitt hus har jag mött deras ondska, säger HERREN”, Jehova. (Jer. 23:11) I Josafats dagar inträffade något som utgjorde ett av de få undantagen från detta förvända handlingssätt.

 6. Beskriv den förståndiga verksamhet som leviterna ägnade sig åt på Josafats tid. Varför var den till nytta för nationen?

⁶ På Josafats tid fullgjorde leviterna sina åligganden att studera Guds ord och undervisa folket i det. Konung Josafat förvissade sig om att de gjorde detta. Enligt hans befallning drog de genom landet på regelrätta undervisningsturer. Denna uppbyggande verksamhet styrkte folket och hjälpte dem att vandra på lydnadens väg inför Gud. ”Dessa undervisade nu i Juda och hade HERRENS [Jehovas] lagbok med sig; de foro omkring i alla Juda städer och undervisade bland folket.” (2 Krön. 17:9) Om man hade fortsatt med denna konstruktiva möda att undervisa folket i Guds ord under de efterföljande konungarnas regeringar, skulle denna nations historia ha blivit mycket annorlunda än den blev. Det fanns alltför få sådana styresmän som Josafat bland kungaättens tjugotre regenter över Juda rike.

Man finner lagboken

 7, 8. a) Nämn några märkliga saker som Josia gjorde under sin regering. b) Varför behövde templet repareras?

⁷ Josias regering var en av de märkligaste i Juda rikes historia. Guds skrivna ord bidrog till stor del härtill. I likhet med Josafat, som härskade mer än 250 år före Josia, hade denne djup respekt för denna gudomliga vägledning. Han önskade vandra på lydnadens väg inför Jehova, och fördenskull satte han i gång en intensiv kampanj för att utrota den avskyvärda avgudadyrkan, som hade tärt på nationens livskraft under den tid hans far och farfar, Amon och Manasse, hade utövat makten. Avgudabelätena krossades till stoft, Baalsprästernas ben blev brända på deras altaren, och altarna bröts ned. Den heliga pålen släpades ut ur templet och förstördes jämte ”solens vagnar”, som man hade använt vid soldyrkan. Han tillät inte längre hästar, som var helgade åt solen, att komma in i templet och förorena det. Även Hinnoms dal gjorde man obrukbar för avgudadyrkan genom att låta den bli en avstjälpningsplats för staden. — 2 Krön. 34:3—7; 2 Kon. 23:6, 10, 11.

⁸ I Josias adertonde regeringsår, när han endast var tjugofem år gammal, gav han befallning om att Jehovas tempel skulle repareras. Man hade tydligen inte gjort några större reparationer i templet sedan Joas’ dagar, mer än 200 år före Josias tid. Under Manasses, Josias farfars, femtiofemåriga regering och under de två år, då Josias far, Amon, regerade, försummade man att underhålla templet, fastän man bedrev avgudadyrkan i det en stor del av denna tid. Det förefaller som om de kamrar eller yttre byggnader som hörde till templet hade förstörts av avgudadyrkande konungar och behövde bli återuppbyggda. — 2 Krön. 34:8—11.

 9. Vilket viktigt fynd gjorde man under arbetet med att reparera templet, och vad kan ha varit orsaken till att det man fann hade blivit gömt vid en tidigare tidpunkt?

⁹ Medan dessa reparationsarbeten pågick, fann översteprästen Hilkia den lagbok, som Mose hade skrivit. Detta var tydligen det ursprungliga exemplar av lagen som hade förvarats vid sidan av förbundsarken i det allraheligaste i templet. Den kan ha blivit gömd under den tid, då den avgudadyrkande Manasse, Hiskias son, vanhelgade templet genom att låta uppsätta avgudabeläten i det och anställde förföljelse av Jehovas tjänare. Enligt Josefos dödade Manasse många rättfärdiga män, däribland profeter. Så intensiv var hans ondskefulla framfart, att det sägs om honom att han uppfyllde Jerusalem med oskyldigt blod. ”Därtill utgöt ock Manasse oskyldigt blod i så stor myckenhet, att han därmed uppfyllde Jerusalem från den ena ändan till den andra.” (2 Kon. 21:16) Med tanke på denna fanatiska förföljelse är det rimligt att tänka att en trogen överstepräst kan ha tagit Guds lag från dess vanliga plats vid sidan av förbundsarken och gömt den, för att den skulle bli bevarad.

10, 11. a) Hur reagerade Josia då man föreläste för honom ur boken? b) Vad måste sannolikt denna bok ha varit? Ge skäl för svaret.

¹⁰ Hilkia kände igen rullen. Han förstod att det var Guds lagbok och ansåg sitt fynd vara så betydelsefullt att han lät Safan, sekreteraren i Jehovas hus, gå med handskriften till konungen. Det som Josia fick höra, när Safan läste ur den heliga boken för honom, kom honom att känna sig djupt skakad och mycket förskräckt. ”När konungen nu hörde lagbokens ord, rev han sönder sina kläder.” — 2 Kon. 22:8—11.

¹¹ Denna rulle var förmodligen vad vi nu kallar Femte Moseboken, ty denna bok innehåller bistra förutsägelser om vad som skulle komma att hända Guds förbundsfolk, om de underläte att lyda Guds lag. Varningarna är så detaljrika, att de lätt kunde få den gode konung Josia att känna sig djupt skakad, i all synnerhet eftersom han var väl medveten om att nationen hade slagit in på en avgudisk väg. Undergång för hela nationen var en skrämmande framtidsutsikt.

12—14. Förklara hur det kan ha kommit sig att Josia uppträdde som om det som han hörde lästes för honom för första gången, fastän det var meningen att konungen skulle ha ett exemplar av Guds ord och läsa i det.

¹² Eftersom Guds lag krävde att konungen skulle läsa Guds ord, kanske du undrar hur det kom sig att Josia blev så djupt skakad, då han fick lyssna till de varnande orden i denna heliga bok, som om han hörde dessa ord för första gången. Det är mycket troligt att han hörde dem för första gången. Han kanske inte hade haft något exemplar av Guds ord att läsa i. När man tänker på det stora antalet styresmän i Juda som hade varit avgudadyrkare — somliga, t. ex. Ahas, Atalja och Manasse, hade rentav varit fanatiska avgudadyrkare —, kan det mycket väl ha varit så att konungarna hade slutat upp med att ha ett eget exemplar av Guds lag, som de regelbundet kunde läsa i. Vad Josia visste om Guds lag hade han förmodligen inhämtat muntligen av leviterna, vilka otvivelaktigt hade exemplar av den i sin ägo. När Josia vid femton års ålder ”begynte ... söka sin fader Davids Gud”, måste han ha vänt sig till trogna leviter för att få undervisning om Davids Gud. Det är inte troligt att de som hade stått hans avgudadyrkande fader, Amon, nära vid det kungliga hovet undervisade honom i dessa stycken. — 2 Krön. 34:3.

¹³ Att det verkligen fanns flera exemplar av Guds ord bland leviterna vid en och samma tidpunkt anges av det förhållandet att leviterna på Josafats tid tog exemplar av lagen med sig, när de drog omkring i landet på sina undervisningsturer. Det är föga troligt att de onda konungarna hade lyckats förstöra alla exemplar av lagen som fanns. Just det förhållandet att Hilkia insåg att den bok han hittade var Guds lag anger att han var förtrogen med Guds ord, och detta berodde förmodligen på att leviterna på hans tid hade ett exemplar i sin ägo. Det som Hilkia ansåg vara så märkligt med sitt fynd var förmodligen att handskriften utgjorde den ursprungliga boken, den som skrivits av Mose.

¹⁴ Eftersom Josias insikter i Guds ord antagligen inte härrörde från enskilt studium av Guds lag utan från den undervisning han fått av leviterna, är det möjligt att det som Safan läste för honom var sådant som han fick höra för första gången. De hemska förbannelser, som beskrivs i 5 Moseboken 28, och det förhållandet att de förelästes från originalhandskriften framhävde helt visst för Josia deras stora vikt och betydelse. Genom att riva sönder sina kläder visade han hur djupt skakad han hade blivit av det han fått höra.

15. Hur fick Josia bekräftelse på det som lästes för honom ur Guds ord?

¹⁵ Josia insåg att Jehova var mycket vred på nationen, därför att folket hade ringaktat Guds ord och i ohörsamhet gjort allt sådant som Gud hade bjudit dem att inte göra. Josia visade hur djupt oroad han hade blivit genom att omedelbart sända åstad fem män att rådfråga Jehova genom profetissan Hulda. ”Gån och frågen HERREN [Jehova] för mig och för folket, ja, för hela Juda angående det som står i denna bok som nu har blivit funnen. Ty stor är HERRENS vrede, den som är upptänd mot oss, därför att våra fäder icke hava velat lyssna till denna boks ord och icke hava gjort allt som är oss föreskrivet.” (2 Kon. 22:13) Genom profetissan bekräftade Jehova allt det som stod skrivet i boken. ”Så säger HERREN [Jehova]: Se, över denna plats och över dess invånare skall jag låta olycka komma, allt vad som står i den bok som Juda konung har läst.” — 2 Kon. 22:16.

16. a) Tala om hur de förbannelser, som boken beskrev, drabbade nationen. b) Varför drabbade de Guds förbundsfolk?

¹⁶ Eftersom Josia hade visat sig ha ett gott hjärta gentemot Jehova och hade gjort sitt yttersta för att följa Jehovas ords goda vägledning, kom inte bokens förbannelser över nationen på hans tid. Först tjugo år efter hans död blev de en verklighet för denna hårdnackade nation. De babyloniska härarna tågade då fram genom Juda land och plundrade och skövlade. Det sköna tempel, som Salomo hade byggt, och staden Jerusalem blev i grund förstörda; det återstod bara en hög stenskärv. Flertalet av dem som överlevde fördes såsom fångar till det avlägsna Babylon, alldeles såsom Femte Moseboken hade förutsagt: Jehova ”skall föra dig och den konung, som du sätter över dig, bort till ett folk, som varken du eller dina fäder hava känt”. (5 Mos. 28:36) Allt detta fick de uppleva därför att de hade försummat att studera Guds ord och följa dess föreskrifter.

I apostlarnas dagar

17. Vilken inställning hade apostlarna till Skriften?

¹⁷ Det stod mycket klart för de kristna apostlarna att det är livsnödvändigt för en människa att studera Guds ord. Aldrig någonsin väckte de det minsta tvivel beträffande dess tillförlitlighet. Hade de gjort det, skulle de ha undergrävt allmänhetens tillförsikt till ordet, såsom en del religiösa ledare har gjort nu på 1900-talet. Apostlarna visade alltid djup respekt för ordet och gjorde sitt yttersta för att befästa tron på detta ord och uppskattningen av det. När judarna i Berea i Macedonien rannsakade Skriften för att undersöka om Paulus’ undervisning stämde överens med den, fördömde Paulus dem inte för detta. Han satte inte i gång med någon inkvisition emot dem, såsom romerskkatolska kyrkan har gjort ibland emot dem som försökt pröva dess undervisning för att utröna om den stämt överens med bibeln. I stället berömde han dessa judar och sade att de var ädla till sinnes. Han gillade deras önskan att studera Skriften och göra bruk av den såsom en måttstock för tron och sanningen. — Apg. 17:11.

18. Varför kan israeliternas försummelse att studera Skriften anses vara ett varnande exempel?

¹⁸ Om Israels nation hade visat en sådan villighet som bereanerna att studera Guds ord och bli vägledda av det, skulle de inte ha fått känna på de förbannelser som var förutsagda i Femte Moseboken. Skildringen av det som de fick uppleva utgör en varning för andra generationer av människor. Den är en varning för dem som i våra dagar försummar att studera Skriften. Det som aposteln Paulus sade om de ohörsamma israeliterna i öknen kan tillämpas på deras ohörsamma efterkommande under den tid nationen styrdes av konungar. ”Men dessa ting”, sade Paulus, ”fortforo att vederfaras dem såsom exempel, och de blevo nedskrivna till varning för oss, över vilka sluten på tingens ordningar hava kommit.” (1 Kor. 10:11, NW) Genom att lägga märke till vad dessa människor gjorde som var orätt och vad de försummade att göra kan vi, i dessa dagar, undvika att röna Guds misshag, som utgöts över dem med olycksdigra följder.

19. Hur framhävde Paulus värdet av att studera bibeln, och till vilken slutsats kommer vi, när vi begrundar hans ord?

¹⁹ I sitt brev till Timoteus framhävde aposteln Paulus värdet av att studera bibeln, då han sade: ”Hela Skriften är inspirerad av Gud och gagnelig till undervisning, till tillrättavisning, till att bringa ordning i tingen, till fostran i rättfärdighet, för att Guds människa må bliva fullt duglig, fullständigt utrustad för allt gott verk.” (2 Tim. 3:16, 17, NW) Hur kan bibeln undervisa dig, om du inte bryr dig om dess föreskrifter? Hur kan den tillrättavisa dig, om du slår dövörat till för vad den har att säga? Hur kan den bringa ordning i tingen åt dig, när det gäller den sanna tron, om du underlåter att ta den till vägledning? Hur kan den fostra dig i rättfärdighet, om du aldrig studerar den? Bli inte lik de olyckliga israeliterna, som inte rönte något gagn av Skriften därför att de försummade att studera den och tillämpa det som står skrivet i den. ”Lyckliga äro de som höra Guds ord och hålla det!” — Luk. 11:28, NW.

Gör studium av bibeln till en del av ditt liv

20. Varför behöver vi bibeln i denna tid?

²⁰ Liksom Guds ord var av yttersta vikt för israeliternas välfärd, så är det av yttersta vikt för din välfärd. I denna tid, när massvanvett driver nationerna hänemot en fullständig ödeläggelse medelst kärnvapen, behöver du bibelns lugnande inflytande. Du behöver dess vishet för att kunna tänka rätt och klart. Du behöver dess hoppingivande profetior, som kan ge dig en känsla av trygghet. Du behöver göra studium av bibeln till en del av ditt liv.

21, 22. a) Vad menade Josua med det som han sade israeliterna om Guds ord? b) Hur kan du ha Guds ord i din mun?

²¹ Det som Jehova sade till Josua, innan israeliterna gick över Jordan in i det utlovade landet, utgör råd som du gör klokt i att följa i denna tid. ”Denna lagbok bör icke vika från din mun, och du skall läsa i den med låg röst dag och natt, för att du må vinnlägga dig om att göra i överensstämmelse med allt som står skrivet i den; ty då skall du göra din väg framgångsrik, och då skall du handla vist.” (Jos. 1:8, NW) Att studera i den dag och natt innebär inte att bokstavligen läsa i den oupphörligt. Detta uttryck poängterar att studiet av Guds ord bör vara ett regelbundet förehavande under hela ens levnad och inte något som man börjar med och sedan försummar.

²² Om du bevarar Skriftens sanningar och principer i ditt sinne genom att ständigt påminna dig dem förmedelst studium, kommer de inte att vika från dig. När du talar, kommer de att inverka på din tunga, så att det som du säger blir uppbyggande för andra. Dina ord kommer att återspegla dess vishet och dina gärningar dess goda principer. När du talar om de olika tingen i Guds ord, har du Guds ord i din mun. De är rena och ljuvliga, och de gör ditt tal uppbyggande och välgörande. ”Hur lena för min gom hava icke dina utsagor varit, ja, lenare än honung för min mun!” (Ps. 119:103, NW) Om du försummar att regelbundet studera bibeln, så kan det leda till att Guds ord viker från din mun, så att dess sanningar inte längre är de ting du talar om.

23. Vad avses med att läsa bibeln med låg röst?

²³ Att läsa bibeln med låg röst innebär att begrunda det som man läser. Om du läser ut varje ord, saktar du farten vid läsningen, men på så sätt låter du tankeinnehållet sjunka in, så att du kan begrunda det, älta det i sinnet. Bibeln är olik de många böcker som är fulla av ord men likväl tankefattiga. Det finns inga överloppsord i den. När du läser de delar av bibeln som inte utgör historiska skildringar, kräver de meningsfyllda meningarna att du saktar farten vid din läsning och ägnar tid åt begrundan.

24. Hur är bibeln ett vägledande ljus för oss i denna tid?

²⁴ Genom att du lyder det som står skrivet i bibeln, kommer den att fungera som ett vägledande ljus, som leder dig på livets väg hänemot evigt liv. Mitt under internationell förvirring och rådlöshet, i en tid då människorna i världen inte vet vilken väg de skall följa, kan du lugnt vandra utmed den räta stig som Guds ord visar dig på. Du vet vart du är på väg, och du kan vara viss om att nå ditt mål. Tack vare att du studerar och lyder bibeln kan du göra din väg framgångsrik och handla vist och förståndigt. — Ps. 119:105; Matt. 7:13, 14.

25. Hur stor möda bör man lägga ned på att söka lära det som står skrivet i bibeln?

²⁵ Likt en människa som söker efter dyrbart silver eller andra materiella skatter och fördenskull ägnar mycken tid och kraft åt att finna sådana ting, måste den som söker vishet och kunskap i Guds ord söka härefter med allvar och flit. Att du finner denna vishet och kunskap är långt viktigare för din lycka och eviga välfärd än vilka materiella skatter det vara må. ”Säll är den människa, som har funnit visheten, den människa, som undfår förstånd. Ty bättre är att förvärva henne än att förvärva silver, och den vinning hon giver är bättre än guld. Ett livets träd är hon för dem som få henne fatt, och sälla må de prisas, som hålla henne kvar.” — Ords. 3:13, 14, 18.

26. Vad kommer du att göra om du sätter värde på Guds ord?

²⁶ Om du sätter värde på det som Gud har låtit nedskriva i sitt ord, kommer du inte att begå det misstag israeliterna begick genom att försumma att ägna sig åt det. Sätt värde på det och studera det. Var lik Josia och hys varmt intresse för Guds lagar och en brinnande lust att handla i överensstämmelse med allt det som står skrivet i bibeln. Låt den undervisa dig och vägleda dig på vägen mot livet, såsom den vägledde apostlarna. Håll troget fast vid den och se till att dess sanningar alltid står levande för ditt sinne tack vare regelbundet studium. Tänk på att ”allt det som fordom blev skrivet, det blev skrivet för vår undervisning, för att vi genom uthärdande och genom trösten från Skrifterna måtte hava hopp”. — Rom. 15:4, NW.

[Bild på sidan 31]

Konung Josia lyssnar till Guds ord