-
Ansvaret att egga andra att söka livetVakttornet – 1963 | 1 februari
-
-
22, 23. I vilket slags fall skulle det vara slöseri med tiden att försöka egga till tjänst?
22 I vårt arbete med att hjälpa träffar vi emellertid på individer som inte längre önskar bistånd från Jehova eller hans folk. De beskrivs kanske i Matteus 13:15, 19—22. De har beslutat att dra sig bort från sanningen för en nöjeskryssning; de väljer det korta livet, som är fritt från det ansvar man har inom den nya världens samhälle.
23 Vi har ansvaret att utröna huruvida vår hjälp gäller dem som Paulus är intresserad av i Galaterna 6:1, 10 (NW): ”Bröder, även om en man begår något felsteg, innan han blir varse detta, då må ni som äga andliga förutsättningar försöka föra denne man till rätta i en ande av mildhet, medan du för egen del håller ett öga på dig själv, av fruktan för att också du skulle kunna bliva frestad. Ja, låt oss, så länge som vi hava tid som är gynnsam för det, göra det som är gott gentemot alla, men särskilt gentemot dem som äro besläktade med oss i tron.” Kom ihåg att det är ödesdigert när någon inte längre kan ta emot hjälp från Jehovas organisation.
24. Vart skall vi alltid vända oss för att få hjälp? Varför?
24 När du känner dig nedstämd och du har så många problem att brottas med att du tycker att du inte kan hjälpa dina bröder eller ta del i att egga andra till att söka livet, hämta då uppmuntran av följande insikt: ”Min hjälp kommer från HERREN, som har gjort himmel och jord. Icke skall han låta din fot vackla, icke slumrar han som bevarar dig! Nej, han som bevarar Israel, han slumrar icke, han sover icke. HERREN är den som bevarar dig, HERREN är ditt skygd på din högra sida.” (Ps. 121:2—5) Håll er därför vakna! Var levande vittnen, i det ni eggar andra och väcker upp dem till verkligt liv och lär dem att se upp till Jehova, ty han sover aldrig.
-
-
En förunderlig bokVakttornet – 1963 | 1 februari
-
-
En förunderlig bok
BIBELN är en förunderlig bok. Detta var också den uppfattning som den ryktbare italienske kritikern Francesco de Sanctis, som var undervisningsminister i Cavours ministär, hade, när han skrev: ”Jag hade aldrig läst bibeln, och det hade inte heller de studerande. Eftersom folk hade en likgiltig inställning blandad med förakt till religiösa frågor, blev bibeln, såsom Guds ord, föremål för sarkasm. Jag läste här och där de underbara tingen i denna bok, såsom vittnesbörd om dess mäktiga vältalighet, och dragen av temat för mina föreläsningar, kastade jag en blick på Jobs bok. Jag häpnade. I mina klassiska studier hade jag inte funnit någonting som kunde jämföras med dess storhet. Jag tog genast med mig mina intryck till skolan. Jag hade redan hållit en föreläsning om det ondas ursprung och denna boks innebörd, och detta hade mottagits med vaken uppmärksamhet. Men när jag läste hela boken, överväldigades alla av mina känslor och min beundran. Med denna entusiasm gav vi oss in på dessa studier. Vi fick stor behållning av Höga Visan, en psalm av David, i vilken begrundan av skapelsen hävdar Skaparens makt och storhet, och något av Klagovisorna. För oss var det liksom en färd i några okända och avlägsna länder, som var främmande för oss. Men med nybörjarens entusiasm glömde vi våra klassiker, till och med Homeros, och i flera månader hördes ingenting annat än bibeln. ... Jag förundrar mig över att man i våra skolor, där man läser så många intetsägande ting, inte har penetrerat bibelns antologi.” — Augusto Jahier: La Biblia nel giudizio di illustri Italiani (Bibeln enligt frejdade italienare), sid. 34.
-