Gläd dig med Jesus Kristus i Jehovas verk

”Min Fader har fortsatt att arbeta ända tills nu, och jag fortsätter att arbeta.” — Joh. 5:17.

1. Vad kan bidra till att man blir en glad arbetare, och vad blir resultatet?

GLÄDER du dig i ditt arbete? Har du alltid gjort det, eller har du ibland av en eller annan orsak känt dig trött och besviken, berövad varje gnutta energi och initiativförmåga? Kanske har du känt det som om du aldrig mer skulle kunna göra ett skapande grand. Men så har något inträffat, helt oväntat. Du fick ett arbete som var annorlunda, mera produktivt, som gav fin frukt eller skörd. Och så — i stället för att tycka dig stå i ogunst och vara föremål för omild kritik från den som satt dig i arbete har du fått ett uppmuntrande leende och berömmande ord. Vilken skillnad gjorde det inte! Du kände dig stimulerad och uppmuntrad att entusiastiskt och nitiskt driva på med arbetet. Ingenting kunde hålla dig tillbaka. Ja, du blev en glad arbetare!

2. Hur beskriver Jesaja 12:1—6 en oväntad händelse under vår tid, och hur har den utvecklats på ett utmärkt sätt?

² Det är värt att lägga märke till att bibeln talar på precis samma sätt om Jehovas folks erfarenheter i denna tid. Den berättar om något som inträffade helt oväntat år 1919. Vi läser om detta i Jesaja, kapitel 12: ”På den tiden skall du säga: ’Jag tackar dig, HERRE [Jehova], ty väl var du vred på mig, men din vrede har upphört, och du tröstar mig. Se, Gud är min frälsning, jag är trygg och fruktar icke; ty HERREN, HERREN är min starkhet och min lovsång, och han blev mig till frälsning.’” Därpå beskrivs vårt storslagna arbete. ”Och I skolen ösa vatten med fröjd ur frälsningens källor och skolen säga på den tiden: ’Tacken HERREN, åkallen hans namn, gören hans gärningar kunniga bland folken; förtäljen, att hans namn är högt. Lovsjungen HERREN, ty han har gjort härliga ting; detta vare kunnigt över hela jorden. Ropen av fröjd och jublen, I Sions invånare, ty Israels Helige är stor bland eder.’” — Jes. 12:1—6.

SÅ RIKLIGT — SKÖRDA RIKLIGT

3. a) Hur talar Psalm 126 på liknande sätt om en omsvängning som orsakar stor glädje? b) Vilken slående kontrast beskrivs i Psalm 126:5, 6?

³ Låt oss här också begrunda Psalm 126, som kallas ”En vallfartssång” och hör till de psalmer som israeliterna troligen sjöng på väg upp till Jerusalem, när de med glädje och jubel drog upp till de tre årliga högtider som hölls där. Liksom Jesaja, kapitel 12, handlar Psalm 126 om dem som har kommit till Sion, Guds organisation. Så här heter det: ”När HERREN [Jehova] åter upprättade Sion, då voro vi såsom drömmande.” Det föreföll för bra för att vara sant! Och skildringen fortsätter: ”Då blev vår mun uppfylld med löje och vår tunga med jubel.” Lägg nu märke till den uppmuntrande förändringen i fråga om sysselsättning som omtalas i de två sista verserna: ”De som så med tårar skola skörda med jubel. De gå åstad gråtande och bära sitt utsäde; de komma åter med jubel och bära sina kärvar.” (Ps. 126:1, 2, 5, 6) Fastän dessa först arbetade under svåra förhållanden och inte tycktes ha utsikt till vinning av sin möda, blir deras flit och arbetsamhet i att tålmodigt fortsätta att så till sist belönad med en skörd som är rikare än vad de i sina innerligaste förhoppningar hade kunnat tänka sig.

4. Hade Jesus något beaktansvärt att säga om skördetiden, och vilken fråga leder detta till?

⁴ Ja, nu är skördetiden inne. Vi befinner oss nu i avslutningen på tingens ordning, och det är såsom Jesus sade i en av sina liknelser: ”Skörden är en avslutning på en tingens ordning.” (Matt. 13:39) Jesus hade mycket av intresse att säga om skörden och arbetet i förbindelse med den, och särskilt om sig själv såsom arbetare. Låt oss slå upp vår temavers, Johannes 5:17. Judarna gav sig på Jesus därför att han gjorde gott på sabbaten, och han svarade dem: ”Min Fader har fortsatt att arbeta ända tills nu, och jag fortsätter att arbeta.” Vet vi hur länge Jehova har hållit på att arbeta?

5. Vad slags arbetare är Jehova, och hur visas detta i bibeln? (Ps. 33:4, 5)

⁵ Förvånande nog finns det ett skriftställe som hjälper oss att besvara den frågan och som tydligtvis hänsyftar på Jesus i hans föremänskliga tillvaro såsom ”Ordet” (som omtalas i Johannes 1:1). Han talar såsom en personifikation av ”visheten”, när han enligt Ordspråksboken 8:22, 23 säger: ”HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat”, ”före jorden” (Åkeson). O ja, Jehova är en skapande, produktiv, arbetare, och häri ligger hemligheten med att kunna vara en lycklig arbetare. Jehova är en lycklig arbetare därför att han åstadkommer goda ting som återspeglar hans utmärkta egenskaper. Om honom heter det: ”Vår klippa — ostraffliga äro hans gärningar, ty alla hans vägar äro rätta . . . rättfärdig och rättvis är han.” Jehova är ”Gud den Högste, himmelens och jordens skapare”. — 5 Mos. 32:4; 1 Mos. 14:19, 22.

6. Vilken häpnadsväckande insikt ger oss bibeln beträffande Jesus som en arbetare?

⁶ I Ordspråksboken, kapitel 8, får vi också veta något om tidpunkten då Jesus började verka som en arbetare. Med början från vers 29 läser vi: ”Då han [Jehova] fastställde jordens grundvalar, då kom jag att vara vid hans sida som en mästerlig arbetare, och jag ... gladde mig över det alstringsrika landet på hans jord.” Han som blev Kristus Jesus var alltså en arbetare från tiden för sin skapelse, och han gladde sig tillsammans med sin Fader, ja ”gladdes inför honom hela tiden”. — Ords. 8:29—31, NW.

7. Hur var samarbetet mellan dessa två arbetare uppenbart, och vilka goda resultat ledde det till?

⁷ Det nära samarbetet mellan dessa båda mästerliga arbetare var uppenbart ända fram till det jordiska skaparverkets höjdpunkt, då Gud sade: ”Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara oss lika.” Såväl mannen som kvinnan danades till att vara glada arbetare, när ”Gud välsignade dem” och ”Gud sade till dem: ’Varen fruktsamma och föröken eder och uppfyllen jorden och läggen den under eder; och råden ... över alla djur som röra sig på jorden.’ ... Och Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott.” Meningen var att det skulle vara produktivt, fruktbart. — 1 Mos. 1:26—31.

SKÖRDENS ANDE

8. a) Vilken inställning beträffande arbete visade Jesus i all sin tjänst? b) Hur blev hans kärlek till människorna tydligt visad i samband med detta?

⁸ Då Jesus kom hit till jorden och började sin förkunnargärning, visade han sig ha samma inställning. Han arbetade och visade andra hur man skall arbeta. Han uttalade sig om detta i samband med skörden, som vi läser i Johannes 4:34, 35: ”Min mat är att jag skall göra hans vilja som har sänt mig och fullborda hans verk. Säger ni inte att det ännu är fyra månader innan skörden kommer? Titta! Jag säger er: Lyft upp era ögon och se på fälten, att de är vita till skörd.” För att vi skall vara säkra på vad slags skörd Jesus hade i tankarna, så låt oss läsa om vad som hände vid ett annat tillfälle: ”Jesus begav sig ut för att gå runt till alla städerna och byarna, och han undervisade ... och predikade de goda nyheterna om riket och botade varje slags sjukdom”, och när han då såg folkskarorna, ”kände han medlidande med dem, därför att de var skinnade och skuffade hit och dit såsom får utan herde. Därpå sade han till sina lärjungar: ’Ja, skörden är stor, men arbetarna är få. Be därför ivrigt skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd.’” (Matt. 9:35—38) Det är uppenbart att den skörd som Jesus talade om i båda dessa skildringar inte var en sädesskörd. Det var en skörd av människor, och Jesus var mycket angelägen att få se dessa bli inbärgade.

9. Vad är skördens ande, och vilken önskan framkallar den?

⁹ Det finns en klar motsvarighet mellan den tiden och vår tid, och Jesus vill att vi, som är hans efterföljare, skall tränga in i skördens ande. Och det är en glädjens ande, en ande som vittnar om livlig uppskattning av hur värdefullt arbetet är, och denna uppskattning väcker en önskan hos en att se skörden fullbordad. Vi finner detta beskrivet i Jesaja 9:3: ”Du skall göra folket talrikt, du skall göra dess glädje stor; inför dig skola de glädja sig, såsom man glädes under skördetiden, såsom man fröjdar sig, när man utskiftar byte.”

10. a) Hur sörjer Jehova för fler arbetare till skörden? b) Vad bör vi lära av Ordspråksboken 10:4, 5?

¹⁰ I samma ande ber vi ivrigt skördens Herre att sända ut fler arbetare. Jehova sörjer inte för dessa ytterligare arbetare på ett mirakulöst sätt. Nej, det är helt och hållet en del av skördearbetet; förutom att det hjälper människor in i sanningen, förhåller det sig som Jesus sade: ”Gå därför och gör lärjungar ... och lär dem att hålla [att utföra] allt som jag har befallt er.” (Matt. 28:19, 20) Det är den anden vi måste lägga i dagen. Vi vill ha fler arbetare på fältet. Detta innebär att vi måste vara flitiga och klarvakna för egen del. I Ordspråksboken 10:4, 5 framställs denna kontrast: ”Fattig bliver den som arbetar med lat hand, men de idogas hand skaffar rikedom. En förståndig son samlar in om sommaren, men en vanartig son sover i skördetiden.” — Fruktansvärt! Vilken kontrast! De lata skördar motsatsen till glädje!

MINDRE VIKTIGA TING MÅSTE SKJUTAS ÅT SIDAN

11. Hur bör skörden betraktas? Varför det?

¹¹ Det är något annat också med skördetiden: Det är en alldeles speciell tid för jordbrukarna. De kan inte nöja sig — och nöjer sig inte heller — med den vanliga, normala arbetstakten, med tanken att vad man inte hinner den ena dagen kan man göra den nästa. Nej, skörden måste bärgas när säden är redo för detta. Alla som arbetar på gården vet det också — ingen tid får gå förlorad. Andra, mindre viktiga ting läggs åt sidan. Man är inställd på att arbeta ute på fälten från soluppgång till solnedgång.

12. På vilket sätt betonade Jesus skördetidens vikt och betydelse, och hur kan vi tillämpa detta i vår tid?

¹² Jesus visade sig ha samma inställning. Skildringen säger oss följande om vad som hände omedelbart efter det att Jesus hade uppmanat lärjungarna att ivrigt be skördens Herre att sända ut arbetare till sin skörd: ”Så kallade han till sig sina tolv lärjungar. ... Dessa tolv sände Jesus ut, i det han gav dem dessa föreskrifter: ’Gå ... ständigt till de förlorade fåren av Israels hus.’” Detta gjorde de med budskapet om himmelriket. Jesus betonade också hur brådskande, hur angeläget det var, då han sade: ”Skaffa er inte guld eller silver eller koppar till era gördelbörsar eller en matpåse för färden eller två underklädnader eller sandaler eller en stav; för arbetaren gör sig förtjänt av sin mat.” (Matt. 10:1—10) Jesus ville inte att de skulle bli indragna i en massa andra ting. Han vill inte att hans efterföljare i dag skall lockas in på villovägar till följd av materialismen eller andra ting som kan dra dem bort. Det är skördetid!

13. Vilken beaktansvärd skörd åstadkoms under första århundradet?

¹³ Vi skulle kunna fråga: Var det någon skörd i första århundradet? Ja, visst var det det! Tänk på vad som hände i Jerusalem på pingstdagen år 33 enligt den vanliga tideräkningen. Sedan de hört Petrus, som ”vittnade ... grundligt” och förmanade dem som hade samlats, var det ”omkring tre tusen själar” som blev döpta och fogades till den ursprungliga församlingen på omkring 120 personer. (Apg. 1:15; 2:37—42) Och församlingen själv var faktiskt bara en dag gammal!

14. Trots vilket motstånd förekom det slående bevis för Jehovas välsignelse över sina tjänare?

¹⁴ Det var inte lång tid därefter som de judiska prästerna sade till apostlarna: ”Ni har uppfyllt Jerusalem med er undervisning.” Fastän apostlarna fick ”bestämda order att inte fortsätta med att undervisa”, fortsatte de att tala, och bärgningen av skörden fortsatte. (Apg. 5:28, 29) Det måste ha funnits ett ganska stort antal vittnen i förhållande till invånarantalet i den staden på omkring två och en halv kvadratkilometer, men de saktade inte farten. De hade en positiv inställning och fortsatte att söka efter fler människor. Så här läser vi i Apostlagärningarna 6:7: ”Följaktligen fortsatte Guds ord att växa till, och antalet lärjungar fortsatte att öka mycket i Jerusalem; och [till och med] en stor skara präster började vara lydiga mot tron.” Ja, det var verkligen en riklig skörd!

DET FINNS MYCKET MER ATT GÖRA!

15, 16. a) Kan vi i denna tid säga att Jehovas verk är nästan fullbordat? b) Anför exempel från Årsboken för 1978 som visar att våra ansträngningar blir rikt välsignade och att det finns goda möjligheter.

¹⁵ Hur betraktar vi världsskådeplatsen i dag? Har distriktet blivit så väl genomgånget och sker det så ofta att vi kan säga att arbetet är fullgjort? Nej, det finns mer, mycket mer att göra! Tänk till exempel på Jehovas vittnen i Zambia. Av Jehovas vittnens årsbok för år 1978 framgår det att antalet invånare för varje förkunnare där i landet nu är 103. Vittnena i Zambia fortsätter att predika, fortsätter att tala med folk, och de träffar på flera som ger gensvar och kommer med. Ja, förra året blev 2.399 döpta.

¹⁶ När vi ser oss om i världen, inser vi att en rik skörd håller på att samlas in. De katolska länderna i Europa fortsätter att se en stor ökning. På bara två år sedan 1975 har antalet förkunnare av Riket i Spanien växt med 25 procent, i Portugal med 26 procent och i Italien med 29 procent, så att det nu är mer än 125.000 Jehovas vittnen som är verksamma i dessa tidigare starka fästen för det stora Babylon. Under dessa två år har sanningen banat sig väg till många fler öar i havet; Jehovas tjänare på Tahiti rapporterar en 42-procentig ökning i detta område, och 40 av 60 bebodda öar får nu ett grundligt vittnesbörd. Jehovas verk fortsätter att bana sig väg till nya områden i Österlandet, där Hongkong rapporterar 52 procents ökning och Japan mer än 8.000 nya vittnen för Riket från 1975 till 1977. Och överallt i Amerika och Europa där predikandet av Riket från hus till hus bedrivs med kraft har församlingarna del i en liknande, glädjefylld skörd.

17. Vilken varning och uppmuntran ger oss bibeln med avseende på detta? (Luk. 21:34—36)

¹⁷ Bör vi inte vara glada över att Jehova har hållit tillbaka den ”stora vedermödan” till denna stund, så att dessa värdefulla ”får” har kunnat bli församlade? Men ta inte miste! Räkenskapens dag för nationerna hastar allt närmare! ”Ty ännu måste synen vänta på sin tid, men den längtar efter fullbordan och skall icke slå fel. Om den dröjer, så förbida den, ty den kommer förvisso, den skall ej utebliva.” — Hab. 2:3.

18. Vilken princip kommer till uttryck i 1 Korintierna 3:7, och hur kan vi tillämpa den på oss själva i vår tid?

¹⁸ På alla sätt har Jehova antytt för oss att arbetet ännu inte är fullgjort. Vi måste fortsätta med det, inte till dess vi anser det vara fullgjort, utan till dess att Jehova enligt sitt goda behag fullbordar det. Jehova fortsätter sannerligen att påvisa för oss att arbetet ännu inte nått slutfasen. Det framgår av att han fortsätter att ge skörd. Vi bör aldrig förlora ur sikte den princip som Paulus så klart gav uttryck åt i 1 Korintierna 3:7: ”Varken den som planterar eller den som vattnar är någonting, men Gud däremot, som får det att växa.” All ära för denna rika kvalitetsskörd går således till honom genom Kristus Jesus.

19. Vilken storslagen uppmuntran och sporre finner vi i 1 Korintierna 3:5—9?

¹⁹ Såsom Paulus hade framhållit i 1 Korintierna 3:5, är det ett privilegium att få göra andra till ”troende, såsom Herren förunnade var och en [hans arbete]”. Och han förunnar oss fortfarande att samla in andra till hans sädesmagasin. År 1977 var det mer än 124.000 nya som tog steget ut och lät döpa sig i vatten, varigenom de gav till känna att de med hela sin själ överlämnat sig åt Gud till att göra hans vilja. Varför skulle vi inte alltjämt förvänta att det skall fortsätta att växa? Skörden är ännu inte över. Nu är det tid att fortsätta med att vara skördesinnad, tills alla blivit insamlade. Skördeglädjens tid fortsätter!

[Bild på sidan 12]

Jesu efterföljare träder in i den ande som kännetecknar ett folk som får skörda