Hur kan du vara fullkomlig såsom din himmelske fader är fullkomlig?
I SIN bergspredikan sade Jesus till sina åhörare: ”Ni måste följaktligen vara fullkomliga, såsom er himmelske Fader är fullkomlig.” (Matt. 5:48, NW) Låter detta omöjligt? Hur skall syndfulla människor kunna vara fullkomliga som sin himmelske Fader? Men ändå visar Jesu ord att vi måste vara det, om vi vill bevisa oss vara hans lärjungar. Hur kan vi göra det?
För att förstå detta bör vi först göra oss kvitt uppfattningen att ”fullkomlighet” alltid måste vara obegränsad, alltomfattande, och innebära den högsta ypperlighet in i minsta detalj. Endast Gud besitter sådan absolut fullkomlighet. Alla andra personers eller tings fullkomlighet är relativ. Något är alltså fullkomligt med tanke på det ändamål dess skapare, tillverkare eller användare avsett det för. Om de inte finner något fel hos det, kallas det med rätta ”fullkomligt”.
Vi skulle naturligtvis ständigt kunna gå omkring med ett kraftigt mikroskop i handen och undersöka allting. Då skulle ”fullkomligt räta” linjer allesammans visa sig vara vågiga och ojämna; nytvättade, ”fullkomligt rena” kläder skulle allesammans visa sig vara behäftade med mikroskopiska partiklar av främmande material; en ”fullkomligt plan” bordsyta skulle visa sig ha små kratrar och dalar och skulle likna månens yta. Men skulle det egentligen ha någon betydelse för vårt bruk av dessa ting, om dessa mikroskopiska faktorer undanröjdes? Även om vi kunde vara missnöjda med alla dessa ting och mena att de var ”ofullkomliga”, så varför skulle vi vara det? En sådan fordrande inställning skulle vara opraktisk, dåraktig; den skulle fylla vårt liv med missnöje och förbittring.
Bibeln framhåller inte fullkomligheten på ett sådant opraktiskt, orimligt fordrande sätt, utan på ett förnuftigt, realistiskt sätt. Samma grekiska ord (teʹleios) som återges med ”fullkomlig” i skildringen av Jesu tal (Matt. 5:48) kan i själva verket också översättas med ”fullständig” (1 Kor. 13:10, NW), ”fullvuxen” (1 Kor. 14:20, NW) och ”mogen”. (Hebr. 5:14, NW) Samma sak gäller de hebreiska ord som i bibeln översatts med ”fullkomlig”. I Funk och Wagnalls A New Standard Bible Dictionary (sid. 694) läser vi således följande förklaring om ”fullkomlighet” i bibeln:
”När ordet används om opersonliga ting [till exempel handelsvikter (5 Mos. 25:15)] ... är det synonymt med ’fullständig’. ... Begreppet uppträder emellertid inte med ett försök till precision, utan med samma frihet och ungefärliga exakthet som utanför bibeln. ... När det används om människan är det först och främst uttryck för överensstämmelse med den idealbild man hade vid den aktuella tidpunkten och är då en relativ och tämligen variabel och omfattande term. David gör anspråk på att vara fullkomlig [felfri] i detta avseende (Ps. 18:24), trots att han på andra ställen bekänner sin syndfullhet (Ps. 51:5ff.).”
”Felfria”, ”klanderfria” Guds tjänare
Ja, bibeln talar om Noa som ”felfri bland sina samtida” och om Job som ”klanderfri och rättrådig”. (1 Mos. 6:9; Job 1:8; NW) Samma hebreiska ord som översätts med ”felfri” och ”klanderfri” kan också återges ”fullkomlig”, eftersom allt som saknar fel är ”fullkomligt”. Detta innebär uppenbarligen inte att dessa personer var syndfria, ty de var allesammans avkomlingar av syndaren Adam. I vilket avseende var de då ”felfria” och ”klanderfria”?
De kunde bli omtalade på detta sätt därför att de fullständigt uppfyllde vad Gud krävde av dem, och Gud krävde inte mer av dem än de kunde uppnå. Som Mika 6:6—8 (NW) visar ställer inte Gud orimliga krav på sina tjänare. ”Han har sagt dig, o jordemänniska, vad som är gott. Och vad kräver Jehova i gengäld av dig annat än att du skall utöva rättvisa och älska godhet och vara blygsam, när du vandrar med din Gud?”
Ja, Jehova tog barmhärtigt och resonligt hänsyn till sina jordiska tjänares ofullkomlighet och brister. En far skulle inte vänta sig lika mycket av sin unge son som han skulle göra av en fullvuxen man, eller hur? Inte heller skulle en krukmakare vänta sig samma kvalitet när han formade en vas av vanlig lera som när han gjorde den av speciell, förstklassig lera. Jehova Gud, som är den store krukmakaren, tar hänsyn till sina mänskliga tjänares inneboende svaghet. ”Såsom en fader visar barmhärtighet mot sina söner, har Jehova visat barmhärtighet mot dem som fruktar honom. Ty han själv känner väl vår daning och kommer ihåg att vi är stoft.” — Ps. 103:13, 14, NW; Jes. 64:8.
I Notes on the Gospels (Anteckningar till evangelierna) gör Albert Barnes, en bibelforskare på 1800-talet, tämligen likartade uttalanden om sådana mäns ”klanderfrihet” (eller ”fullkomlighet”). Om ordet ”fullkomlig” säger han: ”Ursprungligen används det om en mekanism, till exempel en maskin som är komplett till sina delar. När det används om människor, syftar det på fullständighet i fråga om kroppsdelar, eller fullkomlighet, där ingen del är ofullständig eller saknas. Sålunda sägs Job 1:1 (i. 1.) vara fullkomlig; dvs. inte helig som Gud eller syndfri — ty skuld blir efteråt funnen hos honom (Job 9:20; 42:6 ix. 20; xlii. 6); men hans fromhet var väl avpassad, fullständig till sina delar, konsekvent och stadig. Han ådagalade sin religion såsom furste, såsom far, såsom individ, såsom de fattigas välgörare. Han var inte bara gudfruktig på en plats, utan ständigt. Han var konsekvent överallt. Detta är innebörden i Matteus [5:48]. ... Må fromheten vara fullständig, väl avpassad och stadig.”
Dessa trogna man från forna tider förtjänade att kallas ”felfria” eller ”klanderfria”, inte därför att de aldrig begick några misstag eller fel, utan därför att deras hängivenhet och lojalitet gentemot Gud var fullständig, fullgod, inom de gränser som det var möjligt för dem att uppnå. De lade i dagen ett ”fullständigt hjärta” (eller ett ”fullkomligt hjärta” enligt somliga översättningar) gentemot Jehova. (1 Kon. 11:4; 2 Kon. 20:3; NW) De tog ödmjukt emot tillrättavisning och tuktan när de felade. (Job 42:1—6; Ps. 51:3—6, 9—13) Trots deras felsteg och svagheter uppgick totalsumman av deras handlingssätt till vad Gud krävde av dem vid den tidpunkten och under rådande omständigheter. Jehova Gud var nöjd med deras tillbedjan. Om alltså inte han fann någon brist i deras uppriktiga ansträngning och handlingssätt som helhet betraktat, vem kunde då med rätta göra det? Jämför vad aposteln Paulus i Romarna 8:31—34 säger om de smorda kristna.
Hur trösterikt är det inte för oss i våra dagar att veta att Jehova Gud kommer att handla med oss på samma förstående sätt och endast kräva så mycket av oss som vi verkligen kan åstadkomma! Detta bör uppmuntra oss att göra vårt uttryck för kärlek och hängivenhet gentemot honom fullödigt, varaktigt och uppenbart i varje fas av vårt liv.
Vi fullkomnar vår kärlek och barmhärtighet
Med detta i tankarna kan vi åter begrunda Jesu ord: ”Ni måste följaktligen vara fullkomliga, såsom er himmelske Fader är fullkomlig.” Ordet ”följaktligen” för oss tillbaka till vad Jesus hade dryftat med sina åhörare. Vad var det? Kärlek och frikostighet. Lukas’ skildring visar att Jesus också tog med frågan om barmhärtighet vid detta tillfälle. (Luk. 6:32—36) Han hade visat sina lärjungar att det inte var något storslaget i att de älskade sådana som älskade dem. Till och med skatteindrivarna och människor i de hedniska nationerna gjorde ju det. Men om lärjungarna ville visa sig vara söner till sin himmelske Fader, måste de efterlikna Gud i hur han visade frikostighet. Hur då? Gud ”låter ju sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga”. (Matt. 5:45, NW) Ja, Guds barmhärtighet är så stor att den till och med inbegriper djuren, vilket framgår av stadgarna i förbindelse med den forntida sabbaten och av andra förhållanden. — 2 Mos. 20:10; Jona 4:11.
De sanna kristna bör alltså inte vara snåla, bristfälliga, ofullkomliga, när de ger uttryck åt kärlek och frikostighet, utan de bör ådagalägga dessa egenskaper på ett vittfamnande, fullständigt och följaktligen fullkomligt sätt, i det att deras kärlek till och med sträcker sig till deras fiender. (Matt. 5:43, 44) Jesus talade inte här om att vara lik den högste Guden i alla avseenden, något som är omöjligt för människor, utan han betonade detta speciella drag att ge uttryck åt en fullständig, vittomfattande kärlek.
Visar också vi i våra dagar kärlek på detta sätt? Visar vi kärlek i sådan utsträckning att vi älskar våra fiender och ber för dem som förföljer oss? Jesus själv gav oss det rätta föredömet. Han var lik sin himmelske Fader i allt detta. Jesus tjänade och undervisade alla slags människor på ett opartiskt, frikostigt och kärleksfullt sätt och gav slutligen sitt liv till förmån för den ofullkomliga, syndfulla mänskligheten. Om vi gör vår kärlek fullkomlig genom att vidga vårt intresse för andra och inte låta partiskhet och fördomar hålla oss tillbaka från att visa godhet och barmhärtighet, då kommer vi att efterlikna Guds Son såsom han efterliknade sin Fader. Denna oreserverade känsla i vårt hjärta kommer att leda till ett gott förhållande till andra. Det kommer att tillförsäkra oss verklig värme och omtänksamhet i familjelivet, befria oss från slitningar och oenighet och bevara harmonin och samarbetet i den kristna församlingen. Och mycket mer än så: Vår omfattande, frikostigt uttryckta godhet och vänlighet kommer att sträcka sig till världsliga grannar och göra oss omtänksamma och hjälpsamma mot dem, ja, till och med mot främlingar. Vi kan ofta visa vår barmhärtighet på ett materiellt sätt. Men vi vill alltid komma ihåg att andligt bistånd är det viktigaste, vilket framgår av Jesu liv. Vårt hjärta kommer att driva oss till att erbjuda sådant bistånd med det tålamod och den mildhet som barmhärtigheten och kärleken innebär.
Vill du ”vara fullkomlig”?
Vid ett tillfälle kom en rik ung man fram till Jesus och frågade honom: ”Lärare, vad gott skall jag göra för att få evigt liv?” Han lydde buden i lagen, men Jesus visade honom att hans gudsdyrkan fortfarande visade allvarliga brister. Den var ofullkomlig. Ville han ”vara fullkomlig”? Då måste han låta sin gudsdyrkan nå full utveckling. Hur då? Jesus sade åt honom att sälja sina ägodelar, ge åt de fattiga och ”kom, bli min efterföljare”. — Matt. 19:16—21, NW.
Förstår du nu hur begreppet fullständighet har att göra med detta att ”vara fullkomlig”? Den förmögne unge mannen kunde ha gjort vad Jesus rekommenderade honom att göra. Han kan mycket väl ha varit ogift, utan några familjeförpliktelser. Men även om han inte var det, kunde han ha gjort som andra av Jesu lärjungar, eftersom de inte allesammans var ogifta. Men den unge mannen ville inte förvandla sin rikedom till ett medel att hjälpa andra, till exempel de fattiga bland hans medisraeliter. Hur annorlunda var inte hans självupptagna inställning i jämförelse med hans himmelske Faders, vars kärlek och barmhärtighet drev honom att ge det dyrbaraste han ägde, sin egen Son, till förmån för den lidande mänskligheten! (Rom. 5:7, 8) Den unge mannens ”många ägodelar” betydde mer för honom än att ta vara på detta storslagna tillfälle att få följa med Guds egen Son i hans tjänst. — Matt. 19:22, 27—29.
Du blir alltså inte uppmanad att göra det omöjliga, något som ligger utom räckhåll för dig. Det är fråga om att göra vad du kan göra för att tjäna Gud och din nästa — och att göra det helhjärtat. Gör du det? Studerar du hans ord och tillämpar det i ditt liv? Då kan du ha tillfredsställelsen och glädjen att veta att Gud, på grundval av sin Sons lösenoffer och din tro på det, godtar detta som en fullkomlig tjänst från din sida. Bevisa dig vara ett sant barn till din himmelske Fader. Visa kärlek, vänlighet, frikostighet och barmhärtighet på det sätt som han gör, och låt din tillbedjan av honom uppfylla varje del av ditt liv.