Var villig att tjäna med det du har

NÄR Jesus vandrade här på jorden, framhävde han hur nödvändigt det är att göra en rätt värdering av tingen, att arbeta för det som verkligen är något värt. Han gav denna uppmaning: ”Arbeta icke för den mat som förgås utan för den mat som förblir till evigt liv.” — Joh. 6:27, NW.

Jesus talade ofta om evigt liv under Guds rikes styrelse. Ett sådant liv skulle verkligen vara värt att leva! Men om man skall vinna det livet, räcker det inte med lekamlig mat. Därför sade Jesus: ”Människan måste leva icke endast av bröd, utan av varje uttalande som går ut genom Jehovas mun.” — Matt. 4:4, NW.

Men vilken inställning skall Guds tjänare ha till livets nödtorft, t. ex. till mat och kläder? Jesus sade: ”Var ... aldrig bekymrade och säg: ’Vad skola vi äta?’ eller: ’Vad skola vi dricka?’ eller: ’Vad skola vi sätta på oss?’ Ty allt detta är det som nationerna ivrigt sträva efter. Ty eder himmelske Fader vet att ni behöva allt detta.” (Matt. 6:31, 32, NW) Gud skulle välsigna sina tjänares ansträngningar att skaffa livets nödtorft dag för dag. Fördenskull lärde Jesus sina efterföljare att bedja: ”Vårt dagliga bröd giv oss i dag.” — Matt. 6:11.

De tjänade med det de hade

Jesus och de första kristna insåg att det som Gud lovade dem var de verkligt nödvändiga tingen och inte stora rikedomar. Därför lade de inte ned sin energi på att söka samla en uppsjö av materiella ägodelar. Jesus själv var så flitigt upptagen i Guds tjänst att han inte gav sig tid att skaffa sig en varaktig vistelseort. Om honom säger bibeln: ”Människosonen har ingen plats, där han kan vila sitt huvud.” (Matt. 8:20) Han inriktade sig helt på att göra Guds vilja och litade på att hans Fader, Jehova, skulle sörja för det nödvändigaste.

När Jesus sände ut sina lärjungar att utföra Guds verk, framhöll han att de inte skulle behöva lägga upp något förråd av ägodelar. Han sade: ”Skaffa eder icke guld eller silver eller koppar till edra penningpungar i bältet, ej heller en matpåse för färden eller två underklädnader eller sandaler eller en stav; ty arbetaren är värd sin mat.” — Matt. 10:9, 10, NW.

Aposteln Paulus arbetade bara för att få livets nödtorft. Han sade att hans liv ofta förflöt ”under arbete och möda, under mångfaldiga vakor, under hunger och törst, under svält titt och ofta, under köld och nakenhet”. (2 Kor. 11:27) Men Paulus svalt inte till döds, och inte dog han heller därför att han blivit utsatt för dåligt väder. Han hade det som han behövde för att kunna uppehålla livet, så att han kunde tjäna Gud.

Det som vi kan lära av Jesus, aposteln Paulus och de andra nitiska kristna i första århundradet är att de var tillfreds med det som de hade och tjänade Gud med det som de hade, även om det var mycket litet. De insåg att huvudsaken var att göra Jehovas vilja. Såsom Paulus sade: ”Jag har lärt mig att vara nöjd med de omständigheter, i vilka jag är. Jag vet att finna mig i ringhet, jag vet ock att finna mig i överflöd. Med vilken ställning och vilka förhållanden som helst är jag förtrogen: jag kan vara mätt, och jag kan vara hungrig; jag kan hava överflöd, och jag kan lida brist.” — Fil. 4:11, 12.

Efterlikna deras exempel

Åt Gud överlämnade tjänare i våra dagar bör efterlikna de första kristnas förträffliga exempel. De bör lära sig att vara nöjda med det de har och att tjäna Gud med det de har, oavsett hur litet detta kan vara.

Likväl händer det ibland att en kristen, som har det dåligt ställt materiellt sett, drar sig för att ta del i förkunnartjänsten, särskilt för att gå från hus till hus. Han kanske anser sig vara till smälek för Jehova Gud och hans synliga organisation, eftersom han inte har några moderna kläder. Hans kläder kanske är litet gammalmodiga. Men även om det är berömvärt att man önskar ta sig riktigt väl ut, när man tjänar Gud, så är ingen vanära förbunden med en sådan sak som att man är litet gammalmodigt klädd. En kristen som bär gamla kläder, när han predikar de goda nyheterna om Guds rike, är inte i ringare grad ett vittne för Jehova än den som bär de allra finaste och nyaste kläder. Det som behövs är att kläderna är rena och snygga. Också nya kläder är en vanära, om de är smutsiga.

En kristen bör inte heller känna det svårt, om han inte har några fina skor att ta på sig. Han kanske inte har några skor alls. Detta bör inte lägga hinder i vägen för förkunnartjänsten, ty även om han tycker att han inte kan predika i bostadsområden där han skulle känna sig generad över att inte ha några skor, så kan han i många länder gå till sådana bostadsområden där folk befinner sig i samma belägenhet som han själv och inte kommer att fästa avseende vid om Guds rikes förkunnare har skor på sig eller inte.

Oavsett hur mycket eller hur litet du har att sätta på dig, så tänk på att det är han som har sänt dig som är av verklig betydenhet. Om någon smädar dig såsom varande en Guds tjänare, därför att du är fattig i materiellt avseende, då kan du påminna honom om att Guds ord säger följande i Galaterna 2:6: ”Gud har icke anseende till personen” eller: ”Gud går icke efter hur en människa ter sig till det yttre” (NW). Det är hjärtat som Gud ser till, inte vad en människa har att ta på sig. När Guds tjänare är rena och snygga, betyder det ingenting hur gamla deras kläder är eller hur liten omväxling på kläder de har möjlighet till. De är till ära för Jehova, eftersom de gör hans vilja och inte låter mindre betydelsefulla frågor föra dem på avvägar. Detta behagar Gud. Men det skulle inte behaga honom om en människa underlät att förkunna därför att hon är fattig. Många, kanske flertalet, av Jehovas tjänare tidsåldrarna igenom har varit relativt fattiga, men de har likväl tjänat den Högste.

Skolutbildning

Kanske är det din dåliga skolunderbyggnad som du låter hindra dig från att utföra förkunnartjänsten. Men är god skolunderbyggnad ett krav? Visst inte! Flertalet av Jesu lärjungar hade inte fått någon omfattande skolutbildning. Det heter i Apostlagärningarna 4:13 om dem: ”När de [styresmännen, de äldre männen, de skriftlärda och översteprästen] sågo Petrus och Johannes vara så frimodiga och förnummo, att de voro olärda män ur folket, förundrade de sig.”

Dessa lärda inflytelserika män undrade hur människor som inte hade gått i deras skolor kunde vara så frimodiga. Men det gick snart upp för dem hur detta kom sig, ty i samma vers heter det: ”Men så kände de igen dem och påminde sig, att de hade varit med Jesus.” Därför var de så frimodiga! De hade varit med Jesus och hade blivit undervisade av honom i det som verkligen var av betydelse! Nu var de rustade att undervisa andra om Gud, och nu fick de dessutom bistånd av Guds kraftfulla heliga ande, som hade blivit utgjuten över dem. Detta kunde mer än väl uppväga varje brist på skolutbildning hos dem.

Men tro nu inte att de första kristna var okunniga. Det var de inte alls. De var intelligenta människor. Det var bara så att många av dem inte hade tillfälle att få någon mer omfattande utbildning. Sådan högre utbildning hade inte heller några förtjänster från Guds synpunkt sett, ty högt bildade människor saknade ofta ödmjukhet och motstod Jesus, såsom vi finner att det var med styresmännen och de skriftlärda och fariséerna.

Låt fördenskull inte brist på skolutbildning hindra dig från att ta del i förkunnartjänsten. Den bäste Ordets förkunnare som någonsin vandrat här på jorden hade inte tagit examen vid någon högre läroanstalt! Men Jesus hade fått undervisning och utbildning av Gud genom hans ord, och detta är den högsta tänkbara utbildningen. Det är en sådan utbildning du behöver. Om du har fått en god skolutbildning och du gör gott bruk av denna din kunskap i förkunnartjänsten, så är detta utmärkt, men tro inte att sådan utbildning är nödvändig för att man skall kunna bli en Guds tjänare.

Vidare behöver ingen åt Gud överlämnad tjänare tycka att han vet för litet om bibeln för att kunna predika för andra. Att du har överlämnat livet åt Jehova är ett bevis på att du klart inser vad som är Guds grundläggande uppsåt eller syften och krav. Detta är tillräckligt för att man skall kunna tala med andra, ty en sådan insikt är mer än det stora flertalet människor på jorden har. Bli lik den ofärdige mannen som aposteln Petrus botade. Om honom säger bibeln: ”Och han sprang upp och stod upprätt och begynte gå och följde dem in i helgedomen, alltjämt gående och springande, under det att han lovade Gud.” (Apg. 3:8) Han lovade Gud med den kunskap han hade. Du kan göra likadant.

Ett förståndigt bruk av det du har

När det gäller materiella ting, har de som överlämnat livet åt Gud sannerligen många fördelar. Hur så? Jo, deras pengar räcker längre, eftersom de inte kastar ut dem på ett lösaktigt liv, omoraliska kvinnor och omåttlighet i fråga om dryckesvanor, på rökning eller dyrbara nöjen och andra utsvävningar. De slösar inte heller bort sina pengar genom att spela hasard. Eftersom Guds tjänare inte använder sina pengar på ett dåraktigt sätt, har de mera att ge ut på sådana saker som är nödvändiga.

Om du kan få det bättre ställt materiellt sett, så kan du naturligtvis vidta föranstaltningar härför. Men om en kristen skulle behöva avstå från sina andliga intressen för att skaffa sig mera av denna världens goda, då säger han: Nej tack! Om det bara gäller att planera livsförhållandena och göra upp en bättre budget eller att söka ett arbete som ger större inkomst, utan att fördenskull bli en fara för de andliga intressena, då finns det inget att invända mot att man gör detta.

Tro inte att man blir en bättre Guds tjänare om man bär fina kläder, äger ett vackert hem eller har läcker mat att äta. Det är i allmänhet tvärtom. Överflöd på pengar och materiella ägodelar är vanligen ett hinder för andligheten, ty man kan lätt känna sig nöjd med att äga bara dessa ting. Om man gör det, kan ens framtidssyn av Guds nya tingens ordning fördunklas, och detta kan medföra att man underlåter att göra Guds vilja. Jesus varnade för denna fara, när han sade: ”Huru svårt är det icke för dem som hava penningar att komma in i Guds rike!” (Luk. 18:24) Och om du vore rik, kanske du därtill skulle se ned på din nästa, och detta kunde få till följd att du kände dig benägen för att underlåta att tjäna honom såsom en Ordets förkunnare.

Var därför nöjd med det du har och tjäna Gud oavsett de omständigheter du befinner dig i. Var inte alltför bekymrad, om du är fattig i materiellt avseende. I Guds nya ordning kommer alla som är värdiga livet att bli välsignade med många materiella ting, därför att de låter de andliga intressena komma först nu. De kommer då att glädjas åt frid och välgång, ja, de skall rentav få bruka sådant som andra människor i denna värld nu samlar i förråd: ”Ty åt den människa som täckes honom giver han vishet och insikt och glädje; men åt syndaren giver han besväret att samla in och lägga tillhopa, för att det sedan må tillfalla någon som täckes Gud.” — Pred. 2:26; Jos. 24:13.

Ja, var villig att tjäna Gud med det du har, så skall han välsigna dig med liv, hälsa och överflöd i sin rättfärdiga nya ordning, som nu är så nära!