”Giv oss mera tro”

”Den rättfärdige skall leva av tro.” — Rom. 1:17.

 1. Vad behöver människan, men hur ser man ofta på detta behov?

DET ligger i människans natur att hon sätter sin tro till någonting, även om det bara är till sig själv. Fastän världsproblemen och spänningen i världen ökar alltmera, hyser människorna alltjämt den förhoppningen att saker och ting skall ordna sig till det bästa. Men är det möjligt att hysa en förtröstansfull tro på framtiden? Var kan man i så fall vinna en sådan tro? I många hundra år har människor blivit lärda att sätta sin förtröstan till religionen. Men även om alltjämt antalet av dem som går i kyrkan är ganska stort i en del av länderna i Västerlandet, så går dessa människor inte i kyrkan därför att de menar att kyrkans läror ger någon lösning på nutidens problem. Religiösa ledare själva förringar rentav bibelns grundläror genom att påstå att de bara är vidskepelser och myter. I ateistiska länder framhålls vetenskapen och militärmakten såsom folkets frälsare, medan religiös undervisning ses över axeln såsom varande käringfabler.

 2. Hur djup är mångas tro i denna tid?

² Religiös ”tro” i våra dagar tycks snarare vara en form av tillbedjan än ett tecken på någon bestämd tillförsikt. Således ber man t. ex. i kristenheten om att Guds rike skall komma, men man skjuter det samtidigt åt sidan genom att säga att det bara är ett tillstånd i hjärtat eller att det inte kommer i vår tid — om det mot förmodan är något verkligt. Människor talar om sin tro på Gud och citerar bergspredikan, vari Jesus förklarade att Gud föder fåglarna och klär gräset på marken och sannerligen skall sörja för sitt folk; men likväl känner de sig inte lugna förrän de har betalt sin livförsäkring och har pengar på banken. Detta slags tro är bara ett tunt skal, den är inte av det slaget som kan förflytta berg eller få en människa att gå på vatten.

 3. Hur har några känt sin tro vackla, men varpå bör tron vara grundad?

³ Men nu kanske du frågar: Finns det något verkligt och välgrundat skäl till att hysa religiös tro i vår upplysta tid? Är inte tron besläktad med lättrogenhet, blind förtröstan? Tron får inte rätt och slätt bli en uppfattning som vi har fostrats till att anta på ett religiöst sätt, ty om den blir det, kan vi bli besvikna. En generation av japaner hade fått lära sig att betrakta kejsaren som en gud. Men år 1946 tillkännagav kejsar Hirohito öppet för dem att denna tro endast var en ”myt och sägen”, och folket måste ändra på sin uppfattning. Det råder inget tvivel om att folket i Italien, som rusade ut vid Vesuvius’ utbrott för att placera sina religiösa bilder eller statyetter i den framvällande lavans väg, undrade om deras tro var missriktad, när lavan vällde vidare och begrov de byar som låg i dess väg. Är din religiösa tro en fast tro, som är grundad på vad du själv funnit vid din undersökning, eller tror du som du gör bara därför att du under din uppväxttid har blivit lärd att tro så? — Matt. 15:14.

 4. Kan man sätta likhetstecken mellan att se och att tro?

⁴ Det ligger nära till hands att säga: Jag skall tro när jag får se det. I ett radiomeddelande från Moskva, som citerades i Reader’s Digest, hette det till exempel: ”Vår raket har passerat månen. Den närmar sig solen, och vi har inte upptäckt Gud. ... Låt oss gå vidare, så kommer Kristus att förvisas till mytologiens värld.” Är detta en slutsats som kommer tron att svikta? Knappast. Vetenskapsmannen Lecomte du Noüy har sagt: ”Varje försök att åskådligt fatta gudsbegreppet tyder på otrolig naivitet. Vi kan lika lite skapa oss en visuell föreställning av Gud som av elektronen. Inte desto mindre vägrar många människor tro på Gud, emedan de inte kan åskådligt föreställa sig honom. De glömmer, att denna oförmåga inte i och för sig motbevisar hans existens, eftersom de blint tror på elektronen.”

 5. Är det ovetenskapligt att tro på Gud?

⁵ Det kräver ansträngning att lägga en sund och förnuftig grund för tron på något som man inte kan se. Många kända vetenskapsmän har vittnat om sin tro på Gud. Professor Zimmerman vid Harvard, som en gång var ateist, har fällt dessa ord: ”Stora vetenskapsmän förväntades ... tro mindre och mindre på Gud, allteftersom de gick framåt mot storhet. ... Det var på modet att göra narr av religionen, ty omogna vetenskapsmän insåg inte meningen med den.” Nobelpristagaren Victor Hess vid Fordham University har sagt: ”Kan en skicklig vetenskapsman tro på Gud? Jag tror att svaret är: Ja. ... Jag måste bekänna att under alla de år jag ägnat åt fysisk och geofysisk forskning har jag aldrig funnit något exempel på att vetenskapliga upptäckter skulle vara i strid med den religiösa Tron.”

Trons grundval

 6. Vad är tron, och vilken försäkran beträffande tron gav Paulus?

⁶ Även om många människor håller före att tron grundar sig på känslor eller på egna filosofiska spekulationer, säger likväl en välkänd rättslärd i forntiden, nämligen aposteln Paulus, så här: ”Tron är den säkra förväntan om ting som man hoppas på, det tydliga framträdandet av verkligheter, fastän osedda.” Paulus var en logisk, förnuftig människa, vilket framgår av hans olika skrifter, och han kom till den slutsatsen att en grundval för tron kunde påvisas, därför att den var grundad på verkligheter. Om tron skall vara säker, måste det finnas något bevis för den; den måste vara grundad på logik och kunskap. Härom sade Paulus: ”Vad man kan känna om Gud är uppenbart bland dem, ty Gud har gjort det uppenbart för dem. Ty hans osynliga egenskaper kunna tydligt ses alltifrån världens skapelse, emedan de förnimmas genom de frambragta tingen, ja, hans eviga makt och gudom, så att de äro utan ursäkt.” — Hebr. 11:1; Rom. 1:19, 20; NW.

 7. Nämn några andra skäl till tron på Gud och på hans skaparverksamhet.

⁷ Vilka uppenbara vittnesbörd kan Paulus ha syftat på? Psalm 19:2 innehåller en påminnelse: ”Himlarna förtälja Guds ära, och fästet förkunnar hans händers verk.” Men bevisar detta verkligen att Gud finns till? Har inte allt detta kommit till genom en utveckling? Skriftens skildring säger klart och tydligt: ”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.” (1 Mos. 1:1) Kan detta bekräftas? I New York Times har det meddelats att uppgifter som insamlats från en nyligen uppsänd satellit ger vid handen att det har funnits en central ”startpunkt” för universum och att universum har hållit på att utvidgas ända sedan ”starten”: ”Nu har Explorer XI givit oss indirekta bevis till stöd för teorien att universum tog sin början med en stor ursprunglig explosion för milliarder år sedan.” Detta tycks bekräfta Första Mosebokens skildring av hur Gud började skapa. Denna uppfattning bestyrks också av A. R. Short i hans publikation Why Believe? Han säger: ”Såsom den framstående astronomen sir J. Jeans en gång skrev: ’Universum är likt en klocka, som håller på att gå ned, en klocka, som såvitt vetenskapen känner till ingen någonsin drar upp ... som vid någon tidpunkt i det förgångna måste ha dragits upp på ett sätt som vi inte känner till. ... Allting pekar med överväldigande kraft på en bestämd händelse eller rad av händelser, då det skedde ett skapande vid en eller annan tidpunkt, som inte ligger hur långt tillbaka som helst.’” Ja, den vetenskapliga forskning som bedrivs i vår generation väcker vördnad och fruktan hos människan inför hennes Skapares vishet. Såsom vetenskapsmannen J. Jeans sade på tal om den regelbundna progressionen hos grundämnenas atomvikter: ”Universum tycks ha planerats av en ren matematiker.” Vi har alltså ytterligare skäl till att tro att Gud finns till och att Skriftens skildringar tillkommit under inspiration. — Rom. 11:33, 34.

 8. Vad finns det för skäl till att påstå att bibeln är Guds inspirerade skildring?

⁸ Varför skulle Skaparen inte ha sörjt för att det skulle finnas en inspirerad, skriven skildring av hans skaparverk och uppsåt? Gud visste att människan skulle kunna förstå en skildring av hennes ursprung och kunna komma till tro på redogörelsen för hennes Skapares uppsåt. (Rom. 15:4) Flera bibelskribenter bekräftar skildringens äkthet, bland dem aposteln Petrus, som sade: ”Nej, det var icke genom att följa slugt uttänkta fabler som vi gjorde eder bekanta med vår Herres, Jesu Kristi, makt och närvaro, utan det var därför att vi blivit ögonvittnen till hans storslagna härlighet.” Vad menade Petrus med dessa ord? Han syftade på synen på förklaringsberget, då han — jämte de två bröderna Jakob och Johannes — såg Jesus tillsammans med Mose och Elia. Detta var inte rätt och slätt en dröm som Petrus hade, ty det fanns tre vittnen till synen, och den ovanliga upplevelsen blev omvittnad muntligen såväl som skriftligen av dem som var med om den. Därför framhöll Petrus: ”Följaktligen har för oss det profetiska ordet blivit så mycket säkrare; och ni göra väl i att giva akt på det.” — 2 Petr. 1:16—19, NW.

 9. a) Hur vittnar Daniels ord om gudomlig inspiration? b) Hur kan man förstå profetiorna? Vem kan förstå dem?

⁹ Har bibeln tillkommit under gudomlig inspiration, såsom Petrus intygade? Bibelskribenten Daniel erkände att han inte förstod innebörden av det som han skrev, då han nedtecknade vissa ting på Guds befallning. Han skrev: ”Jag hörde detta, men förstod det icke.” Daniel blev emellertid tillsagd att försegla det skrivna intill ändens tid, då de förståndiga skulle kunna förstå. (Dan. 12:8—10) Denna insikt skulle, såsom Petrus framhöll, inte härflyta från någon enskild uttolkning, utan då ju profetiorna var inspirerade och hade nedtecknats under Guds överinseende, skulle insikten om profetiornas innebörd och uppfyllelsen av dem också komma under Guds överinseende och genom hans andes vägledning. Skriftens författare hade visst inte för avsikt att fördunkla sitt ord eller hemlighålla dess innebörd för någon, inte ens för den enklaste människa som uppriktigt vill förstå det i denna tid. — Matt. 11:25.

Profetiorna befäster tron

10. Nämn några profetior som gått i uppfyllelse och som visar att bibeln är inspirerad.

¹⁰ Ett av de kraftigaste skälen till tron på bibeln såsom Guds inspirerade ord är det förhållandet att bibelns profetior har uppfyllts och håller på att uppfyllas. Eftersom folket hade kommit att hata det goda och älska det onda, innehöll skildringen i Mika 3:2, 12 följande olycksbådande ord: ”Sion [skall] varda upplöjt till en åker och Jerusalem bliva en stenhop.” Ett hundra år förgick, och så föröddes Jerusalem, enligt förutsägelsen, av Nebukadnessars härar. Kort dessförinnan hade Jesaja rätt och riktigt förutsagt att den mäktige Sanherib från Assyrien inte skulle inta Jerusalem, och denna profetia bevisades vara sann. (Jesaja 37) Såväl Jesaja som Jeremia förutsade att judarna skulle återvända från fångenskapen i Babylon, fastän det såg omöjligt ut vid tiden för förutsägelserna. Jesaja förutsade att de skulle återfå sin frihet genom Cyrus eller Kores, och Jeremia profeterade under inspiration om att det skulle ske efter en 70-årig fångenskap. (Jes. 45:1; Jer. 25:11) I en annan mäktig profetia förutsade Daniel vilket år Jesus skulle bli smord med helig ande och likaså året för hans död. — Dan. 9:25—27.

11. Nämn några profetior beträffande Jesus.

¹¹ Förunderliga profetior i de hebreiska skrifterna, som pekade framåt mot Messias, uppfylldes in i minsta detalj på Jesus. Kom ihåg att många av dessa profetior gällde sådant som han inte kunde råda över, till exempel att han skulle födas i Juda stam, i Betlehem och av en jungfru, att han skulle kallas ut ur Egypten och skulle bli förrådd för trettio silverpenningar, att man skulle kasta lott om hans klädnad, att han skulle bli begravd bland de rika och ett oräkneligt antal andra detaljer, av vilka många har blivit skildrade på ett slående sätt i Jesaja 53.

12. Vilka löften beträffande framtiden innehåller bibeln?

¹² När denne den störste av alla profeter framträdde, kunde man fördenskull ha orsak att återigen förvänta exakta förutsägelser under gudomlig inspiration, vilka skulle ha avseende på den avlägsna framtiden. I sin bön, som flitigt upprepats, sade Jesus profetiskt: ”Tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden.” Andra skriftställen anger att orden ”ditt rike” här har avseende på Guds herradöme, hans himmelska ”furstliga styrelse” (NW) med Kristus som konung. På detta rikes världsstyrelse skall det inte vara någon ände och inte heller på den frid, som det skall medföra. (Matt. 6:9, 10; Jes. 9:6, 7; Dan. 4:34) Denna styrelse under Guds överinseende skall genomföra att hans vilja sker på jorden för evigt. De förunderligt förändrade förhållanden, som denna styrelse skall medföra för jorden, har förutsagts av Jesaja, Petrus och Johannes i profetior som bekräftar varandra. (Jes. 66:22; 2 Petr. 3:13; Upp. 21:1, 3, 4) Dessa bibelskribenter var i fullständig överensstämmelse med varandra, då de beskrev rikesanordningen, som vi nu gläder oss över att få uppleva i den nära framtiden. Således ger oss Jehovas eget ord insikt i profetiorna, och vi kan hysa den tillförsikten och tron att det som Jehova har sagt, det skall han också låta ske. (Jes. 55:11) Att en del människor i våra dagar inte har någon tro innebär inte att Guds uppsåt och upprättandet av hans nya jord inte skall bli en verklighet. — Rom. 3:4.

13, 14. a) Hur ger världsförhållandena stöd åt Matteus 24:34? b) Vilket gensvar har många givit, då de iakttagit uppfyllelsen av profetiorna?

¹³ Själva förhållandena på jorden i våra dagar vittnar kraftigt om en förestående förändring. Världens ledare talar oupphörligt om möjligheten av en världskatastrof genom krig och säger att den kanske inte kommer det här året eller nästa år men att det är troligt att den kommer inom vår generation. De är oroade över den stora befolkningstillväxten och möjligheten att folkets behov snart skall vara större än livsmedelstillgången. Om dessutom det radioaktiva utfallet fortfar och ökar under kommande månader, vilken utsikt finns det då till framtida liv på vår planet? Dessa frågor driver oss till att ägna allvarlig eftertanke åt Jesu ord i Matteus 24:34: ”Sannerligen säger jag eder: Detta släkte skall icke förgås, förrän allt detta sker.” Nej, i stället för att låta människor göra denna sköna planet, som vi bebor, till ett radioaktivt öde klot har Jehova sänt ut en varnande underrättelse om att han skall ”fördärva dem som fördärvar jorden”. — Upp. 11:18.

¹⁴ När alltså Jesu slående profetia i Matteus 24 började gå i uppfyllelse år 1914 i och med första världskrigets utbrott, förmådde den tro, som den exakta uppfyllelsen av denna profetia väckte i människohjärtan världen runt, dessa människor att gripa sig an med det verk som Jesus hade förutsagt: ”Och dessa goda nyheter om riket skola bliva predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationer; och därpå skall slutet komma.” — Matt. 24:14, NW.

Tron bevisas genom gärningar

15. Hur ser vi tron demonstrerad i denna tid?

¹⁵ Bland Jehovas vittnen finns det nu människor som tidigare haft alla slag av religiösa uppfattningar, som representerar alla olika raser och samhällsskikt, och dessa arbetar tillsammans i endräkt för att kungöra det underbara hoppet om Guds rike. Detta är ett tydligt framträdande, en kraftig demonstration, ”av verkligheter, fastän [ännu] osedda”. Runt hela jorden ådagalägger en växande skara människor, som hyser en sådan övertygelse, sin tro genom sin förkunnarverksamhet, i det att de undervisar människor av alla slag i Guds ord. (Ps. 110:3) För dem som säger att så länge det kommer att finnas människor på jorden, så länge kommer det att vara krig, partiväsen och oenighet, utgör trons och broderskapets endräkt, som Jehovas vittnen ådagalägger, ett kraftigt belägg för den endräkt och samstämdhet i handling som skall råda under Rikets styrelse, som utövas av Kristus Jesus. — 2 Kor. 10:5; Joh. 13:35; 1 Kor. 1:10.

16. Vad måste åtfölja tron, om den skall leda till liv? Ge en illustration.

¹⁶ Sedan Jesus detaljerat beskrivit det tecken, som skulle utmärka de yttersta dagarna för denna tingens ordning, ett tecken som omfattade åtminstone 29 olika drag, förutsade han den verkan förkunnandet om Guds rike skulle få, i det att det skulle åstadkomma en delning av folket i nationerna; de fårlika skulle komma att ställas på konungens högra sida, och ”getterna” skulle ställas på den vänstra, en plats som vittnade om ogunst och förkastande. Lägg märke till att ”getklassen” inte fördömdes på grund av sitt motstånd mot Rikets budbärare och inte heller på grund av grov omoraliskhet och inte ens på grund av att de saknade tro utan i stället på grund av att de inte handlade enligt den kunskap de satt inne med. De erkände Jesus vara Herre, i det de sade: ”Herre, när sågo vi dig hungrig eller törstig ... och tjänade dig icke?” Han svarade: ”Sannerligen säger jag eder: Vadhelst I icke haven gjort mot en av dessa minsta, det haven I ej heller gjort mot mig.” (Matt. 25:44, 45) Denna fråga uppstår alltså: Driver vår tro oss till att tjäna och till att inta en plats på den högra sidan, som innebär ynnest? Utför vi det verk som är bestämt att utföras i denna tid, nämligen förkunnandet av de goda nyheterna om Riket? Eller är vår tro såsom död, utan drivkraft, i likhet med en kropp utan andedräkt? — Jak. 2:20, 26.

17. a) Finns det någon grundval för tron på berättelsen om syndafloden? b) Varför är det som hände i samband med floden av intresse för oss nu?

¹⁷ Det förhållandet att mer än 968.000 män, kvinnor och barn världen utöver brukar sin tid och energi i förkunnartjänsten såsom Jehovas vittnen bör inge oss tro. Den bibliska skildringen visar också att ett liknande verk utfördes vid tiden för syndafloden. Noa tjänade såsom en rättfärdighetens predikare, men människorna brydde sig inte om den varning Gud hade givit, innan det var för sent och floden kom och sopade bort dem. Tänk på att syndafloden inte hör hemma i sagans värld; den omtalas i den inspirerade Skriften, och att den har inträffat bekräftas av arkeologiska och geologiska upptäckter. (Se B. C. Nelson: The Deluge Story in Stone.) Så här yttrade sig B. Silliman, som tidigare förestått geologiavdelningen vid Yale University: ”I fråga om syndafloden kan det bara råda en åsikt: geologien bekräftar till fullo Skriftens skildring av händelsen.” Jesus, som visste att syndafloden var en historisk händelse, sade profetiskt: ”Alldeles såsom Noas dagar voro, så skall Människosonens närvaro vara.” Från många källor får vi alltså vår tro bekräftad. — Matt. 24:37, NW.

18. Vilken kurs bör vi följa för att vinna trygghet enligt vad Skriften säger?

¹⁸ I denna tid måste vi godta den större Noas, Kristi Jesu, ledarskap, innan Harmageddons renande storm sveper fram över den här gamla världsordningen för att bereda väg för den nya rättfärdiga världen. (Apg. 4:12) Om du befunne dig på en utsatt plats och såg en fruktansvärd storm nalkas, skulle du se dig om efter en plats som kunde bli dig en trygg tillflykt. Om du då upptäckte en sådan plats, där du kunde få skydd, skulle du inte hårdnackat vägra att ta dig in i gömstället, därför att du inte kunde komma in i det från norr eller från öster eller från väster, om den enda ingången var från söder. När du får klart för dig att Jehovas ord exakt förutsäger våra dagars händelser och utpekar den enda vägen till frälsning genom Jesus, varför skulle du då förkasta den föranstaltning som gjorts för att bereda trygghet? Tillslut inte dina ögon för denna föranstaltning, bara därför att du har blivit fostrad i överensstämmelse med österns eller västerns eller nordens eller söderns religiösa läror, utan handla vist och förståndigt och ge akt på bevisen och bestäm dig sedan för vad du skall sätta din tro till. Jehova är inte partisk mot någon, utan han bjuder alla som utövar tro att komma in i trygghetens nutida ”ark”, den nya tingens ordning, som Gud bygger upp genom Jesus Kristus. — Joh. 10:9; Joel 2:32.

Liv genom tro

19. Hur bör vi utöva tro? Varför bör vi göra det?

¹⁹ I Johannes 3:16 läser vi: ”Var och en som tror [utövar tro, NW] på honom skall icke förgås, utan hava evigt liv.” Det är viktigt att lägga märke till att denna tro inte bara är ett passivt försanthållande utan är något som man måste utöva genom att ta emot förkunnartjänstens privilegium, den tjänst som Jesus gav sina lärjungar att utföra. Paulus förklarade utförligare denna detalj för filipperna, då han nämnde om ”det offer och den offentliga tjänst, som tron har fört eder till”. (Fil. 2:17, NW) Denna offentliga tjänst utförs nu av Jehovas vittnen i deras förkunnargärning i 187 länder utöver världen. Vikten av att alla och envar tar del i den framhävdes av Paulus i hans ord till romarna. Han kallar denna tjänst ”trons ’ord’, som vi predika”. Han visar att om vi utövar tro genom att ta del i förkunnarverksamheten, skall vi vinna livets belöning, ty han säger: ”Med hjärtat utövar man tro till rättfärdighet, men med munnen förkunnar man offentligen till frälsning.” — Rom. 10:8—10, NW.

20. Hur tillfredsställer Jehova sitt folks andliga behov?

²⁰ Vår tro bör få oss att förvänta att Jehova — för att detta ofantliga, världsvida predikoarbete skall utföras på ett systematiskt och ordningsfullt sätt — har en organisation på jorden som fullgör hans vilja, alldeles såsom han hade det under den kristna organisationens första tid. Och såsom Jesus förutsade skulle den ”trogne och omdömesgille slavens” klass, Jehovas smorda vittnen, fortfarande befinna sig på skådeplatsen för att dela ut den andliga föda som Guds tjänare skulle vara i behov av. (Matt. 24:45, NW) Under det att ateistiska, trosförgiftande teorier erbjuds åt folk i många delar av världen, kan vi vara förvissade om att Jehovas organisation skall sätta fram den andliga mat åt Guds folk, som de behöver för att kunna hålla sig starka andligen. För att fylla detta behov har Vakttornet nu en samlad upplaga om 4.100.000 exemplar av varje nummer på 65 språk.

21. Vad inbegrips i att göra Faderns vilja?

²¹ Vem vill bära ut denna andliga mat till folket? Om du tillhör dem som har fått lära sig att det enda som Gud kräver är att man skall gå i kyrkan och sitta där och höra på, varigenom man blir en ordets hörare men inte dess görare, så tänk på Jesu ord i Matteus 7:21: ”Icke kommer var och en in i himmelriket, som säger till mig: ’Herre, Herre’, utan den som gör min himmelske Faders vilja.” Denna vilja, som gäller Jehovas folk i denna tid, är att de skall göra lärjungar av folk av alla nationer genom att undervisa dem och döpa dem; och detta innebär verksam förkunnartjänst, inte en passiv form av skenkristendom. När du studerar Guds ord och således bygger din tro på kunskap, bör du följa Skriftens råd och sluta dig till dem som sätter sin tro till hans ord, och sedan bör du tala av överfullt hjärta om det som du har inhämtat och tror på. När du gör detta, kommer du att börja erfara den glädje och välsignelse som kommer av att man utövar sann tro inom Jehovas organisation. — Hebr. 10:25; Jak. 1:22.

22. Varför saknar somliga tro? Vad bör vi fördenskull önska oss?

²² Tänk på att när du ber om insikt och förståelse, måste du bedja i tro. De som ideligen dukar under för tvivel och är obeslutsamma kommer aldrig att vinna de rika, andliga välsignelser som kommer dem till del som sätter sin förtröstan till Jehova. (Jak. 1:5—8; Rom. 10:17) I 2 Tessalonikerna 3:2, 3 (NW) säger Paulus klart och tydligt: ”Tron är icke något som alla människor besitta. Men Herren är trofast, och han skall göra eder fasta.” I stället för att följa bespottarna i spåren, som driver gäck med Jehovas underbara uppsåt, bör vi alltså följa den visa kursen och hysa vördnad för Skaparen, i det vi önskar utföra hans vilja och tjäna honom med tacksamt hjärta. Framställ i dina böner till Jehova samma begäran som lärjungarna framställde till Jesus: ”Giv oss mera tro.” — Luk. 17:5, NW.

23. Vad kan tron åstadkomma?

²³ Till och med en smula tro, som kanske till en början förefaller svag, kan åstadkomma stora ting, såsom Jesus så livfullt framställde saken. Han sade: ”Om I haden tro, vore den ock blott såsom ett senapskorn, så skullen I kunna säga till detta mullbärsfikonträd: ’Ryck dig upp med rötterna och plantera dig i havet’, och det skulle lyda eder.” Alldeles såsom Jesus tack vare Guds andes kraft och genom att utöva tro utförde undergärningar, då han botade sjuka och demonbesatta människor som levde på hans tid, så kan vi nu i denna tid få ta emot de ännu större välsignelser av andlig helbrägdagörelse, som kommer att innebära liv i Guds nya värld. Men det behövs tro. — Luk. 17:6, 19.

24. Vilken försäkran med avseende på vår tro har Jesus givit oss?

²⁴ Fariséerna frågade Jesus när Guds rike skulle komma, och han svarade dem så här: ”Guds rike kommer icke på ett påfallande märkbart sätt.” Om vi skulle vänta till dess vi kan se det, dröjer vi för länge; därför behövs det tro nu, om man skall kunna driva på med predikoverket. Men Jesus försäkrar oss: ”Detta släkte skall icke förgås, förrän allt detta sker. Himmel och jord skola förgås, men mina ord skola aldrig förgås.” Liksom vi hyser den tillförsikten att himmelen och jorden skall bestå, kan vi hysa tillförsikt med avseende på Guds ords fortbestånd och med avseende på de underbara utsikterna till framtida liv under hans rikes rättfärdiga styrelse. — Luk. 17:20, NW; Matt. 24:34, 35.