-
En blick på den antika världens ”sju underverk”Vakna! – 1976 | 22 september
-
-
efter ön (i dag en halvö) på vilken det stod, var så berömt att ordet faros kom att användas om fyrtorn i allmänhet.
Uppgifterna varierar, men Farostornet vid Alexandria lär ha varit omkring 135 meter högt. Dess skapare var den grekiske arkitekten Sostratos, och det byggdes omkring år 270 f.v.t. under Ptolemaios II Filadelfos’ regering. Detta fyrtorn var byggt i tre sektioner på en stengrund. Det undre partiet var fyrkantigt, mellansektionen åttkantig och den övre delen rund. Det översta partiet var takförsett, men öppet, med bronspelare runt om.
Genom en mittgång fördes ved med hjälp av ett vindspel upp till det öppna övre planet för att underhålla elden som gav ljuset. Det berättas att en spegel reflekterade elden om natten, såväl som solljuset om dagen, så att ljuset kunde ses åtminstone 150 kilometer ut till havs.
Vad hände med Faros vid Alexandria? En jordbävning raserade delvis fyren den 7 augusti 1303, och dess förstöring lär ha fullbordats under samma århundrade. Det ryktbara fyrtornet stod emellertid i mer än ett tusen år.
Var det värt alla ansträngningarna?
När du ser tillbaka på det förflutna, kanske du med rätta kommer till den slutsatsen att några av den antika världens ”underverk” tjänade ett nyttigt ändamål. Babylons hängande trädgårdar var säkerligen en fröjd för ögat, och stadens väldiga murar gav ett mått av skydd. Och Faros vid Alexandria vägledde sjöfararna.
Men hur förhåller det sig med det stora Artemistemplet, Zeusstatyn i Olympia och Kolossen på Rhodos? Som konstverk och arkitektoniska mästerverk var de i sanning storslagna. Men hur förslösad var inte den kraft som uppbjöds för att forma eller bygga dem! Detta insåg säkert den sanne Gudens, Jehovas, tjänare som levde när dessa ”underverk” ännu stod kvar, eftersom de alla vägleddes av hans ord. Omkring år 460 f.v.t., innan Feidias lade ner mycket arbete på sin mammutstaty av Zeus, fullbordades bibelboken Psaltaren. Psalmisten, som drevs av den levande Gudens, Jehovas, ande, hade förklarat: ”Hedningarnas avgudar äro silver och guld, verk av människohänder. De hava mun och tala icke, de hava ögon och se icke, de hava öron och lyssna icke till, och ingen ande är i deras mun.” — Ps. 135:15—17.
Tänk också på Egyptens pyramider och det berömda mausoleet. Önskan att bli ihågkomna och ärade har drivit somliga att bygga imponerande monument. Visst har de också haft andra skäl, men hur nyktra är inte den vise kung Salomos av Gud inspirerade ord. Han sade: ”Man kommer icke ihåg dem som levde före oss. Och dem som skola uppstå efter oss skall man icke heller komma ihåg bland dem som leva ännu senare.” (Pred. 1:11) Historiens blad är fyllda med många namn, men dessa betyder inte mycket i människors liv i våra dagar. Endast i Jehovas händer vilar utsikterna att bli ihågkommen och återförd till livet genom en uppståndelse. — Job 14:13—15; Apg. 24:15.
-
-
”Såsom ... en törntagg”Vakna! – 1976 | 22 september
-
-
”Såsom ... en törntagg”
”Såsom när en törntagg kommer i en drucken mans hand”, säger Ordspråksboken 26:9, ”så är det med ordspråk i dårars mun.” En som är berusad kan skada sig själv eller andra såsom med en törntagg. På liknande sätt kan den som saknar förstånd göra skada genom att missbruka ett ordspråk, tillämpa det på ett sätt som inte passar.
-