Ett rättsfall av universell räckvidd

 1. Vilken viktig fråga skall nu avgöras? Vilka är intresserade av denna tvist? Vilka berörs av den?

KÄNNER du till att ett rättsfall som gäller hela universum nu håller på att behandlas? Vet du att vittnen nu blir kallade och att bevismaterial läggs fram? Så gott som varenda människa är intresserad av denna tvist, även om hon inte förstår saken helt och fullt; och frågan berör alla människor, vare sig de vet om det eller inte. Varenda människa är ett vittne i denna tvist, för den ena sidan eller den andra. Frågan som skall avgöras är denna: Finns det en sann Gud, som har makt och förmåga och dessutom är villig att befria människorna ur det nuvarande jämmerliga och till synes hopplösa tillstånd som de befinner sig i och införa en styrelse av det rätta slaget?

 2. Vilka olika gudar har vittnen, som frambär vittnesbörd till stöd för deras sak?

² Folk bär vittnesbörd för sina gudar och framhåller dem såsom de medel, förmedelst vilka världen skall bli frälst. Det stora Babylon, den världsliga religionens världsvälde, har speciella intressen i denna tvist, i synnerhet den del av Babylon som benämns kristenheten, vilken företräder en treenig gud. Man ser också upp till kommunismen, vetenskapen och nationella regeringar såsom räddare och befriare. Så har vi Jehovas vittnen, kristna människor som är synnerligen verksamma i att bära vittnesbörd, som säger att den sanne Gudens namn är Jehova och att han skall åstadkomma befrielse och skänka jorden frid. De framhåller att bibeln förklarar vem denne Gud är och vad hans uppsåt går ut på och att han inte är en treenig gud, utan att han allena är den Högste, universums suveräne härskare.

 3. Vilket prejudikat kan bli oss till ledning i detta fall, och vilken nytta har vi av att begrunda detta prejudikat?

³ När dom skall fällas i ett mål, söker alltid rättslärda och domare efter prejudikat, i synnerhet sådana som består av utslag som fällts av högsta instans. Vad detta rättsfall av universell räckvidd angår, som till och med himmelen har intresse för, ser vi oss fördenskull om efter ett prejudikat. Vi finner då ett mycket kraftigt prejudikat, med en redogörelse för vittnenas vittnesmål, de bevis, som lagts fram i saken, domstolens utslag och fastställda beslut. Vi finner dessutom att det är en dom som fällts av den högsta rättsvårdande myndigheten, av universums högsta domstol. Om vi vill ta ståndpunkt på den rätta sidan i den nu aktuella frågan, kan vi alltså pröva saken ingående; vi behöver inte gissa oss fram eller förbli villrådiga; vi kan anställa en noggrann prövning av alla de tvistande parterna, alla de händelser som har med saken att göra, alla de olika vittnesmålen och bevisen; och vi skall finna att de fullständigt stämmer överens med de verkliga förhållandena och de bevis som läggs fram i den föreliggande tvisten, och detta gör det möjligt för oss att förstå vad frågan gäller och att veta hur vi bör förhålla oss. Vi finner detta prejudikat i det som hände mellan de forntida parterna Israel och Babylon.

 4. a) Vem blev brukad till att teckna ned en redogörelse för domstolsförhandlingarna, och när gjorde han detta? b) Vad hade israeliterna redan varit vittnen till, men vad skulle de ytterligare fä uppleva?

⁴ Det var profeten Jesaja, vilken uttalade och nedskrev sin profetia någon gång mellan åren 775 och 732 f. Kr., som blev brukad till att teckna ned en redogörelse för förhandlingarna. Israeliterna hade flera hundra år tidigare varit vittnen till att Jehova åstadkom en härlig räddning för dem från Egypten, men nu skulle de bli vittnen till någonting större. Eftersom de själva hade blivit blinda och inte såg eller erkände Gud och hade blivit döva i fråga om att lydigt lyssna till hans bud, skulle de drabbas av en ogynnsam dom och skulle förskingras, men Gud skulle återförsamla dem till sin ära. (Jes. 43:1—7) Vid den rättsförhandling, som Jehova skulle föranstalta om, skulle de vara hans vittnen. På motsatta sidan skulle världens nationer befinna sig, i det att de understödde gudar som de själva hade gjort. Den fråga som denna rättsliga undersökning skulle besvara inför alla och envar löd så: Vem är den sanne Guden?

 5. Redogör för vilka det är som träder fram såsom varandras motståndare i denna viktiga rättegång.

⁵ Låt oss se oss omkring i rättssalen. På ena sidan finner vi Jehovas folk, Israel; på den andra de världsliga nationerna. Vi skall nu lyssna till de vittnesmål och de bevis, som läggs fram i denna sak.

Nationernas gudar utmanas

 6. Vilken utmaning utslungar Jehova, och vilka riktar han den till?

⁶ Jehova är den förste som tar till orda. Han vänder sig till domstolsledamöterna i den fullsatta rättssalen med orden: ”Fören ut det blinda folket, som haver ögon, och de döva, som hava öron! Alla hedningar [nationer, NW] komme tillhopa och folken församle sig! Vem ibland dem förkunnade detta och förutsade detta för oss? Må de framföra sina vittnen, och dessa vittna rätt! att de, sedan man hört dem, må kunna säga: Det är sanning.” Med dessa ord utmanar Jehova inte nationerna utan deras gudar. — Jes. 43:8, 9, 1878.

 7. a) Vilken fråga uppmanar Jehova de världsliga nationerna att svara på? b) Vilken möjlighet har de att bevisa att deras gudar är sannfärdiga?

⁷ De världsliga nationerna träder nu innanför vittnesskranket. De diskuterar saken ivrigt med varandra. Frågan gäller inte vad de kan göra, utan den gäller vad deras gudar kan göra. De granskar bevismaterialet. Kan någon av deras gudar förutsäga saker som skall ske i framtiden? Om de kan finna något exempel på att detta har skett, då bör de kunna finna något vittne ibland sig, eller kanske mer än ett, som kan tala om hur och var deras gudar förutsagt framtiden exakt, och de bör kunna säga ungefär så här: ”’Detta är sanning!’ Våra gudar har talat sanning och bevisat att de är verkliga gudar.”

 8. a) Kan nationerna lägga fram något sådant bevis som de söker? b) Vilka bevis är det då som läggs fram?

⁸ Men trots allt larmet och all förvirringen bland anhängarna till de världsliga rivaliserande gudar, som Jehova utmanar, hör domstolsledamöterna bara tystnad från dessa världsliga nationer vad tvistefrågan beträffar. Inte en enda kan komma med något bevis på att dess gud är en levande, sann gud, som kan profetera eller göra något tillförlitligt, exakt uttalande beträffande framtiden. I stället finns det gott om bevis för att deras gudar är maktlösa; till exempel det prov som Guds profet Elia anställde många år tidigare i förbindelse med Baalsprästerna. — 1 Kon. 18:21—40.

 9. Vilket ansvar framhåller Jehova för sitt folk Israel att de har?

⁹ Jehova tar till orda på nytt och vänder sig nu till sitt folk, Jakob eller Israel, som han har skapat och danat, och klargör för detta folk vilket ansvar de har i denna universella tvist beträffande frågan: Vem är Gud? Han säger: ”’Ni äro mina vittnen’, är Jehovas uttalande, ’ja, min tjänare, som jag har utvalt, på det att ni må känna och hava tro på mig och för att ni må förstå att jag är densamme. Före mig fanns det ingen Gud [El] danad, och efter mig fanns det fortfarande ingen. Jag — jag är Jehova, och förutom mig finnes ingen frälsare. Jag själv har kungjort och har frälsat och har låtit det höras, när det bland eder icke fanns någon främmande gud. Alltså äro ni mina vittnen’, är Jehovas uttalande, ’och jag är Gud [El].’” — Jes. 43:10—12, NW.

Jehova, den ende evige Guden

10. Vad kan sägas om nationernas gudars ålder i jämförelse med Jehovas?

¹⁰ Men innan Jehovas folk svarar, uppmanas nationerna att yttra sig om hur gamla deras gudar är. De har förkastat Jehova och har gjort sig egna gudar, men ingen av dem kan påvisa att de har danat en gud som fanns före Jehova. Det kraftigaste vittnesmål som dessa nationer kan avge är att de kan spåra sin egen tillvaro tillbaka endast så långt som till syndafloden i Noas dagar. Jehova hade vittnen tidigare än så, hela vägen tillbaka till Abel, Adams andre son. Och Jehova själv har inte haft någon begynnelse; han har alltid funnits till. — Hebr. 11:1—7; 12:1; Ps. 90:1, 2.

11. a) Vad kunde Israel vittna om, när det gällde frågan om det fanns någon gud som var Jehova överlägsen? b) Vad kunde israeliterna bära vittnesbörd om beträffande räddning eller befrielse?

¹¹ Jehovas folk, Israel, kan vittna om att han redan hade sagt så här genom Jesaja: ”Jag är Jehova. Det är mitt namn; och åt ingen annan skall jag giva min ära, ej heller min lovprisning åt snidade bilder.” (Jes. 42:8, NW) Han hade alltså sannerligen inte danat någon gud (el), som var honom överlägsen eller som var hans jämlike. Israeliterna är också vittnen beträffande det förhållandet att det var Jehova som frälste dem vid de tillfällen fordomdags, då de blev räddade, ty han ingrep till deras fromma först sedan de hade gjort sig av med alla andra gudar, ”när det”, såsom han sade, bland dem ”icke fanns någon främmande gud”. De visste fördenskull att Babylon skulle få erfara att dessa Guds ord var sanna: ”Ja, allt framgent är jag densamme, och ingen kan rädda från min hand. När jag vill göra något, vem kan då avvända det?” — Jes. 43:13.

Endast Jehova känner framtiden

12. Vad sade Jehova att israeliterna skulle få uppleva med avseende på Babylon, som skulle göra dem till sina fångar?

¹² Jehova förutsäger nu något som hans folk skulle kunna bära vittnesbörd om i framtiden, när han säger: ”Så säger Jehová, eder befriare, Israels Helige: För eder skull sänder jag bud till Babel [Babylon] och låter dem alla såsom flyktingar, just kaldéerna, stiga ned på skeppen, deras lust. Jag är Jehová, eder Helige, Israels skapare, eder konung.” — Jes. 43:14, 15, Åk.

13. Förklara vad utsagan om kaldéernas skepp i Jesaja 43:14, 15 betyder.

¹³ Babylons invånare drev handel och industri och hade affärer som förde dem över land och hav. Enligt Huets bok om världshandelns historia, Histoire du Commerce, kapitel 11, har det påståtts att Babylon hade en flotta omfattande tre tusen galärer. Det fanns båtar eller pråmar, som de babyloniska gudarna kunde begagna på Babylons vattenvägar. Dessa skepp skulle gå under, när Gud befriade sitt folk. Därpå skulle han föra sitt folk tillbaka hem till Palestina, och så skulle de få nya ting att bära vittnesbörd om och skulle ha bevis för att han hade utplånat deras överträdelser och inte mer kom ihåg deras synder. — Jes. 43:16—28.

14. I vilken sinnesstämning skulle de återlösta och befriade försättas genom sin befrielse?

¹⁴ Jehova påvisar för sitt folk att när deras befrielse och återvändande skulle äga rum, då skulle de fröjdas över att vara kända såsom hans folk. Han säger: ”Men nu, hör Jakob, min tjänare. ... Så säger Jehovah, din skapare, och din danare från moderlivet, som hjälper dig: Frukta ej, min tjänare Jakob, ... jag skall utgjuta min ande över din ätt, och min välsignelse över dina ättlingar; och de skola växa likasom gräs. ... Då skall här en säga: ’Jag tillhör Jehovah’; där en annan beropa sig på Jakobs namn, och åter en annan skriva på sin hand: ’Jehovahs egendom’, och uppkalla [sig] med Israels namn.” — Jes. 44:1—5, My.

15. Hur riktar Jehova en ännu kraftigare uppfordran till nationerna?

¹⁵ Varför är det Jehova som nästan hela tiden för ordet vid den här rättegången? Därför att nationerna, då de uppmanas att yttra sig, inte har något att anföra. Jehova riktar en ännu kraftigare uppfordran till dem för att få dem att svara, i det han säger: ”Så säger Jehovah, Israels konung och hans igenlösare, Härskarornas Jehovah: Jag är den förste och jag är den siste, och utom mig är ingen Gud [Elohim]. Eller vilken är mig lik? Må han ropa ut och förkunna och lägga fram för mig, vad han vet från den tid, då jag grundade forntidens folk. Och tillstundande ting och vad som komma skall, må de visa, att de veta att förkunna det.” — My.

16. Vad svarar nationerna, då Jehova uppmanar dem att yttra sig?

¹⁶ Men nationerna har inget svar att ge.

17. Hur uppmuntrar Jehova nu sitt folk?

¹⁷ Detta är något som bör uppmuntra Jehovas folk att bli ännu mer frimodiga i sitt vittnande för honom och för hans suveräna makt. Han uppmuntrar dem med orden: ”Frukten icke och varen icke förskräckta. Har jag icke för länge sedan låtit dig höra om detta och förkunnat det? I ären ju mina vittnen. Finnes väl någon Gud [Eloah] förutom mig? Nej, ingen annan klippa finnes, jag vet av ingen.” — Jes. 44:6—8.

De världsliga gudarnas anhängare kommer på skam

18. Varför kan nationerna inte försvara eller rättfärdiga sina gudar?

¹⁸ De som är vittnen för de världsliga nationernas gudar har förkastat Jehova och hans ord, och fördenskull borde de ha något att säga till sina gudars försvar. Men det sorgliga för dessa gudsdyrkare är att de gudar de har, dem har de gjort själva, och själva är de lika de gudar de har tillverkat — de är ingenting, och de hör ingenting som stöder påståendet att deras av människor frambragta gudomligheter har någon gudomlig natur, och fördenskull kommer de på skam. Varför har de råkat i ett sådant bryderi? Jehova förklarar: ”Avgudamakarna äro allasammans idel tomhet. ... Deras bekännare [dvs. gudarnas vittnen] se själva intet och förstå intet; därför måste de ock komma på skam. Om någon formar en gud och gjuter ett beläte, så är det honom till intet gagn. Se, hela dess följe skall komma på skam. ... Må de församlas, så många de äro, och träda fram; de skola då alla tillhopa med förskräckelse komma på skam.” — Jes. 44:9—11.

19. I vilket tillstånd befinner sig slutligen de världsliga gudarnas vittnen, och vad säger Jehova nu till sitt folk?

¹⁹ De världsliga nationernas vittnen står tysta, helt förstummade, inför domstolen. Det skulle inte löna sig att på nytt bjuda dem att lägga fram bevis, och därför uppmanar Jehova sina vittnen att frimodigt ta till orda och bjuder allt i himmel och på jord att fröjdas över det som han har att säga om att hans folk, som fått förlåtelse, skall bli befriat från Babylon. Han säger till dem: ”Tänk härpå, du Jakob, du Israel, ty du är min tjänare; jag har danat dig, ja, du är min tjänare, Israel, du varder icke förgäten av mig. Jag utplånar dina överträdelser såsom ett moln och dina synder såsom en sky. Vänd om till mig, ty jag förlossar dig.”

20. I vilken utsträckning lovar Jehova att han skall förlåta sitt folk, och vad uppfordrar detta himmelen och jorden till?

²⁰ När Gud förlåter sitt folk, döljer han deras överträdelser för sig, såsom om ett moln eller en sky hindrade honom från att se. Och så säger han: ”Jublen, I himlar, ty HERREN [Jehova] utför sitt verk; höjen glädjerop, I jordens djup, ... ty HERREN förlossar Jakob, han bevisar sig härlig i Israel.” — Jes. 44:21—23.

21. Genom vilken förutsägelse låter Jehova provet nå en höjdpunkt, och vad är hans avsikt med detta?

²¹ Jehova låter nu provet nå en höjdpunkt för att visa att han är den ende sanne Guden. Han gör nämligen en mäktig förutsägelse, då han vidare profeterar: ”Så säger Jehová, din befriare, och han som danat dig från moderlivet: ’Jag är Jehová som gör allting, som ensam utspänner himlarna, som utbreder jorden — vem är med mig? — som gör lögnens tecken till intet och spåmännen till dårar, som driver de vise tillbaka och gör deras kunskap till dårskap, som stadfäster sin tjänares ord [dvs. låter det besannas] och fullbordar sina sändebuds råd, som säger till Jerusalem: ’Det skall bliva bebott’ och till Juda städer: ’De skola [återupp]byggas, och jag skall upprätta deras öde platser’, som säger till djupet: ’Bliv torrt; och dina strömmar skall jag uttorka.’” — Jes. 44:24—27, Åk.

Jehova och hans vittnen rättfärdigade

22. a) Redogör för vittnenas ställning på vardera sidan i denna tvist. b) Hur skulle Guds ord om Jerusalem och Babylon i Jesaja 44:26, 27 gå i uppfyllelse?

²² Spåmännen, magikerna, astrologerna, de som förutsade den politiska utvecklingen, vilka alla förutspådde ogynnsamma ting för Jehovas folk (i synnerhet Babylons spåmän) — alla dessa har av Jehova bevisats vara dårar som drivits tillbaka eller som det gått bakut för. Samtidigt har han bevisat att hans egna tjänare, hans sändebud, hans vittnen, sådana som Jesaja och Jeremia, har talat sanning, i det att han fullbordat de inspirerade råd, som han har givit genom dessa profeter. Juda och Jerusalem låg visserligen fullständigt öde, utan mänskliga inbyggare i sjuttio år, men trots detta skulle landet och staden återuppbyggas på Jehovas befallning. Vad betydde väl det, om Eufrat, ”djupet”, utgjorde den muromgivna staden Babylons förnämsta skydd? Eufrat skulle bli torr, såsom om den torkat ut. Eufrats bifloder skulle tillföra denna flod sitt vatten till ingen nytta. Babylon skulle falla.

23. Vad utvisar nutida fakta? Vad bevisar detta med avseende på den fråga som skall avgöras?

²³ Fakta bestyrker profetians riktighet. Det forntida Babylon, det tredje världsväldet, finns inte mer. Hur löd då Högsta domstolens utslag i detta forntida mål? Det slog fast att Jehova allena är den ende levande och sanne Guden, som låter sitt profetiska ord gå i uppfyllelse. Vi kan begrunda redogörelsen ännu noggrannare, och då kommer vi att finna att historien bevisar att Jehova Gud har rätt.a

24. Vilken fråga måste varje individ ta ställning till? Vad måste man betänka med avseende på utgången?

²⁴ Hur kommer vi individuellt att förhålla oss, sedan vi begrundat denna redogörelse? Vi kan och måste bli vittnen för den ena sidan eller för den andra. Vårt val kommer att avgöra vårt öde, ty även om Gud bevisade sig ha rätt i förbindelse med Babylon och sitt folk Israel, står frågan alltjämt öppen, och det i mycket större omfattning, och den måste nu avgöras. Det stora Babylon framstår nu såsom Guds främste jordiske motståndare i denna tvist. Önskar vi då vara vittnen för det stora Babylons gudar och bevisa oss vara falska vittnen, dårar som kommit på skam? I den lag Gud gav sitt forntida folk, Israel, stadgades det att ett vittne som ljög om Gud eller hädade honom skulle dödas. Kommer vi, sedan vi begrundat fakta, att göra ett rätt val och bli Jehovas sanna vittnen? I så fall skall Gud befria oss. Han har makt och förmåga och är dessutom villig att hjälpa oss och ge oss liv. Högsta domstolen håller nu sammanträde. Jehova, domaren, anmodar alla att framlägga sina vittnesmål. Man kan inte förhålla sig passiv. Antingen är man aktivt för Jehova Gud eller också aktivt eller stillatigande för denna världens gudar. Träffa ditt val och vet att ditt beslut kommer att innebära liv eller död för dig.

[Fotnot]