Kapitel 1

Helig andes övermänskliga källa

1. Varför var helig ande i verksamhet i Edens lustgård då man och kvinna första gången såg varandra?

NÄR man och kvinna första gången såg varandra, kände de en kraft — dragningskraften. De blev genast förälskade. Fast dessa första människor, man och kvinna, var nakna, oklädda, var de heliga. Det vill säga: de var lyckliga, rena, fläckfria, fullkomliga till kropp och sinne och i hjärtat. Därför kände de sig inte förlägna och kunde ha oförhindrad gemenskap med sin skapare, Gud. De gladde sig åt sitt barnalika förhållande till honom på en ren och helig plats. Det var en plats av rent välbehag, som med rätta kallades Edens lustgård eller ett ljuvligt paradis. Allt i deras omgivning, som påverkade dem, var nyttigt och gott. Helig ande, Guds heliga verksamma kraft, var fullt ut i verksamhet där.

2. Varför bevisade sig källan till helig ande vara övermänsklig?

² Mannen och kvinnan, våra första jordiska föräldrar, var människor, dvs. de var av jorden, av de ting man finner här på jorden. Men hur förhöll det sig med deras gudomlige skapare? Han måste vara övermänsklig. Han var oändligt mycket högre än människan, där han levde på sitt himmelska tillvarosplan. Han stod också över människan när det gäller förstånd. Han var, enkelt uttryckt, av förnämligare natur än människan. Därför var han osynlig för människan, vars synförmåga är begränsad till sin räckvidd. Helt naturligt såg aldrig det första människoparet sin skapare, sin livgivare, sin himmelske Fader. Eftersom han för en övermänsklig, himmelsk, osynlig tillvaro, var han vad vi i dag kallar ”ande”. Eftersom Skaparen är en individ, en person, i lika hög grad som hans skapelse människan är det, kan han kallas ”en Ande”. På ett framträdande sätt är han Anden. Han är helig andes osynliga källa, eftersom han själv är helig.

3. Vems verksamhet talas det om i 1 Moseboken 1:1?

³ Innan vår jord och himlarna omkring den fanns till, fanns denna ande, denna person, till och var verksam. Den heliga bok, där vi finner den historiska skildring som går tillbaka ända till tiden före människans begynnelse, inleds med dessa klara och tydliga ord: ”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.” — 1 Moseboken, kapitel 1, vers 1.

4, 5. Varför skall Gud inte tillbedjas i någon av människor uppförd byggnad på någon viss plats på jorden?

⁴ En sådan skapande Gud är också högre än de himlar han har skapat, och därför är han så mycket högre än jordemänniskan. Han är således ande till sitt väsen. Flera tusen år efter människans skapelse riktade den sanna kristendomens grundare uppmärksamheten på detta förhållande. Intill en vattenkälla vid foten av berget Gerissim i det forntida Samarien sade han till en samaritisk kvinna: ”Gud är en Ande, och de som tillber honom måste tillbedja med ande och sanning.” (Johannes’ evangelium, kapitel 4, vers 24) Den sanne Guden behöver inte tillbedjas i någon av människor uppförd religiös byggnad på någon viss plats på jorden, inte ens i Jerusalem i Mellersta Östern. Knappa tjugo år efter det föregående uttalandet stod en kristendomens apostel inför medlemmar av högsta domstolen i Aten, där det fanns många tempel, som var helgade åt deras religions gudar och gudinnor. Han sade:

⁵ ”Den Gud som har gjort världen och allting i den, denne som verkligen är Herre över himmel och jord, han bor inte i tempel gjorda med händer, inte heller betjänas han av människohänder som om han behövde något, eftersom han själv åt alla ger liv och andedräkt och allt. Och han har från en enda människa gjort varje nation av människor, till att bo på jordens hela yta.” — Apostlagärningarna 17:24—27.

6. Hur visade den man som byggde det första templet i Jerusalem att han kände till detta förhållande med avseende på tillbedjan av Gud?

⁶ Mer än tusen år tidigare var detta förhållande om den sanne Guden, som är en övermänsklig, överjordisk Ande, känt för den man som byggde det första kända templet i Jerusalem i Mellersta Östern. När den dåvarande kungen i Jerusalem överlämnade detta tempel, som han hade byggt till Guds namns ära, bad han en bön till Gud och sade: ”Men kan då Gud verkligen bo på jorden? Himlarna och himlarnas himmel rymma dig ju icke; huru mycket mindre då detta hus, som jag har byggt!” — 1 Konungaboken 8:27.

GUD — KÄLLAN TILL ALL ENERGI

7. I vilken bemärkelse kan inte ens ”himlarnas himmel” rymma Gud?

⁷ De nyss återgivna orden uttalades av Salomo, kung Davids son, som var den visaste vetenskapsmannen under tidsåldrarna före den vanliga tideräkningens början. När han sade att inte ens himlarnas himmel kunde rymma den Gud, som han hade byggt ett tempel åt, talade han vetenskaplig sanning. Vår jord är en mycket, mycket ringa del av ett universum, vars gränser vetenskapsmännen inte kan nå eller göra synliga ens med vår tids kraftigaste teleskop. Och likväl kan detta ännu ouppmätta universum inte rymma den sanne Guden. Det kan inte dra några gränser för honom eller stänga honom inne. Det som redan finns i det nuvarande universum, både det som är synligt och det som är osynligt, kan den sanne Guden överskrida. Han kan bege sig bortom det och skapa ännu fler ting för att utvidga universum, långt bortom dess nuvarande gränser, ut i den ändlösa rymden. Vad innebär detta?

8. Hur varaktig är Skaparens gudom, och varför är ingenting omöjligt för honom?

⁸ Det innebär att Gud inte är begränsad av vare sig tid eller rymd. Hans liv i förgången tid är utan gräns. Hans liv i framtiden är obegränsat. Till honom, som inte spärras av gränser, sade Mose, den främste laggivaren i den förkristna tiden: ”Från evighet till evighet är du, o Gud.” (Psalm 90:2) Denne Gud lever till ändlös tid, och han fortsätter att producera och skapa bortom det nuvarande universums gränser, i det han utvidgar det. Detta betyder att han är all energis bottenlösa reservoar. Allting i universum är knippen av energipartiklar som härrör från honom. Dessa har sammanförts till större och mindre massor. En av 1900-talets stora vetenskapsmän, Albert Einstein, utarbetade följande formel: energi är lika med massan gånger kvadraten på ljushastigheten (eller: E = mc²). Det är då inte underligt att ingenting är omöjligt för denna källa till all energi.

9, 10. Hur sker det att Gud för fram stjärnehären ”efter antal” och att ingen enda av dessa stjärnor ”saknas”?

⁹ Lägg exempelvis märke till det nästan otroliga påstående han gör om sig själv, då han uppmanar oss att lyfta våra ögon mot skyn på natten och beundra stjärnorna. Han säger: ”Lyft era ögon högt upp och se. Vem har skapat dessa ting? Det är han som för fram härskaran av dem, ja, efter antal, dem alla kallar han rentav vid namn. Tack vare överflödet på dynamisk energi, också därför att han är väldig i kraft, saknas inte en enda av dem.” — Jesaja 40:26, NW.

¹⁰ Nutida astronomer kan med sina mest penetrerande teleskop på sin höjd beräkna antalet stjärnor, som de lyckas få inom sitt synfält. Men så är det inte med himmelens och jordens skapare. ”Han bestämmer stjärnornas mängd, han nämner dem alla vid namn.” (Psalm 147:4) Han liknar alla himmelens stjärnor vid en ofantligt stor härskara. Han vet hur många det finns i denna hans härskara. Han känner varje medlem i denna härskara vid namn. Ur minnet kan han göra namnupprop av dem. När han förrättar upprop, underlåter ingen enda medlem i denna stjärnehär att svara. Varje medlem svarar vid namnuppropet och redovisar sin verksamhet. Skaparen finner att varje medlem fullgör det uppsåt som den skapades för. Ingen enda saknas.

11. Varför tar Skaparens kraft inte slut, och varför skall han inte låta universum bli utslitet eller utplånat?

¹¹ ”Överflödet på dynamisk energi” som Gud har är omätligt. Det är outtömligt. När vi börjar tänka på den energi, som hålls bunden i vårt solsystems sol, som är en ugn av kärnexplosioner, lika vätebombsexplosioner, blir vi högst förvånade. Och när vi sedan tänker på de otaliga milliarderna stjärnor, av vilka många är större än vår sol, ger det oss ett visst begrepp om det utflöde av dynamisk energi från Gud som den nuvarande stjärnhimlen vittnar om. Och ändå har Guds kraft inte tagit slut, han är inte utmattad. I full överensstämmelse med fakta heter det därför: ”Han ger kraft åt den trötte; och för den som är utan dynamisk energi låter han all makt överflöda.” (Jesaja 40:29, NW) Han kommer aldrig att tillåta att vårt expanderande universum blir utslitet eller utplånat. Det skall bestå för alltid och fullgöra det uppsåt, för vilket det blev skapat. En man i forna dagar som iakttog stjärnorna sade poetiskt: ”Himlarna förtälja Guds ära, och fästet förkunnar hans händers verk; den ena dagen talar därom till den andra, och den ena natten kungör det för den andra.” — Psalm 19:2, 31, 2.

12. Varför är människor oursäktliga för att de inte alls bryr sig om Gud och det ansvar de har inför honom?

¹² Till lycka för oss är Gud osynlig för människosläktet. Men trots detta ger han oss så många bevis på att han finns till att människovärlden är utan ursäkt för att den förnekar eller inte alls bryr sig om att han finns till och att människor är ansvariga inför honom. Så här skrev en av bibelskribenterna: ”Hans osynliga egenskaper ses nämligen tydligt alltifrån världens skapelse, eftersom de uppfattas genom de ting som är gjorda, ja, hans eviga makt och gudomlighet, så att de är oursäktliga, därför att de, fastän de kände Gud, varken gav honom ära som Gud eller tackade honom.” (Romarna 1:20, 21) Inför alla tillgängliga vittnesbörd kan de lika litet hävda att Gud inte finns till som att ”Gud är död”. Han lever fortfarande och har all den dynamiska energi och det fullständiga och fullkomliga minne han behöver för att verkställa sina tillkännagivna uppsåt, som nu har blivit förkunnade och allmänt bekantgjorda i sex tusen år. Hur glada kan vi inte vara över detta!

13. Vad är Gud källan till, förutom dynamisk energi? Varför är han det?

¹³ Vi gör inte gemensam sak med de nutida vetenskapsmännen, då de förnekar att Gud är källan till all energi som nu är i verksamhet. Vi vet att han också är källan till något annat som vetenskapsmän förnekar och inte vet något om. Vad är det? ”Ande.” Och varför skulle han inte vara källan till ande? ”Gud är en Ande”, eller: ”Gud är ande” (1917), som Jesus Kristus uttryckte sig för nitton hundra år sedan. — Johannes 4:24.

14. Vad är ”helig ande”, och vem ger den?

¹⁴ Från Gud utgår en osynlig verksam kraft, och med hjälp av den låter han sin vilja ske. Denna kraft är inte bara ett inflytande, sådant som en människa kan utöva på andra genom sin starka personlighet. Det är en kraft som är i rörelse, som sätter i gång något och håller det i gång, och den utgår från Gud, som är helig, dvs. helt och hållet ren och rättfärdig. Han sänder ut den för att fullborda vad heligt är. Därför kallas den med rätta ”helig ande”. Den omtalas på det sättet i Guds skrivna ord. Jesus Kristus själv erkände Gud som helig andes källa. Detta framgår av vad han sade till mänskliga fäder på hans tid: ”Om alltså ni, fastän ni är onda, förstår att ge goda gåvor åt era barn, hur mycket mer skall då inte Fadern i himmelen ge helig ande åt dem som ber honom!” — Lukas 11:13.

15. Vilken ande önskar vi, i likhet med kung David, skall vara verksam gentemot oss?

¹⁵ En kunglig förfader till Kristus erkände också Gud som helig andes källa. Att han gjorde det blev uppenbart då han inför Gud bekände att han hade handlat orätt, ivrigt bad om förlåtelse och sade: ”Förkasta mig inte från ditt ansikte; och din heliga ande, o, tag inte ifrån mig.” (Psalm 51:1311, NW) Om kung David skulle berövas helig ande, skulle det betyda att han blev avskuren från dess källa. Detta kunde inte få annat än mycket allvarliga, ödesdigra följder. Om vi i denna tid tror att Gud finns till och är helig andes källa, då kommer han, om vi ber honom om det, att göra det möjligt för oss att få helig ande. Önskar vi inte att den kraften måtte vara verksam gentemot oss? Om vi gör det, då kan Gud utföra mycket gott genom oss och bevara oss heliga i en mycket ohelig värld.

EN KRAFT, INTE EN PERSON

16. Hur framgår det att det hebreiska ordet för ”ande” är mycket beskrivande?

¹⁶ I Guds skrivna ord, den Heliga skrift, är det ord som valts till att benämna denna osynliga verksamma kraft från Gud synnerligen lämpligt, därför att det är mycket beskrivande. I den bok som inleder den Heliga skrift, bibeln, kallas den ruʹach. I den första grekiska översättningen av bibelns första bok kallas den pneuʹma. Det hebreiska ordet ruʹach för tanken till verksamhet och rörelse, och därför har svenska översättare återgett det med ”andedräkt, blåst, fläkt, storm, vind, verksam kraft”, såväl som med ”ande”. Det sammanhang, i vilket man finner det hebreiska ordet, kan således hjälpa till att avgöra om det skall översättas med ”ande” eller återges på annat sätt.

17. Hur återger An American Translation orden ”Guds Ande” i 1 Moseboken 1:2, och vad antyder därmed denna översättning om ruʹach?

¹⁷ I den andra versen i den Heliga skrift träffar vi till exempel på ordet ruʹach för första gången. Hur bör det återges på ett annat språk? Den allmänt använda svenska översättningen av år 1917 återger 1 Moseboken 1:1, 2 på detta sätt: ”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Och jorden var öde och tom, och mörker var över djupet, och Guds Ande svävade över vattnet.” Men i An American Translation, utgiven av University of Chicago (copyright år 1939), heter det: ”När Gud började skapa himlarna och jorden, var jorden en ödslig vidd, med mörker som övertäckte avgrunden och en våldsam vind som rasade över vattnens yta.” I stället för ordet ”Ande” används här ordet ”vind”, och uttrycket ”Guds Ande” återges med ”en våldsam vind”. Således antyder An American Translation att ordet ruʹach har avseende på något som är osynligt och i rörelse eller i verksamhet.

18. Hur framgår det av lydelsen i New World Translation of the Holy Scriptures att ingen person, kallad ”Ande”, svävade över vattnet?

¹⁸ Med detta för ögonen, att ruʹach har avseende på en osynlig kraft i verksamhet, har man i New World Translation of the Holy Scriptures (1971 års upplaga) gett 1 Moseboken 1:1, 2 denna lydelse: ”I begynnelsen skapade Gud himlarna och jorden. Nu visade jorden sig vara formlös och öde, och det rådde mörker på vattendjupets yta; och Guds verksamma kraft rörde sig fram och åter över vattnens yta.” Av denna översättning, såväl som av An American Translation, framgår det alltså klart och tydligt att ingen person kallad ”Ande” osynligt svävade över vattnet som täckte hela jordklotet. Nej, det var Guds opersonliga verksamma kraft som rörde sig fram och åter över vattnens oupplysta yta.

19. Vad kan vi svara på frågan om Guds ande eller verksamma kraft rörde sig förgäves över vattnet?

¹⁹ Vi vet inte hur Guds osynliga verksamma kraft manifesterade sig; det beskrivs inte i detalj i den ursprungliga skildringen. Men ett är säkert, och det är att Guds verksamma kraft inte rörde sig fram och åter förgäves, utan någon bestämd verkan. Kanske tjänade den till att avlägsna något moln av kosmiskt stoft, som jorden kan ha befunnit sig i och som hindrade ljuset från vår sol att nå vattendjupets yta runt omkring jordklotet.a

20. Hur fortskred Guds uppsåt med avseende på att våra jordiska föräldrar skulle se tack vare dagens ljus?

²⁰ I alla händelser var det sedan Guds verksamma kraft på detta sätt hade rört sig fram och åter över vattendjupets yta under en inte angiven tidrymd som Guds befallning följde: ”Och Gud sade: ’Varde ljus’; och det vart ljus. Och Gud såg, att ljuset var gott; och Gud skilde ljuset från mörkret. Och Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Och det vart afton, och det vart morgon, den första dagen.” (1 Moseboken 1:3—5) I överensstämmelse med Guds helighet var således hans verksamma kraft eller ande i rörelse och fungerade på ett gott sätt, för ett gott syfte. Den bevisade sig vara ”helig ande”. Med hjälp av den började Gud fullgöra sitt uppsåt med avseende på att våra första föräldrar här på jorden skulle se tack vare dagens ljus.

21. Varför påverkas vi till att känna det som nerskrivaren av Psalm 143:10 gjorde, när vi tänker på hur Gud har låtit sin heliga ande verka?

²¹ Alltifrån det första omnämnandet av Guds verksamma kraft har han gjort bruk av den till människans nytta. Genom att vi känner tacksamhet för detta blir vi dragna närmare den heliga andens himmelska källa. Den bibliska redogörelsen för hur denna ande har verkat i många tusen år uppenbarar att Gud alltid har använt den på ett heligt sätt. Den har tjänat Guds rättfärdiga uppsåt. Aldrig skall vi önska stå emot denna Guds, den Allsmäktiges, osynliga verksamma kraft. Vi bör känna det som bibelskribenten gjorde, då han sade till Gud: ”Lär mig att göra din vilja, ty du är min Gud. Din ande är god; må den leda mig i rättrådighetens land.” — Psalm 143:10, NW.

[Fotnot]

[Helsidesbild på sidan 4]