Den store Guden som gör under

”Ty du är stor och gör under; du är Gud, allena du. Undervisa mig, Jehovah, om din väg, ty jag vill vandra i din sanning; håll mitt hjärta riktat på det ena, att jag fruktar ditt namn.” — Ps. 86:10, 11, My.

 1. Med vilken innebörd framstår Psalm 86 för dem som i våra dagar älskar rättfärdigheten?

PSALM 86 är en bön av David. Fastän den uttalades första gången för tre tusen år sedan, har den en oändligt rik innebörd för alla som i våra dagar älskar rättfärdigheten. Den upphöjer Honom, som allena har lösningen på alla denna rymdålders oroande problem. Lyssna till Davids bön, när han utgjuter sitt hjärta för den store Guden, som är värd all lovprisning: ”Ty du, Herre [Jehova, NW], är god och rik på förlåtelse, ja stor i nåd mot alla, som åkalla dig. På min nöds dag åkallar jag dig, ty du skall bönhöra mig. Jag vill tacka dig, Herre [Jehova, NW], min Gud, av hela mitt hjärta, jag vill ära ditt namn till evig tid. Ty din nåd har varit stor mot mig. ... Du, Herre [Jehova, NW], är en barmhärtig och nådig Gud, långmodig och stor i godhet och trohet. ... Du, Jehovah, har hulpit mig och tröstat mig.” — Ps. 86:5, 7, 12—17, My.

 2. I vilket avseende skiljer sig Davids bön från många nutida religionsutövares böner?

² Vilken annan Gud har någonsin framkallat en sådan från hjärtat kommande lovprisning som Jehova, Davids Gud? Må katolikerna och buddisterna ta sina radband och mässa Ave Maria eller O-Kyo tusen gånger om. Må protestantiska präster och predikanter höja skenheliga röster till en Gud, vars namn de inte känner. Må världens tusentals religiösa sekter frambära sina böner, var och en i överensstämmelse med sin trosbekännelse. Kan någon av deras böner ens tillnärmelsevis ge uttryck åt det djup av uppskattning som David hyste för sin Gud? David kände sin Gud. Hans religion var levande och meningsfull. Den var koncentrerad på hängiven tjänst för Jehova, himmelens och jordens Skapare och livets själva källa. — Ps. 36:8—10.

 3. Vilka ”under” utförde Jehova till gagn för David?

³ På grund av sin nåds och kärleksfulla godhets rikedom började Jehova göra ”under”, förunderliga ting, för David, när han utvalde honom såsom en helt ung gosse och lät smörja honom till att bli konung i Israel. ”Och Jehovas ande började vara verksam på David alltifrån den dagen.” (1 Sam. 16:7, 11—13, NW) Kan vi inte se David framför oss, när han i förtröstan på Jehovas makt skyndar fram med slunga och stenar för att besegra kämpen Goljat? Och tänk på Jehovas underbara gärningar för att bevara David vid liv genom åratals förföljelse från konung Sauls sida och slutligen upphöja honom på Jehovas tron på Sion, berget varom det heter: ”Skönt höjer det sig, hela jordens fröjd”! (Ps. 48:3) Vidare ser vi David i senare år, när han prisar Jehova för det underbara löftet om ett evigt rike i Davids konungsliga släktlinje, ett rike som ännu skall komma att bringa outsäglig frid och glädje till alla människors nationer här på jorden! — 1 Sam. 17:38—51; 26:18—20; 2 Sam. 7:16, 18—24.

 4. Varför kunde David förklara: ”Ingen är dig lik bland gudarna, Herre [Jehova]?

⁴ Av hela sitt hjärta kunde David säga: ”Ingen är dig lik bland gudarna, Herre [Jehova, NW], och intet är såsom dina verk.” (Ps. 86:8) På Davids tid, såsom i våra dagar, var jorden uppfylld av en mängd gudar. Fastän Buddha, Brahma, Konfucius och kristenhetens treenige ”Gud” ännu inte hade trätt fram för att öka förvirringen på den religiösa skådeplatsen, fanns det en hel härskara av gudar som skulle tillbedjas i de religioner som florerade i Filisteen, Assyrien, Babylon och andra nationer i Israels omgivning. När dessa nationer drog ut i krig, förde de med sig bilder av sina gudar på stänger, från vilka också deras länders emblem fladdrade. Några av dessa gudar, såsom Ammons Molok och Moabs Kemos, var kända såsom ”eldgudar” och krävde människooffer. Baal-Peor dyrkades med liderliga sexuella riter. David nöjde sig inte med att hålla sig avskild från denna grymma, omoraliska värld av förvirrade religionsutövare, utan han avlägsnade också deras smittosamma inflytande genom att direkt driva ut dem ur det land, som Gud hade givit åt Israel. — 5 Mos. 11:22—25; 2 Sam. 8:1—3, 14.

 5. För vilka andra under kunde David upphöja Jehova?

⁵ David upphöjde Jehova för alla hans väldiga skaparverk: ”Himlarna förtälja Guds ära, och fästet förkunnar hans händers verk.” (Ps. 19:2) Vidare prisade han Jehova för alla hans under som fanns nedtecknade i hans ”bok”, den del av bibeln som hade blivit fullbordad fram till den tiden. De världsliga nationernas gudar hade inte lämnat någon sådan urkund; de hade sannerligen inte åstadkommit någonting som var värt vare sig att lovprisas eller att upptecknas och bevaras. Det är Jehova ensam, ”den store konungen”, han som är ”stor” och ”högt lovad”, som har låtit skriva ned redogörelsen för sina underbara verk och eviga syften. (2 Mos. 17:14) David fröjdade sig inte endast över det gudomliga löftet om ett evigt rike, utan över alla de andra härliga profetior som syftar fram till vår tid.

 6. a) Vilka underbara syften med avseende på Riket har Jehova hållit på med att utföra sedan 1914? b) Hur har människor av en god vilja fått upp ögonen för Guds tecken och under och erkänt dem?

⁶ Nu på denna Jehovas dag gör himmelens store Gud ”under”, förunderliga ting, som är oöverträffade i hela historien! Det är den dag som David med glädje såg fram emot. Det är den dag då den ena profetian efter den andra får en storslagen uppfyllelse. I vår egen tid, år 1914, upprättade Jehova det eviga himmelriket och lade dess styrelse i händerna på en som är större än David, på sin Son, Jesus Kristus. År 1919 frambragte han här på jorden ett den nya världens samhälle till att predika ”dessa goda nyheter om riket ... till ett vittnesbörd för alla nationer”. (Matt. 24:14, NW) Eftersom den trogna kvarlevan av Jehovas vittnen utgör kärnan i detta den nya världens samhälle, tjänar den ”såsom tecken och såsom under”, ämnade att ses av alla människor. (Jes. 8:18, NW) Och nu flockar sig människor av en god vilja, ”alla nationers dyrbara ting”, i hundratusental till den nya världens samhälle av Jehovas vittnen, ty de ser däri en frid och glädje som skarpt kontrasterar mot den gamla världens söndring och hat. (Hagg. 2:8, AS; Jes. 2:2—4) Vilken underbar syn! Det är alldeles såsom David själv profeterade: ”Alla folk, som du har skapat, skola komma och tillbedja inför dig, o Herre [Jehova, NW], och ära ditt namn.” — Ps. 86:9, My.

 7. Vilka förunderliga gärningar förestår i den omedelbara framtiden?

⁷ Ännu fler förunderliga gärningar förestår. Jehova kommer att låta ”förvånansvärda händelser ske på jorden”, när han inom kort drar ut till sitt Harmageddonkrig, vari han kommer att utplåna ”den närvarande onda tingens ordning” med dess politik och dess militarism, dess tempel och dess gudar. (Ps. 46:9, 10, NW; Job 38:22, 23) Oförlikneliga blir de under som Jehova då kommer att utföra, när han kläder vår jord i paradisisk skönhet och frid. (Ps. 37:9, 11; 104:24) Jehovas mångskiftande verk är i sanning ”underbart ... i våra ögon” och kommer alla nutida ”människor av kärleksfull godhet” att utropa: ”Ingen är dig lik bland gudarna, Herre [Jehova, NW], och intet är såsom dina verk.” — Ps. 118:23, 24; 86:8.

Sky de falska gudarna

 8. a) Vad innebär det att komma och överlämna sig åt Jehova? b) Varför blir inte Jehova ärad genom kristenhetens och hednavärldens religioner i vår tid?

⁸ Den store Guden, Jehova, skall fortsätta med att göra förunderliga ting gentemot alla dem som kommer och överlämnar sig åt honom. Såsom ”en Gud som kräver odelad hängivenhet” fordrar han detta överlämnande av alla som får röna hans kärleksfulla godhet. (5 Mos. 6:14, 15, NW) De måste avskilja sig från den förvirrade mångfalden av gudar i hednavärlden och kristenheten. Dessutom måste de vara positiva i att understödja Jehovas tillbedjan, såsom hans smorde Son, Jesus, var, då han levde här på jorden, och såsom David var, han som utgjorde en förebild till Jesus, när han sade: ”Nitälskan för ditt hus har förtärt mig.” (Ps. 69:10; Joh. 2:17) De måste inse vilket stort svalg som skiljer Jehova från alla de falska gudarna. ”Då den Gud, som har gjort världen och allt vad däri är, ju är Herre över himmel och jord, bor Han icke i tempel, gjorda med händer; icke heller är han betjänad av människohänder, som om han vore i behov av någonting, ty han själv giver åt alla människor liv och anda och allt.” (Apg. 17:24, 25, NW) Gud blir inte ärad genom de väldiga religiösa templen i kristenheten. Han har ingenting gemensamt med hednavärldens otympliga avgudar med deras rysliga ansikten, bilder av gudar som drar fördel av fruktan och vidskepelse. Jehova vädjar till människohjärtan genom bibelns sanning och genom sin stora kärlek, varav han har låtit hela den nya världens samhälle på jorden genomträngas. Såsom aposteln säger: ”Vi älska, därför att han först har älskat oss.” — 1 Joh. 4:19.

 9. Vad innebär det att ”vandra i din sanning”?

⁹ ”Jag vill vandra i din sanning”, förklarade David. (Ps. 86:11) Hur kan man vandra så i vår tid? Genom att göra Jehovas uppenbarade sanning till själva centrum, själva kärnpunkten i hela sitt liv. Detta innebär personligt studium. Det innebär att man regelbundet kommer tillsammans med den nya världens samhälle av Jehovas vittnen, inte för formalistiska, religiösa övningar, utan för uppriktigt bibelstudium, där man uppbygger varandra i den allraheligaste tron. (Jud. v. 20, 21) Det innebär att lyda Jesu befallning: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationer, döpande dem ... lärande dem att hålla allt som jag har befallt eder.” (Matt. 28:19, 20, NW) Det innebär att med sanningen trösta dem som denna onda värld har bragt i betryck och trångmål. ”Den form av tillbedjan som är ren och obesudlad från vår Guds och Faders ståndpunkt är denna: att vårda sig om fader och moderlösa och änkor i deras bedrövelse och att bevara sig utan fläck från världen.” — Jak. 1:27, NW.

10. a) Vad inbegrips i att bevara sig ”utan fläck från världen”? b) Hur är konfucianismen och bibeln varandras motsatser i lära och i den frukt de frambringar?

¹⁰ Hur kan någon bevara sig ”utan fläck från världen”? Bland annat måste han bevara sig fri från att besmittas av världslig religion. Sedan Davids tid har många nya gudar och religioner uppstått och tagit människornas sinnen och liv till fånga. Vi har till exempel den religion som Konfucius givit upphov åt, han som vördas och äras av kineserna. Konfucius uttalade den negativa principen: ”Gör inte mot andra vad ni inte önskar att de skall göra mot eder”, och förband denna med en formell reglering av alla livets förhållanden och sedvänjor. Som följd härav har det varit mycket ringa framåtskridande i Kina under två tusen fem hundra år. Hur skiljer sig inte detta förhållande från den positiva kärlek till Gud och människor som påbjuds i bibeln — en kärlek som är levande, framåtskridande och bär goda frukter! — Matt. 22:36—40; Joh. 15:8—10.

11. Har hinduismen medfört några välsignelser åt sina anhängare, och på vilka sätt kontrasterar den mot bibeln?

¹¹ Vidare har vi hinduismen med sina 330.000.000 gudar och gudinnor och med tempelriter som i många fall är chockerande för dem som håller på anständiga, moraliska normer. Indiens efterblivenhet, varmed landets ansvar för sina millioner svältande heliga kor hör samman, vittnar dessutom om att hinduismen inte är en religion som medför andliga eller materiella välsignelser åt sina anhängare. Till och med premiärminister Nehru ”har ... klandrat sina landsmän för deras inställning till korna”.a Hinduismen skiljer sig ofantligt från tillbedjan av den ende Guden och Skaparen, Jehova, som äger ”boskapen på de tusende bergen” och som kan sörja för både andliga och materiella behov hos allt skapat som tjänar i enlighet med hans uppsåt! — Ps. 50:10; 104:27, 28.

12. Vad kan sägas till förmån för shinto och den japanska buddismen?

¹² Det var shinto som inspirerade den fanatism, varmed Japan under andra världskriget företog sin offensiv i Asien och Stilla havet, och intill denna dag vördar man i många japanska tempel spegeln, ädelstenen och svärdet, som enligt traditionen tillhört Jimmu Tenno, Japans förste kejsare för 2.600 år sedan, vilken påstås vara ättling till solgudinnan själv. Men de shintoistiska bönerna medförde inte någon seger åt Japan, liksom inte heller katolska eller protestantiska böner bragte seger åt dess italienska och tyska axelpartner. Inte heller gav Buddha något bistånd åt axelns sak. Även om de böner som frambärs av Nichiren, en buddistisk svärmare på 1200-talet, påstås ha förorsakat den tyfon, som förhindrade en mongolisk invasion i Japan, kunde likväl inte bönerna från Japans många buddistsekter avvärja den invasion från molnen, som skedde under andra världskriget. Inte underligt att många i Japan har förlorat tron på sina krigstids-”gudar”! Japan är nu ett fält som är moget för predikandet av Guds fridsrike. — Joh. 4:35, 36.

13. a) Varför råder det förvirring i kristenheten i fråga om dess ”Gud”? b) Visa kontrasten mellan kristenhetens handlingssätt och Davids.

¹³ Nå, men hur är det med kristenhetens ”Gud”? Det amerikanska riksmyntet bär inskriften: ”På Gud förtröstar vi.” Vilken ”Gud”? Den Gud som tillbeds av ”det kyrkosamfund du väljer att tillhöra”? De mer än två hundra katolska, protestantiska och judiska sekterna i Förenta staterna, tillika med sina många besläktade sekter överallt i den västerländska världen, kan säkerligen inte tillbedja samme Gud. Deras läror utgör en enda röra och är i strid inbördes. De har inte fördragit den enda, konsekventa, ”hälsosamma läran” från bibeln. De har i stället följt läror som människor givit upphov åt. (2 Tim. 4:3, 4, NW) De har inte bedit av hela sitt hjärta, som David gjorde: ”Undervisa mig, Jehovah, om din väg, ty jag vill vandra i din sanning.” (Ps. 86:11, 12, My) Därför vandrar de vidare i en labyrint av förvirrade läror. De inte endast hånar Jehovas rena lära, utan de tar till och med bort hans namn från dess rättmätiga plats i deras moderna bibelöversättningar och ersätter det med ett uttryckslöst ”Herren”.

14. a) Vilka är frakterna av kristenhetens religiösa förvirring? b) Vilket öde väntar kristenheten, och varför?

¹⁴ Frukterna av kristenhetens religiösa förvirring kan vi se i dess stigande brottsfrekvens, dess ungdomsbrottslighet och den skrämmande ökningen av skilsmässornas antal och av gudlösheten inom dess landamären. Det är alltsammans vad Jehova har förutsagt med avseende på den ogudaktiga kristenheten i dessa ”yttersta dagar”. (Matt. 7:15—23; 2 Tim. 3:1—7; Jer. 5:29—31) Kristenheten förnekar Kristus både i sin lära och i sitt levnadssätt. Att kristenheten kungör Förenta nationerna såsom världens hopp eller att den tävlar med den kommunistiske ”konungen i Nordlandet” genom att skaffa sig stora förråd av kärnvapen kommer inte att frälsa den från att bli tillintetgjord i Harmageddon av Jehova och hans nu regerande konung, den Kristus som kristenheten påstår sig tjäna. — Dan. 11:38; Luk. 6:46—49.

Hög tid att fly

15. Vilken varning måste alla som älskar rättfärdigheten nu rätta sig efter?

¹⁵ Denna världen och dess mångskiftande religioner står domfällda inför Jehova och hans skarprättare, Kristus Jesus. Hur måste människor, som är i överensstämmelse med Jehovas hjärta, såsom David var, handla i denna tid? (Apg. 13:22, NW) Profeten Jeremia talar om denna religiösa värld under symbolen ”Babylon” och säger: ”Fly ut ur Babylon och bered undflykt var och en för sin egen själ. Låt eder icke göras livlösa genom hennes villfarelse. Ty det är hämndens tid som tillhör Jehova. Det är en behandling som han vedergäller henne. Babylon ... gör hela jorden drucken. ... Det är därför nationerna fortsätta att handla vanvettigt.” — Jer. 51:6, 7, NW.

16, 17. a) Vad innefattas i att fly ut ur det nutida Babylon? b) Hur understryker Jeremia behovet av att fly från den nutida religionen, som är ”idel falskhet”?

¹⁶ Ser du de nutida nationerna ”handla vanvettigt”? Fly då! säger profeten. Men hur? Genom att avskilja dig från deras högröstade politik, deras hjärtlösa militarism, deras förfallna moral och deras förslöande religion. Druckna av falsk religion, vare sig denna består i att man bekänner sig till ett visst kyrkosamfund eller i att man upphöjer militärmakten eller tillbeder kommuniststaten, har nationerna lämnat Guds varning utan avseende. Deras sabelskrammel har inte endast fört dem farligt nära ett ”hett krig” med kärnvapen, utan — vad som är ändå värre — tätt inpå en förskräcklig och förundransvärd tillintetgörelse som verkställs av den store Guden, Jehova. Inom dessa nationer håller emellertid fredsälskande människor av en god vilja på att vakna till insikt om tomheten och hjälplösheten hos deras förfäders nationalistiska gudar. De flyr bort från att understödja kristenhetens och hednavärldens religioner, som de funnit vara ”idel falskhet”, och överlämnar sig åt Jehova, den sanne Guden och Skaparen av den förblivande nya världen, där sunt förnuft och frid kommer att råda.

¹⁷ Detta är de människor av en god vilja, som David förutsåg i Psalm 86:9 och som också beskrivs i Jeremia 16:19, 20 (NW): ”O, Jehova, min styrka och mitt fäste och min plats att fly till på nödens dag, till dig skola nationerna själva komma från jordens ändar, och de skola säga: ’Våra förfäder kommo i sanning att besitta idel falskhet, fåfänglighet och ting i vilka det icke fanns något gagneligt.’ Kan jordemänniskan göra åt sig gudar, när de inga gudar äro?” Jehovas vrede kommer snart att flamma mot nationernas falska gudar, och om detta förklarar han: ”Ja, denna gång skall jag komma dem att känna min hand och min väldighet, och de skola nödgas veta att mitt namn är Jehova.” — Jer. 16:21, NW.

18. Varför kommer Jehova att störta nationerna och deras religioner i fördärvet?

¹⁸ Är det inte förskräckligt att Jehova skall utplåna nationerna och deras religioner? Vad som verkligen skulle vara förskräckligt, det vore om Jehova tilläte de skrävlande nationerna att fortsätta med att vanhelga hans händers verk, jorden, ända därhän att allt liv bleve förintat förmedelst deras kärnvapenuppfinningar. Lyckligtvis ämnar han dessförinnan störta dem i fördärvet. (Upp. 11:18) Eftersom hans uppsåt är att ha en ren jord och en enda sann, ren religion för hela mänskligheten, kommer han dessutom att också förinta alla falska gudar och religioner. (Sef. 2:11) Fly ut ur den babyloniska religionen nu. Bered undflykt för din själ genom att avlägsna alla fläckar av falsk religion, och håll dig hädanefter ren från dess fläckar!

19. Vad innebär det att säga: ”Undervisa mig, Jehovah, om din väg”?

¹⁹ Säger du av hela ditt hjärta, såsom David gjorde: ”Undervisa mig, Jehovah, om din väg”? Är det ditt beslut att ”jag vill vandra i din sanning”? Att göra detta innebär att överlämna sig åt Jehova och att ständigt hålla på med att studera och vandra i hans lära. Det kräver fortsatt framåtskridande. Kristenhetens religioner har under århundraden hållit på med att sjunka ned i de formalistiska trosbekännelsernas kärr. Men i Jehovas nya världens samhälle blir det aldrig ens något tillfälligt stillastående. Paulus sade: ”Då vi nu hava lämnat de första grunderna av läran om Kristus, låt oss sträva framåt mot mognad.” (Hebr. 6:1, NW) Liksom det fordrades av kung David att han skulle läsa i Guds lagbok i alla sina livsdagar, för att han skulle lära sig att frukta Jehova, sin Gud, så måste Guds människa i denna tid dagligen studera Guds ord, för att hon ”må bliva fullt duglig, fullständigt utrustad för allt gott verk”. — 5 Mos. 17:19:2 Tim. 3:16, 17, NW.

20. a) Vilket misstag har somliga begått? b) Vad är nödvändigt för att kunna helt och fullt vandra i sanningen?

²⁰ Somliga människor har nöjt sig med en ytlig kunskap om Guds uppsåt. De har inhämtat något om välsignelserna i Guds nya värld, eller också har de fattat personlig sympati för den förkunnare bland Jehovas vittnen som besöker dem. För en tid sluter de sig till den nya världens samhälle ”med smicker”. (Dan. 11:34, Åk) De säger: ”Jag tycker ni är underbara människor”, men längre går de inte. De studerar inte bibeln för att urskilja dess verkliga innebörd och kraft. De låter inte bibelns sanning slå rot i deras hjärtan, så att de kan överlämna sig åt Jehova och bära frukt med uthärdande. (Luk. 8:15, NW) Hur nödvändigt det ändå är att inte endast inhämta de ”första grunderna” av Jehovas undervisning, utan att också dagligen noggrant undersöka Skrifterna och därvid begagna sig av alla för detta ingående bibelstudium beredda hjälpmedel! På det sättet blir man övertygad i sin tro och väl skickad att med tillförsikt förklara sanningens underbara drag och skiftningar för andra. Gör sanningen till din egendom, och vandra i den. — Apg. 17:11.

21. I vilken utsträckning bör man känna bibeln?

²¹ För att kunna göra sinnet och hjärtat fria för en åt den sanne Guden helgad tjänst måste man känna bibeln. I sådana saker som neutralitet i fredstid eller krigstid, flagghälsning, patriotiska ceremonier, politik, blodets helgd, offrande åt avgudar och vördnadsbetygelser inför ens förfäders gravar måste var och en ta personlig ståndpunkt i enlighet med vad han har studerat i Guds ord och vet vara rätt. Han måste ha reda på de principer, som Gud framställer i sitt ord, och vara sinnad att behaga Gud genom att leva enligt dessa principer, även om det kostar stora personliga offer. Det är inte bara fråga om att känna till enstaka ställen i bibeln som kan ge stöd åt ens ståndpunkt. Den som vandrar i Jehovas sanning måste vara mogen i att känna till hela det storslagna temat i bibeln, den djupa innebörden i Jehovas löften om Riket och veta hur det verkligen går till att föra ett gudhängivet liv i avskildhet från Satans värld. Han måste äga en klar urskillning beträffande vad som är Jehovas vilja för alla tillfällen, och han måste göra denna vilja. — Hebr. 5:14; Kol. 1:9, 10.

22. a) Illustrera hur man kan tillämpa bibelns principer. b) Vilken kraftig uppmuntran ger bibeln åt dem som håller fast vid sin ostrafflighet?

²² En familj kanske kräver att dess barn skall ställa fram mat och dryck framför en avgudabild varje dag eller göra periodiska pilgrimsfärder till förfädernas gravar. Kan en som vandrar i Jehovas sanning göra sådant? Förmodligen kommer han att erinra sig vad Skriften säger i 2 Korintierna 6:16 (NW): ”Och vilken överensstämmelse förefinnes mellan Guds tempel och avgudar? Ty vi äro den levande Gudens tempel, alldeles såsom Gud sade: ’Jag skall bo ibland dem och vandra ibland dem; och jag skall vara deras Gud, och de skola vara mitt folk.’” Han gläder sig över detta privilegium att vandra med den levande Guden och kommer därför att flitigt undersöka Skriften för att i sitt hjärta fastslå Guds principer angående avgudadyrkan. Men om familjen gör invändningar och till och med blir fordrande i sitt motstånd, hur kommer han då att handla? Han kommer naturligtvis att lägga i dagen sin önskan att samarbeta i alla livets vanliga förhållanden. I kärlek, i vänlighet och i ett behagligt uppträdande kommer han att vara ett levande vittnesbörd om den förändring som har skett med honom, sedan han överlämnade sig åt den sanne Guden. Men i saker som gäller tillbedjan måste hans ståndpunkt vara i fast överensstämmelse med de principer som Jehova ger uttryck åt i sitt ord. Även om det skulle komma till hätsk förföljelse, kommer han att få sitt mod styrkt genom Jesu ord, som förutsäger just denna situation: ”Tro icke, att jag har kommit för att bringa frid på jorden; jag har icke kommit för att bringa frid, utan ett svärd. Ty jag har kommit för att vålla söndring, så att en man står emot sin fader och en dotter emot sin moder och en ung hustru emot sin svärmoder. Ja, sannerligen, en mans fiender skola vara personer bland hans eget husfolk.” (Matt. 10:34—36, NW) Fatta mod! Fastän man kan förlora vänskapsförbindelser i denna gamla värld, kommer man genom ett ostraffligt handlingssätt att vinna många verkliga vänner i Jehovas nya världens samhälle och även Jehovas och hans konungs vänskap, som leder till vederkvickande frid och evigt liv i den nya världen! — Matt. 19:29.

23. Hur kan Jehovas tillbedjare övervinna världen? Illustrera.

²³ Den som i bön håller fast vid teokratiska principer kommer att vinna ”Guds frid, som överträffar all tanke”, och en inre styrka som övervinner världen. (Fil. 4:6, 7, NW) Genom att vägra att hälsa det nazistiska hakkorset och vägra att ropa Heil Hitler! och genom sin neutralitet gentemot Hitlers anfallskrig ådrog sig Jehovas vittnen i Tyskland under andra världskriget en av de grymmaste förföljelser som historien känner. En författare skriver härom: ”Då vittnena inte gav upp kampen för sin religiösa övertygelse, sattes det i gång en terrorkampanj mot dem, som övergick allt som förövades mot några andra av nazismens offer i Tyskland. ... Det lidande som Jehovas vittnen fick utstå i lägren var till och med värre än det som judar, pacifister eller kommunister utsattes för. Sekten är liten, men det verkar som om varje enskild medlem är en fästning som kan jämnas med marken, men aldrig intagas.”b Om du vandrar med Gud i hans sanna lära, kan du också bli en sådan fästning!

24. Hur verkar det som ett vittnesbörd för andra, om man lever enligt bibelns principer?

²⁴ De som lever i överensstämmelse med bibelns principer kommer att inse att de flesta motståndare i själ och hjärta är fega. När de ser en orubblig ståndpunkt för rätta principer, kommer de i många fall att ge upp striden. De kommer att erkänna den kristnes rimliga frihet att tillbedja den sanne Guden. Om de har varit uppriktiga i sitt motstånd, kan den åt Gud överlämnade kristnes större uppriktighet och starkare övertygelse kanske till och med förmå dem att börja visa intresse och i sinom tid omfatta samma dyrbara tro. (1 Petr. 3:1, 2) Kom ihåg att aposteln Paulus, som Jehova brukade till att klargöra många av de gudomliga principerna, själv en gång var en förföljare, som förde krig mot Guds sanna folk. — Gal. 1:13—16, 23, 24.

25. a) När i all synnerhet är en allt besegrande tro nödvändig? b) Vilken kraftig försäkran ger Jesus åt människor som har tro?

²⁵ I några av Österns länder är religionen nära förbunden med nästan varje förehavande i livet. Den som överger nationens eller stammens religion betraktas inte bara som utstött av sin familj, utan också som utstött ur hela samhället. På några platser fordras det att varje man skall vara präst under någon tid i sitt liv. För inte länge sedan åskådliggjorde Burmas förre premiärminister U Nu detta bruk genom att för en månad ikläda sig en buddistprästs orangefärgade dräkt. Där en landet eller orten tillhörande religion är så djupt inrotad i folkets liv, behöver man stark tro, en allt besegrande tro, för att kunna göra sig fri och komma in på Jehovas sanningsvägar och behålla denna ståndpunkt. Men det kan göras, och det görs också! Som aposteln säger: ”Och detta är den seger som har besegrat världen: vår tro.” (1 Joh. 5:4, NW) Alla som värderar denna tro och privilegiet att äga fortsatt gemenskap med Guds nya världens samhälle kommer att växa sig starka! Fastän de kanske blir utstötta från världsliga samhällen, försäkrar Jesus dem: ”Allt vad min Fader giver mig, det kommer till mig; och den som kommer till mig, honom skall jag sannerligen icke kasta ut. Ja, detta är min Faders vilja, att var och en som ser Sonen och tror på honom, han skall hava evigt liv.” — Joh. 6:37, 40.

26. a) Vad måste man noga vaka över i fråga om tankar och inställning? b) Vilka vanor måste den kristne utbilda, i överensstämmelse med Guds vilja?

²⁶ Alla som vinner friheten i Guds nya världens samhälle måste noga vaka över att deras nyförvärvade kristna tänkesätt inte blir besmittat av hedniska tankar och sedvänjor. ”Se, mina tankar äro icke edra tankar, och edra vägar äro icke mina vägar, säger HERREN [Jehova].” (Jes. 55:8) Den nye kristne måste ofta göra sig kvitt sin hemorts sätt att se på saker och ting. I många länder i Orienten är det inte brukligt att gå till ett tempel för att få religiös undervisning. Likaså betraktar man i Västerns länder ofta religionen som en bisak i livet och låter den komma med i spelet endast vid bröllop, begravningar, julottor och liknande. Den som gör om sitt sinne till att omfatta Jehovas tankar måste därför tillägna sig den vanan, som i början förefaller honom besynnerlig, att regelbundet besöka bibelstudiemöten flera gånger i veckan. Men gå på mötena måste han, om han skall bli grundligt bevandrad i de vägar som tillhör sanningens store Gud. Inställningen till nationella festdagar, helgdagar och fritid måste ändras. Det är inte Jehovas väg eller sätt att förslösa tid i dessa onda dagar, utan han uppmanar i stället de kristna att vandra såsom visa människor och att ”köpa den lägliga tiden” åt sig och ”fatta vad Jehovas vilja är”. (Ef. 5:15—17, NW) Timmarna är alltför dyrbara att slösa bort på den gamla världen. Vid jul, vid nyår, på helgdagar eller vid ledigheter i samband med lördag och söndag finns det tid som man bör köpa till att bruka i den nya världens tjänst. Använd den vist. — Ef. 4:22; Kol. 4:5.

27. Var och hur kommer man att firma de sanna och lovvärda tingen i vår tid?

²⁷ ”Slutligen, bröder, vadhelst som är sant, vadhelst som har vikt och betydelse, vadhelst som är rättfärdigt, vadhelst som är kyskt, vadhelst som är värt att älska, vadhelst som blir väl omtalat, vad dygd som finnes och vadhelst lovvärt som finnes — fortsätt med att tänka över dessa ting.” (Fil. 4:8, NW) Det är med dessa ting som man bör fylla sitt sinne och hjärta. Var kan man finna dessa sanna och lovvärda ting i vår tid? Ingenstans i Satans värld! De är att finna endast i Guds ord, bibeln, och man kan tänka över dem i dyrbar samvaro med andra i den nya världens samhälle av Jehovas vittnen. De viktigaste timmarna i varje vecka är de timmar som du tillbringar på möten med att tänka över de underbara syftena i samband med Riket, som sanningens store Gud tillkännager, och de timmar som du använder till att predika och undervisa från dörr till dörr. Fortsätt i hela ditt åt Gud överlämnade liv och av hela ditt hjärta med att tacka och lova Jehova, ty han ”gör under”. Jehova, han allena, är DEN STORE GUDEN.

[Fotnot]