Hur man finner behag i Jehovas vägar
1. Till vilken nytta är Jehovas andliga ljus med avseende på den nuvarande världens onda sedvänjor?
LJUS gör en människa glad. Vi finner behag i att se det dagas efter en mörk natt. De som följer Jehovas vägar åtnjuter ljus i andligt avseende, och de återspeglar det till andra. (Ef. 5:8; 1 Tess. 5:5) Detta slag av ljus, som avslöjar mörkrets ofruktbara gärningar, gör att dessa onda ting, som är dolda som stötestenar i denna världens mörker, framträder lika tydligt som om de var självlysande, så att den som söker göra det som är rätt kan undvika dem. — Ef. 5:13.
2. a) Vilken verkan har ljus på de onda? b) Förklara innebörden i Job 38:14.
2 Ljuset avslöjar de onda människorna på jorden, så att de skakas bort från jordens yta. (Job 38:12, 13) Å andra sidan uppenbarar det behagfulla ting för dem som inte räknar med mörkret för att kunna göra hemliga gärningar! Jehova säger om jorden allteftersom gryningen går framåt över dess yta från öster till väster: ”Då ändrar den form såsom leran under signetet, och tingen stå fram såsom klädda i skrud.” (Job 38:14) Alldeles som ett signet eller en sigillcylinder i forna tider rullades över leran och lämnade ett tydligt avtryck, uppenbarar morgonens ljus de ting som finns på jorden, och de tar plötsligt form i alla sina brokiga färger och nyanser, alldeles som en vacker klädnad. På samma sätt uppenbarar Jehovas andliga ljus utgången av hans uppsåt i all deras skönhet. Till att börja med ses de ting som han utlovar bara i dunkla konturer. Sedan kan vi, allteftersom tiden skrider framåt, se dem ta gestalt.
3. Hurudan var situationen i församlingarna för några är sedan i fråga om uppfyllelsen av profetior som utlovar en framträdande ökning i antalet sanna tillbedjare?
3 De som har tjänat som förkunnare av Riket i många år kommer ihåg att det för relativt få år sedan var så att uppfyllelsen av bibelns löften om en ökning i antalet sanna tillbedjare erfors bara i begränsad utsträckning. Man kände undran över hur sådana profetior som Jesaja 2:2—4; 56:6, 7; Haggai 2:8 och Sakarja 8:23 skulle bli helt och fullt uppfyllda. I de flesta församlingarna krävdes det många timmars arbete för att finna en intresserad person och ytterligare många timmars studium, ibland under flera års tid, innan denne person långsamt började ta ståndpunkt för sanningen.
4, 5. Vilken utveckling när det gäller uppfyllelsen av dessa profetior har ägt rum från och med år 1935?
4 Därpå, omkring år 1935, öppnades möjligheten på vid gavel för en ”stor skara” av människor, som hade sitt sinne fäst vid paradiset, så att de skulle kunna förena sig med Kristi smorda andliga ”bröder” i att som överlämnade, döpta lärjungar till Kristus kungöra de goda nyheterna. En granskning av bibeln visade att de var den ”stora skara” som är omtalad i Uppenbarelseboken, de människor som har hoppet att få överleva tillintetgörelsen av den nuvarande tingens ordning och få leva för evigt på jorden. (Upp. 7:9—17) Men tre år senare, år 1938, var det enligt uppgift i genomsnitt bara 47.143 personer som predikade de goda nyheterna över hela världen. I Jehovas vittnens årsbok för 1944 gavs det likväl uttryck åt stark tro, vilket framgår av följande uttalande:
”Bibeln visar att en stor skara fortfarande skall komma ut ur folken av alla nationer, stammar och tungomål, alldeles som profeten Jesaja 60:8 framhöll, i kapitel 60, vers 8: ’Vilka äro dessa som komma farande lika moln, lika duvor, som flyga till sitt duvslag?’ Denna profetia anger att det skall förekomma ett stort insamlande av aktiva vittnen för Riket. De skall under en kort tid före Harmageddon, men tillräckligt länge för att bevisa sin ostrafflighet, komma in i Herrens organisation och verka där för Rikets intressen; och ett vittnesbörd skall avges vitt och brett, genom Herrens nåd, ja, ett sådant som aldrig förut blivit avgett.”
5 I dag kan vi se detta uppfyllt i mycket högre grad. I de 208 länder där de goda nyheterna predikas blir ett häpnadsväckande stort antal människor döpta som verkliga lärjungar till Guds Son. Mer än två millioner människor har blivit döpta sedan år 1948. För varje år framstår uppfyllelsen av Guds löften med allt tydligare verklighetsprägel och starkare färg, alldeles som morgonens ljus steg för steg visar detaljerna och färgerna i de ting som det belyser.
Sanningens kraft
6. Vem har åstadkommit att dessa löften blivit uppfyllda, och hur känner vi det i förhållande till honom?
6 Jehova har på ett underbart sätt uppfyllt sina löften, och ändå är vi inte ännu framme vid slutet. Vem kan underlåta att finna behag i Jehova, med tanke på att hans tålamod har lett till frälsning för så många människor? — 2 Petr. 3:15.
7. Våra personliga ansträngningar med att förkunna de goda nyheterna kan visserligen ha fått klena resultat, men vilken uppmuntran ger oss Predikaren 11:6?
7 Har du bara kunnat använda ganska obetydlig tid i arbetet med att förmedla de goda nyheterna från Guds ord till andra? Eller har det arbete du har utfört mötts av likgiltighet, så att det tycks ha fått klena resultat? Även om det är så, har du skäl att glädja dig. Varför det? Jehovas profet sade: ”Så ut om morgonen din säd och underlåt det ej heller om aftonen, ty du vet icke, vilketdera som är gagneligast eller om det ena jämte det andra är bäst.” (Pred. 11:6) Ditt eget arbete kan ha haft större framgång än du har tänkt dig.
8. a) Hur har Predikaren 11:6 gällt i fråga om Jehovas vittnens andliga såningsarbete? b) Vilka bevis ger detta i fråga om den sanning Gud har lagt i våra händer?
8 Grunden har ofta blivit lagd i arbetet med att ”så” ordet om Riket från hus till hus, både bland dem som har gett gensvar och bland dem som inte har gjort det. Genom denna verksamhet och även genom informellt vittnande, genom att Jehovas vittnen talat överallt där de befunnit sig, vare sig de mötts av intresse, likgiltighet eller rentav motstånd, har andra förmåtts till att tala. (Fil. 1:15—18) Gud gör att ”säden” gror. Många som har lyssnat, och även många som har läst en del av Vakttornets publikationer, ägnade till att börja med ringa uppmärksamhet åt det, eller också gled de bort, sedan de hade lyssnat en tid. Men längre fram gjorde omständigheterna att de betraktade världsförhållandena med större allvar. När de lyssnade till religiös och politisk propaganda, hade de tillräckligt mycket av sanningens säd i sinne och hjärta för att kunna se det bedrägliga i sådan propaganda. När de då på nytt uppsöktes av Jehovas vittnen, hade deras inställning ändrats. Somliga tog av eget initiativ kontakt med vittnena och sökte andlig hjälp. Säden spirade upp! Allt detta är bevis på sanningens kraft. Sanningen lämnade i verkligheten aldrig deras hjärtan, och vid den rätta tiden och under de rätta omständigheterna växte den och frambringade frukt. Om du är ett Jehovas vittne, har du sått något av denna säd.
9. Hur har många människor gjorts förtrogna med de goda nyheterna och deras kraft i en människas liv?
9 Dessutom har sanningen en verkan som påminner om en ”kedjereaktion”. De flesta människor har nu släktingar, vänner, arbetskamrater eller skolkamrater som är Jehovas vittnen. När dessa människor nu får besök av vittnena, vet de redan åtminstone något om Guds folk och deras budskap, och de kan fatta beslut med större insikt. Och det är inte bara den sanning som vittnena talar, utan också dess renande kraft i deras liv, som har utövat inflytande på människor och dragit dem till Jehovas tjänst.
Jehovas egenskaper en källa till behag
10. Vilken inställning har Jehova och hans Son till Guds folk?
10 Vilken känsla har Jehova för det som hans folk gör? Finner Jehova behag i dem? Han säger om sin tjänare: ”Då Jehovah får styra en mans steg, så har han behag till hans väg.” (Ps. 37:23, Myrberg) Och hans Son, Jesus Kristus, gav uttryck åt det särskilda behag som han och hans Fader finner i dem som älskar honom, då han sade: ”Om någon älskar mig, så håller han mitt ord; och min Fader skall älska honom, och vi skola komma till honom och taga vår boning hos honom.” — Joh. 14:23.
11. Hur står Jehovas egenskaper i skarp kontrast till de egenskaper som nationernas gudar har, kristenhetens gudar inbegripna?
11 Vi kan verkligen finna behag i Jehova — att han är en Gud som älskar sitt folk som en fader, en Gud som är lycklig, älskar renhet, skönhet och fridfullhet. Detta står i skarp kontrast till nationernas gudar, dem som finns i kristenheten inbegripna, vilka framställs som groteska, skrämmande, vreda, svåra att blidka. Omvänt visas Jehovas framträdande i aposteln Johannes’ syn ha en verkan som leder till glädje, stillhet, upphöjd ro, majestät, lugn och frid. — Upp. 4:3.
12. Hur handlar Gud som en sann Fader för oss?
12 Dessutom är Jehova en Gud som är nära, inte långt ifrån. (Apg. 17:27; Ps. 119:151) Som Fader ger han oss skydd — genom sina änglar. (Ps. 34:8) Han uttrycker sina känslor gentemot oss alldeles som en far gentemot sina barn. Han gläder sig, när vi är lojala mot honom. (Ords. 27:11) Han känner sig sårad i hjärtat, hans ande är bedrövad eller sårad, när vi är olydiga. — 1 Mos. 6:6; Jes. 63:10; Ef. 4:30.
13. Uppskattar Jehova sitt folks tro och tjänst? Ge exempel.
13 Men tänk vilken uppskattning Jehova har av tro och av tjänst som ägnas honom av uppriktigt hjärta! Han ger belöningar långt utöver förväntan åt dem som älskar honom. På grund av att Abraham hade tro utvalde Gud honom, ur hela världen vid den tiden, som den man genom vilken välsignelser skulle tillfalla alla släkter på jorden. (1 Mos. 12:1—3; Rom. 4:3) Rahab i Jeriko var visserligen en sköka, men hon utvecklade och visade tro på den sanne Guden, sedan hon hört skildringarna av hans mäktiga gärningar. Hon satte sitt eget liv i fara genom att skydda spejare från Guds folk Israel. På grund av detta blev hon skonad från att dödas. Längre fram gifte hon sig med en hövding av Juda slam och blev en stammoder till Jesus Kristus. (Jos. kap. 2; Jos. 6:25; Matt. 1:5) Jehova ingick ett förbund om ett prästerskap med Pinehas på grund av hans lojala handling i fråga om att hålla Israels läger rent från omoraliskhet och avgudadyrkan. — 4 Mos. 25:10—13.
14. Visa att Gud inte nödvändigtvis kräver att hans folk skall utföra stora ting för att behaga honom.
14 Guds kärleksfulla omtänksamhet och uppskattning av sina tjänares tro och gärningar av hängivenhet är så djupa och omfattande att de inte nödvändigtvis behöver göra stora ting för att behaga honom. Om den kvinna som lade ned bara två mynt, värda omkring ett öre, i templets bidragsbössa sade Jesus: ”Denna fattiga änka lade dit mer än alla de andra [de rika].” (Luk. 21:3) Och när Maria, Lasarus’ och Martas syster, smorde Jesus med smörjelse eller välluktande olja, sade Jesus: ”Varhelst i hela världen detta evangelium bliver predikat, där skall ock det som hon nu har gjort bliva omtalat, henne till åminnelse.” (Matt. 26:6—13) Gud såg till att Jesu ord gick i uppfyllelse, eftersom denna handling av hängivenhet är omtalad i tre av evangelieskildringarna. — Mark. 14:3—9.
15. Hur bör du då känna det, om du har varit uppriktig i din tjänst för Gud men inte har kunnat göra så mycket eller om du inte har sett stora resultat av ditt arbete?
15 Hur förhåller det sig därför om dina omständigheter inte har gjort det möjligt för dig att använda mer än tämligen litet tid till att kungöra de goda nyheterna? Eller hur förhåller det sig om du inte har haft framgång i att hjälpa andra att lära känna sanningen direkt genom bibelstudier? Om du har gjort dina ansträngningar i uppriktig tro, har de då passerat utan att uppmärksammas eller uppskattas av Jehova Gud? Långt därifrån. Det är inte bara så att hans kärlek når ut till dig på grund av detta, utan han kan också göra att den säd du har sått växer och förmå dina gärningar att bära frukt. Aposteln Paulus sade: ”Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud gav växten.” — 1 Kor. 3:6.
Hur du finner behag i din tjänst för Jehova
16. Varför kan inte några av Jehovas vittnen, när de ser de många nya som kommer med, säga att de inte har haft någon andel i denna ökning?
16 Så när du ser nya komma till Rikets sal och när du ser nya bli döpta, kan du då säga att du inte haft någon del i det? Om du har del i att göra Guds vilja, kan du inte säga så. Församlingen är en kropp, och den representerar Gud och utövar sitt inflytande kollektivt, så att var och en har sin del i det. Dessutom utövar du, genom ditt rättrådiga uppförande, genom din vänlighet, i synnerhet mot dem som är med vid mötena — i själva verket genom själva din närvaro vid mötena — ett starkt inflytande i fråga om att hjälpa dem på livets väg. Beträffande Guds syn på hur viktig var och en, liten eller stor, som tillhör hans folk är skrev aposteln Paulus:
”Kroppen utgöres ju icke heller av en enda lem, utan av många. Om foten ville säga: ’Jag är icke hand, därför hör jag icke till kroppen’, så skulle den icke dess mindre höra till kroppen. Och om örat ville säga: ’Jag är icke öga, därför hör jag icke till kroppen’, så skulle det icke dess mindre höra till kroppen. Om hela kroppen vore öga, var funnes då hörseln? Och om den hel och hållen vore öra, var funnes då lukten? Men nu har Gud insatt lemmarna i kroppen, var och en av dem på det sätt, som han har velat.” ”Om nu en lem lider, så lida alla de andra lemmarna med den; om åter en lem äras, så glädja sig alla de andra lemmarna med den.” — 1 Kor. 12:14—18, 26.
17. Hur vill Jehova att vi skall känna det i fråga om den tjänst som vi ägnar åt honom?
17 För alla som har smakat och sett att Jehova är god är tjänsten för Jehova behagfull i alla sina aspekter. (Ps. 34:9) Den är en frivillig tjänst. (Ps. 110:3) Det skulle såra Jehova, om någon av hans tjänare kände sig tvingad eller inte var lycklig och gladde sig åt att göra hans vilja. Jesus fann stor glädje i all sin tjänst för Jehova. (Ps. 40:9; Hebr. 12:2) Eftersom Jehova vill att vi skall vara lyckliga, betyder tjänsten för en sådan underbar Gud inte att vi skall vara asketer, alltför allvarliga, alltid förneka oss allting som inte är arbete. Bibeln ger rådet: ”Var icke alltför rättfärdig och var icke alltför mycket vis; icke vill du fördärva dig själv?” — Pred. 7:17.
18. Hur bör vi känna det i fråga om andra som tjänar Jehova och i fråga om att på något som helst sätt jämföra vår verksamhet med deras?
18 Inte heller bör vi jämföra det vi uträttar med vad någon annan gör eller påtvinga honom vårt samvete. Till de kristna i Galatien, som gjorde jämförelser och begränsade sig själva genom onödiga regler, sade aposteln Paulus: ”Var är då den lycka ni hade?” (NW) Vidare sade han: ”Om någon menar att han är något, när han ingenting är, så bedrar han sitt eget sinne. Men må han pröva vad hans eget verk är, och då skall han ha orsak att fröjdas med avseende endast på sig själv, och inte i jämförelse med den andre.” — Gal. 4:9—15; 6:3, 4, NW; 2 Kor. 10:12.
19. a) Vilka skyddande ting som Jehova ger bör de kristna sätta värde på och respektera? b) Vilken verkan har en förståndig syn på tjänsten för Gud?
19 Var och en av Jehovas vittnen måste naturligtvis godta Jehovas faderliga tuktan. (Hebr. 12:7—11) Man måste vara öppen för skriftenliga råd från medkristna och bör arbeta i överensstämmelse med församlingen. (Gal. 6:1; Hebr. 13:17; Fil. 1:27) Man måste också utöva självbehärskning, så att man inte låter ofullkomliga mänskliga böjelser ta överhand. (1 Kor. 9:26, 27; Ords. 6:9—11) Likväl krävs det inte att Jehovas tjänare skall driva på sig själva i orimlig grad. Det kan till exempel hända att du planerar att använda en viss tid i tjänsten på fältet. Men om du blir uttröttad, är det då inte bättre att du stannar upp och vilar några minuter, och sedan sätter i gång på nytt, än att du skall känna dig pressad att fortsätta utan att göra någon paus? Kan inte detta i själva verket göra det möjligt för dig att tjäna Jehova bättre på grund av att du är avspänd, lycklig och i stånd att tänka klarare? Eller om du är frusen och uttröttad, är det då inte bättre att du gör ett uppehåll för att få en varm dryck och bli uppvärmd och vederkvickt, och sedan fortsätta, än att du obevekligt tvingar dig framåt med fara för din glädje och effektivitet? Jesus arbetade av hela sin själ, men han insåg ändå behovet av att vila då och då, och han var inte skuldmedveten då han gjorde det. (Mark. 6:31, 32) Dessutom är det så att ”ett glatt hjärta gör ansiktet ljust”, och de människor som du vittnar för kan inte undgå att bli gynnsamt påverkade om du är lycklig. — Ords. 15:13.
20. Vad kommer resultaten att bli, om du verkligen finner glädje i din tjänst för Jehova?
20 Gläd dig därför över din tjänst åt Jehova. Njut av den och finn behag i den. (Fil. 4:4) Jehova vill inte att din tillbedjan av honom skall vara en börda. Om du gläder dig över din tjänst, kommer ditt hjärta att förmå dig att göra ännu mera. Lycka smittar av sig, och en sådan ande kommer att visa sig i hela församlingen. De nya kommer att lägga märke till det och kommer likaså att förstå att Jehovas vägar verkligen är till behag, och de kommer att förena sig med dig i lycklig tjänst för honom. — Sak. 8:23.