Blir du vred på grund av småsaker?

EN TIDSKRIFTSREDAKTÖR, som skyndade fram längs en livligt trafikerad gata i Frankrike med en väska i handen, passerade nära förbi en blank sportbil. Till hans förvåning hoppade plötsligt en man ut ur bilen och beskyllde honom för att ha skrapat emot den med väskan. Sjudande av vrede gav mannen redaktören ett så kraftigt slag att han aldrig återfick medvetandet. Är en repa på en bil värd en människas liv? Svaret ligger i öppen dag. Men om du handlar i ett tillstånd av obehärskad vrede, kan detta bli det pris du låter någon betala för något som är lika obetydligt som en repa.

Vi lever i en värld där allting sker i en rasande fart, en värld full av spänning och påfrestningar, som gör människor lättretliga. Småsaker kan vara så förtretliga att de vållar vredesutbrott hos spända personer, varvid de säger sådant som de senare får ångra eller gör sådant som de senare får samvetskval för. Ett tanklöst yttrande, en oavsiktlig knuff eller en irriterande oartighet är småsaker, men en individ kan bli våldsamt vred på grund av sådana småsaker, om han underlåter att utöva självbehärskning.

Det är många små förtretligheter som man måste räkna med i en stad, t. ex. att bli knuffad i trängseln på trottoarer och i varuhus, att få vänta på någon som står och pratar länge i en telefonkiosk, när man önskar använda telefonen, att en bilförare smiter före en i trafiken, att någon stöter till ens bil bakifrån eller tutar otåligt osv. Om man låter sig irriteras av sådant, kan ens humör snabbt nå bristningsgränsen, så att man söker skada den andre genom ord eller handlingar. Det är bättre att lära sig hur man lever tillsammans med andra människor i ett samhälle än att låta sådant som de gör komma ens vrede att börja sjuda. I ett vredgat sinnestillstånd kan man förlora självbehärskningen och göra något som man får ångra under resten av livet.

Vare sig man befinner sig på gatorna i staden, är hemma eller bland vänner och affärsbekanta, ådagalägger man vishet om man lär sig att ignorera småsaker, som kan vålla förtret om man låter dem göra det. Varför stöta bort vänner, förbittra förhållandet till medarbetare eller affärsmän och fördärva sitt äktenskap genom att bli vred på grund av något oviktigt som den ene eller andre gör? Om din hustru åstadkommer en buckla på stänkskärmen på familjens bil, låter brödet bli bränt, när hon rostar det, klämmer ut tandkräm genom att trycka mitt på tuben i stället för i nedre änden eller gör något annat som irriterar dig, skulle det vara förståndigt av dig att utöva självbehärskning och inte häva ur dig det som först faller dig in. En elak kommentar kan lätt ge upphov åt ett häftigt meningsutbyte, som kan verka avkylande på ditt äktenskapsförhållande. En hustru gör också väl i att utöva självbehärskning och inte låta vrede stiga upp på grund av betydelselösa saker som hennes man gör och som retar henne. Det har funnits människor som har lagt in om skilsmässa på grund av vredgade meningsutbyten med anledning av sådana småsaker som att det rostade brödet varit bränt och att man inte kunnat enas om valet av televisionsprogram. Är sådana saker viktigare än själva äktenskapet?

Ett barn kan tillfogas skada, när en far eller mor underlåter att behärska sin vrede på grund av betydelselösa saker som barnet gör och som är irriterande. En styvfar i New York, som hade nattarbete, hölls vaken av en bångstyrig gosse på två och ett halvt år. I blint raseri gav han utlopp åt sin vrede mot gossen och slog honom till döds. I en annan amerikansk stad måste man föra en tjugotvå månader gammal gosse till lasarettet vid fyra särskilda tillfällen, därför att han hade blivit slagen av sin hetlevrade mor. Man skulle kunna göra upp en lång lista över fall av upprörande barnmisshandel, som föräldrar gjort sig skyldiga till. Sådant är så vanligt i denna tid av stark spänning att läkarna har blivit allvarligt bekymrade.

Små förtretligheter är inte så viktiga att en person bör skada sina barn, fördärva sitt äktenskap, stöta bort sina vänner eller rentav sätta andra människors liv i fara. De är inte värda att vi ägnar dem någon ytterligare tanke. Genom att man tänker på dem blir de förstorade och kommer vreden att tilltaga, till dess den får utlopp i någon handling som kan vålla skada. Det finns mycket viktigare saker i livet att tänka på.

Det ligger vishet i ordspråket som lyder: ”Den som är sen till vrede är bättre än en mäktig man, och den som behärskar sin ande är bättre än den som intager en stad.” (Ords. 16:32, NW) Detta uttalande i Guds ord framlägger ett mycket viktigt faktum i livet. För att kunna leva harmoniskt med andra människor i ett samhälle måste man ha överseende med deras tanklösa handlingar och vanor. Ingen är fullkomlig. Det är ofrånkomligt att folk gör sådant som kan vara irriterande för en, särskilt när man befinner sig i en obehaglig sinnesstämning. Man vinner ingenting på att bli vred, utan förlorar bara på det. Om man å andra sidan utövar självbehärskning och är sen till vrede, vinner man mycket. Man har då lärt sig en viktig faktor, när det gäller att bevara ett gott förhållande till andra, att behålla sina vänner, vinna sin arbetsgivares aktning och göra sig förtjänt av sin hustrus och sina barns kärlek. När ens självbehärskning förenas med andra goda dygder, kan man bli en tillgång för ett affärsföretag och ett samhälle.

Det förväntas av kristna att de skall vara sena till vrede, när det gäller småsaker såväl som stora ting. När de följer det mönster, som angavs av Jesus Kristus, åstadkommer de personlighetsändringar hos sig, som gör dem påfallande annorlunda än människor i världen. Bibeln riktar sig till dem och säger: ”All bitterhet och häftighet och vrede, allt skriande och smädande, ja, allt vad ondska heter vare fjärran ifrån eder. Varen i stället goda och barmhärtiga mot varandra och förlåten varandra, såsom Gud i Kristus har förlåtit eder.” (Ef. 4:31, 32) Häftighet, vrede, skriande och smädande har ingen plats i en kristens temperament. Men sådant förekommer ofta hos människor som inte lever enligt kristna principer. Det är därför som sådana människor har så svårt att dra jämnt med andra och ofta gör sig skyldiga till våldsgärningar.

I stället för att flamma upp av häftig vrede på grund av betydelselösa saker, som andra människor gör, bör vi följa bibelns goda anvisningar: ”Varen ... goda och barmhärtiga mot varandra och förlåten varandra.” Är det inte bättre att du förlåter en person, som råkar skrapa mot en stänkskärm på din bil eller smiter före dig i trafiken, än att du slår honom medvetslös och kanske tar hans liv? Är det inte bättre att du förlåter den som tanklöst knuffar till dig på trottoaren eller som står i vägen för dig än att du häver ur dig en ström av skymford, som skorrar i öronen? Du ådagalägger sannerligen vishet, om du inte låter dig irriteras av småsaker.