för den blodiga hämnd de utkrävde, därför att deras syster, Dina, hade blivit kränkt. Eftersom de tre första sönerna genom sitt handlingssätt hade försatt sig ur spel, gav Jakob den främsta välsignelsen åt Juda: ”Spiran skall icke vika ifrån Juda, icke härskarstaven ifrån hans fötter, till dess Silo kommer och folken bliva honom hörsamma.” (Hade inte Juda visat sig vara den pålitligaste och mest mogne av alla Jakobs söner genom sitt försvar av såväl Josef som Benjamin? Jo, det hade han!) Därpå följde profetior om de åtta övriga av Jakobs söner och anvisningar om var hans kvarlevor skulle begravas. ”Jakob hade givit sina söner denna befallning, ... och han gav upp andan.” — 1 Mos. 49:1—33, fotnot.

Ja, Jakob var verkligen en fridsam gudsman, mild till sinnes. Han levde i nära gemenskap med Gud och gjorde flitigt bruk av bönen, och Gud hedrade honom med att flera gånger uppenbara sig för honom. Eftersom Jakob inte var snabb att strida för sina rättigheter, ledde Gud förhållandena så att Jakob fick det som tillkom honom. Han blev på ett enastående sätt välsignad genom att få det abrahamitiska löftet och bli fader till Israels nation. Framför allt fick han Jehovas godkännande och har bevisats den största heder en dödlig människa kan få: han har fått sitt namn förbundet med den ende sanne Guden, Jehova, ty om och om igen läser vi att Jehova kallas ”Jakobs Gud”. — 2 Sam. 23:1; Ps. 81:2, 5.

Jakob har bevisats än mer ära, däri att han fått tjäna såsom förebild till den kristna församlingen, som består av 144.000 medlemmar. Liksom Abraham är en bild av Jehova Gud och Isak en bild av Jesus Kristus, så är Jakob en förebild till Kristi brud. (Matt. 8:11) Det är särskilt på denna skara som följande Jesu ord är tillämpliga: ”Lyckliga äro de som äro milda till sinnes, ty de skola ärva jorden. Lyckliga äro de fridsamma, ty de skola kallas ’Guds söner’.” (Matt. 5:5, 9, NW) Kvarlevan av dessa, som befinner sig på jorden i denna tid, kallas också för Jakob i Jeremia 30:7—11, där deras svåra betryck under och omedelbart efter första världskriget är förutsagt.

Jakob är ett utmärkt föredöme för alla Guds tjänare i denna tid. Också de måste livligt uppskatta andliga ting och vara milda till sinnes och fridsamma. Jakobs villighet att uthärda strapatser till gagn för de får, som befann sig i hans vård, måste de också efterlikna. (1 Mos. 31:36—42) Detta är visst och sant: ”Allt vad som fordom har blivit skrivet, det är skrivet oss till undervisning.” — Rom. 15:4.

Möte mot vittnena blev ett vittnenas möte

Under predikoarbetet från hus till hus fick Jehovas vittnen veta att en romersk-katolsk förening på orten skulle ha ett föredrag om Jehovas vittnen vid sin månatliga sammankomst, och några av vittnena beslöt då att gå dit. Prästen blev emellertid så förskräckt, att han bara tillät fyra av dem att stanna kvar.

Efter ett uppenbart avkortat och ganska milt tal, som bara räckte i tio minuter, lämnades ordet fritt, dvs. frågor fick ställas till ordföranden, men vem som helst av de närvarande skulle få besvara dem. En av de första frågorna som en katolsk dam ställde lydde så: ”Varför går Jehovas vittnen från dörr till dörr?” Ordföranden såg på den tillresande föredragshållaren, denne såg i sin tur på den präst som stod för värdskapet, och prästen såg — bortkommen ut. Ett av de närvarande vittnena grep då tillfället och bad att få svara på frågan, och det fick han gärna göra.

Från och med nu kom frågorna i snabb takt från de många katolikerna som kommit till mötet, och de fick dem taktfullt och sanningsenligt besvarade av vittnena, som hänvisade till många skriftställen. Under två timmars tid frambärs ett förträffligt vittnesbörd om Jehova och hans uppsåt, om hans rike, hans synliga organisation och den nya jorden. Intresset och den uppenbart goda viljan var så framträdande, att prästen på platsen fann det rådligt att förklara mötet avslutat, innan alla katolikernas många, ivrigt framställda frågor hunnit besvaras. Att döma av de yttranden som fälldes efter mötet, hade denna kväll varit en av de intressantaste och mest uppiggande som man någonsin haft vid denna förenings sammankomster — mötet mot Jehovas vittnen som blev ett vittnenas möte! — Australien.